Peroeriks blogg

Onsdag 17 Oktober 2018 - Peloponnese
Denna resa har varit bokad länge. Vi åkte till Grekland för att bl. a. fira vårt guldbröllop (50 år), 19 oktober.

Vi tog första pendeltåg mot Märsta på morgonen och vidare med buss till Arlanda.
Där möttes vi av Specialresors representanter som delvis var gamla bekanta. Då vi fått deltagarlistan fann vi till vår glädje ytterligare gamla bekanta, vilket bådade för att resan skulle bli trevlig redan från start.

Incheckningen hade Specialresor redan klarat av åt oss så vi hade bara att sätta på bagagetaggarna på våra väskor och lämna dem vid bagage-drop. Sedan vidtog som vanligt väntan innanför säkerhetskontrollen. Vi fördrev den med fika och samspråk med tidigare reskamrater.

Vi lämnade Arlanda kl. 07.40. Resan med Norwegian till Aten tog ca 4 timmar.
Framme i Aten möttes vi av vår lokalguide, Alex och vår busschaufför, med buss för hela veckan. Vi lastade in vårt bagage och begav oss mot Kalamata, vår bas för veckan.

Första stopp för lunch gjordes i Elefsina, bara en halvtimme från Aten. Här serverades vi på restaurang Aposteritis, en av resans allra bästa måltider. Här fick vi allt det som jag tänker mig av grekisk mat. Serverad utomhus i en underbar restaurang med fantastisk betjäning.

Sedan fortsatte vår färd mot Kalamata. Kalamata ligger mellan de två västligaste av Peloponnesoshalvöns fyra fingrar, i den del av Grekland som bär namnet Messinien. Kalamata är kanske mest känt för sina oliver. I Messinien finns ca. 17 miljoner olivträd. Här produceras både olivolja och oliver för att ätas.

Vi var framme ca. kl. 22, vid vårt fina hotell Filoxenia som ligger alldeles vid den långa stranden i utkanten av Kalamata (ca. 3 km från centrum). Efter incheckning på rummen bjöds det på middagsbuffé men den orkade åtminston inte jag med mer än att smaka lite av efter den mättnad som fortfarande rådde efter den fantastiska lunchen.

Dag 2 startade med frukost på hotellet. Stort utbud för olika smakriktningar. Tjock grekisk youghurt, färskt och bra bröd samt ganska mycket olika pålägg. En hel del varma rätter såsom äggröra, bacon, stekt ägg, korv, bönor mm. Det enda som inte var till min belåtenhet var juicen. Den var väl utspädd.

Efter frukost startade vi vår första utflykt med bussen först in till centrala Kalamata för en stadsrundtur till fots. Vi startade rundturen vid en Grekisk-ortodox kyrka, strax nedanför det berg där det också finns en gammal borgruin. Sedan vandrade vi genom de äldre kvarteren till ”De heliga Apostarnas kyrka”. Vid denna kyrka startades upproret mot den turkiska (osmanska ) ockupationen den 23 mars 1821. Torget framför kyrkan heter därför 23:e mars-torget. Det var alltså här som frihetskriget startade och det pågick till 1827 då turkarna besegrades, med hjälp av England, Frankrike och Ryssland vid det stora sjöslaget i Navarino-bukten i närheten av Pylos på Peloponnesos västra kust.

Vi vandrade sedan på gågatan ner mot det stora centrala torget där vi skildes åt vid hjältemonumentet för en stund att på egen hand fika eller shoppa, för att sedan åter stiga in i bussen.

Från Kalamata for vi sedan sydöst ut mot vackra Mani. Första stopp gjorde vi i byn Kalagoria för att besöka den verkliga Zorbas strand där han, Georgos Zorbas bodde tillsammans med författaren Nikos Kazantsakis, 1914 - 1918. Det var där som Kazantsakis skrev boken ”Zorba the greek”. Zorbas strand ligger alltså inte på Kreta. Det var bara där man spelade in filmen med Antony Quinn.

Efter detta besök vid Zorbas strand och hus for vi vidare till den lilla fiskebyn Agios Nikolaos. Där hade vi fri tid att utforska byn och att äta lunch på eget valt näringsställe.

