Tips om Visby

Här hittar du tips, råd och inspiration från oss och våra medlemmar

Blogginlägg om Visby

Hemresa

Copyright © Bejjan888™ [Så var avresedagen äntligen här.] Borta bra men hemma bäst – heter det ju. Nog längtade man efter sin egen säng vid det här laget. Jag hade gott om tid till att packa ner allt som jag släpat med mig. Det är en konst att kunna packa lagom med grejer… jag tillhör ju dom som alltid packar ner för mycket. Oftast kläder som jag inte använt, men som är bra att ha IFALL. Packade in allt i bilen igen. Och till slut även jag och mina marsvinsflickor. Lämnade tillbaka lägenhetsnyckeln och räknade ut att jag hade drygt 2 timmar och 30 minuter kvar till dess att färjan avgår. Som tur är finns det många caféer som tillåter djur. http://www.reseguiden.se/bilder/533885 Jag valde att åka till ZooMarket. Perfekt litet ställe, med anslutande djuraffär och hundbassäng. Jag köpte en kycklingsallad och flickorna fick lite medhavd gurka och paprika att mumsa på. Jag satt kvar i caféet till dess att inpasseringen börjat. Då tog jag bilen och körde ca 10 minuter ner till hamnen och ställde mig i kö. Återigen, jag hade biljett bokad på m/s Visborg och en egen djurkupé till mig och flickorna. Nu hade jag störtkoll på var djurkupéerna fanns på färjan, så jag skyndade dit. http://www.reseguiden.se/bilder/533886 Klockan var ganska precis kl. 14.00 när färjan började röra på sig och jag tog mig ut på däck och fotade några sista bilder. Kaptenen gjorde sitt välkomsttal i högtalarna. Nu kunde jag höra vad som sades, mycket bättre än på hitresan. Totalt antal passagerare för denna resa var 1254 personer. http://www.reseguiden.se/bilder/533887 Sedan tillbringade jag resten av tiden i kupén. Coronasäkert. Det tog drygt 3 timmar och 15 minuter att ta sig från Visby till Nynäshamn. Jag hade en Caesarsallad med mig som jag mumsade i mig och sedan hann jag med en tupplur innan det var dags att gå ner till bilen igen och köra av färjan.
av Bejjan888 16 juli 2021 Resealbum: Gotland 2021

Historia, blommor och ruiner...

Copyright © Bejjan888™ [Det går ju inte att besöka Visby] utan att få det att handla om historia. Det är ju trots allt ett världsarv. Jag har redan varit inne på flera av områdena tidigare i bloggen, så här kommer kort sammanfattning. Gotland har präglats starkt av sitt läge mitt i Östersjön, främst inom handeln. Från allra första början när inlandsisen försvann från Östersjön (för ca 10 000 år sedan), låg Gotland fortfarande under havsytan. Under stenåldern hade havsytan sjunkit så pass att Gotland då bestod av flertalet öar täckta av tall- och lövskog och öppna hedmarker. Fiskare och säljägare bebodde öarna och flera boplatser har på senare tid hittats på flera platser runtom Gotland med lämningar upp till 9000 år gamla. Även skeppssättningar och gravfält från brons- och järnåldern har upptäckts. Kring år 1000 övergick den gotländska traditionen med resta bildstenar till runstenarnas epok när runslingorna gjorde intåg. Förutom mellan åren 1676–1679 (då Danmark återtagit ön), så har Gotland varit svenskt sedan freden i Brömsebro, år 1645. Innan dess hade Gotland hört till olika allianser och länder i nästan 300 år. Landshövdingen och köpmän slog sig ner i Visby men trots detta bromsades näringslivet av höga skatter och Gotland drabbades gång på gång av pest, svält och krig. År 1720 fanns endast 1186 personer mantalsskrivna i Visby och med alla kyrkoruiner och förfallna hus, torde staden mer än någonsin påmint om en ruinstad. Trots detta fick Visby ett uppsving under mitten av 1700-talet och husbyggandet kom igång. Till år 1780 fanns över 5000 invånare i staden. Under 1800-talet fortsatte befolkningen att öka och staden blev tätbebyggd. Skolor av olika slag, sjukhus, hotell och restaurangen uppfördes för att stimulera turismen och ett fängelse byggdes söder om Visbys hamn. Nya kommunikationer upprättades under slutet av 1800-talet genom järnvägen och en hamn för ångbåtar byggdes. Invånarna fick nu inte plats längre innanför ringmuren och allt fler områden utanför muren uppläts som bostadmarker. Innerstadens kulturella betydelse och intresse väcktes och turismen har sedan dess strömmat till ön, år efter år. År 1995 togs ringmuren upp på UNESCO:s Världsarvslista. http://www.reseguiden.se/bilder/533848 Österport Vaknade rätt tidigt ändå, för att vara lördag. Det var svårt att fortsätta sova när solen lyste in genom fönstren. Efter frukost gick jag ner till Österport och kryssade mig fram genom Visbys vackra rosbeklädda gränder. http://www.reseguiden.se/bilder/533850 http://www.reseguiden.se/bilder/533851 http://www.reseguiden.se/bilder/533852 http://www.reseguiden.se/bilder/533853 http://www.reseguiden.se/bilder/533849 Det var inte mycket liv och rörelse nu, inte. Men innerstaden höll på att vakna upp. Enstaka caféer började ta fram bord och stolar, sopade lite utmed gatorna. http://www.reseguiden.se/bilder/533854 http://www.reseguiden.se/bilder/533856 http://www.reseguiden.se/bilder/533858 Tanken var att spendera förmiddagen i Botaniska Trädgården som ligger i norra delen av Visby. Den anlades år 1855 och växter som torde vantrivas på våra breddgrader, frodas tack vare att Visby ligger i odlingszon 1. Det finns flera entréer till den delvis lummiga trädgården. http://www.reseguiden.se/bilder/533855 Oavsett vilken entré du väljer, kommer man så småningom till Solvisarplan, hjärtat av trädgården. Den stensatta halvcirkeln med perenner omsluter soluret, omgiven av en pergola med stenpelare med väldoftande klematis och rosor. Jag var i rätt tid, för solen stod i princip mitt framför Solvisarplanen och gav näst intill det perfekta ljuset. http://www.reseguiden.se/bilder/533857 Intill ligger Rosariet med rosor i terrasser som blommar långt in på hösten. Rosorna hade precis bevattnats så vattendropparna på rosbladen skimrade vacker i solljuset. http://www.reseguiden.se/bilder/533859 Det vackra lusthuset stå uppe på Tempelkullen omgiven av blommor och växter från alla världens hörn. Inte långt därifrån ligger Örtagården med pallkragar fyllda med kryddor och medicinala växter, intressanta ur ett kulturhistoriskt perspektiv. http://www.reseguiden.se/bilder/533860 Jag gick vidare genom parken och hittade på Tulpanträdet, som precis blommat ut. http://www.reseguiden.se/bilder/533861 http://www.reseguiden.se/bilder/533862 http://www.reseguiden.se/bilder/533863 http://www.reseguiden.se/bilder/533864 För en stund slog jag mig ner i skuggan på en parkbänk vid Ovalen. Det är en stenkolonn med urna högst upp, troligen från medeltiden. Botaniska Trädgården går längs med strandmuren. Strandmuren? Tänker du nu. Jo, för ringmuren delas upp i strandmuren respektive landmuren. Strandmuren har visat sig vara äldst och tros ha uppförts runt år 1250. Drygt trettio år senare byggdes själva landmuren som bestod av, då, en 5 till 6 meter hög mur med skyttegång som hade smala skyttegluggar med jämna mellanrum. Under mitten av 1300-talet anses den 3,4 km långa kalkstensmuren vara färdigställd med väggar upp till 11 meter höga och med över 50 torn samt tre huvudportar; Söderport, Österport och Norderport. Ringmuren, utom i väst, var helt omgiven av vallgravar men de var dock ej vattenfyllda. De torrlagda vallgravarnas främsta syfte var att förhindra ryttare och kastmaskiner att komma ända fram till muren. Vallgravarna vid östra ringmuren plattades dock till under 1800-talet för att tjäna som skyttebana. Vid Valdemar Atterdags intåg i Visby lät han formellt riva en del av den södra muren som en symbol för underkastelse. Ett par år senare murades den nedbrutna delen upp igen. Ringmuren restaurerades mellan 1884–1886 av arkitekten Emil Viktor