Tips om USA

Så börjar då min vecka i New Orleans sakta lida mot sitt slut. I morgon eftermiddag tar jag mig ut till flygplatsen för att påbörja en lång färd ned mot Cartagena i Colombia. Jag har valt att ta den billigaste resan jag hittade vilket innebär ett långt stopp över natten på flygplatsen i Fort Lauderdale. Men förhoppningsvis hittar jag något krypin för att få några timmars sömn även där. Vi får se. Avslutade min vistelse här i byn med att ta mig en tur på floden på en av dessa jazzkryssningar på gammal skovelbåt. Förr var det ångbåtar, men den tiden är nog förbi för någon ångvissla hördes aldrig. Däremot spelade ett band en hel del bra jazz och skovelbåtsfärden avslutades naturligvis med två gamla fina dängor. What a wonderful world och When the saint's go marching in. Passande slut på en vecka i New Orleans. Annars har jag mest gått och insupit atmosfär och lyckönskat mig själv till att jag slutligen kom hit. Har längtat många år, även om staden aldrig hamnade på min bucketlist. Har bland annat tittat in på french market, som inte var något speciellt. Ramlade också in på New Orleans Jazz Museum och stod utanför och tvekade om jag skulle gå in. Till slut så valde jag att gå in och då visade det sig att kassaapparaten deras inte fungerade så det blev ett gratisbesök. Annars är USA numera ett av de dyrare länderna för oss svenskar att besöka. I april 2008 var kursen 5.84 svenska kronor för en US$ och idag så betalar man 10.96 kronor för samma dollar. I princip dubbla kursen. Hur som helst, trevligt har det varit och jag kommer länge komma ihåg den här tiden. Visst ja......det är ju inte bara jazz som utmärker New Orleans. Woodo och allehanda mystiska saker har ett starkt inflytande över folkloren här och var man går i de franska kvarteren dyker man på butiker som skyltar med woodoattiraljer. /Conny

Fördelen med det här hostelet jag bor på är att det inte är så farligt långt ned till downtown och de mytomspunna "franska kvarteren". Efter frukost så tog jag mig en långsam promenad ned till de centrala delarna av staden och började med att leta reda på exakt var bussen som ska föra mig ut till flygplatsen på fredag avgår ifrån. Tidtabell för den bussen har jag hittat online, så nu är allting klart för den dagen. Tog sedan och fladdrade bort till Bourbon Street som är själva huvudgatan i "The French Quarters". En lång gata med balkongbeklädda byggnader på bägge sidor. Från dessa balkonger har man en utmärkt utsikt över gatulivet nedanför och det måste vara en perfekt plats att befinna sig på när den stora Mardi Gras-festivalen äger rum. Oftast i mitten på februari. Längs med hela gatan så finns en uppsjö av restauranger, barer och pubar där man kan gå in och släcka sin törst. Lite annorlunda känns det för en svensk, att man kan gå in på vilket som helst av ställena och köpa sig en drink att ta med ut på gatan och dricka där. Man behöver inte ens stanna utanför på en designerad plats utan det är bara att inmundiga den var som helst. Undrar hur socialstyrelsen skulle reagera på det? Själv snubblade jag in på en jazzpub för att ta mig en bira och lyssna på en pianist som drog av den ena jazzdängan efter den andra. Trevligt. När jag lyssnat färdigt så tog jag vägen förbi Jackson Square och hamnade till slut ned vid Missisippis flodbankar. Där ligger flera av dessa gamla ångbåtar med skovelhjul som tar en med ut på några timmars flodkryssning med mat och jazzmusik. Måste boka! Nu började klockan glida iväg en bra bit på eftermiddagen och magen började knorra efter krubb så jag dök in på en trevlig restaurang och beställde in en jambalaya. Är man i New Orleans så hör det till förr eller senare och jag kände att det var lika bra att göra slag i saken med en gång. Lite kryddstark var den, men inte så farligt och är man bara van vid riktig thaimat så klarar man lätt av den här rätten. Framåt kvällskvisten besökte jag en bar som ligger i mitt grannskap för att kolla in folklivet där. De visade amerikansk fotboll på tv-skärmarna och även om det inte är någon favoritsport för mig så kollade jag ändå färdigt på den match som visades. Idag hade jag tänkt mig att spendera tid vid poolen och bättra på den numera obefintliga solbrännan. Soligt men kyligt på morgonen övergick dock till blåsigt och mulet så den tanken vara bara att slå ur hågen. Passade dock på att börja läsa på lite om Sydamerika. Jag är ju inte den som planerar allting i minsta detalj innan jag dra iväg på mina resor, men lite hum är väl bra om man har. Klockan börjar så sakteliga vandra sakta framåt under kvällen och mörkret har hunnit med att infinna sig och håller sakta på att fördjupas. Det är inte dags för sängen ännu, men den timmen kommer väl också. /Conny

