Hannaconaccas blogg

Tisdag 18 November 2008 - Sabah
Bussen skumpar fram genom Sabahs landsbygd, passande nog till tonerna av "Welcome to the jungle." Vi passerar stora palmodlingar, rangliga skjul som fungerar som bostäder och i vissa fall aven som kiosker och marknadsstånd. Utanför spatserar hönsen omkring och tvätten hänger i rader.
Skumpandet är sövande, och jag slumrar till ett tag. Vaknar av att någon drar mig i håret. Gärningsmannen: en fyraårig pojke som med storögd fascination betraktar mig. Precis som alla barnen i byarna, som springer efter oss, skrattar och ropar "hello hello". Några utvecklar det till "hello ringit" - en raffinerad tiggarmetod.... Vid bussen står en liten pojke som närmast blänger på oss. Med smutsiga barfotafötter och iklädd en träningsoverallsjacka så stor att den närmast liknar en långrock betraktar han mig med lätt skeptisk blick. Verkar tänka: "Kan man verkligen se ut sådar?"

Några dagar senare:
Min guide Manzo vänder sig mot mig i den lilla båten. Vi har precis släppt av resten av gruppen och ska åka tillbaks till hotellet.
I två timmar har vi sakta glidit fram på den bruna Kinabatangan, Sabahs längsta flod. Vi har fått se både långnäsapor och makaker svinga sig mellan träden och dra upp lerkrabbor till middag, vi har sett otaliga exotiska faglar i alla färger, en liten krokodil och höjdpunkten: vilda orangutanger - en mamma med sitt lilla ostyriga barn. Höjdpunkten dittills. Något jag skulle behöva omvärdera bara minuter senare. "We're not going back now. Hanna, I've got a surprise for you." Manzo blinkar med ena ögat, kaptenen flinar och snart kör vi med full fart uppåt floden. När vi saktar in inser jag vad som nu blivit turens, ja kanske hela resans, höjdpunkt. På den gräsbevuxna flodbanken vandrar en elefanthjord omkring. 25-30 elefanter i alla åldrar, från skrynkliga gammelfarfar till lillan, som trycker sig tätt mot sin mor och med viss tvekan i rörelserna försöker härma sina större familjemedlemmar när de river, sliter och tuggar i sig gräs, dricker, svalkar sig med en jorddusch och trumpetar.
"Som en scen ur Babar", tänker jag där jag sitter med ögon som antagligen tindrar lika mycket som på barn som får besök av tomten.
Bakom mig hör jag Manzo upprepa... "This is a dream, this is a dream." Förra året såg de elefanterna en enda gång under hela året. De har aldrig förut varit så många. Så nära.

Pulau Sipadan:
Nere på 15 m under havet är tystnaden kompakt. Det enda jag hör är mina egna andetag, som ökar i hastighet i takt med att antalet hajar som hopats under mig blir fler och fler.
"This is the shark parking lot" skrattade kapten Chang sekunderna innan vi hoppade i det ofattbart kristallklara vattnet utanför Sipadan, en ö med så mycket Robinsonkänsla att man nästan väntar sig att Anders Lundin ska dyka upp bakom en trädstam, eller att Zubeyde ska ligga och sola i strandkanten.
En grupp som precis varit ute återvänder ivrigt uppfyllda av historier om hammarhajen de just sett. När jag ser den 25:e hajen inom loppet av en halvtimme, däribland en leopardhaj, och hör ledmotivet till hajen som ett mantra i huvudet, är jag benägen att hålla med kapten Chang. Kanske tom brista ut i den glädjedans han utförde när han fick se leopardhajen....
Hajarna som lojt simmar omkring under mig, stimmen av enorma papegojfiskar, och korallerna som verkar ha fått hela färgskalan av målarfarg utspillda över sig får mig att tvivla på att "Hitta Nemo" är tecknad. Den kunde lika gärna ha filmats utanför Sipadan. Jag förväntar mig faktiskt att jättesköldpaddan som simmar förbi alldeles intill mig ska öppna sin näbbliknande mun och säga "Hey dude". Tittar upp mot ytan, där solens strålar gett sköldpaddans kompis en gloria, där den liksom svävar fram i vattnet. Ön har rankats som ett av toppställena i världen att dyka på, och det är absolut sanning, för stora barriärrevet, där vi tog våra dykarcertifikat, framstår som en grumlig bassäng i jämförelse.

