Peroeriks blogg

Jag har tillsammans med min fru Yvonne tillbringat två veckor i sultanatet Oman. Oman ligger längst ner i sydöstra hörnet av arabiska halvön. Det har varit ett angenämt möte med en för oss ny kultur. Denna kultur var ny för oss men för världen är den gammal. Vi har varit i staden Salalah som ligger i Dhofar regionen. Den här delen av arabvärlden är väldigt speciell. Dels har den ett för arabiska halvön speciellt klimat och dels har den en speciell historia. Till dessa båda saker ska jag återkomma senare. Nu tar vi resan från början.
Vi lämnade Stockholm en kylig morgon med minusgrader för att åka till en dagstemperatur på 35 – 40 grader dagtid. Researrangör var Solresor, den enda svenska charterarrangör som hittills (2010) har Oman som resmål.
Resan tog ca 8 timmar inklusive mellanlandning i Larnaca på Cypern. Vi landade sedan i Salalah i solnedgången. Då hade vi hunnit äta kyckling två gånger ombord på planet. Passagen genom passkontrollen tog tid eftersom turistvisum skulle utfärdas för var och en av oss. Men å andra sidan hade man ju annars bara stått vid bagagebandet och väntat istället.
Sedan var det buss till hotellet. Bussresan till vårt hotell, Crowne Plaza Resort, tog bara ca 15 minuter och incheckningen gick väldigt fort. Rummen på detta femstjärniga hotell är otroligt bra. Mycket fräscht och gott om plats. Varje säng är som en dubbelsäng. Städning, handduksbyte och byte av sängkläder sker varje dag. På rummet finns vattenkokare för den som vill fixa eget kaffe eller te. TV, med ett 30-tal kanaler, finns givetvis på rummet och vill man ha Internetanslutning på rummet så finns det också både trådlöst och kabelanslutet men det kostar extra. Jag ansåg det inte värt 3 OMR (Omanska Rial) vilket motsvarar nästan sextio kronor, för en timme.
Första kvällen gick vi bara en kort tur runt på hotellet och ut i poolområdet samt en liten sväng ner till stranden för att orientera oss. Sedan blev det en god natts sömn i de sköna sängarna. Vi hade ju en del förlorade sovtimmar att ta igen samt att göra oss av med reströttheten.

Här är ett resetips med lite kort hållbarhet.

Från och med den 28:e augusti 2010 t o m 16 januari 2011 visas delar av den kinesiska terrkottaarmén i bergrummen under Östasiatiska museet i Stockholm. Ett system av bergrum som tidigare varit Marinens.

Idag på eftermiddagen har jag i sällskap med ca 90 andra seniorer, uppdelade i tre grupper, besökt Östasiatiska museet på Skeppsholmen i Stockholm. Ja vi har inte besökt det ordinarie museet utan endast tittat på utställningen av ett urval av den kinesiska terrakottaarén, som är på tillfälligt besök i Stockholm.

Utställningen består av ett tiotal lerfigurer ur den ca 6.000 man starka armén som skapades för att vakta ingången till den gravkammare där den första kejsaren av Kina (Qin) begravts. Figurerna är ca 2.200 år gamla. Utöver dessa Qin-krigare finns på utställningen också ett antal förmeål från denna tid och dessutom ett stort antal mindre lerfigurer från den något senare Han-dynastins gravar.

Den finaste av figurerna, tillika den största är Generalen. Han är nästan två meter lång, vilket är anmärkningsvärt då man vet att medellängden för kineser vid den tid då dessa figurer tillverkades var ca 165 cm.

Det var en mycket intressant utställning av figurer som man hört talas om sedan de upptäcktes 1974 av några bönder som skulle gräva en brunn.

Vi hade beställt en guidad visning och det var väl. Jag tror inte vi skulle fått ut lika mycket av denna utställning om vi gått där utan guide. Det fanns visserligen gott om skriven information, men guidens berättelse fick utställningen att hänga ihop och hon gav en bra bild av hur och varför dessa figurer hade kommit till för över 2000 år sedan.

Bl a berättade hon om hur den förste kejsaren Qin Shi Huangdi (regerade Qin från 246 och hela Kina från 221 fram till sin död 210 f.K) genom otaliga krig lyckats ena ett antal mindre stater till det som blev imperiet Qin. Han utropade sig till kejsare endast 13 år gammal. När han dog senare begravdes han i en jättelik gravkammare som ännu inte är utgrävd.

Man började redan då Qin Shi Huangdi blev kung år 246 f K, att tillverka dessa lerfigurer. Det tog 700.000 arbetare 39 år att färdigställa dem. Att planera för livet efter detta var vid denna tid mycket viktigt.

Ja vi lärde oss mycket nytt och intressant denna eftermiddag. Vi fick utöver all historisk information också veta att om man åker till Kina för att titta på Terrakottaarmén så får man inte komma figurerna så nära som man får på utställningen i Stockholm.

Då vi lämnar Helsingfors på fredagseftermiddagen vi 17.30 har det fina vädret försvunnit. Ett dis som hinner bli grå moln har lagt sig över den finska huvudstaden. Vi har haft en fantastisk tur som fick solsken och lagom varmt för att turista, ca 16 – 17 grader.

Fartyget lägger ut helt enligt tidtabellen och vi går till första dukningen i buffématsalen för att denna kväll äta av smörgåsbordet. Vi stod i valet och kvalet då vi vid bokningen bestämde oss för detta alternativ, men vi blev glatt överraskade av kvalitén på smörgåsbordet denna gång.

Vi fann raskt vårt bord och gick för att hämta det vi ville dricka till maten. Fatöl ingick i priset så det blev Lapinkulta till denna middag också.

Vi startade med att hämta av de sillsorter som fanns och till det också några sorters lax och rom av olika slag. Sedan fick inget mer plats på denna förrättstallrik.

Då vi återkom till vårt bord hade också våra bordsgrannar för kvällen kommit. Det var ”ett äldre par”, åtminstone äldre än vi, finlandssvenskar från Helsingfors. De skulle på motsvarande kryssning som vi till Stockholm för att besöka en antikmässa i Solnahallen innan det bar hem igen.

Det visade sig snart att de var mycket måna om det finlandssvenska. De började, som de brukade göra då de träffade nya människor, att förhöra oss om vad vi visste om Finlands historia och förhållande till Sverige i synnerhet. Lyckligtvis är jag historieintresserad och har ett gott minne så jag räddade kvällen. Jag drog först det som ligger närmast bakåt i tiden, slaget om Finland. Tali – Ihantala, 1944. Då de egentligen var mer intresserade av vad jag visste om tidigare händelser drog jag det jag visste om kriget 1809, då Sverige förlorade Finland.

Jag sa att jag visste att Finland varit svenskt längre tid än vad Skåne varit svenskt. Det gav pluspoäng. Jag rabblade upp generalerna Sandels och von Döbeln samt nämnde slaget vid Virta bro. Nationalskalden Johan Ludvig Runeberg och hans Fänrik Stål sägner. Om nu inte det hade räckt för att godkänna oss som middagsgrannar hade jag nog kunnat deklamera Sven Duva också. Ni vet han som inte hade, som man säger ”alla hästar hemma” men som lyckades i slaget ändå. ”Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat det var gott”.

Så småningom hade jag lyckats få i mig sill, lax och rom mellan mina excesser med 1809-års krig och var därmed befriad att gå och ta reda på vad som fanns att få, av kallskuret och sedan därefter av varmrätter.

Först blev det lite rökta skinkor, rostbiff med aningen potatissallad och pickels. Lite god lammkorv provade jag också.

Som varmrätt fanns bl. a. en bra Janssons frestelse, varm rostbiff som trancherades i den mängd man ville ha. Till den en bearnessås och en vinsås samt en riktigt bra potatisgratäng.

Dessutom kunde man om man så önskade få helstekt fläskkött av något slag.

Det blev inte lätt att äta allt detta medan det var varmt för damen vid vårt bord åt inte så mycket men talade desto mer. Det kändes som om hon krävde att man satt still och lyssnade på utläggningar om svenskheten i Finland och nedrustningen av skolundervisningen i svenska och den finska historia som har koppling till Sverige. Att äta och lyssna på och kommentera ett ”föredrag” samtidigt är ju inte artigt förstod jag.

Nåväl slutligen hade vi tagit oss fram till dessert som för min del blev hallonsorbet och vaniljglass samt en crêpes med äpplechutneyfyllning. Till detta kaffe och därefter var det tid att tacka för sällskapet, säga god natt och önska trevlig vistelse i Stockholm.

