Fiasofias blogg

Ja var ska jag riktigt borja... det ar sista kvallen i Peking. Dagen kandes oandligt lang for jag steg upp redan innan kl 6. Det ar helt normalt om man gar och lagger sig kl 21.30 :) Har varit sa grasligt trott sedan jag kom hit till Peking, sa jag somnar tidigt och vaknar tidigt... tror det ar alla upplevelser i Xi'an som tar ut sin ratt nu. Men att vakna punkligt kl 6 kommer att innebara problem, om samma vana haller i sig nar jag kommer hem... det betyder att jag skulle vakna redan efter midnatt... Sa kanske jag ar riktigt tidigt pa jobb pa torsdag morgon :) Det vore nat nytt! ;)

Igar akte jag ut till Kinesiska muren. Eller till en del av den, till Mutianyu. Muren ar ju ingen lang, hel del langre utan man kan valja att aka till olika delar av muren som ar fran olika tidsperioder och olika mycket restaurerade. Stora delar av muren har forstorts, for lokalbefolkningen har plockat ner stenarna och byggt egna hus av dem... Jag valde att aka till den delen av muren som inte ar den mest populara men inte heller den mest extrema. Vadret var underbart vackert och muren levde verkligen upp till mina forvantningar. Vi fick aka stol-lift upp och val dar uppe sa var det klattring som gallde. Bra motion men solen var brutal :) Ska visa bilder sa smaningom och pa dom ser jag verkligen inte frasch ut men vyerna var fantastiska! Kina ar ett vackert land. Och da har jag bara sett en liten, liiiiiiten del av landet.

Pa kvallen hakade jag pa tva australiensiska toser och vi hittade ett litet krypin som serverade dumplings. Men i lite annan tappning an jag blivit van vid, dom har var avlanga "finger-dumplings". Vi bestallde in en hel massa mat, olika tillbehor och dricka och vi klarade av att ata ca halften av det vi bestallt in (inte alltid sa latt att veta nar man inte har ett gemensamt sprak). Maten var FANTASTISKT god, som allt annat jag atit har i Kina, och hela kalaset gick pa ca 8-9euro. Delat pa 3 personer. Overlag ar det lojligt billigt. En stor ol (600ml) kostar ca 30 cent. En enorm lunch dar man bestaller in allt fran nudlar till friterade sotpotatisar med mera kostar runt 1,50 euro... koper man vanlig nudelsoppa som alla andra ocksa ater sa kostar det 50 cent. Bussen kostar 10 cent. Sa har man 5 euro i planboken (i kinapengar) sa kan man leva som en kung :)

Idag har jag turistat och sett den Forbjudna staden och pampiga Himmelska fridens torg och sa har jag strosat runt i Peking och inhandlat diverse markliga saker att ta med mej hem :) Jag har haft tur med vadret, for idag regnar det och ar "bara" 25 grader, sa det har dragit ner pa inhemska turistmangden pa dagens strapats. Kineserna gillar inte regn. Forbjudna staden var en vacker plats... och vilken historik sen. Forr blev man halshuggen om man gick in i den delen av staden oinbjuden men nufortiden kostar det bara 60 pengar. Mina sota kinesiska volontarkollegor fran Xi'an forberedde mej val infor besoket i Forbjudna staden genom att visa flera episoder fran deras kinesiska favorit tv-serie om en av kejsarnas kurtisaner och livet innanfor murarna. Det hjalpte faktiskt for annars hade det nog varit svart att forestalla sig hur de levde dar i lyx och overflod men nu hade jag manga intriger som utspelade sig i min hjarna medan jag gick omkring och tog in allt :) Himmelska fridens torg vet jag inte vad jag ska saga om... en marklig plats... Det torget far en att kanna sig mycket mindre an vad man gor pa kinesiska muren.