Vi låter männen fran skogen - orangutangerna - avsluta det äventyr som var Borneo. På Sepilok rehabiliteringscenter får vi se våra orangea släktingar kalasa på bananer och svinga sig i linor framför åskadarna. Det sägs att innan skogen började skövlas för att ge plats åt palmodlingar, var det möjligt för en orangutang att svinga sig från ena änden av Borneo till den andra, utan att stöta i marken. Visst har säkert mycket forändrats, men ändå känns det som jag under min tid på Borneo fått uppleva något äkta - jag har fått vara Djungel-George för en vecka, och varit med om något som jag kommer minnas riktigt länge...
Söndag 29 April 2007
Efter att ha langtat efter Bled under hela planeringsstadiet och resan hittills kom vi antligen dit med en liten buss imorse. de sedvanliga kakorna hade vi glomt hemma tillsammans med osten och kartan... men lika glada for det gick vi, eller ja, vi och vi, Hanna traskade pa som vanligt och Halta Lotta kom skrikandes en bit efter. Det var en lagpunkt pa Valerijas resa (och da har hon anda haft 42 loppbett som nu borjar forsvinna efter ett tidigare besok hos de stockholmska doktorerna (aterkommer med bild) pa apoteket i Ljubljana. (Nytt tema for resan ar "sjukvardssightseeing"), da varje steg hon tog sande en pil av smarta genom hela hogerbenet. Men Hanna (BG) traskade pa.

Efter att ha kommit fram till vackra Bled, som var precis lika fint som vi trott, tog vi oss en snabb titt pa sjon och tog sedan beslutet att besoka det lokala sjukhuset. Sagt och gjort. 20 min senare och 2 euro fattigare, men ett paket smartstillande rikare, (tummen upp for slovensk sjukvard) borjade en tapper Valerija ater vandringen ner mot sjon. (Dar vi matade tva andfamiljer med 12 ungar var. SAAAAAAAAAAAA gudomligt bedarande sota sma dunbollar.)

Veckans skrackogonblick: Nar vart nattag skulle ga at tva olika hall, alltsa dela pa sig, och det ena skulle ga till Munchen och det andra till Ljubljana. 15 min innan vi ska va framme i Ljubljana vaknar vi, tittar ut genom fonstret och ser att skyltarna ar pa tyska... (men vi var ratt, "bara" tre timmar forsenade....)
Valerijas hojdpunkt under hela tagluffen: Nar hon far kopa smartstillande pa recept for hela 82 cent.
Tagluffens ackligaste: det ar ganska jamt mellan toaletterna pa nattagen och den sota potatis"pastan" med keso och chokladsas som Hanna fick i Bratislava. Efter att inte ha atit pa
10 timmar.
Dagens ord: prst - skinka pa slovenska. Ligger Slovenien bredvid Italien sa ni?
Veckans tips: Lita inte pa Lets go Eastern Europe, speciellt inte delen om Bratislava.

Fortsattning foljer nar Valerija har kommit pa i vilket land hon for tillfallet befinner sig. Det var val Slovakien?
Lördag 28 April 2007
Go eastern Europe on a budget. Var ju vad vi skulle gora och tillika namnet pa var guidebok. Det tog dock tva veckor, halva luffen, innan vi fick oppna den (och var nara att branna upp den eller raka tappa den i Donau. mer om det kommer senare i Bratislava-avsnittet.)
Men nu sa. Forsta stopp Kroatien. Ciao ciao pizza, pasta, panini och la bella Italia.
Kommunistparker, Trabanter och sma hucklebekladda, tandlosa "babuschkor" - just bring 'em on!

Kroatien
Forsta stoppet var Split. Nattfarja fran Ancona. Tillsammans med massa italienare och kanadensiska pensionarer. Vi sov pa golvet och efter att ha sovit pa nattaget natten innan sov vi forvanansvart bra. inte lika kul att annu ett nattag vantade, men vad gor man inte for att halla budgeten. tre euro for en natt ar bra, aven om man far sova i en tagstol eller tva. (och det ar sant som resulterar i att man somnar platt fall pa klipporna i Split eller pa taget till Budapest klockan 10 pa morgonen.)
Split var iaf jattefint. Otroligt mysig stad, med en gammal stadskarna inrymd i ett palats fran 300-talet (fore eller efter Kristus, vet inte sa noga. tyckte att glassen var intressantare an historien), varma vindar fran adriatiska havet och sol, varme och laga priser. Nar vi laddade ett gediget chokladforrad var det riktigt billigt, men tyvarr fortsatte det inte vara riktigt lika billigt eftersom vi larde oss vaxelkursen efter det. Men anda. :)
Vi hade en hel dag i Split och sa passande aven ett utdrag om hur man kunde tillbringa 24 h i Split. Vi hade gjort dom sakerna efter typ tre. Men men, vi roade oss anda. Mycket fika, mat (mest Valles barndomsminnen da och efter ett tag vande jag mig vid. "ah Hanna tiiiitta. sana at jag aaaalltid nar jag var liten. - har smaka', varpa hon tryckte pa mig diverse saker) lite sovande i solen och sa.