Efter all maten vilade vi en stund i hytten innan vi gick en ny runda på fartyget och tittade efter om det var något att se eller lyssna på. Utbudet var exakt detsamma som kvällen innan så vi drog oss snart tillbaka till vår hytt. Lyssnade en stund på våra ljudböcker och gjorde sedan tidig kväll. En dags turistande sätter sina spår.

Då vi vaknade lördag morgon var vi redan långt in i Furusundsleden. Regndiset hängde över skärgården så att det även för mig, som hävdar att jag är rospigg, fick det svårt med orienteringen.

Då vi passerade Siaröfortet på Kyrkogårdsön och strax därefter färja till Ljusterö rådde dock ingen tvekan om var vi befann oss.

Vi gick upp och åt en ny stadig sjöfrukost, dock inte lika stadig som dagen innan. Nu skulle vi ju bara hem. Vi behövde bara energi för promenaden från Vikingterminalen till hemmet på Söder.

Innan det var dags för den hade vi dock att se fram mot att observera hur skärgårdens öar gled förbi på väg in mot ett regndisigt Stockholm. Efter att ha passerat den gamla försvarsanläggningen med byggnaderna som kalls ostkupan och smörasken, det före detta amfibieregementet på Rindö och Waxholm. Skymtade vi snart Stora Höggarns oljecisterner och därefter Lidingö. Strax var vi åter vid Fjäderholmarna och sedan var det bara att lägga till vid Tegelvikshamnen igen.

Diset hade inte lättat. Vi konstaterade att staden hade visat sig från en betydligt fördelaktigare sida då vi for än då vi kom tillbaka. Något regn fick vi dock inte på oss heller under promenaden hem. Väderrapporten på TV på lördagskvällen visade att det nog skulle bli regn både i Stockholm och Helsingfors de närmsta dagarna. Vi hade prickat in denna resa med mycket bra väderförhållanden.

Efter en mycket lugn natt till sjöss vaknar vi i god tid före inseglingen till Helsingfors. Jag har påpassligt nog fått en ”finne” i ena ögonbrynet upptäcker jag då jag ska kamma mig före vår första ”sjöfrukost”.

Vi går upp i buffé-matsalen redan strax efter sju då de öppnat. Vi är dock inte först eftersom de ju nu är finsk tid som gäller. Alltså är klockan redan åtta. Vi förser oss med en stadig frukost bestående av fruktyoghurt, flingor, bröd, ost, skinka, gurka och tomat, kokt ägg, äggröra med stekt korv samt kaffe och croissant.

Stärkta av denna rejäla frukost går vi ut på däck för att beskåda hur inseglingen till Helsingfors ser ut i det vackra sensommarväder som möter oss. Det känns lite lätt kyligt men det är nog i första hand beroende på ”fartvinden” även om fartygen nu går ganska långsamt då vi närmar oss kaj i Helsingfors. Vikingterminalen ligger till höger i hamnen ute på Skatudden. Rakt föröver ser vi i morgonsolen salutorget, presidentpalatset och den stora vita kyrkan, Helsingfors domkyrka, den med det runda kupoltornet, och den fantastiskt imponerande trappan framför. Precis där Skatudden börjar ser vi också den stora Uspenskijkatedralen i tegel med de förgyllda, lökformade tornspirorna som glänser i solen.

Vi går i land och vandrar in mot salutorget. Där tittar vi en lång stund runt i stånden bland allt från hela pälsar, pälsmössor, konst och konsthantverk till vackert arrangerade grönsaker. Det är härligt befriande med ett salutorg där man inte hela tiden irriteras av att försäljarna skriker ”billigt, billigt, halva pris, kom och köp” som på Hötorget i Stockholm.

Då vi tittat färdigt på salutorget går vi till änden av den långa parken som sträcker sig utmed hela Norra Esplanaden. Här stiger vi på spårvagnslinje 3T. Det är en spårvagnslinje som går i två slingor ungefär som en åtta genom hela Helsingfors. Att åka den är ett bra sätt att få en sightseeing genom staden på egen hand. För att få ut mesta möjliga av turen besöker man lämpligen först turistinformationen alldeles intill hållplatsen och förser sig med en broschyr som på flera språk, däribland svenska, berättar om allt man kommer att passera under färden. Jag hade åkt denna tur tidigare och hade därför med en sådan broschyr hemifrån. Färden kostar €2.50 per person.

Vi for nu med spårvagnen upp genom staden förbi det ljusblå stadshuset och upp mot Senatstorget. Där ligger den stora vita domkyrkan jag nämnt tidigare och framför den på torget står kejsar Alexander II:s staty. Spårvangen fortsatte sedan på Alexandersgatan, en av de viktigaste affärsgatorna i Helsingfors och svängde sedan upp mot järnvägsstationen. Sedan svänger spårvagnen ut på Mannerheimsvägen och vi skymtar den bastanta ”stenklump” som är Finlands Riksdagshus innan vi svänger upp mot Töölö.

Vi har redan innan vi steg på spårvagnen beslutat att stiga av på Runebergsgatan för att gå upp och även denna gång titta på det som är ett måste vid besök i Helsingfors, Tempelkyrkan. Tempelkyrkan eller bergskyrkan som den också kallas av många är ett fantastiskt byggnadsverk nedsprängt i urberget. Kyrkorummet är spartanskt utsmyckat. Det är bergväggarna och ljuset från de stora fönstren som ger den ett så mäktigt uttryck.

Efter besöket i Tempelkyrkan går vi tillbaka till Runebergsgatan för att ta nästa spårvagn vidare på rundturen i stan. Bredvid oss i spårvagnen får vi nu sällskap av en något ”luggsliten” finsk man som är klädd som en punkare. Han ser dock något överårig ut för att tillhöra punkarna skara. Han kammar hela tiden sitt långa tunna hår men avbryter sig då och då och tar ur den medhavda ryggsäcken upp en flaska som han dricker ur. På flaskans etikett står texten RUSKA, och där finns också en bild av lingon. Gissningsvis en finsk vodka smaksatt med lingon, ungefär som det vi kallar vargtass, eller?

Spårvagnen skramlar vidare förbi Operan och Olympiastadion samt en hållplats med namnet Folkpensionsanstalten och fortsätter till sin ”ändstation” Som heter Djurgården. Här blir vagnen stående några minuter varefter den fortsätter med beteckningen 3B mot hållplatsen Alphyddan där Borgbackens nöjespark ligger. Vidare far vi förbi Björnparken och Berghäll, och nu har vi åter svängt ner mot centrala delen av Helsingfors.

Då vi åter kommer till järnvägsstationen stiger vi av. Denna gång bryr vi oss inte om att åka med på den sista, lite mindre slingan ut mot stadsdelen Eira, Brunnsparken, Olympiakajen (där Siljabåtarna lägger till) och åter till Södra kajen och Salutorget. Det är dock en ganska vacker del av Helsingfors med en hel del hus byggda i jugendstil. I den delen av Helsingfors ligger också den romersk-katolska domkyrkan och i Brunnsparken finns många utländska ambassader.

Vi vandrar istället till Senatstorget för att på närmare håll titta på den mäktiga domkyrkan på sin fantastiska trappa. Vi ser då att på torget mellan Alexander II och domkyrkotrappan står mängder av björnar av plast, målade på alla möjliga sätt. Vad är nu detta?

Jo det är ett allkonstverk bestående av 142 United Buddy Bears på sin världsturné för fredlig samexistens. Björnarna är lika många som de stater som är erkända av FN. Vill man veta mer om United Buddy Bears kan man kolla följande länk. http://www.ubb-helsinki.com Utställningen finns kvar i Helsingfors till den 26 oktober.

Då vi tittat färdigt på alla björnarna vandrade vi tillbaka ner till Salutorget och därifrån till ett annat att våra obligatoriska mål i Helsingfors, Gamla saluhallen. Det är alltid trevligt att gå in där och titta på fisk, kött och grönsaker som finns till försäljning i de små stånden som ser likadana ut nu som då de byggdes 1889. Ovanför varje stånd finns skyltar med namnet på de som saluför varor. Dock tror jag att det på flera ställen inte stämmer längre. Flera av stånden med typiska finska eller svenska namn sålde numera orientaliska matvaror eller souvenirer.

Vi passade på att ta varsin vanlig kaffe på Snellmans Café. Till kaffet delade vi på en stor ”blåbärspirog”.

Efter besöket i saluhallen gick vi upp en sväng i området ovanför, till Kaserntorget där Försvarsministeriets hus ligger och där det finns en del hus i jugendstil som i det intilliggande Eiraområdet. Vi besökte en matvarubutik och jag fick chansen att utforska ölsortimentet. Utbudet av öl från mikrobryggerier verkar inte vara så stort i Finland. Jag fastnade dock för en lageröl som bar Generalen Sandels namn. En öl från Åland som hette Stallhangen och en Prykmestar Pale Ale. Vi köpte också med oss finskt bröd.

