Tips om Sydamerika

1978 tog min mor, samt mina systrar med familjer och jag med oss morfar för en vecka i London. Han var så lycklig över att han fick chansen att komma ut i världen och se något annat än de norska gränsstäder han annars hade sett. "Tänk att jag fick se London" levde han på i många år. Den där känslan kommer över mig lite då och då. Lyckan över att få resa och se nya miljöer är en stor ynnest. Här har jag känt av den både på bakgatorna i Tokyo, men även när jag igår satt på Shinkansen-tåget ned till Osaka. Ljuvligt! 320 km/tim. är toppfarten på det här japanska snabbtåget och den hastigheten håller det den mesta tiden. Det är egentligen bara inför de få stationerna den saktar in, så resan till Osaka tog inte ens tre timmar. Stationen härnere var om möjligt ännu mer belamrad än Tokyo Station av folk vilket gjorde det lite knivigt att orientera sig, men till slut fick jag tag i hjälp till att hitta rätt tunnelbanelinje för att komma till mitt boende. Hotellet ligger i Dotonbori, som är den stadsdel i Osaka där merparten av nöjeslivet florerar. Här är fullt av restauranger, barer och annat lockande i ett gytter av smågator, varav en del är takövertäckta. Hotellet i sig är alldeles utmärkt, med ett stort fint rum och ett badrum som är kanon. Men något skumt är det. Man får ingen nyckel till rummet utan får ringa ned till receptionen varje gång man lämnar rummet. Ser också att man kan hyra ett rum för korttid, d.v.s. någon timme eller två. Kanske det mest talande är att på nattduksbordet så finns i en hållare en kondom att använda vid behov. Men som sagt, det är ett nöjeskvarter. Inte långt från där jag är så finns Kurumon Ichiba Market, som är en lång övertäckt gata, med tvärgator som är full av små mataffärer och massvis med små "take away"-restauranger. Här kan man hitta allt från havsdjupens delikatesser till jordgubbar. Jag tog och smakade på en Taiyakivåffla som är i form av en fisk men innehåller köttfärs. Smakade inte helt fel. Visserligen en dag för sent för våffeldagen, men är man i främmande land så får man ta det som det kommer. Har ju redan bokat färjan över till Sydkorea och något visum behövs inte . Däremot så måste man ha ett K-ETA ( Korea Electronic Travel Authorization) och det har jag nu under det senaste dygnet försökt att fixa. Först på den officiella websidan, men sedan också på deras app, men på inget av ställena så går det perfekt. På websidan så fungerar inte fotot jag lämnar och på appen så gillar man inte adressen till boendet. Har skickat frågor om hur man ska göra och fått till svar om att de har mottagit frågorna och ska svara inom kort. Men inga svar ännu så länge??? I natt så gick ni Sverige över till sommartid så nu är det bara sju timmar som skiljer/Conny

Vaknade igår till ett betydligt sämre väder än de första dagarna. Även om det inte var busväder så var det helmulet och duggregn. Var bara att glömma att ta sig bort till Shibuya för att spana efter Fuji. Ramlade ned och tog mig lite frukost i alla fall och sedan tog jag mig en promenad västerut till Tokyo Sky Tree som är ett tv-torn byggt 2012 och som är världens näst högsta byggnad efter Burj Khalifa i Dubai. 634 meter högt är tornet, men eftersom vädret var som det var gick det inte att se hela härligheten. Fick dock ett foto på det hela idag. Att traska runt i regnväder en hel dag är inte så trevligt och eftersom de gympadojor jag har med mig har sett sina bästa dagar, så blir det lite blött om fötterna. Så någon gång på eftermiddagen kände jag att jag började dra på mig en förkylning, rinnande näsa och upprepade nysningsattacker är inte roligt så jag tog mig direkt hem och kröp ned i det där lilla badkaret efter att ha fyllt det med riktigt varmt vatten. Fick bli en skapligt tidig kväll igen. Vaknade tidigt då jag ställt alarmet på 7.30 och efter frukosten så tog jag mig ut till Shibuya. Enligt prognosen så skulle det vara uppehåll på förmiddagen och lite växlande molnighet. Var bland de första i kön upp för att köpa biljett till observationsdäcket på den här skyskrapan, men det var redan fullbokat via internet. Det hjälpte inte att jag bad om undantag för att det var min sista dag i stan utan det var som det var. Kontrollanten där talade dock om att i Tokyos nybyggda stadhus så finns det två höga torn som också har observationsdäck. Det var bara tjugio minuters gångväg bort så jag joggade dit i hiskelig fart. Det var inga problem alls att få komma upp i södra tornet och därifrån hade man en bra utsikt över hela staden. Dessutom helt gratis. Tyvärr så gick det dock inte att se Mount Fuji då molnigheten var för utbredd runt berget. Jag hoppades ett tag på att det skulle lätta, men inte. Där uppe fanns det även ett cafe och ett stånd med vykort, så under eftermiddagen har jag lyckats författa ihop några rader hem till "mina grabbar". Igår och idag har jag hunnit med att boka en tågtur ned till Osaka i morgon och en färjetur från Fukuoka till Pusan i Sydkorea nästa torsdag. Bokade även in mig på ett hotell i Osaka för tre dagar. Aningen billigare än här i stan, men ett större rum och med ett riktigt stort badkar såg jag. Även om jag är betydligt piggare idag än igår kväll så droppar fortfarande snoken lite. Lämnar som sagt, men det jag bär med mig från Tokyo är hur fantastiskt tyst staden är. Kommer man bort från de stora gatorna, så hör man nästan ingenting från staden. Hade det funnits en fågel i grannskapet så hade den hörts mycket väl. En annan sak som utmärker Japan är hur otroligt disciplinerade japanerna är. Ingen jäkt alls och det skulle inte falla en japan in att gå mot röd gubbe. I Sverige får man göra det om det är tomt på trafik, men här så känner jag mig lite uttittad de gånger jag gör det. I.o.f.s. skulle du aldrig komma på en japan med att stirra på dig, men jag kan nästan känna deras tankar. /Conny