Senare på eftermiddagen for vi tillbaka till hotellet för att bl. a. ta ett härligt dopp i Medelhavet alldeles intill hotellet. Stranden i Kalamata är en flera kilometer lång stenstrand.

På kvällen promenerade hela gruppen några hundra meter utmed strandpromenaden till en restaurang där det var uppdukat för middag. God mat och trevliga samtal gjorde att kvällen snabbt var över och det var dags att promenera tillbaka för att sova.

Dag 3 startade på samma sätt som föregående med frukost på hotellet. Denna dag var vår guldbröllopsdag och den skulle vi tillbringa i det antika Olympia, orakel- och festplats och vaggan till de olympiska spelen. Hela området som har anor från ca 700 år f.Kr. är utgrävt.

Men innan vi fick en ca en timmes lång guidning i området hade vi fri tid för lunch i den moderna delen av Olympia. Efter lunch mötte vår specialguide i entrén till den arkeologiska parken. Vi gavs en rejält detaljerad genomgång av allt som förevarit i detta område under antiken. Bl a såg vi Zeus tempel, platsen för den olympiska elden, andra gudars tempel samt den första olympiastadion.

Efter denna guidning hade vi också möjlighet att besöka museet där många av de framgrävda föremålen, främst i form av skulpturer finns.
Senare under eftermiddagen for vi söderut för att stanna i en av olivlundarna strax utanför Messini.

Vi började vårt besök med en promenad bland olivträden i Androusa och tittade bl. a. på ett olivträd som var 1.100 år gammalt men som fortfarande bär frukt.
Sedan var det dags för vinprovning på gården Psaroulis Wines. Jag tror det var 5 olika viner som provades, allt från vitt, rosé till rött. Själv provade jag ingetdera eftersom jag inte dricker vin. Min dryck är öl, men något sådant fanns inte att tillgå på vingården där vi avåt en mycket god traditionell grekisk middag i denna lantliga miljö. Vi satt utomhus i den ljumma kvällen åt, lyssnade på grekisk sång och musik på bouzouki, live.

Till vår guldbröllopsmiddag fick vi tyvärr dricka CocaCola, men trevligt hade vi.
Vi var åter på vårt hotell vid 22.30-tiden.

Dag 4, var en lördag och vi hade dagen fri för egen disposition.
Efter frukost tog vi lokalbussen in till Kalamata centrum för att gå på marknaden. Det är alltid intressant att besöka lokala livsmedelsmarknader. Denna hade allt från frukt och grönsaker till kött och fisk. Det är en upplevelse av färger, dofter, främmande språk, folkliv och trängsel.

Efter att ha gått igenom hela det långa marknadsområdet gick vi in i den gamla delen av staden och tog gågatan ner i riktning mot strandpromenaden. Vi stannade till på gågatan som vi gått ett par dagar tidigare för att jag skulle kunna köpa en väst av det slag jag ofta bär. Denna var rena fyndet. Västen hade kostat € 40 men var nu skyltad för € 12. Försäljaren själv prutade dock ned den till € 10 då jag tagit upp en sådan sedel. Hemma kostar västar av detta slag många hundra kronor, så jag var väldigt nöjd. Så kan det vara att shoppa i Grekland på eftersäsong.

Efter detta inköp fortsatte vi vår promenad mot stranden och passerade genom järnvägsparken i Kalamata. Parken är skapad kring den gamla järnvägsstationen. Järnvägen till Kalamata är nedlagd sedan den nya motorvägen från Aten kommit till. Stationshuset är café och restaurang och i den omgivande parken, på kvarvarande spår och vid de gamla perrongerna står gamla lok och vagnar från förr. Idag är de lekplats för stadens och turisters barn. Parken är väl värd ett besök.

Vidare gick vi från parken mot strandpromenaden där vi på en uteservering träffade på ett annat gäng från resan. Vi slog oss ner tillsammans med dem för att äta lunch. Mat beställdes in i allt för stor mängd så även denna dag blev vi rejält mätta redan till lunch.