Imorgon kommer en taxi och hamtar mej tidigt till flygfaltet. Peking flygfalt lar vara en ratt kaotisk plats.. far se. Hjalper ju kanske inte till att Kina forbereder sig for "'autumn festival" de namaste dagarna och nar kineserna ar pa resehumor sa ar det MYCKET folk i rorelse kan jag beratta :) Ska bli skont att komma hem dock... Hem till hosten och kylan... och den egna sangen, till vanner och familjen... till jobbet dar jag vet att barnen har ett tryggt hem och ar alskade... och till min pallehast forstass :) Men trots att det har har varit nat av det tuffaste jag gjort i mitt liv sa tycker jag genuint om Kina. Jag kanner mej saker har och samhallet ar strukturerat, bussarna har en nummer och en rutt...kartorna funkar! Manniskorna tanker fortfarande annorlunda gallande manga saker men dom ar vanliga och hjalpsamma och har nara till skrattet... Maten ar alldeles underbar (har jag sagt det redan kanske :) ), landet ar vackert och jag tycker det ar forskrackligt roligt att pruta pa marknaderna och jag ar ratt bra pa det ocksa :D Och sa har jag ju mott alldeles underbara manniskor pa resan som jag kommer att fortsatta ha kontakt med. Och Kina... ja jag kommer definitivt att resa tillbaka hit. Jag har blivit alldeles for duktig pa att ata med pinnar for att inte komma tillbaka :) Manne gaffeln halls i handen efter 20 dagars intensiv-pinn-traning?

Jag vet inte om nagon har hittat hit till bloggen nu nar jag inte lankat den till min FB sida (den stora kinesiska censuren kan man inte kringga pa hostellets datorer) men nu tror jag det ar "over and out" for den har gangen.
Tack ni som orkat hanga med :) Puss o kram!

Ja det ar precis vad jag tror jag lider av just nu, avgassjukdom :) Det finns faktiskt som en diagnos i Kina... kanske i andra lander ocksa?! En av de tidigare volontarerna i Xi'an led av just det, hosta hosta hosta och ater hosta. Jag hostar inte men flera timmar pa motorvagen i bade Xi'an och Peking har medfort svidande ogon, illamaende och latt huvudvark... Men dar jag sitter nu, pa innegarden av ett mysigt hostell, alldeles ingomt pa bakgatorna, i hutongerna, mitt i centrala Peking, kanner jag inga avgaslukter och hor inte ens trafiken for bilarna far inte plats har i granderna. Dom har en vattenfontan har mitt i gronskan och porlet gor mig konstant kissnodig ;)

Jag har idag vaknat tidigt pa morgonen, packat ihop mitt pick o pack och sagt farval till mina vanner i Xi'an. Framforallt mamman i huset kommer jag att sakna, inte minst hennes matratter... trapporna upp till lagenheten kommer jag inte att sakna! I morse blev det plotsligt brattom da taxin kom och hamtade mej i fortid, sa "mama" hjalpte mej knyta skosnoren ocksa :) Jag vet inte om de blev snabbare knutna sa, men hon kande sig effektiv. Det ar konstigt hur man kan borja gora sig hemmastadd inom loppet av 16 dagar... Och jag borjade kanna mej riktigt hemma i Xi'an ocksa, vagade ut pa stan alldeles pa egen hand. Inte for att det skulle ha kants farligt tidigare heller men problemet har ju varit att hitta hem ;) I en sa stor stad, med sa manga manniskor och hoghus ser ju allt likadant ut. Jag forsokte mej pa lite sista minuten shopping pa marknaderna i gar kvall men jag var inte ensam om att ta mej ut pa en fredagkvall till marknaderna, kandes som att hela resten av stadens befolkning befann sig dar ocksa. En ensamstoring till finlandare klarar inte riktigt av sadana folkmangder.

Jag flog hit till Peking med nat kinesiskt flygbolag... china eastern airlines.. och snacka om bra service! Mycket rum mellan bankraderna sa mina knan nuddade inte stolen framfor, aven om den sanktes bakat! Och stora saten. Och mycket mat! Trots att flygtiden bara var lite pa 1h fick vi forutom varmratt en hel lada full med bullar o kex och diverse atbart att forsoka trycka i oss. Jag hade ju som vanligt atit nudlar med tomat- och aggrora till frukost, sa jag var inte speciellt hungrig. Men allt var forpackat sa bra sa jag skyfflade in allt i min ryggsack istallet (ja inte varmratten da forstass). :) Har redan avverkat ett mystiskt kex och annu mer mystiskt bakverk har pa hostellet :)

Jaaah... borde val forsoka orka mej ut pa en promenad ut i trafiken annu ikvall... i alla fall for att ta ut pengar. Imorgon bar det av till kinesiska muren. Whooooop! :)

Hores!