Langlet och idag finns 27 marktorn och 9 sadeltorn kvar att beskåda. Varje torn har ett unikt namn och en liten historia bakom. Hur många som är sägen och hur många som är ren fakta, låter jag vara upp till dig som läser. http://www.reseguiden.se/bilder/533865 Jungfrutornet http://www.reseguiden.se/bilder/533866 Jungfrutornet Jag började min vandring längs muren vid Jungfrutornet. Jungfrutornet kan ha fått sitt namn från legenden om Unghanses dotter, dottern till Nils Guldsmed i Unghanse. När Danmarks kung Valdemar Atterdag, förklädd till köpman, besökte Visby 1360 för att förbereda ett anfall mot staden inledde Unghanses dotter ett förhållande med honom. Hennes far, en rik landsdomare, upptäckte detta och kastade ut Valdemar. Året därpå återvände Valdemar och plundrade ön. Unghanses dotter sökte upp Valdemar i Visby och hjälpte honom med information mot löfte att han skulle ta henne med sig när han återvände till Danmark. Dock valde Valdemar Atterdag att lämna henne kvar, varpå hon greps av gutarna och murades levande in i Jungfrutornet i ringmuren. Idag vet man att tornet inte fanns på tiden för legenden utan byggdes först under 1400 talet. Men trots detta återberättas legenden om Unghanses dotter årligen under Medeltidsveckan. Namnet Jungfrutornet torde snarare, enligt folkmun, komma från det äldre rymdmåttet 1 jungfru = 8,2 cl, som påminner om just Jungfrutornet form (bred botten och avsmalnande topp). http://www.reseguiden.se/bilder/533867 Kärleksporten Lite längre söderut kommer man till Kärleksporten. Porten är mycket populär bland kärlekspar och otaliga frierier och till och med bröllop har anordnats här. http://www.reseguiden.se/bilder/533868 Kärleksporten Många sitter kvar på kvällarna och inväntar solnedgången som ska vara magisk här. http://www.reseguiden.se/bilder/533869 Kruttornet Ännu lite längre söderut träffar man på Kruttornet. Eller Lambtornet som det tidigare hette. Lambtornets uppförande år 1160–1161 blev startskottet för Visbys ringmur. Ett fristående torn i sten byggdes vid Visbys norra hamn för att kunna anfalla inkommande båtar med armborst. År 1710 började Lambtornet användas som krutförråd och fick sitt nuvarande namn, Kruttornet. Tornet kunde nås genom en liten lucka, ett tiotal meter upp på väggen, via en stege som sedan drogs upp. Detta försvårade för eventuella angripare att inta tornet. På grund av landhöjningen har dock hamnen försvunnit från platsen och Kruttornet står numera på platsen som vi känner som Almedalen. Viker man in mot innerstaden igen kommer man till flera av Visbys kyrkoruiner. Visbys kyrkor byggdes i början av 1200-talet då Visby tillhörde en av de största städerna i Europa. Visby var inte bara rikt utan också berömt och hade makt. Från dessa glansdagar är det endast domkyrkan som finns kvar idag, intakt. Tio kyrkoruiner finns kvar innanför ringmuren utspridda både här och där. Jag tänkte nu presentera några fler kyrkoruiner, som jag besökte under veckan. S:t Lars kyrkoruin och Drotten, som även kallas systerkyrkorna då de ligger så nära varandra. http://www.reseguiden.se/bilder/533870 S:t Lars kyrkoruin http://www.reseguiden.se/bilder/533871 S:t Lars kyrkoruin S:t Lars äldsta delar är troligen från 1100-talet. Kyrkan byggdes ut under tidigt 1200-tal till följd av befolkningsökningen som ägde rum. Strax därpå byggdes en tysk församlingskyrka, Drotten, på samma kyrkogård. http://www.reseguiden.se/bilder/533872 Drotten kyrkoruin http://www.reseguiden.se/bilder/533873 Drotten kyrkoruin Drottens kyrkoruin, eller S:t Trinitatis (Trefaldighetskyrkan) som den egentligen hette, byggdes omkring år 1240, men övergavs under Reformationen likt många andra kyrkor. Kyrkan var tillägnad S:t Laurentius som dog martyrdöden i Rom på ett glödande halster. Ordet drott nämns redan i Gutalagen och betyder ”ägare av en träl”. I många andra sammanhang betyder det kung eller furste. Drottens hustru, kallades därför drottning. http://www.reseguiden.se/bilder/533874 S:t Nikolai kyrkoruin S:t Nikolai ruin används idag för konstnärliga framträdanden som t.ex. musik. Kyrkan byggdes runt 1230 och fick sitt namn från skyddshelgonet Nikolaus av Myra, eller Nikolaus undergöraren, som levde runt 300-talet i Turkiet som biskop. Nikolaus sades kunna utföra mirakel och kunde vara på flera ställer samtidigt under sin levnad. Men mest omtalad för att med sina böner hjälpa skepp i storm och blev sjömännens och fiskares beskyddare, således en väl vald beskyddare till den medeltida staden Visby. Nikolaus är även känd som Sankta Claus. Det finns de som tror att det var Nikolaus givmildhet som så småningom gav upphov till vår tids jultomte. http://www.reseguiden.se/bilder/533875 S:t Nikolai kyrkoruin S:t Nikolaus byggdes åt Dominikanorden och deras klosterliv som ett helgerum. Orden var, även den, en tiggarorder och medlemmarna kallades svartbröder eller svartmunkar – på grund av deras svarta kåpor. Man tror att när Dominikanorden kom till Visby, övertog de ett påbörjat kyrkobygge. http://www.reseguiden.se/bilder/533876 S:t Nikolai kyrkoruin Men kyrktornet revs omgående då orderns kyrkor var tornlösa. S:t Nikolai stod klar omkring 1400 med bland annat matsalar, sovsalar, bibliotek och kök. Det finns ingen planritning eller kvarvarande ruin som berättar om hur kyrkan egentligen såg ut då den troligen förstördes under Lübeckarnas anfall 1525. Jag gick tillbaka till Stora Torget. Några marknadsstånd har monterats upp på torget i hopp om att kunna sälja souvenirer, fårskinn, hemgjorda produkter och hantverk till förbipasserande turister. Det hade börjat fylla på med folk nu. Uteserveringarna och caféerna hade öppnat och många satt ute och åt glass. Jag blev fruktansvärt sugen på glass jag med. Så jag lyckades ta mig in och köpa en våffla med jordgubbs- och blåbärsglass. MUMS! http://www.reseguiden.se/bilder/533877 S:ta Katarina kyrkoruin Intill Stora Torget ligger ruinen S:ta Katarina. Eller S:ta Karin, beroende på vem du frågar. Kyrkan tillhörde Sveriges första Franciskanerkloster, som grundades i Visby 1233. Franciskanorden predikade total fattigdom och levde av allmosor och gåvor. Istället för munkar och nunnor var man bröder och systrar. Men även namn som barfotabröder och gråbröder förekom då de ofta gick barfota och bar gråa kåpor. Kyrkans stod mitt i Visby och framför kyrkan bildades en marknadsplats, som idag är Stora Torget. http://www.reseguiden.se/bilder/533878 S:ta Katarina kyrkoruin Kyrkan blev välbesökt och behövde ganska snart byggas ut. Oftast byggdes Gotlands kyrkor ut genom nya delar runt den befintliga, vilket gav upphov till blandade stilar med t.ex. gotiska kor, långhus och romanska torn. S:ta Katarinas utbyggnad var pågående fram till mitten av 1300-talet, då det stannade upp. Kanske var det i samband med Valdemar Atterdags intåg och övertagande av Visby år 1361? Några årtionden senare återupptogs byggandet som pågick ända in på 1400-talets början. S:ta Katarina var som störst på 1400-talet men blev aldrig helt färdigbyggd då pengarna lades på församlingsbyggnaderna istället. Det unika med kyrkan är, för den med hök-ögon, att valven byggdes av tegel och inte kalksten – vilket är unikt i Visby. http://www.reseguiden.se/bilder/533879 S:ta Katarina kyrkoruin S:ta Katarinas kyrka har fått sitt namn efter Katarina av Alexandria som levde i Egypten runt 300-talet. Som jungfru och av kunglig börd, ska hon ha motstått kejsarens förförelse vilket resulterade i fängelse. Där, i fängelset, ska hon ha omvänt kejsarens fru, fältherre och många soldater och blev därför dömd till döden genom halshuggning. http://www.reseguiden.se/bilder/533880 Helge And kyrkoruin Ytterligare en kyrkoruin, Helge And, byggdes under tidigt 1200-tal och den åttkantiga kyrkan saknar motstycke i Sverige. Liknande kyrkor förekom dock i Europa i borgar och palats under samma period. Kyrkans identitet genom historian är omtvistad, då uppgifterna kring denna kyrka är få. Namnet kommer från det Heliga Andes Hus som låg söder om kyrkan och var en inrättning för gamla, fattiga och sjuka. Men det fanns en kyrkoruin som lyckades undkomma mig, nämligen S:ta Gertrud. Det retar mig lite fortfarande. Men när jag googlar på ruinen, så förstår jag varför. Det är ju inte direkt så att ruinen står ut och ropar ”Hallå, här finns en kyrkoruin!”