Tips om Gotland

Redan på försommaren bestämde vi med ett par grannvänner att maken och jag skulle besöka dem i sommarhuset på Gotland. - Buss till Barkarby stn - Pendel till Nynäshamn - Färja till Visby - Hämtning med bil. Solen sken från klarblå himmel och det var sensommar i luften. Vi åkte till "Södra Hällarna" där vi bjöds på picnic. Underbart gott i en så vacker natur. Väl installerade i vännernas gäststuga blev vi bjudna på middag i storstugan. Gotlands nationaldessert saffranspannkaka med salmbärssylt smakade mums! Nästa dag var himlen grå och till den digra frukosten öste regnet ner. Vi hade bestämt oss och genomförde dagens program - utsikt mot Lilla och Stora Karlsö - Besök på Körsbärsgården i Burgsvik - Hoburgsgubben, där vi stannade för en läcker restauranglunch med utsikt över blåsigt hav. Seneftermiddagsvila och hemmakväll med div. släkthistorier från Gotland. Bröllopsdag (54). Grattis maken! Vi firade den med besök i Visby tillsammans med vårt värdfolk. SMHI hade lovat skurar och det blev ofta och i stora mängder, men vi plaskade längs Adelsgatan. Iklädda regnkappor till reapris och paraply. Hamnade på en utställning med färgglada tavlor samt shoppade salmbärssylt och ramslökssalt. Nostalgitripp till Klosterbrunnsgatan, där maken och jag med familj hyrde för 30 år sedan. Många minnen väcktes. Vi gick ända fram till "Stora torget" där vi kunde gå inomhus (med behörigt avstånd) och inta en god lunch och ett gott glas kall öl. Kvällen avslutade vi med festfirande, drink på "Beach House" och middag på där intilliggande restaurang. Trötta nöjda och några kilon tyngre gungade vi hem i 12 sekundmeter med Gotlandsbåten till Nynäshamn. Som tur var hade vi försett oss med sjösjukepiller!! Gotland gav mersmak :-)

Copyright © Bejjan888™ [Så var avresedagen äntligen här.] Borta bra men hemma bäst – heter det ju. Nog längtade man efter sin egen säng vid det här laget. Jag hade gott om tid till att packa ner allt som jag släpat med mig. Det är en konst att kunna packa lagom med grejer… jag tillhör ju dom som alltid packar ner för mycket. Oftast kläder som jag inte använt, men som är bra att ha IFALL. Packade in allt i bilen igen. Och till slut även jag och mina marsvinsflickor. Lämnade tillbaka lägenhetsnyckeln och räknade ut att jag hade drygt 2 timmar och 30 minuter kvar till dess att färjan avgår. Som tur är finns det många caféer som tillåter djur. http://www.reseguiden.se/bilder/533885 Jag valde att åka till ZooMarket. Perfekt litet ställe, med anslutande djuraffär och hundbassäng. Jag köpte en kycklingsallad och flickorna fick lite medhavd gurka och paprika att mumsa på. Jag satt kvar i caféet till dess att inpasseringen börjat. Då tog jag bilen och körde ca 10 minuter ner till hamnen och ställde mig i kö. Återigen, jag hade biljett bokad på m/s Visborg och en egen djurkupé till mig och flickorna. Nu hade jag störtkoll på var djurkupéerna fanns på färjan, så jag skyndade dit. http://www.reseguiden.se/bilder/533886 Klockan var ganska precis kl. 14.00 när färjan började röra på sig och jag tog mig ut på däck och fotade några sista bilder. Kaptenen gjorde sitt välkomsttal i högtalarna. Nu kunde jag höra vad som sades, mycket bättre än på hitresan. Totalt antal passagerare för denna resa var 1254 personer. http://www.reseguiden.se/bilder/533887 Sedan tillbringade jag resten av tiden i kupén. Coronasäkert. Det tog drygt 3 timmar och 15 minuter att ta sig från Visby till Nynäshamn. Jag hade en Caesarsallad med mig som jag mumsade i mig och sedan hann jag med en tupplur innan det var dags att gå ner till bilen igen och köra av färjan.