Jag har tagit mej till manga olika arbetsplatser pa manga olika satt men sallan har det funnits sa mycket att titta pa som har i Xi'an.
Jag gar till och fran jobbet varje dag, det tar ca 40 minuter en vag. Trafiken under morgon- och eftermiddagsrusningen ar sa grym att det tar typ lika lange att aka buss. Dessutom har jag problem att rymmas med :) Sa jag gar.
Nar jag kommer ner fran vart hoghus, utan hiss, gar jag forbi var lokalbutik. Fran tidig morgon till sent pa kvallen sitter en tjock man och butter kvinna i en butik lika stor som min hall typ. Jag ler alltid och sager "hej", vilket dom tycker ar jattekonstigt men gubben har borjat grubbla nagot till svar ;)
Sen kommer forsta stooooora korsningen dar jag ska over vagen samtidigt som jag vajer for alla fordon som kor, trots att det ar gront ljus till fotgangarna :) Efter det kommer ett langt kvarter med gatustand som gor frukost at folket i morgonvimlet. Dom mest markliga saker ser man folk proppa i sig... soppa i plastpase tror jag hor till mina favoriter :) Nar jag kommer hem har affarerna oppnat och i dom sma krypin:en kan man kopa allt fran pyjamas, plastbunkar och godis.

Sen svanger jag av till hoger och kommer in pa en lummig esplanad. Stora grona trad ger skydd fran solen och aven har finns butiker, kiosker, fruktstand och matratter (bade levande och doda) framsatta. Pa den har gatan kan det lukta riktigt illa av alla djur och av kottet som ruttnar (tror jag). Pa den har strackan finns aven 2 kattungar och 1 hundvalp. Hur sota som helst men jag har inte vagat rora i dem for dom ser ut att ha loss.... och skabb... och gud vet vad. Sota hur som helst. Jag passerar aven en skola. Det ser ut som lag- och mellanstadieskola och nar jag gar dar forbi pa morgonen star barnen i givakt och marcherar runt till tonerna av nagon pampig kinesisk trudelutt. Pa eftermiddagen ar vagen fullpackad med foraldrar som hamtar sina barn. Alla barnen hamtas av en anhorig. Och det ar ingen liten skola :)

Sen kommer nara-doden-varje-dag korsningen som leder till en brutal stracka under stekande sol. Den strackan ar samtidigt pafarten till en av motorvagarna sa speciellt djupa andetag av luft tar man inte utan att hosta till... Jag skyndar mej ofta under den strackan och viker utmattad av till hoger, under en viadukt. Dar star gubbar med sina skotrar, mopeder och verktyg (penslar, stegar, sagar) i vantan pa att nagon ska komma och anlita dem for dagen. Pa eftermiddagen sitter dom pa huk och spelar olika spel... och satsar stora summor. Efter kroken med arbetarna kommer igen en stracka med matstand och sen antligen ar det dags att vika av in till ett hoghusomrade. Dar gar jag in i mellersta husets mellersta trappa och tar hissen upp till 13:e vaningen. Hissen fungerar valdigt sallan, sa oftast far jag ga in i trappan bredvid och aka hogst upp, ta trappan upp till hustaket och ga via hustaket till ratt trappa och klattra ner till mitt jobb. Har inte kunnat tro att det ar sadan trafik uppe pa hustak men se dar, man lar sig alltid nagot nytt ;)

Jobbet rullar pa. Damen med linjalen har jag inte sett till. Barnen i "min" grupp ar sa duktiga och jag forsoker hart bevisa att man lockar fler bin med honung an med.... salt?! Vet inte riktigt hur ordspraket gar men ni forstar poangen... Och jag fasar redan for fredag eftermiddag nar jag ska saga hej da. Trots att jag har lite hemlangtan redan :)

Haaa. Mandag morgon. Med totalt kaos. Forra veckan hade dom tv-team och journalister pa plats pa mitt jobb, for att gora lite PR for stallet och fa in mera pengar och gavor. Sa idag hade vi nytt kylskap, x antal nya t-skjortor OCH 3 nya barn. PR:n funkade men pa lite ovantat satt kanske.