Med allt detta i bagaget gick vi sedan och satte oss i eftermiddgssolen i parken vid Norra Esplanaden, i närheten av Svenska Teatern.

Vi var nu nöjda med vår dag i Helsingfors och började så sakteliga vår promenad tillbaka ut på Skatudden till fartyget Gabriella som skulle ta oss tillbaka till Sverige. En dag med så fantastiskt väder som det vi hade fanns inte en tanke på att besöka något av de museer som finns i Helsingfors.

Om tiden räckt till hade vädret dock varit utmärkt för att ta en båt från Salutorget ut till Sveaborg/Suomenlinna. Sveaborg är en av världens största sjöfästningar.

Hösten 2009 vann jag, en av kategorierna i en bloggtävling på 50+ communityn Dax. Vinsten var ett presentkort på kryssning med VikingLine.

Hela sommaren har nu gått och vi har inte kommit iväg varken på någon kryssning eller på någon annan utflykt på grund av att min hälsa krånglat under sommaren. Plötsligt i mitten av förra veckan slog vi dock till. Beställde en kryssning till Helsingfors i lyxhytt (utsideshytt med fönster, dubbelsäng och kylskåp). Avresa torsdag kväll med två nätter ombord och en dag i land i Helsingfors.

Vi lämnade Stockholm vid 17-tiden i ett fantastiskt sensommarväder. Fartyget med namnet Gabriella avgick från Stadsgårdsterminalen. Vikingterminalen är belägen där en gång Stora Varvet låg, vid Tegelviken, som numera är igenfylld sedan länge.

Fartyget avgick i tid och vi stod på övre däck i solskenet och tittade på då vi lämnade, som vi tycker världens vackraste huvudstad. Där på Strömmen for båtar i olika storlekar kors och tvärs. Ändå säger man att Stockholm inte har någon sjötrafik att tala om längre.

Vi passerade först förbi Fåfängan uppe på berget vi Danvikstull. Jag kunde inte låta bli att tänka på att där var vi och fikade sista gången det var möjligt att ta med mamma ut, ett drygt halvår innan hon dog.

Sedan passerade vi Kvarnholmen, och Saltsjö kvarn på den högra sidan. Där ligger också det pampiga Danvikshem, ett tjusigt hus som åtminstone tidigare var äldreboende. En skröna säger att ryska flottan en gång skjutit salut då de passerade denna byggnad, i tron att det var Stockholms slott.

På vänstra sidan hade vi alla de vackra husen på Djurgården. Prins Eugens Waldemars udde, Manillaskolan, Täcka udden (familjen Wallenbergs tidigare hem), Thielska galleriet för att slutligen komma ut och passera Blockhusudden och den första AGA-fyren med solventil, uppfinningen som Gustaf Dahlén fick Nobelpriset i fysik för 1912.

Kort därefter passerades på högersidan, vid Nacka, disponentvillan vid Augustendal. Där fanns en gång stolta planer på att bygga Sveriges första automobilfabrik. Planerna gick dock i stöpet och det industripionjären J.A. Svensson lyckades producera blev tändkulemotorer.

Över till fartygets vänstra sida där vi nu passerade Fjäderholmarna, Stockholms närmaste skärgårdsöar. Tidigare militärt område. Numera åter en plats för nöje och avkoppling. Här finns idag både krog och teater m. m.

Fjäderholmarna spelade på viktig roll i det så kallade ”brännvinskriget” på 1870-talet då man här ute kunde köpa brännvin från L.O. Smidts fabriker då dessa holmar låg utanför Stockholms tullar inom vilket Utskänkningsbolaget hade monopol.

Sedan gick färden vidare förbi Lidingö ut mot Waxholm, genom Oxdjupet mellan Rindö och Värmdö och ut på Saxarfjärden och vidare upp mot Furusundsleden och ut på Ålands hav vid Söderarms fyrplats.

Klockan 20 hade vi dock för länge sedan lämnat övre däck för att klä om för middagen som vi denna kväll skulle inta i Food Garden där vi beställt bord. Vi bestämde oss för att hoppa över både förrätt och dessert och koncentrera oss på en bra varmrätt. Det var ju ganska sent för oss att äta middag efter klockan 20.

Vi valde stekt lammfilé med potatisfondant, vitlökscréme och rosmarinsås. Ölsortimentet var inte mycket att skryta med i FoodGarden. Det blev Lapinkulta på fat, men kanske var det lika bra med tanke på vad vitlök gör med smaksinnet efter en stund.

Efter middagen vandrade vi runt på fartyget en stund och utforskade utbudet av underhållning men det var inte mycket som föll oss i smaken just då. Något senare då jag tog mig en ”riktig ale” i baren Captains Corner, var där dock riktigt bra underhållning. Det var en ung blond tjej vid namn Alexandra som sjöng och spelade gitarr, hon var riktigt bra. Sångerna var på begäran från publiken så det blev en ganska blandad samling låtar.

Efter besöket i baren, och då den för Finlandskryssningarna obligatoriska angöringen av Mariehamn på Åland, var det tid att prova lyxhyttens sängar så att vi skulle kunna vara pigga då vi kom fram till vårt östra grannlands huvudstad. Vårt intresse för de nattliga förlustelserna ombord är inte så stort.

Ja idag blev det av, att på morgonen gå ut i ett dimmigt Stockholm för att försöka fånga staden i dimma dold.

Jag vaknade tidigare än igår och dimman var tätare. En snabb kopp kaffe och en skorpa och sedan ut till dimman, in i dimman.

Första anhalt blev Mosebacke och bron till Katarinahissen. Hela stan var försvunnen. Dimman dolde allt. Inga vidare motiv förutom de vackra spindelnäten på broräcket.

Promenad överSlussen och utmed Skeppsbron. Fortfarande för mycket dimma. Vid Kungsträdgården gjorde jag några försök att fånga Stockholms Slott dimhöljt från samma plats som jag plåtade det en frostig förvintermorgon förra året.

Sedan gick jag vidare bort mot Vasabron för att se hur Stadshuset tog sig ut i dimskrud. Inte så spektakulärt men borta över Västerbron och Norr Mälarstrand var det ett magiskt ljus. Saknade dock möjligheter att fånga det på ett bra sätt.

Sedan blev det en rask promenad över Riddarholmen och tillbaka till Södermalm. En sväng upp på Monteliusvägen visade sig vara onödigt. Dimman över Riddarfjärden hade nu tätnat ordentligt. Stadhuset helt försvunnet.

Jag bestämde mig för att gå hem igen, men då jag tittade åt vänster då jag kom ut på Hornsgatan såg jag att det var ett magiskt ljus över Strömmen, bortom Slussen. Raskt ändrade jag riktning och gick mot Slussen igen. Förändringarna i dimman och ljuset går snabbt nu. Några ganska lyckade bilder över strömmen blev det innan dimman lättat och Sockholm började återfå sina normala konturer.

