Tips om Karibien

I juli åkte jag till Kuba. Ett land jag lämnade med många intryck, känslor och fantastiska minnen i ryggsäcken. I den här reseberättelsen ska jag med ordets kraft försöka återuppleva och ta med er till mina två veckor i detta intresseväckande land. När jag tänker på Kuba känner jag hur den fuktiga värmen intensivt slår till mot min hud, svetten som får kläderna att klistras mot min kropp och klådan från myggbetten på benen. Jag känner smaken av ljummet flaskvatten, resorb och starkt morgonkaffe. Färsk avokado och söt, mogen mango. Smaklöst ris med bönor och bananchips. En svalkande islatte från El Café. En kall mojito från en närliggande bar och en uppfriskande lokal öl på Jakeras takterass tillsammans med nyfunna vänner. När jag tänker på Kuba hör jag musiken på Havanas gator, salsan ur högtalarna från dansskolan och ljudet av gamla bilar och cykeltaxis passera utanför fönstret. En kattunge som jamar, hundar som fritt och fredligt springer runt på gatorna. Jag hör vågarna som slår mot land längs el Malecón, det rofyllda ljudet av AC:n och fläkten på rummet när jag ska sova. Likväl hör jag den ekande tystnaden när elektriciteten försvinner mitt på natten och jag några timmar senare vaknar jag upp i svettiga lakan. När jag tänker på Kuba tänker jag på den starka kultur och historia som landet bär på. Ett land som andas sin revolution. Framför mig ser jag gamla amerikanska bilar, väggmålningar av Che Guevara och Havannas färgstarka, men slitna arkitektur. Jag ser öppna fönster, människor på balkonger och gator som ropar och hälsar på varandra. Öppna dörrar på glänt. En väg in i någons vardagsrum, in i en annan värld, en annan verklighet. När jag tänker på Kuba ser jag fredliga människor som rör sig ute på gatorna, fria från telefoner och sociala medier, fångade av nuet. Hjälpsamma, tålmodiga kubaner söker nyfiket kontakt. Framför mig ser jag barn som sparkar boll mitt på gatan och en nioårig pojke i wi-fi parken som kommer fram och vill prata. Jag svarar på ringrostig spanska, men han förstår mig ändå. ”Spanish classes are paying off”. När jag tänker på Kuba hör jag skratten från spansklektionerna med mina två klasskamrater och min lärare. Jag känner den avslappnande stämningen och uppmuntran att våga prata spanska. ”You can! Believe in yourself!” Jag känner rytmen i kroppen, till musiken från dansskolan, gatorna, barerna och festen på takterrassen. En fuktig hand ta min för att bjuda upp till dans. När jag tänker på Kuba ser jag den vackra naturen i Viñales. Jag hör ljudet av tuppen som gal, hästen som gnäggar och en kalv som ropar efter sin mamma. En hästvagn rulla mot gruset genom det gröna landskapet. Jag kan känna doften av cigarrer, myggmedel och solkräm och smaken av kubansk rom. Jag känner håret flaxa mot mitt ansikte när vi susar fram på motorvägen i en trång taxi collectivo med öppna fönster, på väg hem till Havana. Kuba är som inget annat ställe jag varit på, och när jag tänker tillbaka på min tid där tänker jag att två veckor av ett helt liv är alldeles för kort tid att spendera i ett sådant fascinerande land. Dock är det tillräckligt länge för en plats som Havana att etsa sig fast vid ditt hjärta, skapa en längtan inom dig att få återvända till platsen där du förälskade dig i salsan och den färgstarka kulturen. / Nathalie

Hejsan allihopa! Har varit dålligt med uppdateringar senaste veckorna, men nu r jag tillbaka... Veckorna som gått har varit bra, gillar fortfarande staden och har haft en mycket trevlig rumskompis, samt övriga trevliga i skolan. Tråkigt nog är alla från tysktalande länder så min tyska är snart lika bra som spanskan. Skolan går alldeles utmärkt igen efter några veckors dipp då grammatiken kändes som rena grekiskan. Men nu är jag tillbaka på banan igen och har fattat det sista, nu ska det bara pratas, pratas, nötas och nötas dom sista veckorna. I övrigt har veckorna innehållit diverse strand besök, utflykter till bland annat en sjö som är nersänkt i marken och hade en linbana över så att man hänger i och åker ut över sjön för att sedan släppa och hoppa ner i sjön. Vilket självklart skulle prövas, jättekul men högt (ca 8m). Där efter åkte vi vidare till "Playa Grande" ned andra