Forutom nya barn som inte kan rutinerna var en ordinarie person var borta och istallet kom 3 nya kinesiska volontarer. Tva sota studeranden, en av dem vill bli kallad King Tom... jag kallar honom bara Tom... han kanns inte som en Kung annu i alla fall ;) Den andra ar en 22 arig flicka, Vivian (det ar hennes engelska namn, deras kinesiska namn ar for mej stort omojliga att komma ihag...!). Vivian och jag har hand om en grupp med 6 barn, dom svaraste av dem.... Vivian undrade om jag ar lararen...njaaah... en som inte kan kommunicera pa kinesiska i sa fall :D Uuuuh, och tredje volontaren ar en medelalders dam, som gar omkring med en linjal. Jep, ni kan allt tanka er vad hon har linjalen till.... Tankte flera ganger under formiddagen nappa linjalen av henne o ge henne runt oronen. Kanske jag sku fa sparken da.... vad tycker ni? ;) Kanske fredagen till ara om hon annu ar dar da?

Laddade upp under lunchen med dubble shot mocca latte pa starbucks. Med vispgradde. Det hjalpte, for eftermiddagen var mycket lugnare igen. Dom kryper verkligen in under skinnet pa en, barnen och jag kramar pa dem sa mycket jag kan och man kan se hur dom riktigt vaxer av berom och varme. Om det bara fanns fler vuxna, assistenter, skulle gruppdynamiken vara helt annorlunda. Nu far dom uppmarksamhet nar dom gor nagot daligt och kanske all uppmarksamhet raknas i deras ogon.... Sa krama pa era barn lite extra dar hemma ocksa, man kan nog aldrig kramas for mycket!

Forutom jobbet idag har jag hunnit shoppa lite och jag tycker det ar sa roligt, for folk tar mej verkligen for en kines :) Jag vet att jag redan skrev det men jag tycker det ar sa konstigt :) Att jag kan tas for ryss, italienare, kroat och polack kan jag annu forsta men KINES?! Det ar verkligen forst nar dom tittar mej rakt in i ogonen som dom hajar till och inte alls vet vad dom ska saga :D hur roligt som helst!

Men, nu ar det kvallsmat. Mums mums :D hores!

Jag har overlevt forsta veckan pa jobbet och ar faktiskt pa vag tillbaka imorgon, mandag... Det hade jag aldrig trott i borjan av veckan :) Men alla tre av mina volontarkollegor har akt eller aker idag (dom var har for en vecka), sa jag kommer att vara all by myself. Den storsta forlusten kommer att vara mina kinesisk-amerikanska kollegor som hittat fantastisk mat till lunch varje dag och forstass tolkat. Eventuellt kommer 2 danska volontarer in pa formiddagarna och hjalper till nagra timmar men vi far se.

Sa jobbet rullar pa. Vi har en tidtabell vi foljer, med raster och olika timmar. Pa onsdag stod det "utevistelse" pa schemat och vi bestamde att inte gora nagra undantag i att folja schemat trots latt underbemanning och galen trafik. Jag vet inte nar barnen senast har varit ute men att doma av deras miner var det inte igar... Vi fick i ordning allihopa och gick ivag till bussen. Att lotsa allihopa i galen trafik och i en fullproppad kina-buss var ju en utmaning men sa smaningom kom vi till en park ("arbetarnas park") och lekte i en lekpark. Jag tror de flesta var mest radda over att vara ute men i lekparken blev det riktigt livat! Ett antal rymningsforsok hade vi saklart men annars var det en riktigt bra dag!! Manga leenden och gladjetjut! Parken overlag var en spannande varld med dansade manniskor, musikanter, sanggrupper och lekande barn med sina mor-/farforaldrar.