Idag skulle min mamma, som dog i februari i år, ha fyllt 92 år. Hennes sista tid i livet önskade hon mer än något annat att få komma tillbaka till sin födelsestad, Öregrund vid norra Upplandskusten. Till slut blev hennes önskan om att resa till Öregrund liktydigt med en önskan att få dö, och då i Öregrund få träff alla människor från barndomen.
Idag på hennes 92-årsdag åkte jag och min fru och dotter till Öregrund. Det kändes rätt att fira hennes födelsedag även i år. Den enda riktiga platsen att göra detta på var Öregrund. Mamma är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm men hennes själ finns i Öregrund.
Min dotter hade plockat blommor som hon kastade i havet nedanför det hus där mamma var född. Sedan satt vi tysta på de kala släta klipporna och tittade ut över havet mot horisonten. Vi såg på blommorna som guppade i vågorna för att efter en stund spolas upp på en liten klippavsats där mamma säkerligen suttit många gånger och plaskat med fötterna.
Efter denna lilla stund av kontemplation promenerade vi runt i Öregrund. Vi gick förbi de olika hus där mamma bott men naturligtvis gick vi också och tittade på alla de platser som för mig väcker barndomsminnen. Jag och min syster tillbringade alltid några veckor varje sommar hos min mormor i Öregrund. Mormors hus finns kvar och är sig precis likt, men renoverat förstås. Vem som äger det nu vet vi inget om, det försvann hastigt ur släkten för något år sedan, efter det att min moster sålt det till en kusins man.
Du som inte besökt denna ostkustens pärla bör göra det. Öregrund är den enda plats på Sveriges östkust där du under ett antal veckor på sommaren kan njuta av att se solen gå ner vid havshorisonten.
Öregrund är en pittoresk sommarstad med ett sjudande nöjesliv. Många krogar, kaféer, utställningar och små butiker med antikt och hantverk ramar in hamnen.
Öregrund är en gammal stad som fick sina stadsprivilegier redan 1491 och var en betydande konkurrent till Stockholm när sjöfarten blomstrade. Staden har ett stormigt förflutet med vådeldar och eldhärjningar av bland annat ryssar och danskar.
I slutet av 1800-talet bildades ett badhusbolag och staden blev kurort. Då byggdes stadshotell, varmbadhus och societetshus. Badgästerna strömmade till och sommarvillor med glasverandor byggdes och finns kvar än idag. De flesta hus som fanns i min barndom finns fortfarande kvar. I de hus där det fanns butiker eller andra verksamheter då, finns andra verksamheter idag. Samtliga sjöbodar hade i min barndom verksamheter, som var knutna till sjöfarten eller fisket. Idag inrymmer praktiskt taget samtliga sommarrestauranger av olika slag.
Kiosken på torget, där min mormor jobbade, var liten och oansenlig gul träbyggnad då jag var barn. Idag är den en stor koloss av glas och aluminium och innehåller både kiosk och gatukök.
Busstationen är riven och där ligger istället det hus som inrymmer Systembolaget. Till Östhammarsbornas stora förtret ligger Systemet i Öregrund och inte i det som numera är huvudorten, nämligen grannstaden Östhammar.
En verksamhet som är sig precis lik är det konditori som ligger mitt emot Öregrunds kyrka. Då hette det Lundeborgs Konditori idag heter det Öregrunds Hembageri. Här kan man fortfarande fika ute i trädgården på baksidan. Här avnjöt jag för övrigt mitt livs första mjukglass någon gång på tidigt 50-tal.
J A Karlssons Grov- och Finbageri, som drevs av min mammas morfar och senare av has son är dock borta sedan länge.
Stadens symbol, klockstapeln som är faluröd och klädd med fjäll i trä, är sig precis lik sedan den byggdes, 1736. Skillnaden jämfört med på 50-talet är att klockringningen nu sköts med automatik. Då gick ”farbror Svärd” till klockstapeln och trampade igång ringningen.
Hamnen, som idag har en bra gästhamn är sig i stort sett lik, förutom att alla fiskebåtarna är borta. Nu dominerar fritidsbåtarna helt, med undantag för sjöräddningskryssaren som fortfarande har sin kajplats längst ut på den så kallade brobänken.
Minigolfbanan i badhusparken är borta, men man kan sitta där på udden och titta ut mot horisonten och mot Djurstens fyr på Gräsö. Tittar man för långt åt vänster ser man dessvärre också Forsmarks kärnkraftverk.
Bilkön till färjan över till Gräsö ringlar konstant från Skatudden och ända in till torget under hela sommaren. Staden sjuder av liv denna dag då vi är där. Det är folk överallt. Gör man däremot ett besök i Öregrund på vintern är allt annorlunda, då är det mesta stängt och man ser knappt en människa på gatorna.
Jag skulle kunna hålla på länge och beskriva denna pärla till sommarstad, det skulle ändå inte göra den full rättvisa. Res dit och upplev själv helt enkelt. Det är bara 16 mil från Stockholm. Övernatta kan man göra på något av de hotell och pensionat som finns i staden. Men se till att boka plats i god tid om du vill njuta av Öregrund mer än bara över en dag.
Från Stockholm kan man köra antingen E4 via Uppsala eller via Rimbo och Hallstavik. Vi körde via Uppsala dit och den andra vägen hem. Kör man vi Rimbo passerar man på vägen bland annat ett antal gamla brukssamhällen. Vi stannade på vägen hem för att fika i Harg.
Vi har gjorde vi också en avstickare ner mot Hargshamn, till Jernboden där lite speciell konst finns att beskåda samt just en gammal järnbod. Hargshamn var under många år utskeppningshamn för malmen från Dannemora gruvor. Snart blir den det igen då gruvan öppnar på nytt.
Jag bör väl tillägga att man också kan åka buss direkt från Stockholm till Öregrund eller med tåg till Uppsala och buss därifrån.

Så kallas en resa med båt utmed den svenska ostkusten, från Stockholm till Västervik.

Vi har idag, tillsammans med ett par vänner, åkt den första delen från Stockholm till Nyköping.

Ca tjugo minuter före nio på morgonen steg vi ombord på fartyget Saga Lejon vid Skeppsbron i Stockholm. Solen sken från en klarblå himmel och allt talade för en fantastisk dag till sjöss.
Vid ombordstigningen betalade vi för resan. 645 kronor för en hel dags båtresa med guidning, inklusive lunch.
Direkt då vi kommit ombord serverades vi kaffe och ostfralla medan vi stävade över Stockholms ström mot Danvikskanalen och därefter in i Hammarbyleden. Danviksbron var den första av alla broar som vi passerade under denna dag. Den fick de lov att öppna för oss. Vi passerade bebyggelsen i norra Hammarbyhamnen till höger och Hammarby Sjöstad till vänster innan det var dags att köra in i Hammarbyslussen för att komma in i Mälaren.
Redan här hade vi klarat av kaffe och fralla och begav oss ut i solen på övre akterdäck. Nu passerade vi under ytterligare tre broar, varav den äldsta Skanstullsbron måste öppnas för oss.

Sedan passerade vi förbi alla kolloniträdgårdarna vid Eriksdal och Tanto. Vi passerade Årsta holmar och samtidigt under, först den gamla Årstabron och därefter den nya, båda järnvägsbroar. Sedan var det dags att passera de båda Liljenolmsbroarnas uppfällda broklaffar för att sedan komma ut i Liljeholmsviken. Till höger hade vi det flytande Liljeholmsbadet och därefter Reymers holme där ingen sprit längre tillverkas. På motsatta sidan ligger Liljeholmen där det fortfarande finns en hel del industrier kvar, bl. a Cementa. Annars bebyggs ju mer och mer av Stockholms stränder med bostäder.
Vi passerade Långholmen till höger och på vänstra sidan ligger Gröndal. Vi rundar klipporna vid Gröndal för att svänga upp i Essingesundet. Samtidigt kan vi se in mot Stockholm och Riddarfjärden. Bortom Västerbron kan vi ana stadshustornet och kyrktornen i Gamla stan.

