Tips om Thailand

Lite drygt en timmes färd, med minibuss, norr om Udon Thani ligger Nong Khai som är gränsstad mot Laos. Det är en trevlig liten stad där man kan gå och begrunda den väldiga Mekongfloden som skiljer de två länderna åt. Det finns en fin strandpromenad utefter floden där thailändarna joggar eller motionerar på annat sätt. För 20-30 år sedan skulle en motionsform som joggning ha varit otänkbart för en thailändare, men nu ser man både kvinnor och män vara ute och röra på sig. Det är inte bara här i staden, jag har observerat det förut också. Själv hade jag sandalerna på mig, så jag nöjde mig med en rask promenad. Man får upp puls även då i den här värmen. Utefter strandpromenaden så finns det också ett antal cafeer, restauranger och barer som serverar mat och dryck. Vill man som jag, spela lite biljard så finns det också gott om sådana bord. Blev en del sådant igår och jag dök väl inte ned i min säng förrän vid midnatt. Nyss varit iväg och fått mig en stadig frukost och ska snart ta en tuktuk bort till den Thai-laotiska vänskapsbron för att klara av pass och visumformaliteter ut ur ett land och in i nästa. /Conny

Besöket uppe hos Hågge och hans Thailändska fru var lyckat. Vi fick tid att sitta ned och prata av oss lite minnen över hans bror och även prata om en hel del gemensamma bekanta vi har. Intressant också att se hur man lever på den thailändska landsbygden. De bor cirka 5 mil norr om Kalasin i en liten by betydligt mindre än Munktorp där jag växte upp. Där har de ett litet lantbruk och odlar bland annat kassawa. En liten trädgård nästan i anslutning till huset innehåller bananer och andra frukter. Intressant som sagt och kul att se, men inget liv för mig. Jag är en strandmänniska. En ny buss tog mig dagen därpå till Udon Thani, där bussen stannade mitt i centrum vid en stor galleria. Passade mig som hand i handske då mitt hotell bara ligger tvåhundra meter därifrån. Ingen frukost på hotellet, men det finns ett överflöd av bra restauranger och barer som serverar alldeles utmärkt frukost i min omedelbara närhet så det går ingen nöd på mig. Merparten av dessa ställen är också utrustade med biljardbord vilket ger mig något trevligt att pyssla med på kvällarna. Det har som tidigare sagts vandrats en hel del de senaste månaderna och eftersom jag numera går i sandaler i princip året om så har de tagit stryk. Igår så gav min högerdojja upp och sprack i botten. Men det fanns bot. En marknad några hundra meter bort innehöll en uppsjö skoaffärer och det tog inte lång tid innan jag inhandlat ett par nya sandaler som känns sköna att gå i. Helt plötsligt har jag återfått min studs i steget. Borde kanske ha passat på att köpa fler par på en gång. Staden Udon Thani är väl att jämföra med en vanlig länshuvudstad hemma, men har väl inte så mycket intressant att visa upp. Var dock idag och tittade på ett Thai-kinesiskt kulturcenter med de typiska kinesiska paviljongerna. Naturligtvis fanns här också en damm med massvis att dessa enorma "guldfiskar" som man ser lite överallt i ostasien. Vid frukosten idag så märkte jag att ett par bordsgrannar talade svenska, så jag gav mig tillkänna. Visade sig vara en man från Bollnäs och hans Thailändska fru och vi bestämde oss för att ses lite senare i eftermiddag. Börjar bli dags att ge sig ut för en sista kväll i Udon. /Conny