Vi beslutade därefter att promenera tillbaka till hotellet utmed strandpromenaden. Det är ca 3 kilometer. Väl hemma på hotellet igen klädde vi oss åter för bad i havet. Varmt och skönt även denna dag men aningen större vågor. Det gällde att vara försiktig då man gick i och ur vattnet. Stranden är inte sand utan små runda stenar, ungefär som på de flesta ställen i Kroatien. Badskor är därför att rekommendera, vilket vi hade tagit med.

På kvällen var det gemensam middag i hotellets restaurang. God mat även denna gång och servering utomhus förstås

Dag 5. Åter dags för en utflykt med buss. Denna dag färdades vi väster ut mot Navarinobukten på små vägar som slingrade sig upp och ner för bergen och genom trånga byar. Det vill till att ha en skicklig busschaufför, gärna med lokalkännedom för att detta ska avlöpa problemfritt.

Vårt första mål för dagen var Nestors Palats som ligger högst upp på ett berg. Platsen är utgrävd men ganska lite finns kavar av palatset, endast låga murar syns. Hela området är täckt med ett tak vilket förtar en del av upplevelsen. Taket ska dock skydda mot ytterligare förstörelse genom regn. Det mest ”speciella” i detta palats var världens äldsta badkar. Tänk vilken lyx man hade om man var ”höjdare” på den tiden. Här tror man att Kung Nestor levde på ca. 1300 – 1200 f.Kr. Kung Nestor är omnämnd i Illiaden av Homeros.

Intill palatset i en närbelägen olivlund kan man också beskåda en kupolgrav.

Från palatset for vi åter på slingriga vägar ner från bergen mot Navarinobukten och staden Pylos.
I Pylos tittade vi först på minnesmonumentet av det stora sjöslaget då det nya Grekland med stöd av England, Frankrike och Ryssland besegrade turkarna. Denna händelse hade firats bara någon dag före vårt besök. Vi tittade också på det hus där en av Greklands störste olympier bott. Hans namn var Kostis Tsiklitiras. Han vann två medaljer i olympiaden i London 1908 och två i Stockholm 1912.

Därefter hade vi fri tid för lunch och att själva utforska denna lilla fina stad.
Bussen gick sedan tillbaka till Kalamata på något mindre slingriga vägar och vi var tillbaka på vårt hotell redan vid 16-tiden.

På kvällen åkte vi till restaurang Kannas i Kalamata marina. Där blev vi serverade fisk, havsabborre var det om jag minns rätt. Naturligtvis med både för- och efterrätt.
Innan middagen var över märkte vi att det åskade ute över havet och på vägen hem till hotellet kom lite regn.

Dag 6. Så var det dags för utcheckning från hotellet och återfärd mot Aten. På vägen till Aten stannade vi en stund i Nafplion, det moderna Greklands första huvudstad 1827 – 1834. Vi startade vår vistelse i Nafplion med en liten rundvandring, guidade av vår lokalguide Alex.
Även denna stad är vackert belägen vid havet och med två höga berg med befästningar högt över staden. Jag tog mig upp på det lägre berget för att, min vana trogen, söka ett par geocachar Jag fann dem och gick sedan ner till staden igen för att äta lunch på en av restaurangerna på ett av torgen.

Från Nafplion for vi vidare på motorvägen mot Aten men innan vi körde till slutmålet för dagen gjorde vi ett kort stopp vid Korintkanalen. Peloponnesos är egentligen en halvö men genom skapandet av Korintkanalen har den blivit en ö. Korintkanalen har idag ingen betydelse för kommersiell sjöfart. Den är allt för smal, endast 21meter bred och 8 meter djup. Kanalen är 6,3 km lång och den förkortar sjövägen från Adriatiska havet/Ioniska havet via Korintviken till östra Medelhavet/Egeiska havet, med 185 sjömil. Tyvärr har detta nästan bara betydelse för fritidsbåtar idag. Dagens fartyg är både allt för breda och allt för djupgående för att kunna nyttja denna sjöväg. Kanalen byggdes 1882 -1893.

Sista biten in till Aten tog ca. en timme och vi var framme vid vårt hotell, med namnet Fresh vid 16-tiden. Hotell Fresh ligger mitt i stan så det var en förskräcklig trafik som kröp fram den sista biten. Jag skulle inte vilja köra bil i Aten.