Copyright © Bejjan888™ [Det går ju inte att besöka Visby] utan att få det att handla om historia. Det är ju trots allt ett världsarv. Jag har redan varit inne på flera av områdena tidigare i bloggen, så här kommer kort sammanfattning. Gotland har präglats starkt av sitt läge mitt i Östersjön, främst inom handeln. Från allra första början när inlandsisen försvann från Östersjön (för ca 10 000 år sedan), låg Gotland fortfarande under havsytan. Under stenåldern hade havsytan sjunkit så pass att Gotland då bestod av flertalet öar täckta av tall- och lövskog och öppna hedmarker. Fiskare och säljägare bebodde öarna och flera boplatser har på senare tid hittats på flera platser runtom Gotland med lämningar upp till 9000 år gamla. Även skeppssättningar och gravfält från brons- och järnåldern har upptäckts. Kring år 1000 övergick den gotländska traditionen med resta bildstenar till runstenarnas epok när runslingorna gjorde intåg. Förutom mellan åren 1676–1679 (då Danmark återtagit ön), så har Gotland varit svenskt sedan freden i Brömsebro, år 1645. Innan dess hade Gotland hört till olika allianser och länder i nästan 300 år. Landshövdingen och köpmän slog sig ner i Visby men trots detta bromsades näringslivet av höga skatter och Gotland drabbades gång på gång av pest, svält och krig. År 1720 fanns endast 1186 personer mantalsskrivna i Visby och med alla kyrkoruiner och förfallna hus, torde staden mer än någonsin påmint om en ruinstad. Trots detta fick Visby ett uppsving under mitten av 1700-talet och husbyggandet kom igång. Till år 1780 fanns över 5000 invånare i staden. Under 1800-talet fortsatte befolkningen att öka och staden blev tätbebyggd. Skolor av olika slag, sjukhus, hotell och restaurangen uppfördes för att stimulera turismen och ett fängelse byggdes söder om Visbys hamn. Nya kommunikationer upprättades under slutet av 1800-talet genom järnvägen och en hamn för ångbåtar byggdes. Invånarna fick nu inte plats längre innanför ringmuren och allt fler områden utanför muren uppläts som bostadmarker. Innerstadens kulturella betydelse och intresse väcktes och turismen har sedan dess strömmat till ön, år efter år. År 1995 togs ringmuren upp på UNESCO:s Världsarvslista. http://www.reseguiden.se/bilder/533848 Österport Vaknade rätt tidigt ändå, för att vara lördag. Det var svårt att fortsätta sova när solen lyste in genom fönstren. Efter frukost gick jag ner till Österport och kryssade mig fram genom Visbys vackra rosbeklädda gränder. http://www.reseguiden.se/bilder/533850 http://www.reseguiden.se/bilder/533851 http://www.reseguiden.se/bilder/533852 http://www.reseguiden.se/bilder/533853 http://www.reseguiden.se/bilder/533849 Det var inte mycket liv och rörelse nu, inte. Men innerstaden höll på att vakna upp. Enstaka caféer började ta fram bord och stolar, sopade lite utmed gatorna. http://www.reseguiden.se/bilder/533854 http://www.reseguiden.se/bilder/533856 http://www.reseguiden.se/bilder/533858 Tanken var att spendera förmiddagen i Botaniska Trädgården som ligger i norra delen av Visby. Den anlades år 1855 och växter som torde vantrivas på våra breddgrader, frodas tack vare att Visby ligger i odlingszon 1. Det finns flera entréer till den delvis lummiga trädgården. http://www.reseguiden.se/bilder/533855 Oavsett vilken entré du väljer, kommer man så småningom till Solvisarplan, hjärtat av trädgården. Den stensatta halvcirkeln med perenner omsluter soluret, omgiven av en pergola med stenpelare med väldoftande klematis och rosor. Jag var i rätt tid, för solen stod i princip mitt framför Solvisarplanen och gav näst intill det perfekta ljuset. http://www.reseguiden.se/bilder/533857 Intill ligger Rosariet med rosor i terrasser som blommar långt in på hösten. Rosorna hade precis bevattnats så vattendropparna på rosbladen skimrade vacker i solljuset. http://www.reseguiden.se/bilder/533859 Det vackra lusthuset