Med extremt kort varsel fick jag ett erbjudande av min svârfar som jag visste att jag inte kunde säga nej till. Han arbetar soö lärare på gymnasiet och skulle just iväg på klassresa till alperna. Dock hade några elever insjuknat och han hade ordnat så att det var okej att jag åkte istället för dom. Nu visste jag ju att det skulle kunna bli tråkigt med ett gäng gymnasieungdomar, något som jag kanske inte identifierar mig med, och dessutom franska. Även så var det att litet problem att jag inte skulle vara tillgänglig i Nancy, som jag sagt i de ansökningar jag skickat iväg dagen före.

Nåväl, såklart jag följde med. Resan var en upplevelse-grej som orgnaiserats av ett lokalt företag i Abondance, där vi var. Vi bodde på ett "vandrarhem" i sovsalar. För veckan fanns ett fullproppat schema med aktiveter för fågel, fick och mittemellan.

Totalt 35 elever var med på resan, varav endast 3 tjejer, dessutom var de mycket fnittriga. Jag hamnade i en relativt trevlig och lugn grupp med 8 franska elever samt en lärare, de tre tjejerna var dessutom i min grupp, men de vågade inte prata med mig.

Det första vi skulle ge oss ut var Oxygenation, syresättning. Det var en promenad på 2-3 timmar för att titta på omgivningarna. Nu var det så att det regnade så det blev inget av med det. Framåt lunch så hade dock regnat börjat lugna ner sig och solen titta fram, vilket var skönt eftersom nästa aktivitet var "vandringen". Vi gav oss iväg efter lunch och jag förväntade mig att det skulle behövas lite rena kläder och så så jag hade lite mycket grejjer i ryggsäcken, inklusive min kamera. Det blev lite tungt med de gick. Eleverna var fullständigt oförberedda, vi fick ingen information (inte som jag förstod iallafall) och många hade tennis-skor.

Det visade sig att vandringen faktiskt var rätt så trevlig. Vår guide stannade till lite då och då och hade lite undervisning och flora och fauna. Fransmännen har inte samma kultur vad gäller sådan undervisning och många elever vet inte skillnaden mellan tall och gran, något som vi tar för givet i Sverige.

Att vandra i alperna är inte riktigt som i Skanderna. Total gick vi kanske 10 km, men då gick vi först upp 600 meter och sedan ner 300. Dagen efter ytterligare 500, vi slutade nämligen inte på samma ställe som vi började. Huvudsakligen fanns det bilvägar att följa, och hela tiden leder. Det visade sig att man faktiskt inte har behov av karta utan allt är skyltat (då inte i sträcka utan i tid, men hänsyn till höjden) och alla stigar är snitslade så att man inte ska tappa bort sig.

På måndag kväll anlände vi, i lätt regn, en kvart före åskvädret, till ett "refuge". Vilket jag trodde betydde vindskydd men det var i praktiken ett vandrarhem på en avsats i berget. Där spenderade vi natten, vilket var mycket bekvämt i relation till vad man kan förvänta sig. Dagen efter gav vi oss så iväg hemåt igen men buss efter en lättare nedstigning och vandring till centralorten Abondance.