… nej. Det ser snarare ut som en relativt låg stenmur. Så inte konstigt att det var lätt att missa. Jag gick tillbaka till lägenheten och åt lunch. Jag åkte och tankade bilen inför morgondagens hemfärd. Men det var fortfarande tid kvar till att göra någonting mer innan det var dags att avsluta dagen. I mina efterforskningar inför resan, fanns förslaget Södra Hällarna. Området ligger rätt nära färjeterminalen och sträcker sig längs den klippiga kusten söderut från Visby. Sagt och gjort. http://www.reseguiden.se/bilder/533881 Jag parkerade bilen och började gå längs det karga klintlandskapet. Det var varmt, +27°C. Det blåste varma vindar. Jag fick hålla en hand på solhatten ifall det skulle komma en vindpust och blåsa iväg hatten. http://www.reseguiden.se/bilder/533882 Silja Line låg inne i hamnen, vilket förklarade den plötsliga ökningen av människor i innerstan under dagen. Men nu såg det ut som om passagerarna var på väg tillbaka till färjan igen. http://www.reseguiden.se/bilder/533883 Går man längs klippkanten kommer man så småningom till en trappa. Trappan leder ner till klapperstenstranden nedanför. Men trappen är brant! Och sedan övergår den till en bitvis brant stig. http://www.reseguiden.se/bilder/533884 Logiskt sett borde det ha varit svalare där nere, men klipporna och den stekande solen gjorde det till en bastu där nere vid stranden. Nu började det kännas som om jag var klar med både Visby och Gotland för den här gången. Jag hade checkat av det mesta på min Att Se- och Att Göra-lista. Jag återvände till lägenheten och började packa så smått.
av Bejjan888 16 juli 2021 Resealbum: Gotland 2021

Lummelunda och Pippi

Copyright © Bejjan888™ [Efter en lång god natts sömn], klev jag upp och hade en lugn morgon framför mig. Dagen började med ett besök i Lummelundagrottan kl. 09.30. Grottan ligger norr om Visby, drygt 20 minuter med bil. Det finns gott om parkering. Man får gärna komma lite innan sin bokade guidning för att besöka muséet och se en liten film om Lummelundagrottan. Eftersom det hade regnat igår kväll och under natten, var det otroligt varmt och fuktigt ute. Så det skulle bli skönt att gå ner i grottan. Jag rekommenderar verkligen att ta med en varm tröja under vistelsen i grottan, då det är konstant kallare än +10°C där nere. Lummelundagrottan är en stor turistattraktion på Gotland och lockar runt 90 000 besökare varje år. Sedan starten 1960 när första visningen ägde rum sägs 4,5 miljoner besökare ha vandrat nere i grottan. Gotlands berggrund består ju av kalksten vilket bidrar till en ultimat miljö för bildandet av håligheter. Det har tagit minst 10 000 år för vattnet att tränga ner i berggrunden och gröpa ur håligheterna som vi idag kallar Lummelundagrottan. Carl von Linné besökte grottan under sitt besök på Gotland år 1741, då han nedtecknade av vattnets väg fram till och in i grottan samt hur vattnet därefter kom fram igen nedanför klinten vid Lummelunds bruk. Det är den första nedtecknade skildringen av Lummelundagrottan som är gjord. http://www.reseguiden.se/bilder/533777 Det var samling utanför den ”konstgjorda” ingången till grottan. Den har sprängts i efterhand, för att underlätta för besökare att kunna ta sig ner i grottan. Omkring 25 personer totalt hade anmält sig till guidningen kl. 09.30. Det finns flera turer att välja bland, jag hade valt den vanliga visningsturen. Vill man hosta upp mer pengar eller är otroligt intresserad av grottor, kan man få komma en bra bit in i grottan. Men det kan vara bitvis trånga passager och vatten som man måste åka båt över eller gå genom. Så inget för den med klaustrofobi med andra ord. Omkring 4 km grotta har hittills utforskats och kartlagts, men nya områden upptäcks varje år. Hur stor Lummelundagrottan är, vet ingen idag. Intresset av att utforska grottan allt längre in har varit stort, men det var tre pojkar från Visby som år 1948 upptäckte grottan och lyckades ta sig förbi en trång passage och in i området som idag kallas Bergakungens sal. Pojkarnas bedrift blev inte offentliggjord förrän fem år senare, när grundaren av Sveriges Speleologförbund (speleologi: läran om grottor) Leander Tell med flera, tog vid och forskade vidare. Årligen, veckan efter midsommar (d.v.s. just denna vecka), utforskas, kartläggs och besiktas den hittills drygt 4 km långa grottan. 1989 blev grottan en del av ett naturreservat. På grund av sin känsliga natur, med sköra droppstenar, får man inte röra vid något under den guidade turen i Lummelundagrottan. Den konstant svala temperaturen har gjort att bygdens folk under århundraden förvarat färskvaror i de yttre delarna av grottan. http://www.reseguiden.se/bilder/533778 Direkt innanför dörren ner till grottan, går en betongtrappa som leder ner till Bergakungens sal. http://www.reseguiden.se/bilder/533779 Här berättade guiden om historien bakom grottan och om de olika droppstenarna som bildats i grottan. http://www.reseguiden.se/bilder/533780 http://www.reseguiden.se/bilder/533781 Stalaktiter bildas oftast från grottans tak, ofta smala och långa eller möjligen konformade. http://www.reseguiden.se/bilder/533782 Vi går vidare längre in i grottan genom en smalare passage och vi måste huka oss för att kunna ta oss fram. Det är gränsfall att jag fortfarande kan gå samtidigt som jag hukar mig. Skulle sitta fint att få ett ryggskott nu! Vi hade kommit till Kapellet. Här har man haft både dop, bröllop och gudstjänster. http://www.reseguiden.se/bilder/533783 http://www.reseguiden.se/bilder/533784 Vita långsmala formationer löper längs grottväggen – har tyvärr glömt namnet. http://www.reseguiden.se/bilder/533785 Nu kommer man inte längre, för den vanliga visningsturen. Man kan givetvis boka en längre tur, men då fortsätter man på gummiflotte, med vadarställ, hjälm och ficklampa. Tack men nej tack. Det räcker gott med den vanliga turen. När vi gick upp för betongtrappan ut i den friska luften igen, immade glasögonen igen. Inte konstigt med tanke på grottans kyliga temperatur och höga luftfuktighet. Utanför Lummelundagrottans utgång finns starten på en ca 1 km lång geologisk stig. Det tar ca 20 30 minuter att gå och stigen slutar vid grottans naturliga ingång. Stigen slingrar sig upp på klinten, ovanför grottan med informationsskyltar som beskriver omgivningen. Jag började gå längs den smala stigen med målet att komma till och se rauken Gamle Patron. Hade jag läst på lite mer så hade jag inte behövt gå hela stigen. Detta då både Gamle Patron och den naturliga ingången till Lummelundagrottan finns i slutet av stigen, som visade sig vara ca 50 meter från besökscentret där guidningen började. Så istället för att gå runt hela stigen, hade jag kunnat gå direkt till slutet av stigen. Nåväl. http://www.reseguiden.se/bilder/533786 http://www.reseguiden.se/bilder/533787 Gamle Patron gömde sig högt uppe på en klint bakom en massa träd. En skylt markerade var den fanns. Tur var väl det. Annars hade man missat den. En duva satt på ”näsan”, men efter en stund flög den iväg. Jag körde tillbaka till Visby, åt lunch och packade väskan för en eftermiddag i Visby – i Pippi