stå uppe på Tempelkullen omgiven av blommor och växter från alla världens hörn. Inte långt därifrån ligger Örtagården med pallkragar fyllda med kryddor och medicinala växter, intressanta ur ett kulturhistoriskt perspektiv. http://www.reseguiden.se/bilder/533860 Jag gick vidare genom parken och hittade på Tulpanträdet, som precis blommat ut. http://www.reseguiden.se/bilder/533861 http://www.reseguiden.se/bilder/533862 http://www.reseguiden.se/bilder/533863 http://www.reseguiden.se/bilder/533864 För en stund slog jag mig ner i skuggan på en parkbänk vid Ovalen. Det är en stenkolonn med urna högst upp, troligen från medeltiden. Botaniska Trädgården går längs med strandmuren. Strandmuren? Tänker du nu. Jo, för ringmuren delas upp i strandmuren respektive landmuren. Strandmuren har visat sig vara äldst och tros ha uppförts runt år 1250. Drygt trettio år senare byggdes själva landmuren som bestod av, då, en 5 till 6 meter hög mur med skyttegång som hade smala skyttegluggar med jämna mellanrum. Under mitten av 1300-talet anses den 3,4 km långa kalkstensmuren vara färdigställd med väggar upp till 11 meter höga och med över 50 torn samt tre huvudportar; Söderport, Österport och Norderport. Ringmuren, utom i väst, var helt omgiven av vallgravar men de var dock ej vattenfyllda. De torrlagda vallgravarnas främsta syfte var att förhindra ryttare och kastmaskiner att komma ända fram till muren. Vallgravarna vid östra ringmuren plattades dock till under 1800-talet för att tjäna som skyttebana. Vid Valdemar Atterdags intåg i Visby lät han formellt riva en del av den södra muren som en symbol för underkastelse. Ett par år senare murades den nedbrutna delen upp igen. Ringmuren restaurerades mellan 1884–1886 av arkitekten Emil Viktor Langlet och idag finns 27 marktorn och 9 sadeltorn kvar att beskåda. Varje torn har ett unikt namn och en liten historia bakom. Hur många som är sägen och hur många som är ren fakta, låter jag vara upp till dig som läser. http://www.reseguiden.se/bilder/533865 Jungfrutornet http://www.reseguiden.se/bilder/533866 Jungfrutornet Jag började min vandring längs muren vid Jungfrutornet. Jungfrutornet kan ha fått sitt namn från legenden om Unghanses dotter, dottern till Nils Guldsmed i Unghanse. När Danmarks kung Valdemar Atterdag, förklädd till köpman, besökte Visby 1360 för att förbereda ett anfall mot staden inledde Unghanses dotter ett förhållande med honom. Hennes far, en rik landsdomare, upptäckte detta och kastade ut Valdemar. Året därpå återvände Valdemar och plundrade ön. Unghanses dotter sökte upp Valdemar i Visby och hjälpte honom med information mot löfte att han skulle ta henne med sig när han återvände till Danmark. Dock valde Valdemar Atterdag att lämna henne kvar, varpå hon greps av gutarna och murades levande in i Jungfrutornet i ringmuren. Idag vet man att tornet inte fanns på tiden för legenden utan byggdes först under 1400 talet. Men trots detta återberättas legenden om Unghanses dotter årligen under Medeltidsveckan. Namnet Jungfrutornet torde snarare, enligt folkmun, komma från det äldre rymdmåttet 1 jungfru = 8,2 cl, som påminner om just Jungfrutornet form (bred botten och avsmalnande topp). http://www.reseguiden.se/bilder/533867 Kärleksporten Lite längre söderut kommer man till Kärleksporten. Porten är mycket populär bland kärlekspar och otaliga frierier och till och med bröllop har anordnats här. http://www.reseguiden.se/bilder/533868 Kärleksporten Många sitter kvar på kvällarna och inväntar solnedgången som ska vara magisk här. http://www.reseguiden.se/bilder/533869 Kruttornet Ännu lite längre söderut träffar man på Kruttornet. Eller Lambtornet som det tidigare hette. Lambtornets uppförande år 1160–1161 blev startskottet för Visbys ringmur. Ett fristående torn i sten byggdes vid Visbys norra hamn för att kunna anfalla inkommande båtar med armborst. År 1710 började