Vid 19-tiden samlades vi i hotellets lobby för att gå till en gemensam middag på en restaurang med namnet Grill House Aischylou. En mycket speciell lokal där det också serverades god grekisk mat.

Dag 7. Frukosten på vårt hotell var tråkigare än på hotellet i Kalamata. Med ett undantag; juicen pressade man själv i en maskin. Det var annat än det blaskiga på Filoxenia i Kalamata. Tyvärr är detta hotell mycket modernt och avskalat så akustiken i matsalen var hemsk. Där finns inte något mjukt som absorberar ljud.

Ett första besök i Aten kräver naturligtvis både en stadsrundtur och ett besök på Akropolis-klippan.

Stadsrundtur med buss är inte helt lätt i Aten på grund av både den täta trafiken och alla enkelriktade gator. Vi tog oss dock förbi de flesta av de ”viktiga ” byggnaderna. Mest imponerande var nog Marmorstadion som färdigställdes till de olympiska spelen 1896.

Så småningom tog vi oss dock till parkeringen vid Akropolis. Efter en hel del bekymmer med att samla in pass eller passkopior kunde biljette inköpas avseende pensionärer. Man måste kunna bevisa att alla som ska gå in för pensionärspris verkligen uppnått rätt ålder.

I stundtals ett fint regn tog vi oss upp på en av världens mest berömda klippor Akropolis med Parthenon på toppen. Stigarna och trapporna var bitvis såphala då de delvis består av marmor som blir väldigt hal då den blir våt.

Vi blev guidade både på stadsrundturen och på Akropolis av en auktoriserad guide, en svensk dam som bott i Aten mycket länge. Tyvärr hade hon nog gjort sin bästa tid som guide. Hon var troligen drygt i min ålder, säkert kunnig, men mycket osammanhängande och stundtals förlorade hon sig i allt för mycket detaljer eller övergick till att tala grekiska med guidekollegor som vi passerade.

På Akropolis var det dessutom mycket trångt denna dag. Det blev till att köa sig fram speciellt i de trånga passagerna för att komma upp och ner till den högsta delen av klippan.

Efter visningen på Akropolis valde de flesta av oss att åka buss tillbaka till hotellet istället för att följa med guiden på promenad tillbaka till hotellet och genom den gamla delen av staden kallad Plaka.

Bussturen tog säkerligen längre tid än det hade tagit att gå till hotellet. Detta på grund av den kaotiska trafiken.

Vi gjorde sedan på egen hand ett besök i kött- och fiskmarknaden som ligger i ett av kvarteren i närheten av hotellet. Vi åt också en utmärkt lättlunch på ett café/restaurang med namnet iFeel.

Kvällen disponerades på egen hand. De flesta valde dock att gemensmat gå till en restaurang i närheten av där vi ätit kvällen innan. De hade enligt vad jag hört mycket trevligt. Själva vilade vi våra trötta ben (jag hade geocachat i Plaka under eftermiddagen) och ägnade oss åt att packa för hemresan.

Dag 8. Hemresedag.
Frukost, slutgiltig packning och utcheckning. En sista tur i den de närbelägna elektronikbutikerna och sedan uppsittning i bussen för färd mot flygplatsen.

Incheckning och ombordstigning skedde utan bekymmer efter att vi ätit en lätt lunch på flygplatsen.
Flygtid till Arlanda blev dryga 4 timmar på grund av viss motvind. Vi kom fram ca 20 minuter efter tidtabell.

Buss till Märsta för att ta pendeltåget hem. Där fick vi veta att vissa avgångar var inställda och övriga var försenade på grund av signalfel. Vi fick vänta i dryga 20 minuter i Märsta innan det kom något tåg. Därefter var vi hemma på mindre än en timme.

Det var ändå betydligt snabbare än för många av våra medresenärer som skulle tillbringa ca 4 timmar i buss till Karlstad. Ungefär lika lång tid som flygningen från Aten.

En till allra största delen lyckad resa var till ända.

Stort tack till alla medresenärer och representanter för Specialresor för trevlig samvaro och som vanligt bra arrangemang.
Måndag 21 Maj 2018
Återigen har jag varit på resa med Seniorerna. Denna gång gick resan till Serbiens huvudstad Belgrad.