Långstrumps fotspår. Det torde inte vara någon hemlighet att Pippi Långstrump spelades in i Visby. Gotland och framför allt Visby blev starkt förknippat med Pippi Långstrump under slutet av 1960 talet, när tv-serien med Inger Nilsson i huvudrollen spelades in. Jag promenerade geschwint ner till Österport och vek av till höger och följde stigen längs Östergravar. http://www.reseguiden.se/bilder/533788 http://www.reseguiden.se/bilder/533789 http://www.reseguiden.se/bilder/533790 Här rider Pippi Långstrump förbi på Lilla Gubben, flera gånger. Jag lyckades identifiera på ett ungefär vart scenerna har spelats in. Det var lite trixigt med exakt vinkel eftersom både träd och buskar har tagits bort eller vuxit upp sedan dess. Men på ett ungefär. http://www.reseguiden.se/bilder/533791 http://www.reseguiden.se/bilder/533792 Även några bilder på Brunnsporten och Norra Murgatan, som förekommer frekvent i tv-serien om Pippi. Jag strosade vidare genom de smala gränderna och kom fram till Kyrkberget bredvid domkyrkan, med ännu fler hus och gator från olika scener. http://www.reseguiden.se/bilder/533793 Kyrktrappan http://www.reseguiden.se/bilder/533794 Övre Finngränd http://www.reseguiden.se/bilder/533795 Nygatan http://www.reseguiden.se/bilder/533796 Uddens gränd http://www.reseguiden.se/bilder/533797 "Medusin"-trappan Längs Nygatan finns många hus från olika vinklar som förekommer genom tv-serien. Bland annat trappan där Pippi, Tommy och Annika sitter och blandar sin ”medusin”. http://www.reseguiden.se/bilder/533800 http://www.reseguiden.se/bilder/533801 På Fiskargränd ligger godisaffären. Den lilla godisaffären som Tommy och Annika alltid stannade till vid på väg till eller från skolan, där Pippi sedermera köpte kilovis med karameller till barnen. http://www.reseguiden.se/bilder/533798 http://www.reseguiden.se/bilder/533799 Bredvid ruinen S:t Nicolai ligger lekparken där Prussiluskan lekte med alla de små snälla barnen och försökte lära de sjunga ”Vi kommer ifrån Riara”. Här har det gjorts om en hel del. Träd har tagits bort, nya träd har vuxit upp. Buskar och staket har ändrats. Lekplatsen har gjorts om. Men med lite fantasi så kan man ändå känna igen sig. Okej, låt oss grotta ner oss lite till i den omåttligt populära tv-serien. Jag kan inte låta bli ;) En del scener, som att gå på lina, cykla i luften eller bära Lilla Gubben filmades in i studio med s.k. blue screen. På den tiden hade man en blå duk (varför skådespelarna inte fick bära blåa kläder) för trickfilmningen och var på den tiden nytt och omständligt. Dagens green screen och datoriserade värld har revolutionerat och gjort filmens värld utan begränsningar. Det sägs att Inger (Pippi) och Maria (Annika) inte alltid kom överens. Maria hade också sökt rollen som Pippi och tyckte att Inger inte passade alls. De var stundtals osams och det sägs en gång ha slutat med en fläskläpp (vem av de två som fick fläskläppen är dock inte känt). Pär, som spelade Tommy, var från Skåne och fick träna på att prata rikssvenska inför inspelningarna. Men det lät mer som en småländsk dialekt, varför Öllegård, som spelade Tommy och Annikas mamma, fick öva in sig på en mer sydländsk dialekt, för att verka trovärdigt. Pär (Tommy) var också den som fick hoppa in som stand-in när Inger Nilsson (Pippi) inte vågade utföra vissa moment. T.ex. när ”Pippi” håller i en pytonorm, eller när ”Pippi” står på Lilla Gubbens rygg. Därför är dessa scener filmade med Pippi bakifrån, för att man inte ska se att det egentligen är Pär under den röda peruken. Men inget är så starkt förknippat med Pippi-filmerna som Villa Villekulla, detta trots att huset var en av de sista ”exteriörerna” som ännu inte hittats bara en månad innan inspelningarna skulle börja. Ursprungligen en förvaltarbostad som byggdes 1902 på Gotlands regemente P18 strax söder om Visby, blev huset som det perfekta Villa Villekulla. Inga inomhusscener spelads in i huset, då detta gjordes i en stor studio i Solna, Stockholm. Efter inspelningarna av tv-serien och den första långfilmen, vintern 1969–1970, flyttades Villa Villekulla i ett enda stycke med hjälp av stora järnslädar till Kneippbyn, där huset står kvar än idag för allmänhetens beskådan. Vinterscenerna från bl.a. ”Pippi firar jul” är filmade i Röros, Norge. Som när Pippi åker spark och när barnen samlas med facklor för att gå och fira Pippi. I vinterscenerna när Herr Nilsson är med, är det faktiskt en uppstoppad apa man ser, då ”riktiga” Herr Nilsson inte tyckte om snö eller kyla. I boken om Pippi heter hennes häst bara ”hästen”. Först när inspelningarna tog fart med Inger Nilsson i huvudrollen, fick hästen namnet ”Lilla Gubben”. När Inger gav honom pepparkakor en gång och sa: ”ja du, lilla gubben”, var smeknamnet var givet. Lilla Gubben var en halvblodsvalack och lånades ut från Solna Ridskola. Han var den populäraste hästen att rida på ridskolan trots sitt ursprungliga namn - Illbatting (f. 1961 – d. 1986), men han var mer känd som Bunting, Butte kallad. Inför inspelningarna färgades hans man och svans samt alla prickar målades på kroppen. Efter inspelningarna flyttade Butte till Angarns Ridskola men passade inte längre som ridskolehäst och blivit bortskämd under inspelningarna och fick flytta till ett privat stall i Vallentuna och tillbringade sin sista tid där. Butte blev nästan 25 år gammal. Eftermiddagen bjöd in till ett besök på Gotlands Museum. Är man intresserad av svensk historia, framför allt gotländsk historia, så är det här stället att besöka. Det finns även en museibutik och restaurang (Fornsalens Café & Mat). På markplan fanns deras samling av bildstenar. http://www.reseguiden.se/bilder/533802 Minneskors från Rute http://www.reseguiden.se/bilder/533803 Runsten från Hogrän Ett stort antal unika bildstenar har hittats på Gotland, vilka har daterats till den yngre järnåldern, d.v.s. omkring 700-talet. Bildstenarna har kommit att kallas för forntida seriemagasin, då de ofta visar den dåtida världsbilden med bland annat seglande båtar med stridsberedda besättningar samt utgör en viktig informationskälla för de nordiska ländernas myter och förkristen religion. Bildstenarna består nästan helt uteslutande av kalksten, vilket gör att de mycket känsliga för sol, vind och vatten som lätt eroderar bort den ytliga dekoren. http://www.reseguiden.se/bilder/533804 Svampformad bildsten från Smiss, Stenkyrka Stenen var oftast svampformad och uppdelad i olika fält med bildmotiv. http://www.reseguiden.se/bilder/533805 Bildstenarna var för det mesta placerade utmed vägar och välbesökta samlingsplatser och nyare forskning visar att de troligen varit viktiga gränsmarkörer. Idag dock, finns de flesta bildstenarna inte kvar på sina ursprungliga platser utan har byggts in i kyrkor, placerats ut på gravfält eller finns bevarade på museum. De bildstenar som stått kvar ute i naturen och vars dekor eroderats bort, brukar kallas för blinda bildstenar. http://www.reseguiden.se/bilder/533806 Hunningestenen Ett exempel är Hunningestenarna, som består av fyra bildstenar. Den bäst bevarade stenen, Hunningestenen, hittades under jordbruksarbete år 1860 och finns att beskåda på Gotlands Museum. Stenen omges av ett flätat mönster och bilderna är uppdelad i två fält; ett övre och ett undre. Den övre bilden beskriver en strids- och välkomstscen där en ryttare, omgiven av flera krigare till fots, får ett dryckeshorn av en kvinna. Den undre bilden återger flera olika scener. Överst ses ett stort långskepp. Under detta skildras Gunnar Gjukasons död i ormgropen, en scen ur sagan om Sigurd Fafnesbane. Allra längst ner på Hunningestenen ses två män med pil och båge, som försvarar sitt hus och bundna ko. http://www.reseguiden.se/bilder/533807 