Lambtornet användas som krutförråd och fick sitt nuvarande namn, Kruttornet. Tornet kunde nås genom en liten lucka, ett tiotal meter upp på väggen, via en stege som sedan drogs upp. Detta försvårade för eventuella angripare att inta tornet. På grund av landhöjningen har dock hamnen försvunnit från platsen och Kruttornet står numera på platsen som vi känner som Almedalen. Viker man in mot innerstaden igen kommer man till flera av Visbys kyrkoruiner. Visbys kyrkor byggdes i början av 1200-talet då Visby tillhörde en av de största städerna i Europa. Visby var inte bara rikt utan också berömt och hade makt. Från dessa glansdagar är det endast domkyrkan som finns kvar idag, intakt. Tio kyrkoruiner finns kvar innanför ringmuren utspridda både här och där. Jag tänkte nu presentera några fler kyrkoruiner, som jag besökte under veckan. S:t Lars kyrkoruin och Drotten, som även kallas systerkyrkorna då de ligger så nära varandra. http://www.reseguiden.se/bilder/533870 S:t Lars kyrkoruin http://www.reseguiden.se/bilder/533871 S:t Lars kyrkoruin S:t Lars äldsta delar är troligen från 1100-talet. Kyrkan byggdes ut under tidigt 1200-tal till följd av befolkningsökningen som ägde rum. Strax därpå byggdes en tysk församlingskyrka, Drotten, på samma kyrkogård. http://www.reseguiden.se/bilder/533872 Drotten kyrkoruin http://www.reseguiden.se/bilder/533873 Drotten kyrkoruin Drottens kyrkoruin, eller S:t Trinitatis (Trefaldighetskyrkan) som den egentligen hette, byggdes omkring år 1240, men övergavs under Reformationen likt många andra kyrkor. Kyrkan var tillägnad S:t Laurentius som dog martyrdöden i Rom på ett glödande halster. Ordet drott nämns redan i Gutalagen och betyder ”ägare av en träl”. I många andra sammanhang betyder det kung eller furste. Drottens hustru, kallades därför drottning. http://www.reseguiden.se/bilder/533874 S:t Nikolai kyrkoruin S:t Nikolai ruin används idag för konstnärliga framträdanden som t.ex. musik. Kyrkan byggdes runt 1230 och fick sitt namn från skyddshelgonet Nikolaus av Myra, eller Nikolaus undergöraren, som levde runt 300-talet i Turkiet som biskop. Nikolaus sades kunna utföra mirakel och kunde vara på flera ställer samtidigt under sin levnad. Men mest omtalad för att med sina böner hjälpa skepp i storm och blev sjömännens och fiskares beskyddare, således en väl vald beskyddare till den medeltida staden Visby. Nikolaus är även känd som Sankta Claus. Det finns de som tror att det var Nikolaus givmildhet som så småningom gav upphov till vår tids jultomte. http://www.reseguiden.se/bilder/533875 S:t Nikolai kyrkoruin S:t Nikolaus byggdes åt Dominikanorden och deras klosterliv som ett helgerum. Orden var, även den, en tiggarorder och medlemmarna kallades svartbröder eller svartmunkar – på grund av deras svarta kåpor. Man tror att när Dominikanorden kom till Visby, övertog de ett påbörjat kyrkobygge. http://www.reseguiden.se/bilder/533876 S:t Nikolai kyrkoruin Men kyrktornet revs omgående då orderns kyrkor var tornlösa. S:t Nikolai stod klar omkring 1400 med bland annat matsalar, sovsalar, bibliotek och kök. Det finns ingen planritning eller kvarvarande ruin som berättar om hur kyrkan egentligen såg ut då den troligen förstördes under Lübeckarnas anfall 1525. Jag gick tillbaka till Stora Torget. Några marknadsstånd har monterats upp på torget i hopp om att kunna sälja souvenirer, fårskinn, hemgjorda produkter och hantverk till förbipasserande turister. Det hade börjat fylla på med folk nu. Uteserveringarna och caféerna hade öppnat och många satt ute och åt glass. Jag blev fruktansvärt sugen på glass jag med. Så jag lyckades ta mig in och köpa en våffla med jordgubbs- och blåbärsglass. MUMS! http://www.reseguiden.se/bilder/533877 S:ta Katarina kyrkoruin Intill Stora Torget ligger ruinen S:ta Katarina. Eller S:ta Karin, beroende på vem du frågar. Kyrkan tillhörde Sveriges första