Vi flög med Lufthansa via München vilket enligt uppgift då vi beställde resan var enda möjligheten. Direktflyg från Stockholm var inte tillgängligt. Stoppet i München var dock ganska kort så totaltiden Stockholm – Belgrad blev ca. 4,5 timmar.

Vi hade sedan en beställd transfer från flygplatsen in till hotellet vilken tog ca. 30 minuter. Innan vi gick till vår transför växlade vi till oss en lagom dos av den Serbiska valutan Dinar. Den går inte att köpa i Sverige.
Vi var inbokade på Belgrad Art Hotel som ligger i den bilfria delen av gamla staden.

Efter incheckning på hotellet talade vi med receptionen om en restaurang som vi fått rekommendationer på. De föreslog dock en annan restaurang i samma område. Bokning på den skulle dessutom ge oss 20% rabatt. Undrar hur mycket hotellet tjänade på dealen?

Det visade sig dock vara en mycket bra restaurang på en fantastisk ”restauranggata” som brukar betecknas som Belgrads Montmartre. Området heter Skadarlija. Ett mycket charmigt område med restauranger som i första hand serverar typisk ”Serbisk” mat. Jag skulle dock säga att det är typisk mat från Balkan, om vi undantar Grekland.
Det var mycket gott och rikligt i överkant till ett pris som var lågt, i nivå med en standardlunch i Stockholm, d v s ca 100 SEK. I totalkostnaden ingick också det öl och vin som vi konsumerade.

Under middagen underhölls vi med Serbisk musik som ibland kändes något påträngande. Vi ville ju kunna tala med varandra också.
På hemvägen till hotellet stannade vi till för att avsluta kvällen med var sin dessert på ett litet trevligt café som det kryllar av i Belgrad.

Dag två började vid sjutiden, precis som de övriga dagarna, med hotellets mycket fina frukost. Där fanns allt man kan tänka sig. Bra bröd, många olika pålägg, yoghurt, bacon och ägg, kokt ägg, frukt och alla sorters kaffe m. m.
Efter frukosten hade vi för avsikt att åka runt i staden med sightseeingbuss vilket vi brukar göra på våra resor. I hotellreceptionen fick vi dock veta att det inte var säsong gör detta så vi gav oss ut på staden för att promenera.

Vi försökte då leta reda på Turistinformationen vilket gäckade oss en stund eftersom den flyttat och tydligen ingen kände till dess nya placering. Under promenaden upptäckte vi en sightseeingbuss med ”open-top” precis som vi ville ha. Därmed var det bara att leta upp var den utgick ifrån.

Vi fann snart att vi skulle ta oss till Nicola Plašić Square. Priset för 70 minuters rundtur var 600 din. Man kan tillägga att detta är ingen Hop-on-hop-off-buss. Man sitter kvar i 70 minuter och får information om det man åker förbi. Informationen vi kunde tillgodogöra oss var på engelska.

Vi passerade många vackra och sevärda platser såsom Sankt Sava katedralen, Blomsterparken (där Titos mausoleum finns), Kalemegdan (park och fästning) och mycket, mycket mer.

Efter rundturen som tagit oss runt till de mest sevärda platserna i Belgrad var det tid för lunch på en trevlig liten uteservering. Här åt de flesta av oss en pastarätt ackompanjerad med öl eller vin.

Då vi lunchat färdigt gick vår promenad mot Parken Kalemegdan för att där titta närmare på den gamla borgen och beundra utsikten över platsen där floden Sava rinner ut i Donau. På väg till parken hittade vi också platsen för Turistbyrån där vi bokade en mindre flodkryssning med middag för nästa dags kväll. Borgen var som alla gamla befästningsverk imponerande. Där vid borgen fanns utöver det gamla också en stor arsenal kanoner, stridsvagnar m.m. av betydligt modernare datum än borgen.

Nämnas bör att i parken finns också en utställning av dinosaurier (konstgjorda förstås) och en mindre djurpark. Vi besökte inte någon av dessa attraktioner.