Bildsten från Martebo Kyrka http://www.reseguiden.se/bilder/533808 Bildsten, Väskinde kyrkogård http://www.reseguiden.se/bilder/533809 Bildsten från Hablingbo Det hade underlättat om de hade haft någon form av karta över museet. För det var absolut inte lätt att hitta. Det var tre (eller var det till och med fyra?) våningar i flera olika hus med loftgångar emellan. Till slut visste jag inte var jag hade varit eller om jag hade missat något. Eller så kanske det var det som var meningen. Att man ska vandra runt, lätt förvirrad, och leta sig fram? En hel utställning handlade om Valdemar Atterdags invasion av Visby år 1361. Efter Danmarks övertagande av Skånelandskapen, 1360, ville den danska kungen låta de förmögna i hansestäderna (där Visby ingick) betala och förnya sina privilegier för handeln. När de danska, då, modernt bepansrade yrkesmilitärer landsteg på södra Gotland, slogs böndernas försvar enkelt ner. Den 27 juli 1361 angrep danska trupperna Visby i ett blodigt krig, slaget vid Korsbetningen, med över 2000 fallna danska knektar och gutar som begravdes i massgravar iförda sina rustningar, knappt 1 km utanför ringmuren. Striden blev kort och två dagar senare erkände staden kung Valdemar Atterdag som ny härskare över Visby, i utbyte mot ”alla de rättigheter och friheter som den sedan gammalt innehaft”. Men ordet gutar kan i det här fallet bytas ut till bönder, då det var endast bönder som stupade utanför ringmuren i slutet av juli 1361. Visbyborna hade stängt varenda port och stängt ute bönderna och satt avvaktande innanför muren under anfallet. Kort därpå, på platsen för blodbadet i Mästerby, restes ett ringkors med texten: ”I Herrens år 1361 den 27 juli föllo utanför Visby portar i danskarnas händer de här begravda gutarna: bed för dem”. Vem reste stenen? Skulle det ha varit danske Valdemar, utan att nämna de stupade landsmännen och utan texten att be även för dem? Kan det ha varit Visbyborna själva, som i berått mod bevittnat slakten av bönderna utanför muren, men utan att nämna förlusten av sina egna när Atterdag till slut intog Visby? http://www.reseguiden.se/bilder/533810 Ringkorset i Mästerby står fortfarande kvar på sin plats i Mästerby Änge. Jag körde förbi under eftermiddagen men det var för det första inte så himla lätt att hitta. Det fanns inte en enda skylt som talade om hur man skulle hitta dit. För det andra, när man väl hittat korset så står det på privat mark och mitt ute på en odlad åker. För det tredje så hade jag inte min systemkamera med mig och hade svårt att få en bra bild med min mobil. Så är det ett ställe värt att besöka? Svar – nej! Magnus Eriksson, Konungen av Sverige för tiden, visste att Valdemar Atterdag skulle anfalla Gotland. Redan den 31 maj 1361, varnade han Visbyborna genom skrivelse att hålla ringmur och hamn under bevakning, såväl dag som natt. Huruvida denna information delgivits gutarna (bönderna) kommer vi nog aldrig få veta. Men i och med att böndernas försvar enkelt slogs ner och Visbys agerande gentemot bönderna leder alla slutsatser i en riktning. I det brev som Valdemar Atterdag kort därpå skickade till övriga Hansastäder sägs Hansans gods i staden ha räddats genom betalning, vilket torde ha föranlett någon form av beskattning. Danmarks angrepp mot Visby orsakade därför konflikt mellan Hansan och Danmark, då Hansan ansåg Visby som sin stad. Valdemar Atterdag ska ha mottagit inte mindre än 77 krigsförklaringar från Hansan, bland annat för övertagande av Gotland men också för att Valdemar beskattade sillfisket i Öresund. http://www.reseguiden.se/bilder/533811 Den påstådda brandskattningen ska, enligt sägnen, ha betalats genom att kungen ställt fram tre bryggkar på Visby torg och krävt att stadsborna inom tre dygn skulle fylla dessa med guld, silver och andra dyrbarheter. Under färden tillbaka till Danmark ska ett av Valdemars skepp ha förlist strax utanför Karlsöarna, med dyrbart gods som tagits från öns kyrkor, kloster och stadsbor. Det är få som känner till att året efter, alltså 1362, brändes Visby ner. Detta framgår i Visbyfranciskanernas bok, som latinprofessor Eva Odelman översatt: "I Herrens år 1361 intog kung Valdemar av Danmark Gotland och Visby, där han dödade omkring ettusen åttahundra bönder i en strid före den heliga Jakobs dag. Efter att ha mottagit en väldig skatt från staden och landet återvände han hem med sitt folk, och följande år lades staden i aska och tornen på den heliga Jungfruns kyrka med sina klockor förstördes av elden." Att staden ”lades i aska” tyder på att någon uppsåtligen startade branden. Men frågan är i så fall vem som gjorde det? Kan det vara Valdemar själv? Eller var det bönderna som hämnades Visbyborna för att de året innan med berått iskallt mod stått och tittat på när bönderna slaktades av Valdemars arméer? Det finns dock väldigt få historiska belägg för brand av Visby år 1362 och vem den skyldige var i så fall. Efter en varm och svettig timme inne på Gotlands Museum var det nästan behagligt att komma ut i ”värmen” längs Visbys gränder igen. Jag gick runt och fotade en hel den gamla kyrkoruiner, som finns runtom i staden. Visbys kyrkor byggdes i början av 1200-talet då Visby tillhörde en av de största städerna i Europa. Visby var inte bara rikt utan också berömt och hade makt. Från dessa glansdagar är det endast domkyrkan som finns kvar idag, intakt. Tio kyrkoruiner finns kvar innanför ringmuren utspridda både här och där. http://www.reseguiden.se/bilder/533818 S:t Pers och S:t Hans kyrkoruin http://www.reseguiden.se/bilder/533819 S:t Pers och S:t Hans kyrkoruin S:t Pers och S:t Hans kyrkoruin. En gång i tiden utgjorde dessa två kyrkor tillsammans Visbys största kyrka. S:t Pers kyrka uppfördes under 1100-talet och under 1200-talet byggdes en ny kyrka (S:t Hans) då S:t Per hade blivit för liten. De hade en gemensam vägg och var på så sätt delvis hopbyggda, vilken var ovanligt. Dock förföll kyrkorna under 1500-talet efter reformationen och användes som stenbrott under 1700-talet. http://www.reseguiden.se/bilder/533820 S:t Olofs kyrkoruin http://www.reseguiden.se/bilder/533821 S:t Olofs kyrkoruin http://www.reseguiden.se/bilder/533822 S:t Olofs kyrkoruin Nästan helt täckt av murgröna ligger S:t Olofs kyrkoruin, även denna, precis utanför den Botaniska Trädgården. Kyrkan var på sin tid en av Visbys största och mest påkostade kyrkor från 1200-talet. Idag finns endast delar av kyrkans västtorn kvar att beskåda ovan mark, eftersom kyrkan använts som stenbrott till andra byggnader. Innanför grindarna kan man se det vackra taket. Namnet kommer från det norska nationalhelgonet Olof den helige. Det sägs att han ska ha bidragit till att Gotland blev kristet och att det är därför hans bild finns i många gotländska kyrkor. Olof den helige var allt annat än helig i sina dagar som viking och plundringstågande. Efter att han blivit kristen använde han ganska grymma metoder för att omvända folk, bland annat i Norge. Antogs inte kristendomen, brändes gårdarna ner och människorna stympades eller dödades brutalt. Man kan inte låta bli att fundera över hur någon så bestialisk kunnat bli helgonförklarad. http://www.reseguiden.se/bilder/533829 S:t Clemens kyrkoruin Med sina mäktiga valv och kolonner är S:t Clemens en av alla gamla kyrkoruiner i Visby och ligger nära Botaniska Trädgården. Intill ruinen ligger ett hotell med samma namn som både äger och sköter om ruinen idag. Ruinen hyrs ut till bland annat fester och bröllop, för den som önskar. För att komma in i ruinen går man genom hotellets reception. http://www.reseguiden.se/bilder/533830 S:t Clemens kyrkoruin http://www.reseguiden.se/bilder/533831 S:t Clemens kyrkoruin