Så passerar vi under ytterligare en bro, Essingeledens Gröndalsbro. Strax därefter börjar barndomsminnena hagla över mig. Detta är min barndoms trakter. Där ligger Ekensbergs ångbåtsbrygga där jag som grabb suttit åtskilliga gånger och metat abborre. Fisk som på den tiden inte gick att äta men som till nöds kunde ges åt katten. Stockholms vatten var, på 50-talet, inte så rent som idag.
Strax efter ångbåtsbryggan ligger Örnsbergs kanotsällskaps gröna hus. Här provade jag på kajak-/kanotpaddling redan i tio – tolvårsåldern. Sedan gled vi förbi Ekensberg där jag bodde hela min uppväxt. Ekensbergs varv är sedan länge borta och området bebyggt med trevliga bostäder.
Så småningom kommer vi bort mot Mälarhöjden och passerar Klubbensborg där man om man kommer landvägen kan besöka huset där, den av Bellman besjungna, Fader Hööks krog låg. På samma sida passerar vi sedan det fashionabla området vid Pettersbergsvägen med både gamla och nya villor som klänger efter berget, de flesta med fantastisk mälarutsikt. Därefter kommer Mälarhöjdsbadet och mitt emot ligger Fågelön och Kungshatt. Skärholmens gård passeras på vänstra sidan om båten innan vi kommer ut på Fiskarfjärden och har Jungfrusund på Ekerö till höger om oss.
Vi åker in i den allt mer avsmalnande passagen mellan Ekerö och Norsborgslandet vilket på sitt smalaste ställe kallas Bockholmssundet. Här har vi mellan oss och Ekerö den lilla ön Helgö. Där har arkeologiska utgrävningar visat att det finns boplatser som är äldre än de vid Birka, som vi kommer till efter att en stund ha åkt över Hovgårdsfjärden och Södra Björkfjärden.
Nu är det tid för oss som placerats i fartygets försalong att få vår lunch serverad, stekt lax med vitvinssås, kokt potatis och sallad. En riktigt bra lunch, som vi avnjöt medan vi lyssnade till en rejäl information om Birka, på Björkö, Sveriges första stad. Medan vi intar lunchkaffet vänder vi stäven söderut över Björkfjärden, ner mot Södertälje.
Vi går i långsam fart in i Södertälje kanal och passerar AstraZenecas huvudkontor och Södertälje-fabrik. Under den gamla Mälarbron (uppfälld) kör vi och stannar så upp i Södertäljeslussen för att åter slussa ut i Östersjön.
Efter slussningen passerar vi under inte mindre än ytterligare tre broar på väg ut i Igelstaviken. Här har vi Södertälje uthamn till höger. En stor hamn för kontainerhantering men också för både export import av bilar. Exporten består givetvis främst av Scanialastbilar som tillverkas här i Södertälje.
Strax efter Södertälje uthamn kan vi skymta vår favoritrestaurang, Glashyttans värdshus mellan de glesa tallarna på Näsets udde. Nu går vi med bra fart genom Hallsfjärden ner mot Brandalsund, där det en gång i tiden låg en försvarsanläggning som skulle skydda mot inkräktare som ville ta sig in i Mälaren. Vid Brandalsund är det idag fredligare. Här finns fina sandstränder som denna fina dag är fyllda av badande människor.
Vi kommer så ut på Järnafjärden. Passerar Ängsholms slott på norra Mörkö, och strax därefter Hörningsholms slott, innan vi går in i Skanssundet och sedan ut i Himmerfjärden.
Vi går nu rakt söderut förbi det gamla kalkbrotten på ön Oaxen där det numera ligger en gourmetkrog i den gamla disponentvillan. Det får oss att beställa var sin kall öl, i baren på akterdäck, att avnjutas i solen på akterdäck. Damerna äter glass. Vi passerar många vackra hus fint placerade vid vattnet innan vi kommer ut på öppnare vatten söder om Mörkö. Vi passerar ön Fifång på vår högra sida och har då Svärdsfjärden och Torö till vänster. Vi rundar sydöstspetsen av Askö och går ut i Yttre Hållsfjärden. Nu kan vi ute till höger se Landsorts fyrplats.
På Askö som vi passerar finns ett havsforskningslaboratorium. Ute i Hållsfjärden passerar vi så Persö, det äldsta naturreservatet i Södermanlands skärgård. Ön är fågelskyddsområde med landstigningsförbud mellan 1 februari och 15 augusti. Som varande långfärdsskridskoåkare har jag dock kunnat stiga iland där ett par gånger i januari månad sådana år då det varit bra isvintrar.
Vi går över Gupafjärden och in i det smala Sävsundet för att komma in på Tvären, en fjärd som är nästan rund och som enligt vetenskaplig forskning sägs vara spåren efter ett meteoritnedslag för ca. 450 miljoner år sedan. Här vid det vackra Sävsundet ligger ett av södra skärgårdens vackraste hemman. På andra sidan tvären ser vi tornen vid Studsvik, den numera nedlagda forskningsanlägningen för kärnkraft.
Strax efter det att passerat Studsvik är det dags för dagens strandhugg. Vi lägger till med fören mot en klippa vid Västra Stendörrens naturreservat. Här får vi ca 45 minuter på oss att göra vad vi vill. Vi som varit här förut väljer att ta oss ett dopp i havet. Vi badar i en skyddad vik där vattnet har en mycket behaglig temperatur. Detta blir en höjdpunkt på dagen.
Andra passagerare passar på att besöka Naturum, ett informationscentrum för besökare av naturreservatet. Här kan man bl. a få veta att i reservatet ”odlar” man utrotningshotade ogräs.
Åter ombord i fartyget stävar vi ut mot horisonten och har Hartsö – Enskärs naturreservat till vänster om oss. På Enskär finns en fågelstation där man bl. a ringmärker och räknar fåglar.
Då vi passerat Enskär girar vi åter västerut in på Örsbaken och har hela den vackra Vålaröskärgården till höger om oss. I det området åker man gärna skridsko på vintern då det är möjligt.
Så småningom börjar vi närma oss inseglingen till Nyköping. Samtidigt kan vi se järnverket i Oxelösund snett fram till vänster och till höger passerar vi den lilla ön Ledskär med sin fyr. På denna lilla utsatta kobbe bodde fyrmästaren Gustav Sjögren med sin hustru i många år under senare halvan av 1800-talet. Förutom att vakta fyren fanns inte så mycket att göra. Resultatet blev att hustrun födde 17 barn som växte upp på denna lilla ö.
Tittar vi nu ut till vänster, rakt söderut kan vi se Hävringe fyrplats som haft betydligt större betydelse för sjöfarten än Ledskär.
Den sista biten i mot Nyköping går mycket sakta. Den går genom en mycket smal, prickad farled, en huvudsakligen muddrad ränna mellan stora vassruggar. Evert Taube lär ha sagt att inseglingen till Nyköping påminner honom om inseglingen i floden Rio de la Plata.
Precis då vi kommer in i denna smala led går solen i moln efter en fantastisk dag.
Vid kajen i Nyköping väntar oss tre st. bekväma bussar som tar oss tillbaka till Stockholm dit vi kommer ca. klockan 21.

Man kan om man vill och har tid fortsätta denna ”Hurtigrutt” från Nyköping till Västervik. Men det får bli vid ett annat tillfälle. Det finns en tvådagarskryssning som tar allt i ett svep med övernattning i Nyköping. Blir du sugen på att uppleva en bra skärgårdskryssning kan du läsa mer på rederiets webbplats, http://www.royalcruiseline.se

I strålande solsken for jag igår (sista maj) tillsammans med ett 90-tal andra pensionärer från Stockholm till Wij trädgårdar i Ockelbo.

Vi hade två bussar och efter ca 1½ timme rastade vi vid Dragon Gate i närheten av Älvkarleby. Dragon Gate är ett lite stycke Kina i norra Uppland. Här finns en stor pagod (tidigare hotell Älvkarlen), en kinesisk mur med drakportar och ett ”Himmelska fridens torg”.

Här fick vi kaffe och smörgås. Trots solen blåste det kallt på torget men kaffet drack vi inomhus i värmen.

Här finns också en souvenirbutik med allsköns kinesiskt ”krafs”. Man kan också låna kinesiska kläder och bli fotograferad sittande på en guldtron. Kostnad 10 kr.

Vi for vidare i solskenet mot Ockelbo och Wij trädgårdar.

Det är snart tio år sedan som Lars Krantz och ett antal andra entusiaster skapade Wij Trädgårdar. Wij är ett fantastiska turistmål även om man som jag är måttligt odlingsintresserad.

Vi blev guidade genom de olika trädgårdarna av en trevlig och kunnig guide. Först gick vi genom Skogens trädgård, vilken jag tyckte var den finaste delen. Här har man lyckats fånga karaktären av olika skogsmiljöer såsom Tjärnen, Myren och Klapperstensfältet.

Sedan tittade vi Landskapsparken med bl. a sin Tallallé.

Därefter gick vi upp till Herrgården som bl. a varit i familjen Wallenbergs ägo då de drev skogsbolag här i Wij.

Sedan gick vi till Skuggträdgården och därefter till den första skapelsen i Wij Trädgårdar, Rosträdgården.

I rosenträdgården blommad ännu ingenting annat än tulpaner, men jag kan tänka mig att här kommer att vara fantastiskt vackert senare under sommaren då de ca 250 rossorterna blommar.

I örtträdgården tittade vi på det som odlas där och används i restaurangen. I Örtträdgården finns också ett konstverk i form av en fåtölj murad av tegel. Här finns också stora vackra stenblock som minner om den tid då Wij var ett järnbruk.

Då vi avslutat vår guidad vandring åt vi en utsökt lunch bestående av halstrad laxfärsbiff med potatis och sallad. Därefter kaffe och kaka som vi intog ute intill rosenträdgården.

Efter denna lunch återstod bara att vandra tillbaka till våra bussar för återfärd mot Stockholm. På väg mot bussen passerade vi souvenirboden där man bl. a tillhandahöll en aktuell souvenir i form av en groda med krona, vad man nu avsåg med det här i Ockelbo.

På vägen hem stannade vi i Gävles utkant för ytterligare kaffe och macka. Sedan blev det en sövande motorvägsfärd hem.

I entrépriset till Wij Trädgårdar ingick ett årskort. Det gör att man kan återvända då rosorna blommar, om man råkar ha vägarna förbi.