Om precis en månad, den 23 april firar man Sant Jordi i hela Katalonien. Dagen är väldigt viktig för katalanerna och inte minst för bok och roshandlarna. https://www.barcelona-reseguide.se/fakta-om-barcelona/sant-jordi

Landade på Narita, som är Tokyos internationella flygplats, igår morse vid åttatiden och där var det riktigt kaos. Trots att det stora flertalet av oss resenärer numera är utrustade med vaccinationsbevis eller PCR-test så slussades vi samtliga igenom en mycket rigorös kontroll genom flera stationer där vi fick fylla i allehanda papper om än det ena eller andra. När man till slut var färdig med den proceduren fick man en QRkod installerad i mobilen, som sedan ingen frågade efter och inte heller nu går att finna i telefonen. När man sedan närmade sig passkontrollen så var det som så ofta att man behöver fylla i ett inreseformulär. Jag var på väg för att ställa mig och fylla i detta då en äldre dam kommer och talar om för mig att jag måste ordna med lite andra saker först. Jaha, vad då för något svarade jag. Ja du måste fylla i det här formuläret svarade hon och det var exakt det papperet jag var på väg att fylla i. När hon väl insåg det så dröp hon bara iväg. Sedan var det dags för en mastodontkö till passkontrollen. Ni vet en sådan där som ringlar sig fram och tillbaka ett antal varv via utställda små pelare med ett band imellan. Den här kön gick säkert femtio meter åt ena hållet innan den vände tillbaka i andra riktningen och så höll det på i tio varv eller så. Den här damen som jag råkade ut för strax före var inblandad här också då hon tillsammans med ett gäng andra pensionärer försökte slussa oss till rätt passkontrollant när det till slut var dags för det. Jag är förbryllad över att ett sådant högteknologiskt land som Japan inte har löst en sådan sak som kö till passkontroll bättre. Annars funkade det bra, min bag låg och snurrade på bandet när jag väl kom ned dit och en atm var inte svår att finna. En informationdisk hittade jag också där jag fick förklarat för mig hur jag skulle åka med tåg och tunnelbana för att ta mig till hotellet. Lösa biljett fick jag också hjälp med så snart var jag på den timslånga tågresan in till staden. Vid tolvtiden så hade jag dessutom letat mig fram hela vägen till hotellet. Där var ingen incheckning före klockan femton, men jag kunde lägga bagaget i receptionen. Knallade iväg till närmaste restaurang och klämde en bira för att fördriva lite tid, men gick sedan tillbaka i förhoppning om att få checka in lite tidigare. Jodå halv tre så skulle jag få tillgång till mitt rum, men han hittade inte mig i liggaren. Det visade sig att jag var på fel hotell. Skulle egentligen till ett ställe med samma namn, men i en annan del av staden. Så det var bara att sätta sig i en taxi och dra vidare. Till slut så kom jag rätt och fick mitt rum. Tokyo är en av världen dyraste städer och det märks verkligen på kostnaden för hotellrummet. Det här var det enda hotellet, där jag kunde få ett eget rum med egen toalett och wifi för under tusen kronor natten så jag blir inte här mer än fyra nätter. Efter att ha installerat mig i ett ganska litet rum, men med en riktigt skön säng och ett badrum med ett litet badkar så gav jag mig ut för att bekanta mig med den närmaste omgivningen och för en matbit. Restaurangpriserna är väl som hemma ungefär eller kanske lite lägre. Beror nog på var man hamnar. Men skyhögt över resten av bortre Asien i alla fall. Så man får hålla i slantarna lite. En lång natt och lång dag blev det denna resdag så jag kom i säng riktigt tidigt och sov länge idag på morgonen. Hittade ett kafe i grannskapet där jag fick i mig lite kaffe och en ägg och skinksandwich innan jag gick ut för att utforska stadsdelen jag bor i. Bor inte helt i centrum, men allt inom de närmaste milen måste nog betraktas som väldigt centrala i denna stora metropol. Knallade iväg till Ueno Park som ligger några kilometer österut. Den är väldigt stor och rymmer bl.a. Tokyo nationalmusem och ett flertal andra museer. Men framför allt så finns där en hel del av dessa körsbärsträd som precis nu har börjat blomma. Så jag lyckade tajma min resa hit till staden i rätt tid, vilket jag är glad för. Just körsbärsblomningen är något jag verkligen ville se. Där fanns också flera olika japanska shintohelgedomar varav jag besökte rävens helgedom. På eftermiddagen så tog jag mig till Bunkyo Civic Center, varifrån man från ett observationsdäck ska ha en bra utsikt och kunna se Mount Fuji. Tyvärr visade det sig att den utsiktsplatsen är stängd för tillfället och kommer att vara så ett tag. Det ligger en turistinformation i centret och där fick jag tips om att borta i Shibuya ska det gå att få samma utsikt. Men dit var det en bra bit så det får anstå till i morgon. Staden är stor och här behöver man ha tillgång till internet för att kunna orientera sig ordentligt. Finns i.o.f.s. gott om gamla telefonkiosker som är omgjorda till att kunna ge wifi. Telefonerna finns till och med kvar. Men jag fladdrade in på ett större elektroniskt varuhus och införskaffade mig ett japanskt simkort. Bara för internet, behöver inte ringa någon. Hemma nu, efter att ha tagit mig en lättare måltid och klockan är strax före tio på kvällen. Här är vi åtta timmar före er därhemma, så det är snart dags att knyta sig. /Conny