Men sattet som allmanheten bemotte oss pa under utevistelsen var ganska harresande. Man ser pa folks miner att dom inte ar vana att se annorlunda manniskor. Och vi fick oss utskallningar pa saval bussen och pa gatorna... vad dom sa vet jag inte men jag kan tanka mej att dom inte tycker vi hor hemma dar med handikappade barn. Jag tycker vi borde vara ute varje dag. Pa tal om att kineser inte ar vana med folk som ser annorlunda ut, sa stirrer dom ogenerat pa vasterlanningar ocksa. Nar jag ar ute med rumskompisarna blir vi utstirrade allihopa men nar jag ror mej ensam eller med mina kinesiska kollegor smalter jag in i mangden med min bruna hy och mitt svarta har och uppenbarligen klar jag mej valdigt kinesiskt ocksa... hur bra det nu sen ar.. :) Det ar forst nar nagon moter min blick, som dom hajar till nar dom marker mina blaa ogon. Men mesta delen av tiden ar jag incognito i mangden ;)

Men! Veckoslut! Jag har turistat hela veckoslutet! Igar akte vi ut till berget Hua Shan och det var nagot av det vackraste jag sett i mitt liv! Endast Tao Tao fattades ;) (pandan i barnprogrammet). Vi andades frisk luft och vandringen var riktigt tuff! Och sa hade vi med oss en kanadensare som akte tag for forsta gangen i sitt liv, high-tech Bullet train med tophastighet pa 500km/h. Wow :)

Idag har jag o en annan volontar varit o sett dom magnifika Terracotta krigarna. Och vi sag t.o.m. gubben som hittade krigarna nar han som bonde gravde sig en ny brunn. Nufortiden ar han en rik och kand man som ar langt ifran den bonde han var pa 70 talet :)

Bilder har jag men uppkopplingen ar alldeles for langsam for att ens tanka sig lagga till bilder nu.
Men. Dags att aterga till bubblet o skrattet har i huset :)

Hej fran kina!

Naja. Dags att skriva ett inlagg men vet inte riktigt var jag ska borja. Kan val till en borjan saga att starten i volontararbetet har varit riktigt, riktigt jobbig. Och det ar att uttrycka sig milt. Hade inte malat upp rosenroda bilder om hur det skulle vara att jobba med barn med "speciella behov" har men riktigt sahar illa hade jag inte trott att det skulle vara.

Orienteringen hade vi i sondags. Med mej har jag 2 kinesiska flickor fran Shanghai, som bada bor i USA och en sot tos (med kinesiskt ursprung) fran Melbourne. Vi har lite olika ursprung men alla ar har for att jobba med handikappade barn. Sa, vi blev satta i ett problemprojekt som ar i akut behov av extra hander och framforallt larare/folk med erfarenhet. Jag tror barnen inte ar fran sa rika foraldrar, for jag vet att organisationen vi volontararbetar for har "battre" projekt ocksa. Men inga av dem ar statsfinansierade utan fungerar pa privat basis.

Boendet/skolan/institutionen (kalla det vad du vill) som jag jobbar for har ca 40 barn/ungdomar i aldern 10-15 ar. Manga ser yngre ut an vad de ar. Men aven enstaka mycket aldre personer finns i den gruppen. Vissa barn har handikapp som ar mycket grava, andra kan prata och en handfull har gatt forsta aren av lagstadiet i normal skola. Alla barnen bor pa institutionen. En del aker hem till veckosluten (ca 5pers) medan andra (de flesta) aldrig aker hem och ser sina foraldrar endast enstaka ganger per ar nar dom kommer in och betalar for barnens underhall. Idag pa eftermiddagen kom en pappa till en av dom yngre pojkarna och den kramgoa' pojken hade inte sett sin far pa flera manader. Han blev helt stalld och trodde sig antligen fa aka hem men pappan stannade i ca 10 minuter och gick. Hela gruppen var efter det i uppror med barn som ville hem till sina foraldrar. Ett annat barn samlar allt han gor, om det sa ar ett pennstreck pa ett papper, i sina fickor for att ge till sin mamma. Som han aldrig ser. Hjartskarande.

Personalmangden ar obefintlig och igar da vi borjade hade de inte ens nagon struktur och inget innehall i det som gjordes under dagen. 20 pers (40 pers ar delade i 2 grupper...) med barn som mar daligt, inte har nagon struktur pa tillvaron, inte forstar vad som hander, vad som ska handa eller ens har ett satt att uttrycka sig pa kan jag beratta leder till en hel, en HEL massa oonskat beteende. Och ni kan tanka er hur pedagogiskt de problemen atgardas. Fruktansvart. Magen vander sig ut och in. Personliga hygienen ska vi inte ens ga in pa. Sa efter lunchpausen igar fick jag tvinga mej sjalv tillbaka dit. Jattejobbigt. Tur att man har folk som peppar en pa hemmaplan!
Flickan fran australien kom inte tillbaka efter lunchen idag. Och da var idag lite battre an igar. For tills idag fick vi ordinarie personalen att grava fram en tidigare anvand tidtabell med aktiviteter for de tva separata grupperna... sen att innehallet under dagarna fortfarande ar otroligt bristfalligt och grupperna alldeles for stora, sa funkar det liiiiiiiite battre.. och dom slar pa sig sjalv och varandra lite mindre... Bussigt.