En tidig morgon blev det då klockan på telefonen började väsnas strax efter 5 på morgonen. Efter att ha sagt adjö till Cheryl så blev jag skjutsad ner till flygplatsen av Mark och var i god tid för att checka in på mitt plan. Frukost fick det bli på flygplatsen. Strax efter 11 på förmiddagen så landade vi på Louis Armstrong international airport och det tog inte lång tid för bagaget att ramla fram på sitt band. Försökte hitta en airportshurtle till mitt boenden, men fick höra att här fanns bara taxi. Snokade dock reda på en buss som tog mig ned till downtown och därifrån så gick det en spårvagn upp via Canal Street fram till boendet. Bor på ett hostel, men så här långt så är det lite av en besvikelse. Det rummet som jag fick fungerar inte wifi i och de vill inte flytta in mig i ett rum där den delen fungerar. Så gissa om de här kommer att få ett lågt betyg av mig när det är dags att dela ut dem. Inte var rummet städat heller så det tog mig ett par timmar att få tillgång till det. Kollade av de närmaste kvarteren här framåt kvällen och ramlade in på ett par restauranger. Men de jag besökte hade alla sådana här nymodigheter som att man ska betala direkt med telefonen och så långt har jag inte kommit ännu i mina elektroniska färdigheter. Så det slutade med att jag snubblade in i en närbutik och köpte mig en färdig sandwich med skinka och ost samt en burköl. Det funkar det med och blev betydligt billigare. Nu börjar klockan närma sig 8 på kvällen och det börjar bli dags för kvällsduschen. Första stället på resan där jag började bli lite kvällssvettig. /Conny

Flygfärden upp hit till tvillingstäderna Minneapolis/St:Paul tog inte mer än ett par tre timmar så det var smidigt. Min fyrmänning Cheryl och hennes man väntade på mig vid flygplatsen och det blev ett kärt återseende då vi inte träffats på 33 år. Så länge sedan var det sedan hon var senast i Sverige och jag och min syster Berit var här året före. Första dagen i huset var lugn då vi mest satt och pratade om gamla tider och familjemedlemmar som inte längre finns med oss. Den andra dagen så åkte vi upp till deras stuga uppe vid sjön Mille Lacs som är ett par timmars bilresa norrut. Lite god pizza på en populär restaurang hann vi också med. Igår så for vi ned downtown och kollade in en gammal järnvägsbro över Mississippi som numera används för gångtrafik och cyklister. Där den går så ser man den plats där forsen St:Anthonys Fall brukade brusa som värst. Där är numera reglerat och med den ringa vattenmängd som rinner igen för tillfället så blir det inte mycket till fors. Ändå trevligt att vara nära den plats där denna mäktiga flod börjar. Lite längre upp i staten startar den sin färd och vid nästa stad jag kommer till så mynnar den ut i Mexikanska golfen. Ett besök vid en vacker skulptur park i närheten hann vi också med. Mitt värdpar träffar ett gäng gamla kamrater de känt sedan 60-talet en gång i veckan och igår kväll så var jag medbjuden på en sådan träff. Trevligt! Idag är en slappardag så jag får tid att komma ifatt med lite foton och skrivande och i morgon tar jag ett tidigt flyg ned mot nästa resmål. /Conny