Avresa samt första dagen i Kroatien

När väckarklockan ringde klockan 03.00 var jag redan vaken. Det hade inte blivit någon riktig sömn sedan jag gick och lade mig vid 22-tiden. Lite slumrande till och från bara.
Vi steg upp och drack kaffe. Klädde oss och sedan var det bara att invänta den förbeställda taxin. Den skulle komma klockan 03.45 men vi såg att den kom redan 03.35 så vi tog våra grejor och gick ner. Vi konstaterade att regnet som varit under natten var på väg att upphöra.
Taxichaffören, som var en mycket trevlig person, undrade om det var rätt i beställningen. Han tyckte att det var en udda adress (Brunkebergstorg), att åka till med stor resväska mitt i natten. Vi förklarade att vi skulle åka på en resa med Swedbank varvid han genast slog på en specialtaxa eftersom Swedbank har specialavtal med Taxikurir. Då jag sekunden senare förklarade att vi ”bara” var kunder i banken sa han att det spelar ingen roll vi kör med deras taxa i alla fall. Vi hade sedan ett mycket trevligt samtal den korta tid färden in till Brunkebergstorg och vår buss varade.
Ombord på bussen upptäckte vi några resenärer som vi kände igen från tidigare resor. Vi tog plats och snart var vi på väg ut till Arlanda. På vägen ut såg vi solen gå upp över skogarna i öster.
Framme vid Arlanda mötte vår guide som gav oss lite information samt en karta över Kroatien. Sedan var det incheckning. Planet var, som det heter ”förseatat” vilket innebar att hustrun och jag inte fått platser bredvid varandra. Hon fick fönsterplats på vänstra sidan och jag fönsterplats på högra sidan i raden bakom. Vi försökte först byta utan framgång men konstaterade att det var OK, vi har klarat att vara ifrån varandra längre tid än de tre timmar som flygningen skulle vara.
Jag fick istället vid min sida en trevlig dam som pratade hela tiden så det blev inget av att varken försöka sova eller läsa. Jag fick veta det mesta om henne och hennes tidigare resor.
Under flygningen (Air Sweden) serverades vi smörgås och kaffe och innan man visste ordet av så började vi inflygningen mot Split.
Då vi landade regnade det lätt. Vi gick ombord på vår buss för 45 minuters transport till vårt hotell som ligger på en halvö i närheten staden Sibenik. Det är ett hotellområde som heter Solaris Resort och vårt hotell heter Niko.
Efter incheckning var det tid för lunch på en restaurang inom området. Pasta med tomatsås och ost samt kroatisk lufttorkad skinka. Mycket gott. Till det en kroatisk öl, Ozujsko. En riktigt bra lager.
Sedan hade vi ett par timmar för vila innan vi gjorde en gemensam rundvandring på området för att orientera oss. Området byggdes på 70-talet och var avsett för överklassen under kommunisttiden. Under kriget på 90-talet fungerade området som flyktingläger för kroater från de inre delarna av Kroatien. Området består av fem hotell, alla med hög standard men lite tråkig exteriör. Tyvärr får man inte göra något åt exteriören för arkitekterna har ett 100-årigt avtal som hindrar det.
Området innehåller allt och har ett fantastiskt läge på en udde i Adriatiska havet med långa badbara stränder. Det är dock inte sand utan grovt grus och stenbotten, så badskor rekommenderas. Här finns en nyanlagd minigolfbana och ett stort lekland för barn med bl a vattenrutschbana.
Varje hotell har en rejält tilltagen restaurang som serverar både frukost, lunch och middag. Utöver hotellrestaurangerna finns ytterligare ett antal restauranger i olika prisklasser. Bl. a finns något med namnet Dalmatian Village, vilket är en rekonstruktion av en gammal kroatisk by där man lagar traditionell kroatisk mat. Mer om detta ställe i ett senare avsnitt.
Slutligen finns på området en stor camping som verkar mycket välutrustad. Där var redan nu i maj ganska välbesökt av husvagnsturister från många europeiska länder. Inom den delen av området finns en relativt välsorterad Supermarket.
Vid 19-tiden var det sedan välkomstdrink och därefter gemensam middag på hotellet. Förrätten som var en sort pastasallad smakade helt fantastiskt. Huvudrätten var jag skeptiskt till innan den kom in. Den bestod av grillad tonfisk och smakade även den långt över förväntan.
Sedan var det bara att gå till sängs och försöka sova ikapp efter 18 vakna timmar.

Dag 2

Vaknade strax efter sju efter en mycket god natts sömn. På med kläderna för att gå ner och kolla in frukosten. Hur bra frukosten är brukar för oss vara ett mått på hur bra ett hotell är. Frukosten på Hotel Niko slår alla rekord. Fantastiskt bröd, riktig apelsinjuice och massor att lägga på brödet. Yoghurt, ägg, omeletter, pannkakor, korvar, ALLT.
De dagar här då vi har fri tid och lunch inte ingår kan man äta en sen frukost och göra den till en stadig brunch.
Det regnade lite nu på morgonen men vi ska ändå genomföra dagens program som är utflykt med båt till öarna Zlarin och Krapanj. Igår kväll var vi lite oroade över vinden och de höga vågorna men det har nu mojnat betydligt.
Vi steg ombord på båten med namnet Morska Vila vid kajen alldeles nedanför vårt hotell. Med oss på dagens utflykt var nu också vår lokalguide Silvana. Hon är Kroat men född i Sverige och tillbakaflyttad. Hon talade en mycket bra svenska och var väldigt bra på att berätta om allt vi såg och även att koppla det till Kroatiens historia.
Vårt första mål för dagen var ön Zlarin. Det är en ö som är relativt väl förskonad från exploatering. Vi såg inte ett enda hus i modern stil allt verkade gammalt. På Zlarin bor några få personer som har licens att fånga/fiska koraller i Adriatiska havet och på ön finns också några få hantverkare som kan förädla korallen till smycken. Vi besökte en sådan verkstad och fick se hur man både traditionellt och numera bearbetar korallen.
Vi besökte också kyrkogården och fick veta lite om begravningar i Kroatien. I kyrkan kunde vi dock inte gå in eftersom det pågick mässa, det var ju söndag.
På väg från korallsliparen passerade vi ett hus där man på gården förberedde en födelsedagsfest genom att helgrilla ett lamm.
Nere vid hamnen besökte vi den enda lilla butiken på ön och inhandlade en öl. Den lockade för att den hade en ovanligt trevlig etikett och bara därför måste införlivas i min samling öletiketter. Ölet i sig stack inte ut speciellt men var väl en helt OK lageröl.
Sedan var det tid att åter gå ombord på vår båt för vidare färd till ön Krapanj där man sedan flera hundra år tillbaka varit specialiserade på att dyka efter tvättsvamp och att förädla den. Vi fick en introduktion till denna hantering genom Dina som driver ett galleri för tvättsvampsprodukter på ön.
Vi vandrade runt i gränderna och tittade på de gamla husen innan vi åter gick ombord för att åka tillbaka till Solaris och några timmars fri tid före middagen som denna dag skulle intas i Dalmatian Village klockan 19.
Det småregnade lite då jag och hustrun tog en promenad före middagen så vi var aningen oroliga över hur kvällen skulle gestalta sig eftersom det var sagt att vi skulle inta dagens middag utomhus.
Det visade sig att då vi var klara att gå till restaurangen så småregnade det fortfarande vilket ledde till att middagen var uppdukad inomhus. Gruppen var för stor för att vi skulle få plats i ett hus så vi blev uppdelade i två små hus. Vi serverades först en förrätt bestående av en liten timbal med färskost och en med tonfiskröra. Lokalt producerat rött eller vitt vin serverades till. Jag beställde min vana trogen öl. Jag satt vid ett bord för sex personer, jag och fem trevliga damer (inklusive hustrun). Vi hade mycket trevliga diskussioner om allt möjligt.
Vi serverades varmrätt som var traditionellt dalmatinsk och kallas Peka. Det är olika sorters kött av gris, lamm och kyckling samt potatis och lök som kokats tillsammans i en stor gryta under lock i flera timmar. Mycket smakfullt. Till dessert fick vi någon sorts strudel med körsbärssylt i.
Under middagen underhölls vi av tre musikanter som på dragspel, gitarr och mandolin spelade kroatisk folkmusik och då och då en och annan poplåt på engelska. De var mycket duktiga och det gav en fantastisk stämning.
Vi hade en mycket trevlig kväll