Franciskanerkloster, som grundades i Visby 1233. Franciskanorden predikade total fattigdom och levde av allmosor och gåvor. Istället för munkar och nunnor var man bröder och systrar. Men även namn som barfotabröder och gråbröder förekom då de ofta gick barfota och bar gråa kåpor. Kyrkans stod mitt i Visby och framför kyrkan bildades en marknadsplats, som idag är Stora Torget. http://www.reseguiden.se/bilder/533878 S:ta Katarina kyrkoruin Kyrkan blev välbesökt och behövde ganska snart byggas ut. Oftast byggdes Gotlands kyrkor ut genom nya delar runt den befintliga, vilket gav upphov till blandade stilar med t.ex. gotiska kor, långhus och romanska torn. S:ta Katarinas utbyggnad var pågående fram till mitten av 1300-talet, då det stannade upp. Kanske var det i samband med Valdemar Atterdags intåg och övertagande av Visby år 1361? Några årtionden senare återupptogs byggandet som pågick ända in på 1400-talets början. S:ta Katarina var som störst på 1400-talet men blev aldrig helt färdigbyggd då pengarna lades på församlingsbyggnaderna istället. Det unika med kyrkan är, för den med hök-ögon, att valven byggdes av tegel och inte kalksten – vilket är unikt i Visby. http://www.reseguiden.se/bilder/533879 S:ta Katarina kyrkoruin S:ta Katarinas kyrka har fått sitt namn efter Katarina av Alexandria som levde i Egypten runt 300-talet. Som jungfru och av kunglig börd, ska hon ha motstått kejsarens förförelse vilket resulterade i fängelse. Där, i fängelset, ska hon ha omvänt kejsarens fru, fältherre och många soldater och blev därför dömd till döden genom halshuggning. http://www.reseguiden.se/bilder/533880 Helge And kyrkoruin Ytterligare en kyrkoruin, Helge And, byggdes under tidigt 1200-tal och den åttkantiga kyrkan saknar motstycke i Sverige. Liknande kyrkor förekom dock i Europa i borgar och palats under samma period. Kyrkans identitet genom historian är omtvistad, då uppgifterna kring denna kyrka är få. Namnet kommer från det Heliga Andes Hus som låg söder om kyrkan och var en inrättning för gamla, fattiga och sjuka. Men det fanns en kyrkoruin som lyckades undkomma mig, nämligen S:ta Gertrud. Det retar mig lite fortfarande. Men när jag googlar på ruinen, så förstår jag varför. Det är ju inte direkt så att ruinen står ut och ropar ”Hallå, här finns en kyrkoruin!”… nej. Det ser snarare ut som en relativt låg stenmur. Så inte konstigt att det var lätt att missa. Jag gick tillbaka till lägenheten och åt lunch. Jag åkte och tankade bilen inför morgondagens hemfärd. Men det var fortfarande tid kvar till att göra någonting mer innan det var dags att avsluta dagen. I mina efterforskningar inför resan, fanns förslaget Södra Hällarna. Området ligger rätt nära färjeterminalen och sträcker sig längs den klippiga kusten söderut från Visby. Sagt och gjort. http://www.reseguiden.se/bilder/533881 Jag parkerade bilen och började gå längs det karga klintlandskapet. Det var varmt, +27°C. Det blåste varma vindar. Jag fick hålla en hand på solhatten ifall det skulle komma en vindpust och blåsa iväg hatten. http://www.reseguiden.se/bilder/533882 Silja Line låg inne i hamnen, vilket förklarade den plötsliga ökningen av människor i innerstan under dagen. Men nu såg det ut som om passagerarna var på väg tillbaka till färjan igen. http://www.reseguiden.se/bilder/533883 Går man längs klippkanten kommer man så småningom till en trappa. Trappan leder ner till klapperstenstranden nedanför. Men trappen är brant! Och sedan övergår den till en bitvis brant stig. http://www.reseguiden.se/bilder/533884 Logiskt sett borde det ha varit svalare där nere, men klipporna och den stekande solen gjorde det till en bastu där nere vid stranden. Nu började det kännas som om jag var klar med både Visby och Gotland för den här gången. Jag hade checkat av det mesta på min Att Se- och Att Göra-lista. Jag återvände till lägenheten och började packa så smått.