http://www.reseguiden.se/bilder/533832 S:t Clemens kyrkoruin Namn kommer från påven Clemens I av Rom som levde runt 50-talet efter Kristus. S:t Clemens stora arbete med att omvända människor till kristendomen var föga uppskattat och slutade med martyrdöden. Med ett ankare runt halsen sänktes han i havet. Efter sin tragiska död har S:t Clemens kommit att bli sjöfararnas skyddshelgon. Det finns en sägen om Clemenskyrkan som handlar om en guldgås. Inte att förväxla med bröderna Grimms saga Guldgåsen! Under 1600-talet satt en skomakarlärling vid namn Hans Turitz från Tyskland i ett värdshus i Italien. Han råkade då höra två gotländska munkar samtala om en skatt inmurad i S:t Clemens kyrka på Gotland. Skatten bestod av en gås och 24 ungar i rent guld. Sagt och gjort, Hans åkte till Gotland och hittade den inmurade gåsen och dess ungar i kyrkans vägg. Skomakarlärlingen blev nu en rik man som stannade kvar i Visby och gifte sig och blev så småningom vald till Visbys borgmästare. Hur mycket är sant av denna sägen? Ja, det har funnits en borgmästare i Visby med detta namn. Och ja, många av kyrkans skatter gömdes undan reformationen. Men hur kunde den tyske mannen förstå gutarna? Man får nästan anta att de pratade gotländska med varandra. För det låter otroligt om de gotländska munkarna skulle prata tyska med varandra under en resa till Italien. Jag gick tillbaka mot Österport igen. Jag gick söderut längs Södra Murgatan och stannade till vid Kajsartornet. http://www.reseguiden.se/bilder/533812 Kajsartornet http://www.reseguiden.se/bilder/533813 Kajsartornet Kajsartornet är bland de äldsta marktornen som ingår i ringmuren. Det var över fem våningar högt och dess primära uppgift var lagerhållning och försvar. Namnet är känt sedan 1750-talet och kommer från det svenska ordet Kejsare. http://www.reseguiden.se/bilder/533814 Kajsartornet Med 2,6 meter tjocka väggar och ovanliga höjd, var det den starkaste tornet i den östra delen av muren. Den 28 juli 1681 utsågs tornet Kajsarn till Länsfängelse och var tänkt som reservfängelse tills ett nytt fängelse hade byggts. Det skulle dock dröja till 1859 (180 år!) innan så skedde. Fängelset var sammanbyggt med Kajsartornet från utsidan, med förstördes redan sju år senare. Medan fångarna satt i Kajsartornet i väntan på sin dom, vilket kunde ta flera månader, hann en del dö och ibland kunde barn födas i fångenskapen. För de som dog hann deras lik börja ruttna innan beslut fattats huruvida liken skulle begravas på galgbacken eller i helig jord. En av de kvinnor som satt fängslad här var Brita Biörn, anklagad för häxeri och lurendrejeri. I Kajsartornets bottenvåning låg mörkerarresten, helt utan ljus. Här satt den nästan 80-åriga ”Lilla Ingeborg” (Ingeborg Jonasdotter) helt isolerad och i totalt mörker i vintertid år 1705. En annan kvinna hade anklagat Lilla Ingeborg för trolldom och häxeri. Medan processen mot Ingeborg pågick, torterades hon med tumskruv för att framtvinga hennes erkännande. På nyårsafton flyttades hon till Kruttornet där hon kort därefter dog. I Kajsartornet finns idag ett fängelsemuseum. Men det kostade 50 kr att gå in. Var det värt pengarna? Nja. Jag hade förväntat mig mer faktiskt. http://www.reseguiden.se/bilder/533815 Den förbjudna breda spetsen Historien om Catharina Nilsdotter Eke berörde mig lite extra. Hon satt fängslad i Kajsartornet mellan 11 juni och 5 juli 1746, med endast vatten och bröd. Hennes brott? Jo, hon hade burit förbjudna breda spetsar. Jag bestämde mig för att ta bilen och köra till Roma Kungsgård som ligger ca 30 minuter från Visby. På vägen dit passerar man Roma Kyrka. http://www.reseguiden.se/bilder/533816 Roma kyrka Roma Kyrka blev färdig i mitten av 1200-talet. Den är en av den gotländska landsbygdens största kyrkor. http://www.reseguiden.se/bilder/533817 Klockstapeln Klockstapeln togs hit från Ukraina 1929. Roma Kyrka är lite annorlunda än de flesta andra kyrkor då det saknas ett torn. Den västra gaveln på långhuset kröns istället av en åttkantig tornspira med klockvåning. http://www.reseguiden.se/bilder/533823 Allén mot Roma Kungsgård Fortsätter man några kilometer till kommer man till Roma Kungsgård. En vacker trädallé leder fram till gården som ligger omgiven av åkrar. Det finns gratis parkering. http://www.reseguiden.se/bilder/533824 Roma Kungsgård Kungsgården hyser idag ett café, galleri, hantverk och utställningar. Men kanske allra mest känt för den närliggande klosterruinen – Roma Kloster. http://www.reseguiden.se/bilder/533825 Roma Kloster Klostret grundades år 1164 av en katolsk klosterorder ursprungligen från Frankrike. Då höll det gotländska alltinget, Gutnaltinget, sina årliga ting här. Kanske var det just under en sådant möte som det beslutades att ge mark åt klostret? http://www.reseguiden.se/bilder/533826 Roma Kloster Klostret fick namnet Sankta Maria de Gutnalia och bestod av, förutom själva klostret, även ett hus med kök och matsal, bostäder för munkar och en kyrka. Klostret var aktivt fram till reformationen under 1530-talet och det upphörde när kungen la beslag på egendomen. Roma blev kungsgård och material från den klosterruinerna användes för att bygga ut kungsgården med flera byggnader. http://www.reseguiden.se/bilder/533827 Roma Kloster Klosterruinen är tacksam att fota ur flera vinklar. Idag används klosterruinen till bland annat teaterföreställningar sommartid. Efter en del fotande gick jag tillbaka till bilen och fortsatte min resa mot Buttle. I Buttle Änge finns än idag två bildstenar kvar på sina ursprungliga platser. De är resta någon gång under Vikingatiden (troligen under 700- eller 800-talet). Tack och lov för skyltar säger jag bara! Annars hade det inte varit lätt att hitta. Man måste åka längs en gropig smal grusväg innan man kommer fram till parkeringen. Härifrån måste man gå till fots runt några bostadshus för att komma till bildstenarna. http://www.reseguiden.se/bilder/533828 Bildstenarna i Buttle Änge Den största är drygt 3,8 meter hög och är Gotlands högsta bildsten. Motiven har nötts bort under åren som gått av väder och vind – så hur jag än försökte kolla på stenarna, så kunde jag inte urskilja särskilt mycket. Det fanns inte så mycket mer än så att se här. Så jag vände på klacken och gick åter till bilen. Men istället för att åka direkt tillbaka till Visby, tog jag en omväg förbi Dalhem Kyrka. http://www.reseguiden.se/bilder/533833 Dalhem kyrka http://www.reseguiden.se/bilder/533834 Dalhem kyrka Dalhem Kyrka uppfördes under 1200-talet men har renoverats under början av 1900-talet. Dess torn är 50 meter högt. Av alla Gotlands kyrkor, är Dalhem Kyrka en av få som fått en stjärna i Guide Michelins gröna bok över sevärdheter. A.H Hägg och C.W Pettersson skapade i början av 1900-talet ett fantastiskt måleri som täcker i stort sett väggar och tak. Renoveringen gjorde Dalhems Kyrka omtalade som Gotlands nationalhelgedom. Nu var det hög tid att köra åter till Visby. Jag var trött i både knopp och kropp. Egentligen hade jag tänkt att ta en tur med det gamla ångloket idag. Men eftersom det fina gamla ångloket fortfarande var på service även under 2021, så det fick vara. De körde med andra gamla servicelok istället. Nej tack. Ska det va’, så ska det va’… inget annat. Roma var knutpunkten för all järnvägstrafik under mitten av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet. År 1960 lades all tågtrafik ner på Gotland och är idag den enda landskapet som inte har järnväg för officiell verksamhet. Men tack vare den ideella föreningen Gotlandståget, lyckades man rädda några gamla lok och en bit av järnvägen från att förstöras. Fram till idag har järnvägen byggts ut i etapper och går numera mellan Hesselby (Dalhem) och Roma Kungsgård.