Efter en fin dag i Split och med lofte om att atervanda akte vi vidare till Zagreb med nattag. Riktigt fina tag och Zagreb var verkligen en positiv overraskning. Mysiga torg, marknader med ovan namnda babuschor, gamla fina sma hus och fina gamla delar. lite medeltid over det hela.
traffade aven Adela - min galna gamla klasskompis fran Salerno, som sedan laste svenska i Stollet ett halvar. (for er som inte haft turen att kanna till denna gudsforgatna hala uppe i de varmlandska skogarna sa ar det ungefar lika stort som en glanta och pa orten finns ett Konsum, en atervinningsstation och en pizzeria som ar oppen pa lordagar. narmsta civilisation ar metropolen Torsby 45 min bort.)

Det blev en dag i Zagreb, och nasta dag for vi vidare mot Valles alskade Budapest. Mer om det kommer. Och apropa Valle och Budapest maste jag ju fa tipsa om den har adressen. (nu nar Valle inte ser att jag skriver det).
http://www.svenskmediakonsult.se/PDF_tidning.html och ga in pa sidan 26.

Och sen vil ljag aven tillagga att aven jag bidrar till artikeln, som fotograf.
Torsdag 26 April 2007
Domedagen ar har!

Valles krampor fortsatter, hojdpunkt idag. Livet kanns hopplost.

Hoger fot som varit lite om i nagra dagar, eller en vecka kanske tom, som borjat gora mer och mer ont for varje dag som gar. Jatteont att borja ga, men nar hon val gatt ett tag gor det bara lite ont. Men att vila foten blir lite svart. Uthardligt an sa lange, men det vore ju inte trevligt for hanna att bara runt pa valerija, och hennes ryggsack om foten ger vika.

Och sen vaknar hon idag med kliande bett overallt. Forutom det myggbett(hoppas hon var myggbett iaf) fran sicilien som blev enormt och irriterat, sa uptackte hon ungefar 22 sma kliande bett till (hoppas verkligen att det ar myggbett) De flesta verkar ha koncentrarat sig till vanster axel. Bara ungefar 8(!) sma bett pa rad! (kanske inte myggbett anda..) Det kliar nat fruktansvart. Och nu upptackte hon ett till.. Kan tillaggas att Hanna inte har ETT ENDA!

Kroppen maste ju ha nat att roa sig med pa tagluffen.. Fortsattning foljer. 10 dagar kvar av fotont och mystiska bett. Och tagluffande saklart.
Tisdag 24 April 2007
"Vegetarianen" Valerija overraskar alla genom att bestalla in en pizza prosciutto. Vara fragande blickar besvarade hon med "men vadda? det ar ju bara rumpan pa grisen!"

(Valle forklarar: Pa petrus har hon minsann last inehallet i kokokorv, och dar ar det mest "tillsatser" och "30 %" kott" I prosciuttoskinka vet man att det bara ar skinkan,rumpan, stussen, och inget annat pa den lilla sota grisen.)

Valle ska bestalla en ol i Split.

Do you have beer? Yes. What kind? we have our beer and we have strange beer.

det blir lite fel i kommunikationen med den lilla leende tandlosa kvinnan pa tagstationen i Split. Tur att vi fragade igen, for det verkade ju tidigt om nattaget skulle ga redan 19.40
vad hon sa var inte twenty to twenty. utan twenty-two twenty.

Gubbarna pa taget

nar vi skulle ta nattaget till Rom jublade vi over att fatt en tom kupe. vi hade bokat tva platser och att de resterande fyra var fria var ju bara bonus. allt var frid och frojd tils tva gubbar gav sig in i kupen. det var val ok, for de satt pa platserna langst ut. for att ni riktigt ska forsta detta kravs en kort forklaring. en kupe bestar av sex platser, tre mittemot tre. man kan dra ut stolarna sa att tva stolar bilder en sang. vi drog da ut en sang var och gubbarna satt kvar pa sina platser. sedan ger sig den ena ivag och den andra drar ut sin sang. fint, det gar val bra, tre stycken pa rad.