Efter igar funderade jag starkt pa att byta projekt bums. Too much ar bara too much. Men efter idag har jag lovat mej sjalv att vanta till pa fredag med att bestamma mej om jag klarar av en vecka till. Forhallandena ar nast intill katastrofala (eller barnen har ju tak over huvudet, far tillrackligt med mat, har rena klader sa lange dom nu halls rena och annars det kinesiska sattet att uppfostra barn pa kan jag pa nagot satt acceptera) men barnen ar alldeles ljuvliga! En liten pojke som jag trodde var autistisk har borjat soka ogonkontakt och kommer och staller sig brevid mej for han har redan lart sig att han far sig en kram da. Och alla de andra har sa mycket potential, som dom visar nar man smaa stunder gor nagot som ar pa deras niva och inte bara fordriver tiden..... Jag onskar jag kunde videofilma som skrackexempel till larare som inte hurrar over allt tjat over att anvanda bilder och struktur i vara skolor eller till vara beslutsfattare som drar ner pa personal och personliga assistenter och okar gruppstorleken.
Men. Nog om det. Blir ju jattelangt, traumatiskt inlagg det har :) Men. Elama on.

Utover det ar Xi'an fantastiskt roligt! Mina rumskompisar, eller lagenhetskompisar, ar roliga manniskor. Jag har borjat hitta runt i "var kvarter".. eller langre an sa till och med, for vi gar till och fran jobbet och det tar 40 min och vi hinner laaaaaaangt pa den tiden. "Mamman" i vart volontarhus tycker vi ska ta bussen for vi e sa svettiga da vi kommer hem :) Far se hur vi gor i fortsattningen. Maten ar underbar, trots att min mage protesterar nagot. Vi ater "street food" som lunch och det ar supergott! Igar kvall at vi "hot pot", dar man sitter runt ett bord och tillreder sin mat sjalv. Man tillreder aven sin "dippsas" sjalv. Servitrisen kastade ett oga pa min dipp-kopp och kom med en ny. Den levde tydligen inte alls upp till forvantningarna ;) Min kinesiska har under tva dagar akut forbattrats med uttryck som bl.a. "NEJ", "JA", "KOM", "BRA" "MYCKET BRA" "SITT NER" "vand sida" och sen raknar jag lysande fran 1-10 och kan handtecknen till dem ocksa (som kineserna sjalva anvander i vardagen).... not bad.

Puss o kram pa er alla. Roligare inlagg nasta gang. Forhoppningsvis :)

Naja. Da ar man har. Utan vara tre sista bokstaver i alfabetet forstass men tack och lov med annars passande tangentbord :)

Jag akte ivag igar fran Helsingfors och redan pa flyget kande jag att jag hamnat i Kina. Vi var kanske ca 20 st vasterlanningar som akte med flera hundra kineser. Har aldrig tidigare insett vilken utmaning det kan vara for flygbolag och framforallt for flygvardinnor att fa folk att satta sig i ratt stol eller att fa dem att satta sig over huvudtaget innan avfard... mycket spannande process... Och jag hade ju turen att hamna mitt i en kinesisk familj och redan pa flyget upplevde jag forsta kulturchocken nar de kom alldeles for nara inpa mitt personliga utrymme men tittar man pa bussarna har, sa ar nog deras personliga utrymme ganska sa minimalt! :)

Blev ingen somn pa flyget eller ja en timme innan landning, vid midnatt finsk tid, somnade jag antligen men den gladjen varade ju inte lange. Men inte fy skam att fa se solen ga upp over kinesiska slatter med runda, fina berg i bakgrunden.