Copyright © Bejjan888™ [Idag skulle det tyvärr bli blåsigt], men varmt. Nåväl, vad kan man göra? Upp och iväg kl. 08.00 med sikte på Fårösund, men strax innan svänga av till vänster och köra mot den välbesökta Blå Lagunen. Man kan tycka att det borde vara skyltat till ett sådant populärt ställe, men icke. Antingen svänger man av redan i Rute, mot Fleringe. Eller så åker man närmare Fårösund och tar av mot Hau. Jag körde och körde, terrängen runtomkring mig blev allt mer flack och träden allt lägre. Det märkte att jag var nära havet nu. Bästeträsk, Gotlands största insjö, dök så småningom upp vid min sida. Men herregud, var jag inte framme snart? Hade jag missat att svänga av? Plötsligt, när jag satt och funderade om jag skulle vända, så dök det ändå upp en skylt ”Blå Lagunen”. Direkt möttes jag av en stor skylt om att det kostade 30 kr att parkera över dagen och att pengarna gick till ett fotbollslag som hade hand om städningen i området. Tja, varför inte? Pengarna gick ju till någonting gott. Swishade enkelt pengar och fick visa upp för parkeringsvakten att jag betalat. Men mottagningen här var verkligen dålig, så jag fick gå ur bilen och sträcka upp telefonen och jaga täckning. Det var knappt 15 bilar på parkeringen när jag kom fram, då var klockan 09.20. http://www.reseguiden.se/bilder/533835 Blå Lagunen har varit ett gammalt kalkbrott där sten huggits i hundratals år. Idag är brottet fyllt med klarblått vatten och är en omåttligt populär badplats. Här finns en kort sandstrand som är ganska långgrund och barnvänlig. Stranden blev snabbt full med badande gäster. http://www.reseguiden.se/bilder/533836 Om man är villig att gå en bit runt kalkbrottet, så finns andra ställen att ta sig ner till vattnet. Men ofta blir det snabbt djupt, så tänkt på det. Det tog ungefär en halvtimme att gå runt hela kalkbrottet och när jag kom tillbaka till parkeringen kring kl. 10.00 så var parkeringen i princip full. Jag satt mig i bilen och började köra mot östkusten och flera av raukområdena som finns där. Så varför inte grotta ner oss i raukarnas värld? Berggrunden på Gotland är en av världens bäst bevarade siluriska rev och började bildas redan för ca 430 miljoner år sedan under den 24 miljoner år långa perioden silur. Gotland låg då strax söder om ekvatorn och i det varma och soliga klimatet byggde koraller och stromatoporoider upp de korallrev som Gotland till största delen består av. Gotlands revformationer beskrivs som ett fossilt barriärrev och den stora variationen i sammansättningen bland de revbildande organismerna skildrar öns geologiska position under kontinentaldriften. Mellan alla dessa fossila lager av rev finns både kalksten och märgelsten. För ungefär 10 000 år sedan, efter senaste istiden, var Gotland helt täckt av vatten. I och med landhöjningen kunde hav och land mötas och den lätteroderade kalkstenen och märgelstenen nöttes bort av vågorna, och kvar står pelare av hård olagrad kalksten – som vi idag kallar raukar. http://www.reseguiden.se/bilder/533838 Raukar vid Lergravsviken Jag kom först fram till naturreservatet Lergravsviken. Reservatet sträcker sig längs en klintbrant med ett fler än femtio raukar i sluttningen nedanför klinten. http://www.reseguiden.se/bilder/533837 Lergravsporten Här hittar man lätt på den välkända Lergravsporten, som är precis som det låter – en rauk med ett hål (port) i sig som man kan gå genom. Härifrån var det inte långt till Furillen. http://www.reseguiden.se/bilder/533839 Furillen http://www.reseguiden.se/bilder/533840 Furillen Jag förstår fortfarande inte varför området är så himla populärt. Ja, det är en ö med gamla byggnader kvar från den tidigare kalkstensindustrin som bedrevs här fram till 1970-talet. Det bedrivs numera hotellverksamhet och konferenser i de gamla fabrikslokalerna. Men mer än så var det inte. Ja ja, gick runt och fotade en del. Ön ägs idag av en fotograf och många bilder till reklam, musik och mode tas just