Jag hade en riktigt lång resa framför mig när jag väl ätit frukost och packat ihop mina pinaler. Det måste ha passerat en songthaew ute på vägen strax innan jag kom fram dit, för jag fick stå länge och vänta på nästa. Till slut så blev jag dock upplockad så färden upp till hamnen kunde påbörjas. Satt redan några andra turister på flaket och några till anslöt under färden så det var en fullpackad flakbil som så småningom kom fram. Sjöfärden över till fastlandet är inte särskilt lång och tar inte mer än någon halvtimma. Fick tag i mannen jag pratat med på telefon och han satte mig på en ny songthaew tillsammans med ett Australiensiskt par och sade åt mig att köpa biljetten på busstationen. Australiensarna skulle med ett flyg så vi släppte av dem först och sedan blev jag avsläppt vid samma bussdepå som jag anlände till vid färden från Rayong. Klockan var inte mer än strax efter tolv och bussen skulle komma klockan tre så jag fladdrade iväg till ett 7-11 i närheten och köpte mig lite vatten. Sedan blev det en lång och varm väntan på bussen som dessutom var försenad nästan en timme. Hade fått veta att den här bussen inte kör närmaste vägen utan åker förbi Rayong, Pattaya och Chon Bury innan man tar sikte på Nakhon Ratchasima och Khon Kaen där jag slutligen klev av. Då var klockan fem på morgonen och jag fick direkt tag i en taxi som tog mig till mitt bokade hotell. Hade i förväg varnat om att jag kunde anlända tidigt så det var inga problem att få ett rum redan då. Kostade naturligtvis lite extra, men 250 bath tyckte jag det kunde vara värt att få krypa ned i en stor härlig säng. Gjorde inte så värst mycket min första dag här i byn förutom att vandra bort till ett stort köpcenter där jag fördrev tiden med att prata med en trevlig kvinna ett par timmar. På hemvägen så hittade jag en liten trevlig bar där man kunde sitta utomhus och studera gatu-och folklivet ytterligare någon timme. En kilometer söder om där jag bor finns en stor vattenreservoar, en park och en trevlig restaurang. Där finns också ett museum som förklarar uppkomsten av Khon Kaen. Staden brukar kallas huvudstad över Isan, som är hela nordöstra Thailand. Avgränsat av Mekongfloden mot norr och Laos, mot öster och söder av Kambodja och mot väster av Petchabunbergen. Regionen brukar även kallas Thailands kornbod då det är jordbruk som de allra flesta här lever av. Museet var en trevlig tillflyktsort att strosa runt i och se hur man levde här förr. I närområdet finns också ett flertal buddisttempel och jag var in till ett av dem och kollade. Men det var igår, idag är en ny dag och jag har fått i mig frukost och gör mig redo för att checka ut. Det blir ingen lång resa idag. Vid nyår så åkte en av mina bästa vänner hemma ned hit till Thailand. Men han avled hastigt efter bara två dagar härnere. Han har en bror som bor bara några mil härifrån och jag är ditbjuden. Kan nog vara bra för oss bägge att få sitta och prata tänker jag. /Conny

Nu har jag nästan tillbringat en vecka här på Koh Chang fylld av sol, hav och annat smått och gott. Bussen jag for från Rayong med släppte av mig ute vid en mindre bussdepå ute vid stora vägen där man kunde köpa en biljett till färjan över till ön. En minibuss tog oss sedan över till färjeläget där färjorna gick i skytteltrafik. Det här är Thailands tredje största ö och eftersom det inte finns någon flygplats så är det här vägen att ta sig hit. Väl framme så var det bara att hoppa på en songthaew och vänta på att den skulle bli fylld. Det tog inte många minuter innan det bar av. Vi blev sedan avsläppta varefter vi kom till våra boenden och det tog inte så lång tid innan jag var installerad på mitt Sofia Garden Resort. Eftersom jag skulle vara här nästan en hel vecka så ville jag bo bekvämt och det måste jag säga att jag gjort. Tjejen i receptionen säger att resorten, som är finskägd, har funnits i 25 år. Men det kanske är lite tveksamt då hon bara jobbat här i två månader. Mitt rum är i alla fall stort nog med väl fungerande aircondition och plats att sitta och skriva vid. En riktigt bekväm säng har jag också och det kanske är det viktigaste av allt. Det här med en hydda nere på standen finns naturligtvis, men är ytterst svårt att hitta på de bokningssidor jag använder mig av. De beacher som har sådana är dessutom så bebyggda att varje resort har ett fåtal i anslutning till stranden och merparten längre inåt land. Valde därför en resort med bra boende och en riktigt stor pool. Den är cirka 20 meter på längden så man kan verkligen få sig ett rejält simpass i den. Finns t.o.m en bastu på bygget men den har jag inte provat. Beacherna här på ön är fina, lite långgrunt kanske på de jag testat men klart badvänliga. Bor på södra Klong Prao beach så den är väl den jag mest använt mig av, men även den norra delen och Kai Bae beach söder om mig är riktigt bra. Igår så hyrde jag mig en skoter, som jag återlämnade för ett par timmar sedan. Den tog mig söderöver så jag fick se beacherna där också och jag såg inga fel. ;-)) Letade mig även fram till där det skulle finnas ett vattenfall, men eftersom det är torrsäsong så finns här inget vatten. Hittade ett litet cafe vid en utsiktspunkten där man hade en vidunderlig vy ut över vatten och några mindre öar i närheten. Bara den vyn får en att vilja stanna här för gott. Så blir det dock inte utan i morgon bär det av igen. Var över till fastlandet i morse och letade på ett kontor där man kunde köpa en bussblijett till Khon Kaen som ligger nästan 50 mil norrut fågelvägen. Fanns dock ingen inne på kontoret, men jag fick tag i ett telefonnummer och kunde boka en biljett den vägen. Det är en nattbuss som avgår från någon busstation i närområdet och anländer till Khon Kaen någon gång under torsdagen. Att åka runt här på ön med en skoter är trevligt och skönt. Hade dock inte trott att Koh Chang skulle vara så bergig och när man ska upp för en del berg så är det som att köra i Nepal där jag var för några år sedan. Inte samma vyer kanske, men riktiga serpentinvägar att bemästra. Vi höres/Conny