or en stor strand som för dagen bjöd på höga men snälla vågor, så vi lekte som barn och sov gott hela vägen hem. Jag har även varit ute på en ridtur på landsbygden, härligt att vara tillbaka på hästryggen men även att vara ute i naturen, såklart inte bara jag utan allihop från skolan vilket bar riktigt roligt eftersom gänget var tight. En annan helg åkte vi till Punta Rusia och Cayo Arena- på svenska betyder det sandbank. Efter att ha åkt i ungefär två timmar hoppar i på en båt för at åka ut till en naturlig sandbank för att bada och snorkla. En härligdag, dock var inte revet jättefint och vattnet var en aning grumligt men det var kul ändå och vattnet var som vanligt varmt och skönt. Ju längre dagen led blev vädret dock mer tveksamt och lagom tills vi skulle ta båten tillbaka hällde det ner. Trots detta tog vi en sväng förbi en mangroveskog och simmade lite där med, bada i regnväder har fått en helt ny betydelse: det var som att simma i ett badkar- jättevarmt. Väl tillbaka i minibussen stötte vi på ytterligare problem då floden totalt översvämmat vägen och dragit med sig ett träd. Detta innebar två timmars vänta på att vattnet skulle sjunka och att man på Dominikanskt ostrukturerat vis skulle få bort trädet (helt enkelt ingen plan alls). Men vad är livet utan lite äventyr! Senaste äventyret var denna helgen då vi på eget initiativ åkte till Puerto Plata för åka linbanan upp till toppen på Monte Cristi för att titta på utsikten och strosa runt i parken som fanns på toppen. Därefter bestämde vi tjejer oss för att stanna kvar och strosa runt lite, äta lunch och njuta av de fina vädret och faktiskt, för första gången sedan jag kommit hit - av en mysig stadsdel. Lugn, ren och med många färgglada gamla hus. Därefter åkte vi tillbaka till Sosúa och tog ett eftermiddagsdopp och tittade på solnedgången. För att runda av dagen åkte vi till Cabarete och gick ut och dansade... Denna veckan har det i princip regnat hela tiden så har inte gjort så mycket, enbart börjat ta danslektioner i Salsa. Som jag har saknat det, här dansar man inte det så mycket nämligen. Planen är att jag ska ha lektion två veckor i veckan tills jag åker hem. Vilket är väldigt snart! Men nu ska jag inte trötta ut er mer och ska se till att uppdatera er igen om mina sista veckor, dock kan jag inte lägga upp bilder då Resedagboken är fruktansvärt seg det får bli på facebook när jag kommer hem. Därför har jag också flyttat dagboken till Reseguiden. Men har inte lyckats få det att funka än... Men ha det så bra där hemma och njut av December så ses vi snart Kram

Tjoho! Nu är vi i Karibien och det är f*** awsome! Precis som man tror, vattnet är en dröm och det ända vi gör ar att slappa på vi mer eller mindre privata strand eftersom det är så få gäster på hotellet. Hotellet i sig är jätte mysigt och bra standard, med TV (första gången sedan vi kom hit kan vi se på engelsk TV hur mycket vi vill) och efter fem veckor i 90 sängar glassar vi nu i 1.20. Med andra ord finns det inget att klaga på. Igår var jag och dök och också det var toppen. Eftersom det är lågsäsong var det bara instruktören och jag vilket innebar att vi inte behövde vänta på någon och kunde göra allt i mitt tempo. Väl i vattnet såg vi lite fiskar, en sådan där som är med i lilla sjöjungfrun (Ursulas husdjur) som jag inte kommer på vad dom heter, och olika sorters rockor. Korallerna var inte som i Australien men fina ändå… Har jag inte sagt det förut så säger jag det nu, maten. MATEN är gudomlig! Deras fisk smakar som om den kommer direkt från havet, kokosriset är utsökt och dom stekta bananerna skapar beroende! I sort sett gör vi ingenting, förutom att vi tagit en sväng in till San Andrés town för att spana in affärerna eftersom ön är en taxfree zon. Imorgon beger vi oss till Cali, spännande, spännande. Där är planen att ha så roligt som möjligt såhär i slutet. Det jag känner till av vårt program är att vi ska ut och äta, dansa och rida sedan får vi se. Kul ska det bli i alla fall! Det var allt för idag, Hoppas alla hade en bra valborg och första maj! Kramar // Elisa Ps. jag måste ju skryta lite och säga att jag faktiskt kan göra mig förstådd och förstå ganska mycket nu om folk pratar långsamt! :) Ds.