Dag 3

Denna dag skulle vi disponera stor del av dagen på egen hand. Hustrun och jag började med en egenproducerad kaffe på rummet varefter vi gick ut för en promenad runt området. Det for lite regnstänk i luften även denna morgon så vi beslutade efter promenaden att det inte skulle göras några försök till bad i Adriatiska havet denna dag. Vi gick istället och åt en rejäl frukost för att sedan ta skyttelbussen in till staden Sibenik som ligger ca 15 km bort.
Vid busshållplatsen som ligger mitt i hotellområdet utspelade sig scener som ur en Jacques Tati-film. Vi hållplatsen står massor av människor då vi kommer dit. Vi blir stående sist i kön som sig bör. Så kommer bussen in på området det börjar röra sig i ledet. Bussen svänger dock till vänster och kör förbi hela hopen med människor. Några tänker genast att då måste påstigning bli på andra sidan vägen då bussen kommer tillbaka så de går över och ställer sig där, de får mrd sig större delen av kön. Då bussen kommer tillbaka kör den förbi hela kön igen. De personer som flyttat över till andra siden vägen går nu raskt tillbaka igen. Bussen körde bort mot det hotell där vi bor för att efter en stund komma tillbaka. Efter vägen mot oss stannar den och plockar upp några människor som inte hunnit fram till hållplatsen ännu. Då bussen slutligen kommer till hållplatsen stannar den och öppnar dörren vid slutet av kön så att vi som står sist bara har att kliva in och betala och sätta oss. De som köat länge kommer med sist och det blir ett väldigt armbågande i ledet och bussen är knökfull innan vi kommer iväg på vår resa in till Sibenik. Priset för enkel resa är 12 kn (Kuna).
Inne i stan spenderar vi först lite tid med att gå omkring på marknaden för grönsaker. Vi tittar sedan in i några butiker för att sedan gå ner mot en strandpromenad. Vi hade tänkt gå och sätta oss någonstans men det börjar kännas kallt och regnet tilltar något. Vi bestämmer oss därför för att ta nästa buss tillbaka till Solaris och där vila en stund innan vi dricker vårt eftermiddagskaffe.
Då kaffet är urdrucket är det tid att samlas i hotellvestibulen för dagens utflykt. Vi ska denna eftermiddag besöka Falkcentret i Dubrava. Bussen dit avgår klockan 14.30. Vi åker en bit inåt landet med bussen men de sista 500 - 600 meterna till centret får vi gå.
Framme vid centret blir vi bjudna på deras hemlagade salviadryck och så får vi förstås veta en hel del om de imponerande fåglarna och arbetet man gör på centret. Det var ett oerhört intressant föredrag av Emilo som startat och driver centret. Han tar hand om skadade rovfåglar och vårdar dem för att sedan släppa ut dem i skogen igen. Centret driv ideellt med ett litet bidrag från staten. Emilio får in pengar på att informera om rovfåglar för turistgrupper och för skolbarn.
Bland annat fick vi stifta bekantskap med en stor berguv som hela tiden satt på Emilios vänstra hand, på vilken han hade en kraftig handske. En av de saker jag minns från denna information var att berguvens ögon är lång mer utvecklade än våra. En berguv kan kan med vilja anpassa ögats pupill från att fungera som ett teleskop som kan se ett litet byte på ett avstånd av upp till åtta kilometer till att fungera som mikroskop.
Efter besöket på rovfågelcentret körde vi ytterligare en halvtimme upp i bergen till något som kallas Etnoland. Det är en rekonstruktion av en gammal dalmatinsk by, vilken fungerar både som museum över hur folk i det här området levde förr. Vi fick en guidad tur genom anläggningen av grundaren av Etnoland, en fantastiskt entusiastisk och trevlig guide som ville lära oss allt om hur livet såg ut i Dalmatien förr. Etnoland har också en restaurang för större och mindre grupper.
Här bjöds vi på en traditionell dalmatinsk kötträtt gjord på kalvkött. Det var en rätt som man ofta bjuder på i samband med bröllop och andra större fester. Under måltiden bjöds vi på traditionell underhållning av två musiker från trakten. Jag hade dock kunnat vara utan musiken för denna kväll blev ändå alldeles magisk för mig. Jag råkade i förbigående berätta om att jag ursprungligen kommer från Roslagen. Det ledde till att mannen som satt mitt emot mig frågade om varifrån och då berättade jag bl. a var jag tillbringat de flesta av min barndoms somrar. Det visade sig då att han kom från bondgården på andra sidan vägen och att vi hade massor med gemensamma bekanta och att vi sannarlikt träffats och lekt som barn. Jag minns t ex mycket väl hans syster.
Då denna fantastiska kväll var till ända for vi åter till hotellet men jag hade mycket svårt att koppla bort alla barndomsminnen som hela tiden dök upp i huvudet på mig. Det tog lång tid innan jag somnade.

Dag 4

Även denna dag är det fri tid på förmiddagen. Vi började med en promenad utmed stranden, denna morgon åt motsatt håll mot tidigare. Vi gick bort till den stora marina som finns i ena ände av området och tittade på alla stora lyxbåtar som låg där. Sedan gick vi till affären och köpte vatten och mjölk att ha till kaffe som vi ibland dricker på rummet de dagar vi har fri tid. Vi äter därför liten sen frukost för att om möjligt stå oss utan lunch. Frukosten var som vanligt helt fantastisk och ännu har jag inte provat allt det som finns där och som jag har för avsikt att prova.
Efter frukost sätter vi oss en stund i solen, för idag är himlen blå med endast några få molntappar. Ovana vid solen som vi är blir det dock bara en halvtimme. Därefter går jag ner och känner på vattnet i havet. Några tappra damer ur vår grupp vågar sig i för att ta ett dopp. Jag nöjer mig med att doppa fötterna men jag har för avsikt att senare under dagen ta ett dopp jag också. Väntar dock tills det blir lite varmare i luften.
Vid tolvtiden var det så dags att försök bada i havet. Om första doppet kan man väl säga att det var uthärdligt men knappast skönt. Men jag gjorde ett försök till efter en liten stund och då låg jag faktiskt i och simmade en stund och tyckte att det var riktigt behagligt.
Efter badet tog jag en välförtjänst öl på restaurangen alldeles intill platsen där vi badat.
Klockan 14.30 var det åter samling i receptionen för avfärd mot dagens utflyktsmål. Första anhalten var en gård uppe i bergen. Gården heter Baculov Dvor och ligger ungefär en halvtimmes bussresa från Solaris. Här bjöds vi först på lite hemlagad grappa. Den fanns i olika smaker såsom honung, johannesört, fikon m fl. Sedan gick vi runt på gården och tittade, bland annat hälsade vi på åsnan som stod tjudrad utanför ingången.
Sedan bjöds vi på lite småplock i form av bröd, god torkad skinka, ost och ettersalta sardiner. Till detta serverades hemlagat vin från gården.
Vi fick också se på då mannen i huset utförde sitt hantverk. Han var bildhuggare och höll just på med ett krucifix gjort i vit marmor.
Medan vi stod där och tittade hörde vi åskan mullra över bergen och strax därpå startade ett störtregn så att vi alla blev tvungna att ta skydd under tak. Regnet vräkte ner under en stund så att det forsade i en strid flod på den hala stensatta stigen som vi skulle ta tillbaka ner till vår buss. Vi skulle nu åka till dagens andra turistattraktion, staden Trogir. Trogir som ligger på en liten ö förbunden med fastlandet via bro ligger strax norr om Split och är en av världens minsta och äldsta städer.
Trogir består först och främst av den gamla staden på ön med trånga gränder där folk fortfarande bor i i husen och hänger ut sin tvätt på linor över gränderna. I gränderna vimlar det av caféer och restauranger. Besöket i Trogir började med en rundvandring tillsammans med vår guide Silvana.
Sedan hade vi fri tid för egna strövtåg som jag och hustrun startade genom att gå och dricka kaffe på ett av caféerna. Sedan strosade vi runt i stan och tittade på de gamla husen men efter en stund stötte vi på ett annat par i gruppen på ett annat café och där stannade vi och pratade tills det var tid att gå till gruppens mötesplats för vidare promenad till kvällens middagsrestaurang.
Dagen middag var först en förrätt bestående av räkrisotto och bläckfisksallad, vilken var godare än väntat. Som huvudrätt fick vi stekt fisk med sallad och potatis samt kokta grönsaker (bladspenat, brysselkål ).
Vi satt ute innanför gamla husmurar och med en markis över huvudet mot eventuellt regn.
Vid 20.30-tiden bar det åter av mot hotellet men nu en annan väg högre upp i bergen vilket gav oss fina vyer ut över öarna i Adriatiska havet.

Dag 5

Efter ytterligare en natts god sömn vaknade till en ny solig dag. Denna dag var helt utan i förväg arrangerade utflykter. Hustrun och jag tog som vanligt en morgonpromenad före frukosten och sedan bestämde vi att stanna på Solaris och njuta av det fina vädret. Några andra ur gruppen åkte in till Sibenik och ytterligare några fortsatte även till den lilla staden Vodice som ligger ca 13 kilometer norr om Sibenik.
Hustrun och jag solade och badade i havet, promenerade samt satt i skuggan och läste. Mitt på dagen tog jag en kall öl på en av restaurangerna nere vid havet.
På kvällen hade Swedbank sin obligatoriska information på cirka en timme innan vi gick till hotellets restaurang för att äta en buffémiddag.
Swedbanksinformationen bestod huvudsakligen av en frågesport med frågor om Swedbank och deras tjänster. Vårt lag kom på fjärde plats, hustruns lag vann.
Buffémiddagen var ingen riktig höjdare. Det fanns mycket att välja på men ingen rätt var speciell på något sätt. Jag lyckades ta en ganska seg köttbit så det slutade med att jag var och hämtade av ”räddningsplankan”, burgare med pommes.
Det blev trots den något trista maten en som vanligt mycket trevlig kväll. Vid 22-tiden var det dags att dra sig tillbaka för att ladda inför torsdagen.