Till saken hor nu ocksa att i tre timmar typ innan vi somnade satt de och stirrade konstant pa oss. allt vi gjorde var tydligen mer spannande an ett avsnitt av Prison Break. oj, nu bojer Hanna sig fram for att ta ett kex ur vaskan, vi maste folja varenda rorelse. fast det ar femte gangen hon gor det. och gud, nu hande nat, valerija tog fram en liten tub ur vaskan. ojojojoj. Hanna laser bok. Nastan att jamstalla med nar Mahone far upp ett spar efter Scofield och Linc. Och hela tiden diskuterade de vad vi partade for sprak. de kom aldrig fram till svenska dock och jag tankte inte upplysa dem.

Iaf, back to sovtime. Efter att vi somnat kommer den andra gubben tillbaks och pa akta tarzanmaner svingar han sig in over den andra gubben och lagger sig emellan oss. sa dar ligge rvi pa rad. som packade sillar. jag far ligga pa sidan. nar JAG kan kanna hur gubben bredvid mig andas, och nar mina forsok att flytta at sidan bara resulterar i att han flyttar narmare och breder ut sig och nar dom dessutom borjar snarka, da far vi nog. eller ja, valle har redan fatt det, och agnat tio minuter at att forsoka kora ut dom genom att va sa iriterande som mojligt. saofrt de somnat eller verkat se ut att ha det for bekvamt har hon slagit i bord, hostat, pratat hogt, oppnat fonstret,lyst pa dem med ficklampa, och haft allehanda ljud for sig. klockan 01.50 var det absolut BASTA och vi drog igang en gemensam aktion. valle som att langst in stallde sig upp och skrek och klappade i handerna. "nu ska jag pa toa, "nu ar det dags att vakna" (pa svenska) och sen gick hon pa toa. jag borjade en argumentation med de oforstaende och mycket irriterade gubbarna, och forsokte fa ut dem. det fanns flera kupeer med lediga platser och det sa vi till dom, aven om dom mycket argt och motvilligt lamnade kupen. en liten nodlogn om att vi bokat tva andra platser an de vi hade och sen forsvann de antligen. vi misstanker att de delade med sig av sitt missnoje, for det drojde inte lange forran tva andra kom forbi och stirrade in i var kupe. men vi kunde sta ut med att vara hatade, for vi fick antligen var stora kupe helt for oss sjalva.

det var irriterande personer del tva det.

och efter Italien har det inte blivit nagra fler. for inga lyckas sa bra som italienarna. maten, landet och spraket i all ara - men guud sa pafrestande dom ar. markte skillnaden direkt vi kom over till Kroatien.
Onsdag 18 April 2007
Efter en jobbig natt pa nattag fran sicilien, med ett stopp i Rom Tiburtina, kom vi fram till 15.38. Vi tog bussen till hamnen i den heta solen. Ryggsackar pa. Nu ompackade och lattare, for Hanna iaf. Vi hittar bokningskontoret direkt. Dar inne sitter det 3 personer. Den sista i raden ler och sager at oss att saga vad vi vill. Va bra tror vi.

Forst skulle hon ju svara i telefon och prata ett tag. Vi star snallt och vantar med ryggsackarna pa. Sen nar hon val varit snall och riktat sin dyrbara uppmarksamghet mot oss gor hon allt fel. Fel namn, fel fodelsear, hon tror att en av oss ar fran Schweiz, hon ber om studentkort trots att hon redan haller i det, hon stirrar pa datorn utan att gora nat, svarar i telefon nar hennes mamma ringer, borjar prata med sin kollega och hennes son nar de kommer in, pojken springer fram och hon overroser honom med pussar och forklarar for sin kollega att hon ar dodstrott (vi star fortfarande dar snallt med ryggsackar pa i varmen). Sen sager hon 5 olika priser, forstar inte att vi vill betala var for sig, sa istallet for att latsas om att HON inte forstod borjade hon forklara for OSS som om VI inte forstod. Men till slut skrev hon ut det. Men da var det ju saklart nat fel pa skrivaren. "Oops, sorry, there a problem with the voucher." Yes vi kan se att skrivaren inte fungerar.. och hon hade saklart inte sparat alla vara detaljer innan hon skrev ut. Jaja. Men sen blev hon sa trott. Oj sa jobbigt det blev. Hon gar och tar en kaffe. Och lagger over ansvaret for biljettfiorsaljning pa kvinnan bredvid. Nan minut senare kommer hon tillbaka med en kjopp kaffe till kvinna nr2 som precis var fardig med vara biljetter. Varma och irriterade gar vi darifran. Hanna fick heta "Mr Sindgren". Och sa hette den mycket inkompetenta och trotta kvinnan Valerija. Men stavade mitt namn fel. Men vi fick iaf 50%studentrabatt.