Hej allihopa! Nu var det ett tag sedan sist, mycket har hunnit hända... Jag börjar från början med min sista vecka i Santo Domingo, jag hade goa lägenhetskompisar, vi umgicks på kvällarna, gick ut och åt, åkte och åt brunch och dansade. Jag hann även med att besöka min lärares hårsalong och bli snygg i håret på köpet fick jag se en annan del av staden och en riktigt Dominikansk upplevelse. På lördagen den 25 oktober tog jag bussen upp till Sosúa och andra halvan av mitt äventyr. Sosúa är mindre och ligger uppe vid öns norra kust, mer turistiskt och precis vid havet. Vilket resulterar mycket bad (äntligen)! Resan upp tog ungefär 5 timmar och väl framme tog jag en taxi till hotellet. Första dagen umgicks jag med min gamla rumskompis Karolina från Santo och vi gick och badade, visade mig runt samt tog en drink vid havet. På söndag förmiddag låg jag vid poolen på hotellet och sa hejdå till Karolina som skulle åka tillbaka till Santo igen. Sedan var det äntligen dags att åk till flygplatsen och möta TG, som vi längtat. Följande veckor blev det mycket mys, bad och strand. På torsdagen hyrde vi bil så att vi skulle kunna åka på road trip till Samána över helgen. Samána är en halvö som ligger i nordöst, har jättefin natur och hel underbara stränder. Vi bodde på ett jättemysigt litet hotell precis vid stranden, första eftermiddagen badade vi bara där eftersom resan dit tog lite längre tid än planerat eftersom vi råkade köra lite fel eftersom vägskyltarna i detta land är antingen små, obefintliga eller konstigt placerade. Men tillslut kom vi fram till paradiset. På lördagen åkte vi till ett "cascadas de Limón" ett vattenfall, för att komma dit kunde man antingen gå eller rida. Vilket vi efter tio minuter till häst var väldigt glada för eftersom det var minst sagt brant. Sista biten bestod av trappor vilket var nog med motion i värmen. väl framme tog vi ett svalkande dopp under vattenfallet innan. Väl tillbaka vid bilen bestämde vi oss för att köra vidare mot Samána stad för att hitta något att äta. Jätte mysig by/ ort precis vid havet med massa färgglada hus och god typisk dominikansk lunch. Därefter var målet Playa Rincón, men eftersom skyltningen är som den är (beror självklart inte på mig- kartläsaren) så hamnade vi först vid Las Galeras, en annan strand innan vi hittade rätt. En mycket bra dag som sedan avslutades med förlovningsmiddag vid havet. Söndagen tog vi det bara lugnt och njöt på stranden vars namn verkligen passade "playa bonita" den fina stranden. Sedan var det dags för lunch och packa ihop oss och åka hemåt igen. Veckan som var bjöd dock på regn och svalare väder men självklart hann vi med bad, grillning med skolan vid havet samt utflykt till grottor i Cabarete där man kunde bada. Sen var det slut på det roliga och vi bida fick packa ihop oss för att åka hem och i mitt fall för att flytta till min lägenhet i skolan. Jättemysig lägenhet som jag för stunden bor själv i så det är dubbelt ensamt för stunden, men i övrigt trivs jag jättebra med nya skolan, klassen, folket och staden själv.