Dag 6

Första morgonen som vi använde väckarklocka för att vakna i tid. Lyckligtvis vaknade vi före klockan och jag kom dessutom ihåg att gratulera hustrun som fyllde år. Vi åt frukost och sedan bar det av ner till bryggan igen för att med samma båt som första dagen åka till nationalparken Krka, en båtresa på cirka två timmar.
Resan upp till nationalparken var väldigt vacker men aningen blåsig så det var tur att man tagit med vindjackan. Vi passerade det starkt befästa inloppet till staden Sibenik. Utanför inloppet ligger ett gammalt fort som ser ut ungefär som Fort Bojar i Fångarna på Fortet. På alla uddar finns andra militäranläggningar och i de branta klipporna har man sprängt ur tunnlar för att kunna gömma båtar i. Vi passerade Sibenik och sedan under tre broar innan vi var vid staden Skradin som ursprungligen är en stad från romartiden.
Strax efter Skradin var vi så framme vi Krka. Vi gick iland och fick efter lite väntan våra entrébiljetter till nationalparken. Efter en kort introduktion om parken började vi vår klättring upp i den fantastiska, nästan tropiska grönskan. Överallt rann det vatten i mer eller mindre strid ström. Träden var överväxta med murgröna och här och var växte bambu. Ljudet från vattenfallen var som en ständigt brusande ljudkuliss. Det var stora och små vattenfall överallt och man hade byggt trappor och spångar så att man kunde gå genom hela området. Det var ett helt fantastisk vattenlandskap vars like jag aldrig skådat någon annan stans i världen.
Tittade man ner i de ställen där det var lugnvatten kunde man se stora stim med fisk som stod och se ut att ta sats för nästa etapp uppför i floden. Fisken var någon sorts forell även om den hade något kroatiskt namn som jag tyvärr inte lyckades lära mig.
Då vi var allra högst upp över fallen kunde vi passera över till en gammal by som byggts för länge sedan för att utnyttja vattenkraften. Här fanns en kvarn som fortfarande fungerade och en gammaldags tvättstuga där man kan säga att vattenkraften åstadkom en tvättmaskinseffekt.
Här fanns också en smedja och naturligtvis souvenirbutik samt en restaurang där jag och hustrun drack var sin kopp cappuccino. Därefter började vi vandringen nerför mot den restaurang där vi skulle äta vår lunch. Utmed den branta stigen och trapporna ner stod den ena försäljaren efter den andre och bjöd ut nötter, fikon, brända mandlar och grappa till försäljning.
Väl ner igen passerade vi över en träbro där vi kunde beskåda det största fallet nerifrån, en mäktig syn. Vädret denna dag var mycket bra även om det blåste en del men vi åt vår lunch utomhus med ljudet från fallen i bakgrunden. Det var en fantastisk lunch bestående av diverse grillat kött med antingen potatismos eller en röra av potatis och stekt lök. Utsökt gott men alldeles för mycket. Som avslutning serverades kaffe och en speciell bakelse som såg ut som den mössa männen bär till sin folkdräkt i Dalmatien.
Mätta och belåtna begav vi oss åter till båten för färd tillbaka till vårt hotell. Vinden hade mojnat och det var nu riktigt skönt att sitt ute på övre däck och njuta av solen. Under färden berättade vår lokalguide, Silvana, om Kroatien och det senaste kriget det som slutade med att det forna Jugoslavien delades upp och Kroatien blev självständigt 1995.
Vi kom tillbaka till hotellet vid 16-tiden och då var det hög tid för en promenad runt området för att skaka ner all maten så att det skulle bli möjligt att över huvud taget tänka sig middag klockan 19.30.
Denna dags trerätters middag på hotellet var betydligt bättre än föregående kvälls buffé.
Efter middagen tog jag tillsammans med en av de andra deltagarna i gruppen en kvällspromenad.

Dag 7

Vaknade med huvudvärk och tog tillsammans med morgonkaffet på rummet, två Alvedon.
Sedan gick hustrun och jag den sedvanliga morgonpromenaden. Det var soligt och varmt redan nu på morgonen fast klockan var före åtta.
Sedan blev det som vanligt frukost och därefter for jag tillsammans med gruppen in till Sibenik. Hustrun stannade kvar på Solaris.
Jag vandrade i Sibenik tillsammans med ett par, som vi blivit väldigt bekanta med, runt och tittade på katedralen, den gamla staden och den lilla fiskeby som en gång varit det ursprungliga Sibenik. Där drack vi förmiddagskaffe innan vi gick tillbaka utmed strandpromenaden bort till busstationen där vi vek av upp mot marknaden. Vi tittade på frukt- och grönsaksmarknaden och var även in och tittade på alla, för oss okända fiskar på fiskmarknaden.
Därefter satt vi en stund i en park bredvid en staty föreställande den helige Fransiscus för att invänta bussen som skulle ta oss tillbaka till Solaris.
På eftermiddagen åt vi en lätt lunch på balkongen och sedan vilade vi en stund innan vi på nytt tog en promenad på området. Något bad blev det inte denna eftermiddag, det kändes lite för blåsigt.
Efter en stund i solen utanför hotellet och en stunds vila på rummet var det dags för att åter samlas för färd in till Sibenik och resans sista gemensamma middag.
Vi stannade utanför teatern i Sibenik och promenerade genom gränderna ner till torget vid katedralen. Där på en fin restaurang var uppdukat för vår middag. Vi skulle sitta utomhus och till att börja med var man lite orig för hur det skulle fungera med tanke på de barn som spelade fotboll på torget och gång på gång lyckades få in en boll mellan borden.
Det var en ljum kväll och vi fick en fin sista middag tillsammans. Vi åt mat från havet, det var bläckfisksallad och tonfiskröra, ett som vanligt mycket gott bröd och som huvudrätt fick vi grillad havsabborre. Desserten bestod av någon sorts nötkaka med chokladsås och vispad äggvita. Starkt kaffe serverades också till dem som ville ha.
När mörkret lagt sig över Sibenik var det åter dags att åka tillbaka till Solaris. Vår chaufför gav oss en sista sightseeingtur högt upp ovanför Sibenik innan vi körde ut till hotellet.

Dag 8

Sista dagen i Kroatien, för den här gången, för jag tror att jag kommer att återvända hit. Det var frukost i vanlig ordning och sedan bara att packa allt och tänka igenom vad som måste vara i handbagaget och vad som kunde checkas in. Här finns en specialregel vid incheckningen som innebär att inget med batterier får checkas in. Allt med batteri i ska vara i handbagaget.
Bussen avgick från hotellet klockan 10.30 och vi vinkade adjö till Solarisområdet. Vår lokalguide var med oss denna sista dag för att ge oss guidning på vägen ner till Split och också för att guida oss på en promenad inne i Split.
I Split stannade vi vid Rivan, strandpromenaden framför Diocletians palats. Palatset var också vårt första mål för dagen. Vi gick igenom palatset och fick guidning av Silvana. Då vi gått där i Split i cirka en timme var det så dags för den sista gemensamma lunchen. Den intog vi på en liten restaurang med namnet Marul. Vi fick en rätt bestående av kalvkött, sås och gröna ärtor.
Efter lunchen hade vi fri tid i Split ett par timmar och många, inklusive vi själva tillbringade den med att gå omkring på marknaden för att shoppa. Vi fann dock inget som vi tyckte var värt att köpa.
Då klockan var 17 samlades vi åter för att fara ut till flugplatsen för att checka in för återfärden till Stockholm. Incheckningen gick snabbt och bra men väl inne på flygplatsen, som är mycket lite blev det trångt. Det var ett plan som var försenat och det räckte för att det inte skulle finnas några sittplatser.
Vi kom dock iväg i rätt tid och efter knappa tre timmars flygning var vi åter i Stockholm. Vi hämtades upp av buss som tog oss in till Brunkebergs torg då Swedbank på vår begäran beställt taxi åt dem som så önskade.
Så var åter en mycket lyckad kundresa med Swedbank, arrangerad av SpecialResor till ända. Vi ser fram mot ytterligare resor med denna duktiga arrangör.