Italienare har svart for det dar med att Sverige och Schweiz inte ar samma land. Ett annat exempel ar fran den Grekiska Teatern Siracusa.

Vid kop av intradesbiljetter kunde man fa viss rabatt om man var EU medborgare..
-"Where are you from?"
-"Sweden"
-"Sorry, only European"
-"But it is European"
-"Oh, OK."
Tisdag 17 April 2007
Sicilien

En underbar, solig vecka blev det pa Sicilien och vi flyttade i princip in hos Kajsa i hennes kalla och oppna salong. Fyra dagar rakade visst bli en vecka, som hennes fem lagenhetskompisar (sex om man raknar kackerlackan under koksbanken...) fick sta ut med oss.

Veckan handlade mest om utflykter, turistande, sol, farsk frukt pa markanden och inte sarskilt mycket om tagbokningar eller metrostress. ryggsackarna vilade lugnt i soffan hela veckan och vi och fjallroven och lillebror hade verkligen kommit till den punkt i vart forhallande dar vi kande att en paus var efterlangtad.

Sicilien var i korthet:
- Catania, Kajaas hemstad. Marknad, glass i hamnen, farska jordgubbar, galen trafik, tiramisu, vila, utomhuskonsert, cappuccino, cannoli, studiebesok pa Kajkajs jobb, (dar jag skulle hjalpa till, men om det var nagon hjalp ar val tveksamt.... kul var det iaf att mala teaterkulisser!), pasta med rod pesto, pafrestande italienare.
- Taormina x 2. Fantastisk utsikt, otroligt vacker medelhavsby uppe i bergen, Etna-utsikt, strandpromenad, vackra strander, gronblatt vatten, vykort, sol och VARME, bergsvandring, linbana som skramde livet ur Valle, fotbollshuliganer pa taget, pafrestande italienare.
- Acitrezza. Mysig fiskeby, sol, glass, pafrestande italienare.
- Syracusa. Lucia, grekisk teater, hysteriskt jobbiga skolklasser, irrande utan karta, citronlundar (heeelt otroligt. man kunde kanna citrondoften och var omgiven av trettiotals citron- och apelsintrad.), pallande av nyss namnda citroner. (Hanna hoppar over ett staket och ger sig in i snarskogen, kommer glatt tillbaka med tva trofeer, bara for att upptacka att 20 m senare var det bara att ga rakt in till traden, utan att ge sig over staket och genom sly. men det var kul.)
och just det, pafrestande italienare fanns det dar ocksa.

ETNA far ett eget litet avsnitt.
I lordags skulle jag och Valle aka dit, men efter att Valle kommit fram till att hon klarade sig utan "nat javla snoberg" blev det jag som lamnade Catania i en buss full med tyskar. Riktigt haftigt att aka den ringlande vagen upp pa vulkanen, och lavan lag tjock overallt. vid ett stalle syntes bara taket pa ett hus, det hade blivit helt begravt.
Val uppe pa 2000 m ungefar gick jag runt och kollade in nagra kratrar och sjalvklart den fina utsikten. Det blaste sa mycket att det inte gick att ga rakt, och jag var glad over den stickade trojan Kajsa lanat mig.
tog sedan lift upp till 2500 m. For 25 euro!!! Ocker ar vad det ar! men jag insag att om jag inte akta upp var jag fast i de fem souvenirshopperna i sex timmar till innan bussen gick tillbaks igen. sa vad gora annars?
upp gick det och val uppe fanns det ...ingenting. for att komma vidare var man tvungen att ta buss. For 25 euro till!! I helvete helelr tankte jag och bestamde mig for att ga pa bussvagen. man kunde hyra jackor sa det borde val kunna ga. Men nej da, jackorna hyrdes bara ut till de som skulle aka buss. NU kandes det som om hela varlden var emot just mig, sa i vredesmod laddade jag ipoden med 45 latar, knot Valles sjal runt halsen och borjade traska uppat i lavasparen.
och jag gick. och gick. och gick. Var framme ca tva timmar senare.... Men det var en fin (om an jobbig. var pa vag att ge upp nar jag mindes attatimmarsvandringen i Geiranger a la uttaget ur Egypten, och drev pa mig sjalv en bit till.) vandring som gick genom fyra meter hoga snovallar, tackt av lava och aska, svarta lavavagar och hela tiden med fin utsikt over en rykande krater. Och anda upp kom jag. 400 hojdmeter! 5 km att ga typ. Visst ar det inte jattekul att vara ensam. Vilken tur da att man ar i Italien. eh. hogst uppe pa toppen traffade jag Fabrizio, Luigi och Giuseppe. (tack Valle!) efter att ha tagit foton tillsammans (fraga mig inte varfor) borjade vi vandringen ner alla fyra. Jag lyckades avblasa planen som var att jag skulle aka med dom och titta pa andra sidan Etna, ata siciliane (vad nu det var) och sen fa skjuts till catania tva timmar bort. fika blev det men sen akte jag med min buss. da hade jag ju hellre traffat antonio, den forsta nya kompisen jag fick den dagen. han var i 40arsaldern, pratade med mig pa busstationen och gav mig adress och telefonnummer ifall jag ville traffas pa kvallen och ata sicilianska godsaker. eh. ja. eller kanske inte.