här. http://www.reseguiden.se/bilder/533841 Raukar vid Kyllaj Med endast några minuters bilfärd nådde jag sedan naturreservatet Malms-Kyllaj. Reservatet omfattar ett 50-tal raukar. Jag vet egentligen inte varför jag åkte hit. Jag var liksom bara ”in the neighbourhood” så att säga. Det imponerade absolut inte på mig. http://www.reseguiden.se/bilder/533842 Raukar vid Kyllaj Det finns inga kända raukar här. Ingen service över huvud taget. Så om ni funderar på om det är värt resan hit… om jag säger såhär, res inte hit för att enbart besöka just dessa raukar. Nu var det dags för ett besök på Asunden, något som jag researchat om sedan långt innan. Jag visste att det skulle vara knepigt att hitta dit – det hade mina efterforskningar redan avslöjat för mig. Men skam den som ger sig. Till slut hamnade jag in på rätt grusväg och små skyltar som det stod Asunden på. Utanför Slite, på nordöstra Gotland, ligger Asunden med sin karga hednatur och sevärda raukfält. Ön är ca 2 x 1 km och var fram till slutet av 1990 talet ett militärt skyddsområde och övningsområde. Idag är Asunden fritt fram att besöka som nås till fots eller med bil via en smal vägbro, men att avvika från vägen (för att t.ex. parkera) rekommenderas inte då det är ett gammalt militärt område och gamla kvarvarande granater kan ligga kvar i marken. Nordvästra delen av ön ingår i Natura 2000 och har ett rikt fågelliv på strandängarna. Asundens östra sida är idag ett naturreservat med ett stort antal raukar. Många raukar är över 2 meter höga och en av Gotlands största raukar finns här med sina 9 höjdmeter. Många menar att Asunden kan vara den nya halvön Furillen, med Slites kalkvita industribyggnader i bakgrunden. Asunden är populärt bland fiskare och fiskare strosar runt i galonbyxor i vattenbrynet – runda och goda havsöringar finns här. http://www.reseguiden.se/bilder/533843 Asunden Vinden hade inte gjort sig påmind särskilt mycket hittills, men jisses – nu var det nästan storm! Det blåste kraftigt och vågorna slog in mot stenstränderna. Även om det var varma vindar, så fick man kämpa sig fram. Solhatten fick jag hålla i, annars hade den försvunnit iväg. För att komma till raukområdet måste man gå genom en fårhage. http://www.reseguiden.se/bilder/533844 Raukar vid Asunden Raukarna blev högre och högre ju närmare jag kom. Det fanns inga andra människor här just då, så jag fick fina bilder. Även om det inte syns på bilderna, så blåste det rejält även vid raukarna. När jag vände och gick tillbaka var det ett flertal familjer med barn som precis kommit fram till raukfältet. Barnen sprang omkring och stojade och lekte, några hade även med sig sina hundar. Tillbaka i bilen insåg jag att min matsäck var slut och jag började bli hungrig. Slite låg bara några kilometer bort, där måste det finnas någon restaurang. Jag knappade in på GPS:en och kom fram till en restaurang som låg vi havsbadet. Men det fanns knappt någon parkering och betalt för parkeringen skulle de ha. Nej, jag körde vidare och hamnade tillslut på Åminne Fritid och Havsbad. Här hade de en restaurang med gratis parkering och dessutom i skugga. Perfekt! Det fick bli en Åminne Burgare. Jättegod! Ska man vara lite kritisk, kunde stripsen ha friterats lite längre. Mätt och belåten körde jag vidare till Tofta Gnisvärd Fiskeläge. Det förvånade mig att vägarna som löper öst-västlig riktning är mycket smala och inte alls lika breda och fina som nord-sydliga vägarna. Så det tog sin lilla tid att ta sig från östkusten till västkusten. Det kändes som om jag körde förbi och svängde vid varje mjölkpall. Men skam den som ger sig. http://www.reseguiden.se/bilder/533845 http://www.reseguiden.se/bilder/533846 http://www.reseguiden.se/bilder/533847 Ett mycket vackert fiskeläge med väl bevarade fiskebodar. Helt klart värt resan. Klockan var runt halv fem på eftermiddagen och rusningstrafiken samt turismen från Tofta Camping gjorde sitt. Det tog ett tag att komma ut på den större vägen som ledde till Visby.