av Bejjan888 16 juli 2021 Resealbum: Gotland 2021

Från hektisk morgon till kvällspromenad i Visby

Copyright © Bejjan888™ [Väckarklockan var ställd på TIDIGT] denna morgon. Packade bilen full från golv till tak och begav mig iväg strax efter 07.30. Lite pirrigt var det ju, första semestern med mina marsvinsflickor. Jag anlände i Nynäshamn kring kl. 09.30, precis när inpasseringen öppnade. Eftersom jag hade marsvinen med mig, fick jag en lapp att lägga synligt i framrutan som markerade att det fanns djur i bilen. Detta då alla bilar med djur parkeras inom ett visst område på det övre bildäcket (däck 5). Lämnar man kvar djuret i bilen under båtresan, ges tillstånd att titta till djuret en gång under färden. Man kan också boka en plats i djursalongen om man vill ha med djuret på passagerardäck. Vill man lyxa till det kan man boka plats i djurkupé, men dessa finns inte på alla färjor som trafikerar Nynäshamn – Visby. Självklart hade jag sett till att boka biljetter på m/s Visborg, det största fartyget som Destination Gotland trafikerar Gotland med och där finns det djurkupéer. Och nu under pandemin bokar man en hel kupé för sig själv – helt okej! http://www.reseguiden.se/bilder/533642 m/s Visborg. m/s Visborg la till i färjehamnen kl. 10.10. Ute till havs ser färjan inte stor ut för världen, men nu när det baxade in i hamnen och vände 180°, på typ en femöring, såg den gigantisk ut. Karavanen med bilar som körde av färjan ville aldrig ta slut. Bilar, husbilar, husvagnar, motorcyklar och en och annan buss. Tillslut började väntande bilar få köra ombord. Vi med djur i bilarna, hade en egen kö och fick vänta ganska sent med att köra ombord på färjan. Men när det var dags, så hamnade jag längst fram av alla bilar på bildäck 5, vilket skulle innebära jag skulle köra av färjan bland de första i Visby – najs! Väl ombord gällde det att hitta till kupén. Men för den som vill planera i förväg så finns det kartor på Destination Gotlands hemsida, för respektive färja, så man slipper irra omkring. Alla bilar med djur, parkeras närmast trappan som leder rakt upp till djursalongen/kupéerna, så det var busenkelt att hitta. Nyckelkortet till kupén satt i dörren. Detta var ännu en åtgärd som Destination Gotland infört, för att undvika trängsel och köbildning vid hyttnyckelautomaten. Så det var bara att gå in. Så himla skönt med egen kupé. Inte en massa folk omkring sig, speciellt nu i pandemitider. Men framför allt inga springande högljudda barn. Flickorna skulle ha blivit så himla rädda. http://www.reseguiden.se/bilder/533644 http://www.reseguiden.se/bilder/533645 Båten började sakta röra på sig ut från hamnen vid 11.15 och kaptenen annonserade ett välkomsttal i högtalaren. Alltså, en del människor passar inte att prata i mikrofon. Det brusade och sluddrades, så det var svårt att höra vad som sades. Men jag kunde urskilja att det fanns 1299 passagerare ombord. Jag vet inte vad Destination Gotland har för begränsat maxantal ombord på färjorna nu under pandemin, men jag kan tänka mig att det var i princip maxantalet. m/s Visborg heter även SF1650, där siffrorna anger totalt antal passagerare som tillåts, dvs 1650 stycken. Efter en stund kände jag att det började kurra i magen. Jag var tvungen att bege mig ut till någon av restaurangerna och köpa något att äta. Det var folk överallt och barn sprang omkring. Jag fick tag i en Chicken wrap, betalade och gick snabbt tillbaka till min hytt. Där var det så lugnt, så stilla. Även en liten tupplur hanns med innan färjan angjorde Visby kl. 14.45. Som sagt, jag var en av de första att köra bilen av färjan. http://www.reseguiden.se/bilder/533646 Lägenheten. Det tog knappt 10 minuter att köra till lägenheten. Jag checkade in, bar upp alla grejer, väskor, bur och marsvin. Varför hade jag bokat lägenhet en trappa upp, undrar du? Jo, för att kunna ha fönster och ev. balkongdörr öppet på natten om det blev för varmt (utan att vara orolig för ”påhälsning”), men också kunna lämna fönster öppet under dagen om det skulle bli för olidligt varmt för flickorna. Så det var bara att bära upp allting. Jag gjorde iordning buren till flickorna och gav de en massa grönsaker och hö. Sen skyndade jag mig iväg till ICA Maxi för att köpa mat mm. Det tog ca 3 minuter med bil. Nära och bra. Tyvärr fanns det inga bra gångvägar dit så man var tvungen att ta bilen. Tillbaka i lägenheten åt jag den nyligen köpta kycklingsalladen och gjorde mig iordning för en kvällspromenad i Visby. http://www.reseguiden.se/bilder/533647 Öster Centrum med Österport i bakgrunden Solen värmde, det var +27°C ute. Jag gick mot Österport, vilket tog drygt 12 minuter i lugnt tempo. Det kändes väldigt lugnt, nästan inget folk ute på gatorna. Skönt! http://www.reseguiden.se/bilder/533648 Ringmuren längs Östergravar http://www.reseguiden.se/bilder/533649 Ringmuren längs Östergravar Jag tog till höger (norrut) och gick längs ringmurens utsida. Det prasslade i det torra gräset. Solen gassade. Jag hade nog inte klarat mig utan solhatten. Jag borde komma till Brunnsporten som ligger norr om Österport. Så svårt kan det väl inte vara. http://www.reseguiden.se/bilder/533650 Norderport. Men uppenbarligen missade jag den, för plötsligt hade jag kommit till Norderport. Inte att förringa, en vacker port. Det är också det bäst bevarade porttornet i ringmuren och byggdes kring år 1280. Då, som nu, fungerar Norderport som en huvudled in i Visby för resande norrifrån. http://www.reseguiden.se/bilder/533651 Rackarbacken. Precis innanför porten, finns Rackarbacken. Det är en relativt brant backe och längs backen, i ringmuren, ligger det s.k. Mynthuset. Det byggdes redan innan ringmuren uppfördes och fungerade som ett varumagasin. Det kan ha legat ett myntverk här under medeltiden som givit huset sitt namn, men det saknas stöd för denna teori. Rackarbacken var på sin tid närmast ett slumområde och i början av 1800 talet bodde bödeln närmast Norderport. Men det var bödelns granne och medhjälpare, som bodde en bit upp i Rackarbacken, som gav upphov till uttrycket Nattmannens tomt. Grannen, ”Rackaren” eller ”Nattmannen”, hette Jacob Tingstedt och arbetade dagtid med bland annat att piska dömda brottslingar blodiga, ta hand om liken från Galgbacken och slakta hundar och hästar. När mörkret lagt sig skötte Jacob sysslor som inte skulle synas i dagsljus, såsom att tömma latrintunnor bland de fina husen i Visby. Trots sina arbetsuppgifter blev Jacob gift med Kajsa Maja och paret fick barn. Jacob lyckades dock byta karriär och blev så småningom polis. Men