Sicilien var dock inte sarskilt mycket maffia. vi hittade lappar uppsatta som arsdagar av forsvunna personer. och vi haller bestamt pa att det var maffian som tagit dom. annars var det barmasta man kom pizzor med namn som criminale och mafioso. Anda forsokte jag fa lite stamning genom att lyssna pa Gudfadern-musiken, men det fick inte riktigt ratt effekt i ett soligt Taormina fullt av tyska pensionarer.

Kroatien nasta!
Tisdag 17 April 2007
Okej, Rom. Roma - den eviga staden. for oss var det ett evigt akande. Tag, metro och sen en massa gaende.
Men det blev ocksa frukost vid Fontana di Trevi, och Valle kastade i en peng sa hon behover inte oroa sig, hon kommer tillbaks och far se allt en annan gang. Det blev aven lite slappande vid Spanska trappan och sedan drog vi vidare till Salerno. Det var Rom pa typ 15 timmar det. :)

Pa tagstationen bokade en gubbe in oss pa ett tag som kostade 15 euro, for han sa att de andra var fulla. Han var skitotrevlig ocksa. Dessutom vagrade han boka biljett Salerno-Catania, "Det far ni fixa i Salerno". Vi gick till en annan lucka och nar vi fixat den biljetten dar (utan nagra som helst problem), sa sa Valle: Men fraga honom bara for att kolla." Da visade det sig finnas... 400 (!) lediga platser! Nar jag berattade vad den andra sa bad han mig peka ut honom och svarade: "Jaha, han fula..." Han fick tag i en tant som gick ivag till surgubben for att fixa det (utan att namna kollegan vid namn). Han sa till mig att den dar gubben var lite smakonstig, och vi fick tillbaka vara 30 euro som vi blivit lurade pa...gubben kom springande med dom.... Herregud....

Salerno
Pa em akte vi da soderut mot Salerno. Ett av mina hem. Mitt forsta hemifran. Mycket nostalgi. Valle hade nog kul: "valle, titta dar, dar var vi alltid. valle, titta dar dar kopte vi glass, valle, titta dar, dar ar strandpromenaden, valle, titta dar, dar spelade gubbarna alltid poker precis som nu!"valle, titta dar, dar handlade vi mat"! osv osv osv....
i Salerno skulle vi traffat Milena, men hon fastnade i trafikstockning (kan bero pa Harley Davidson on tour som hade kommit till Salerno just da...)
Hon var for ovrigt den fjardje lokalguiden som svikit oss. Nar geneve kom med i rutten forsokte jag ragga upp Eva, men hon var inte hemma och pga strejken och fortsatt resa i Ungern fick vi i Milano klara oss utan vara italienare. Och trosta oss med Dolce&Gabbana-reklamen, som resulterade i att en sparvagnschaffis borjade strippa for oss....

I Salerno var allt sig likt. Lungomare (strandpromenaden), stan, mitt hus (pa utsidan da...), slottet, botaniska tradgarden, La "Lotonda" osv osv. Men ingen Assar Bajsnos. Och neonkorset pa berget var helt nu. Gubbarna satt och spelade kort och fiskade och allt var preciiiis som vanligt. Anda konstigt att vara dar. Utan min Elin och min Sidsel. Och mitt liv dar.
Vi gick fram och tillbaka i stan ett antal ganger for att jag ville ga pa alla gator, vi lamnade av ryggsackarna pa vandrarhemmet (tack gode gud for det!), vi at pasta pa Da Pepes, en favvorestaurnag som nu forstort det goda intrycket jag hade i mitt minne.(sag dessutom att de var med i Lonely planet- usch for det.) Nu var de otrevliga, inga pizzor fanns kvar (de hade tom skrapat bort mosaikplattorna som bildade pizzeria pa vaggen...) och de var inte alls lika mysigt. Uuuut med packet!