Efter en intressant passkontroll, dar kontrollanten i "min" ko fick sig en rejal utskallning av samtliga kineser i den kon for att han var langsammare an kontrollanten brevid (har galler det att vara effektiv), blev jag upphamtad av en man med mycket liten bil (utan A/C). I nagot skede, pa en fullpackad motorvag sa oppnade chaufforen fonstret och min tanke var "pust, tack o lov lite frisk luft"...hmmm... ni kan tanka er hur luften var inne i bilen ;) Trafiken ska jag inte ens kommentera. Hur jag ska vaga mej ut pa vagarna som fotgangare vet jag inte annu :)

Nu har jag sovit nagra timmar, varit uppe o atit dumplings med blomkal i till lunch (jag maste bli battre pa att ata med pinnar!) och sen sovit lite till. De andra volontarerna har ar hur sota som helst och ikvall blir middag pa koreansk restaurang. Imorgon kommer det 3 volontarer till och da har vi info for oss nya och pa mandag borjar vi pa vara olika projekt.

Viela suomeksi: kaikki hyvin, hiki ja nalka....aina sama ;)

Hej på er nya och gamla läsare!

NU är det äntligen dax igen att försöka sig på en reseblogg. Jag blir alldeles nostalgisk när jag sitter och skriver och tänker tillbaka på mina äventyr senast jag skrev resdagbok... det börjar vara många, MÅNGA år sedan nu... 2005-2006 var jag och backpackade på andra sidan jorden. Och den bloggen varade något längre än den här kommer att göra. Men inte fy skam att komma sig iväg i 3 veckor trots allt.
Resdagboken.se, där jag höll till tidigare, har fungerat väldigt dåligt från och till. Så för att vara säker på att kunna skriva inlägg, så valde jag att prova reseguiden.se. Får se då om kinesiska sensuren blockar sidan för mig men förhoppningsvis inte :)

Resan går alltså till Kina. Närmare bestämt Xi'an. Och läser man om staden, så blir man ju alldeles lyrisk. Kan det bli bättre än såhär? Kan det bli mera Kina?

Fakta om Xi'an:
Xi'an är en av de äldsta städerna i Kina och huvudstaden i Shaanxi provinsen, ca 900 km sydväst om Peking. Xi'ans historia sträcker sig över 3000 år tillbaka och staden (då kallad Chang'an) var en gång i tiden den plats där sidenvägen började och slutade. Ett hopkok av människor, religioner och kulturer. Stället där hela kinesiska kulturen har sin grogrund. Och så har dom ju Terracotta krigarna!
Sen att Xi'an nuförtiden är en kinesisk storstad kan ju kanske ta udden av den historiska idyllen jag gärna målar upp för mitt inre. För jag befarar storstaden medför avgaser, spottande människor, trånga gator och otäcka lukter i tid o otid. Men vi får väl se! :)

Vad ska jag då göra i Kina? Då jag ju reser ensam vill jag gärna hitta ett sätt att ändå träffa människor o komma lite in under skinnet på...Kina. Och sedan jag jobbade som volontär i Polen så har jag haft en liten tanke i bakhuvudet att göra något liknande igen. Så. Jag kommer att jobba som volontär med "special needs children". Exakt var jag placeras och vad jag förväntas göra kommer att klarna när jag kommer till Xi'an.
I Polen bodde jag ju i evigheter, så min Kinaresa kommer nog att skilja sig mycket från det. Däremot har jag ju efter x antal år i mitt yrke klart mera erfarenhet av att jobba med handikappade barn nu och jag hoppas jag kan bidra med något under de veckorna jag är där. Det jag verkligen hoppas att jag bär med mej från Polen är insikten om att jag inte kan förändra systemet. Maassa maan tavalla. Det tror jag kommer att behövas.

Efter några veckor i Xi'an kommer jag att styra näsan mot Peking och förverkliga en till dröm, att gå på Kinesiska muren! Peking i övrigt har jag inga större förväntningar på. Jag befarar att jag kommer att vara vilse största delen av tiden, vilket jag är i alla stora städer... framförallt om kartorna är dåliga. Men. Tiden får utvisa :)

Det är ju fortfarande 3 veckor till avresa men jag var tvungen att skriva första inlägget redan nu. Så att resan känns lite mer verklig, trots att jag redan har såväl flygbiljetter som visum :) Så Xié-xie (tack) för att ni har läst och yi huír jián = See you later!

/Sofia