det var under en simlektion sommaren 1850, som Jacob fick ett slaganfall och avled. http://www.reseguiden.se/bilder/533652 http://www.reseguiden.se/bilder/533653 http://www.reseguiden.se/bilder/533673 Via Rackarbacken kommer man sedan till Norra Murgatan. De redan vackra sten- och trähusen pryddes av ännu vackrare rosor. Kvällssolens varma färger och blommornas färgkaskader ville aldrig ta slut. Efter drygt 100 meter så fann jag den till slut – Brunnsporten. http://www.reseguiden.se/bilder/533674 Brunnsporten och Norra Murgatan Porten togs upp så sent som i slutet av 1860-talet, i form av en arkadbåge. Anledningen var att de boende på Klinten hade vattenbrist och behövde få tillgång till den vattenbrunn som fanns på andra sidan muren. Husen i direkt anslutning till porten revs i samband med byggandet. http://www.reseguiden.se/bilder/533675 Brunnsporten Tornet som vilar över Brunnsporten är ett av de mest bevarade sadeltornen. Hundra år senare, 1968–1969, gjorde sig porten välkänd genom TV-serien Pippi Långstrump, med Inger Nilsson i huvudrollen, som spelades in i Visby. Pippi rider längs muren och in genom Brunnsporten ett flertal gånger under seriens gång. För den som är en riktigt inbiten fan av Pippi eller intresserad av att besöka flera inspelningsplatser, så har Gotlands Turistbyrå gjort en Pippikarta med flertalet inspelningsplatser markerade. Men någonting kändes off när jag stod där och försökte jämföra omgivningen med scenerna i Pippi. Kanske berodde det på att planket målats om i annan färg? Kanske var det för att träd och buskar vuxit upp och porten kändes väldigt liten? http://www.reseguiden.se/bilder/533676 http://www.reseguiden.se/bilder/533677 http://www.reseguiden.se/bilder/533678 http://www.reseguiden.se/bilder/533680 Jag vandrade vidare söderut längs Norra Murgatan och kom fram till Klinttorget. http://www.reseguiden.se/bilder/533682 Klinttorget, eller "Spötorget" kallat. Torget ligger på Visbys högsta platå, Klinten. Det var förr en marknadsplats för ved, halm och hö. Nu anses det fint att äga bostad i området Klinten i Visby. Trots de små husen är bostadspriserna skyhöga och kanske kan utsikten över Visby och havet motivera priskriget? Men det har inte alltid varit så. Under 1700-talet flyttades den grymma tortyren från Stora Torget till Klinttorget och en dag i veckan var det alltså inte marknaden som var i fokus. På onsdagarna verkställdes de utdömda straffen offentligt vid schavott och skampåle, på torget som kom att kallas Spötorget. Straffen utdelades av bödeln och hans rackare. http://www.reseguiden.se/bilder/533681 Skampålen på Klinttorget Till minne av denna hemska tid finns en kopia av skampålen från år 1790, på Klinttorget. För bara hundra år sedan var det de fattigas kvarter med torrdass, vattenhämtning vid pump och lössen härjade här. Att bli kallad ”Klintunge” var nedsättande och ju närmare Norderport man bodde, desto sämre rykte. http://www.reseguiden.se/bilder/533679 Gamla Brandstationen Här hittade jag också den gamla brandstationen som vackert bevarats. http://www.reseguiden.se/bilder/533683 http://www.reseguiden.se/bilder/533684 Sedan gick jag mot domkyrkan och passerade både Övre Finngränd och Kyrktrappan med magnifika vyer över Visbys ruiner och havet. Att blicka ut över Visby från Kyrktrappan ger en fantastisk utsikt. http://www.reseguiden.se/bilder/533685 Målarens hus Närmast i blickfånget ligger Målarens hus från 1200-talet. Huset består av två sammanbyggda hus; ett tornhus med tunnvalv över bottenvåningen och två övervåningar samt en lägre byggnad bestående av två rum och kryssvalv på bottenvåningen och en vindsvåning. Dess namn, Målarens hus, uppkom under 1600-talet då ägaren hette Johan Bartsch, Johan Målare kallad. Johan var en duktig och erfaren dekormålare som bland annat målade i de medeltida kyrkorna, men också i Burmeisterska huset och Gamla Residenset. Även om hela huset benämns Målarens hus, så bodde Johan endast i den högre torndelen av huset. Den lägre delen ägdes och beboddes av någon annan. Under 1800-talet tillhörde Målarens hus Cedergrens kakelugnsfabrik. Det har också haft funktion som värdshus med övernattning på senare tid. http://www.reseguiden.se/bilder/533686 Sankta Maria domkyrka http://www.reseguiden.se/bilder/533687 Sankta Maria domkyrka Som sagt, bredvid utkiksplatsen står Sankta Maria domkyrka som ståtligt sträcker på sig med sina kyrktorn och blickar ut över både hav och Visby stad. Kyrkan som under medeltiden kallades för Vår kära frus kyrka – ”Vårfrukyrkan”, känner vi idag till som Visby Sankta Maria Domkyrka. Kyrkan uppfördes i sin helhet under medeltiden som gästkyrka för tyska handelsmän som utestängts av de bofasta tyskarna från S:t Pers kyrka (dåvarande tyska församlingskyrkan). Under vintrarna förvarandes den tyska handelsgårdens Peterhofs kassakista i Vårfrukyrkan. Det krävdes fyra olika nycklar för att låsa upp kistan och dessa nycklar fanns hos representanter i städerna Dortmund, Lübeck, Soest och Visby. Vid kistans öppnande krävdes att alla fyra representanter var närvarande, med respektive nyckel. Sankta Maria kyrka byggdes ut i omgångar och etapper och invigdes 27 juli, 1225, som församlingskyrka med två kyrkoherdar. En kyrkoherde för den tyska församlingen och den andra kyrkoherden för den gotländska församlingen. Kyrkan torde således ses som en tysk-gotländsk med två separata församlingar. Men under 1429 bestämdes att Sankta Maria bara skulle ha en gemensam kyrkoherde. År 1572 upphöjdes kyrkan till Sankta Maria Domkyrka. Idag är S:ta Marias Domkyrka den enda medeltida kyrka som fortfarande används i Visby. De andra tolv kyrkorna i staden är bevarade som ruiner. http://www.reseguiden.se/bilder/533688 Fiskargränd Från domkyrkan var det inte långt till Fiskargränd. En av de mest kända och mest fotade gränderna i Visby, utan snack. Den smala gränden kantades av fullt utslagna stockrosor i granna färger. Även här var det folktomt. Jag kunde fota i lugn och ro, utan att andra personer kom med på bild. http://www.reseguiden.se/bilder/533689 Solnedgång i Visby Solen började gå ner ute till havs. Det var i princip molnfritt, så solnedgången skulle bli fantastiskt i kväll. Jag gick i sakta mak tillbaka till domkyrkan och den omtalade utkiksplatsen. Utsikten var fantastisk. Det varma färgspelet över horisonten byttes så småningom mot kallare färger, efter solens nedgång. Klockan var efter kl. 22.00 när jag kom tillbaka till lägenheten igen.
av Bejjan888 16 juli 2021 Resealbum: Gotland 2021

Visby Gotland, Europa