Vi var kvar i Salerno anda till tva pa natten da vi skulle ta nattag och vi kunde darfor ga runt lite till, beundra mitt hus pa hall, kolla lite fotboll, dricka lite vin (eller ja, det minsta de salde var en flaska...och helt utan ettikett sklart), sitta pa torget La Rotonda, ga ner till havet igen, duka upp maltid pa perrongen en och en halv timme innan taget gick. Den bestod av gammalt brod, kakor, philadelphia (egenhandigt tillverkade smorknivar av plastskedar och papper). Dar hade Valle aven yogautovning, till nagra man pa perrongen mittemots fortjusning.
Tillslut kom iaf tagskrallet och vi kom ivag. Blev tvingade att byta plats. "ja nu har vi ju pratat om det och bestamt sa nu far ni ta den kupén" sa tanten till mig. Har far ni sova, har sover bara en ragazzo. Iofs var detta en mycket gullig "ragazzo", MEN, sedan drog helvetet igang. En hel skolklass gapade, skrek, bankade i stolar och hade sig hela natten sa man knappt sov nanting. Jag kallade dem for "Satans avkomma" och Valle for "De hundra huvudvarkarna".... aningens trotta, irriterade, sunkiga och hungriga anlande vi till Catania. Men dar mottes vi av sol, varme och Kajsa, sa livet borjade redan bli ljusare.
Och har stannar vi nastan en vecka. Och det ar sa langt soderut vi ska, nu nu har vi officiellt vant hem igen! Vi ma vara pa hemvag, men det blir mycket mer innan vi ater satter vara trotta fotter i gamla Svedala.

Uppdatering om Sicilien inom kort! Stay tuned!
Tisdag 17 April 2007
Akte till GBG pa sondag den 8e. Utan jacka. Det borjar snoa. Jaha.. Men till mandagen da flyget gick till Marseille var snon borta. Stor lattnad. Och i Marseille var det valdigt varmt, och det lilla jag sag av staden var faktiskt ganska fult. Men ak dit anda. Lyssna inte pa mig.

Tog ett tag till Lyon dar Maria och vanner motte mig. Lite sightseeing under mandagen, sag bland annat Lyons fulaste utsikt. Sen kom Hanna pa tisdag, lagom till Maria och Co's veckpubquiz. Efter en hetsig quiz fick jag migran, sa vi gick, och gick, hemat. Hanna var for uppjagad av quizen, eller av nat annat, sa hon glomde sin ryggsack i baren. Fast vi hade inte hunnit ga langt nar hon utbriste orden "Ah nej! Min ryggsack!". Fast detta skulle Hanna inte erkanna. Her home is where her luggage is har hon sagt nat om.

Lyon de foljande dagarna var fyllda av mycket promenering, (lite skavsar, irritation och huvudvark for min del), lunchkonsert i operan, filmmuseum, ovanligt lite mat for att vara med Maria, en liten soire(stavning?), promenad i de gamla delarna, besok upp till kyrka+utsikt och lite mer promenad och allman sight seeing i Lyons alla kullar. Men vi tyckte ju faktiskt att Lyon var en trevligt stad, dock inte lika trevlig (for oss) som Innsbruck och Szekszard/Budapest. Smaken ar som baken. Tack till Maria+vanner for var forsta etapp av tagluffen.

Sen var det forsta taget tillsammans till Milano, via Geneve dar vi promenerade, drack starbuckskaffe(jag lyxade till det iaf) och handlade mat pa COOP. (tankte saklart pa dig Florijan). Lite baguett, what else?, och choklad. Och frukt! Sen var det Milano och en massa stress. Lite jobbigt dar en stund. Forst hittade vi inte ratt tag i Geneve, da det var strejk i Italien (inte sarkilst ovanligt..), och sen fick vi ta en buss halva vagen. Vi var forsenade 10 minuter forst, sa jag positivt nar vi stannade for en rast pa en mack, inte alls i narheten av Milano. 10 minuter blev 2 timmars forsening till slut. Fort till turistbyra for att skaffa boende, for det hade vi inte fixat innan. Turistbyran hade saklart flyttat, jag var jattekissnodig och ryggsackarna var riktigt tunga och det var jattevarmt. Nar vi val hittat ratt sa sager de att vi maste skynda oss, genast!, till ett hostel lite utanfor stan. Vi hittar det till slut och kastar oss in i duschen sa fort vi kommer upp till rummet. I rummet sitter forovrigt en japansk tant som dukat upp en hel maltid pa sin sang. Senare kom aven en kvinna fran rom som lamnade oss mitt i natten efter att ha fragat om vi planerat att sova inatt.. Middagen blev pizza i nareheten av vandrarhemmet och sedan en metrotur in till det fina torget i Milano. Nanmdetaljer kan hanna. Sjalv koncentrerade jag pa mig glassen. Som avnjots kl halv 11 pa kvallen i 21 graders varme. Tog ett kort pa en reklamaffisch pa D&G killar, da en tunnelbana stannar bredvid oss och chaufforen undrar om han kan strippa for kameran.. Mycket intressant. Lite internet hann vi med ocksa, da vi var tvugna att boka boende i Rom. Jag rakar boka for fel dag, saklart eftersom det var fredag den 13e. Och det var ungefar det vi gjorde i Milano innan vi dagen efter vaknade, akte till stationen och gick pa ett tag till Rom. Tror jag..

Fortsattning foljer. Hanna har sakert nat tillagg. Lite daligt med internet. Och for lite tid i varje stad for att hinna sitta ner och skriva nat.

Nu ar vi hos Kajsa pa Sicilien. Fram till Lordag.
Måndag 16 April 2007
Jag har fatt till uppgift att skriva om nasta etapp pa resan, och den kommer alltsa har. Forst maste jag bara fa lagga in nagra citat.
Marias franska kompisar laste namligen svenska av nagon anledning. (jag har en vannina i Smaland tycker jag inte racker som orsak, men men...)
Iaf, sa sa den ena nat om maten och vi trodde han skamtade. Han kollade allvarligt pa oss och svarade "Jag skrattar aldrig om matta" :D
Sedan pratade dom om vanninor, dom samtyckte med det vi sa, och lat allmant som om de var 50-ariga tanter. Vilket deras larare iofs var... "Maria, om jag inte hor bra kan jag da saga att jag ar "lomm-ord?" lomhord! Sedan forsokte jag forklara skillnaden mellan coolt och kul. Sebastien svarade: Ahaaa, som kul-skap. Nej, inte kylskap....
Maria sager: Hanna ar ocksa humanist. Guillome rynkar pannan men lyser snart upp: Aha... hon ar ocksa invandrare fran Hammaro?

Och ett tillagg om tagstrejken som gjorde att vi fick ta buss till MIlano. Landskapet var precis som i Osterrike! Vi akte genom snotackta alper, uppe bland snon t.o.m. och byarna i dalarna paminde saaa om ibk.

Nagra fler citat fran resan:

Pa vandrarhemmet i Rom fragar jag om jag kan lana dator och vid bordet sitter ett gang amerikaner. En av dom, Casey (saklart) sager:
- Where are you from?
- Sweden.
- WOW! That's sooo cool!
- Eh...ok....why?
- I've never met a real swedish person before!

- She can't kiss you, she has a sickness.
Maria ska forklara varfor Valle skakar hand med fransmannnen. Hon har munsar.

- Det dar berget ser ut lite som en vulkan.
Valle betraktar Vesuvius fran tagfonstret pa vag till Salerno.

Valle dagen innan vi ska till Geneve.
- Ska vi kopa belgisk choklad imorrn?!
- VI ska till SCHWEIZ!
Tva timmar innan taget gar:
- Tank att vi ska till Belgien snart!
- VI ska till SCHWEIZ!
Framme i Geneve:
- Ah, se dom har vafflor! Belgiska vafflor vore gott att prova!

Valle: Hanna kan du ta overslafen, jag har svindel!

Jag efter nattaget pa vag till Siclien. VI ar snart framme.
- NU ar jag hungrig ocksa. Nu ar jag TROTT, SKITIG och HUNGRIG!

Valle har efter noga overvagande bland 40 smaker bestamt sig for att ta en glass med choklad och tiramisu. Nar glassen gors iordning.
- Ah nej varfor var jag tvungen att valja de ackligaste smakerna?!

Har foljer nu ocksa en lista pa Valles krampor under resan: (hittils maste val tillaggas...)

- Migran
- myror i benen lite da och da
- Islagen armbage
- Hoger hand skadad sa att hon inte ens kan oppna kexpaket eller bryta baguettebrod....
- Klosmarken pa underarmarna fran ryggsacken som nu ar omdopt till FjallrÖven
- ingen blodcirkulation ut till armarna nar ryggsacken ar pa
- Skavsar
- Munsar
- Bula i pannan da hon lutade sig ut genom ett fonster som inte var oppet
- Blev traffad av en glasbit som en grasklippare snartade upp i pannan pa henne.

Men annars sa gar det bra. Eller ja, vi gar bra. Europa runt till fots ska vi dopa om var resa till.

Sida:123Nästa