Efter fika i parken vandrade vi tillbaka till hotellet för vila inför middagen. Till middagen hade vi åter igen blivit rekommenderade en restaurang nere på kajen vid floden Sava, nedanför den nyss nämnda parken och fästningen. Här serverades också traditionell ”Serbisk” mat men denna krog koncept var att man beställde in ett antal rätter och delade på ungefär samma sätt som när man äter på tapasrestaurang. Även denna restaurang var bra men långt ifrån så trivsam som den vi besökte första kvällen.

Dag tre hade vi beslutat att utnyttja lokaltrafiknätet, som består av ett stort antal buss- och spårvagnslinjer, för att se delar av staden som vi nosat på dagen innan eller som vi enligt de informationer vi hade skulle vara värda ett besök.
Vi köpte var sitt 24-timmarskort och startade med att åka ut till ett område som heter Zemun. Här finns ett antal kyrkor och konstgallerier. Området var en gång en egen stad och den dominerade arkitekturen visar tydligt att detta är en stad som uppfördes under den Österrikiska tiden.

Då hälften av gruppen ville gå på den lokala marknaden delade vi dock upp oss och vi som inte var intresserade av shopping for åter in till staden dels för lunch men också för att besöka Sankt Sava katedralen som är en av de största ortodoxa kyrkorna i världen. Den är högt belägen och är mycket vacker utvändigt. Klädd med vit marmor och med gröna kopparkupoler. Hur interiören ska vara är svårt att säga eftersom en totalrenovering pågår. Där fanns för närvarande enbart byggnadsställningar. Det enda vackra där inne för närvarande är insidan på den enorma takkupolen.

Åter tillbaka till hotellet för lite vila. Det var nämligen mycket varmt i Belgrad under de dagar vi var där och denna dag var den varmaste.

Klockan 17 skulle vi infinna oss vid båten för vår kryssning. Då vi kom fram fanns för det första ingen bokning och för det andra fanns ingen mat att få ombord. Vi bestämde oss dock för att följa med på kryssningen som skulle ta ca 1,5 timme. Ombord kunde vi dricka vad vi önskade. Det var en fin kväll och kryssningen på Sava och Donau blev trevlig. Dock var vi ett tag lite uppretade på turistbyråns dåliga besked.

Efter båtturen återvände vi till restauranggatan i Belgrads Montmartre och gick på den restaurang som vi ursprungligen fått rekommendation om. Även den serverade traditionell Serbisk mat i rikliga portioner. Här åt jag Karađorđevićs-snitzel som är utbankat fläskkött med rökt skinka och ost panerad och hoprullad till en rullad. Rätten är ganska lik schweitzersnitzel, fast hoprullad.

Även här var det ”live music” med idel Serbiska sånger på repertoaren. Det var ett antal olika band som spelade både ute och inne. De bestod av dragspel, violin, mandolin, gitarr och kontrabas.

Ibland blev det svårt att samtala då musikerna ibland stod för nära vårt bord och spelade. Men detta är det genuina Balkan oavsett vilket land man befinner sig i.

På hemvägen besökte vi åter samma café som första kvällen.

Sista dagen var det dags för utcheckning och hemresa. Vi fick behålla rummen till 12.00.
Förmiddagen ägnade var och en år egna aktiviteter. Somliga shoppade, andra bara vilade. Själv ägnade jag ett par timmar åt geocaching samt att åka lite spårvagn innan 24-timmarsbiljetten gick ut.

Efter en gemensam lunch på uteservering hämtades vi av vår transfer och for till flygplatsen. Flygplatsen i Belgrad är mycket modern och rymlig. Allt fungerade perfekt med incheckningen men vi blev lite förvånade då det inte var någon säkerhetskontroll förrän vid gaten då vi skulle kliva ombord på planet som för övrigt var en timme försenat till Belgrad och därmed var vi försenade en timme från Belgrad. Orsaken var åskväder över Europa vilket störde all flygtrafik.

Vi kom så småningom iväg till München där vi skulle ha gott om tid trots förseningen, men det visade sig att även planet vi skulle flyga därifrån med också var försenat med en timme.

Vi anlände därför till Arlanda ca en timme senare än planerat vilket i sin tur ledde till att det blev knepigt att ta sig hem till bostaden. In till stan gick OK men eftersom det var vardagskväll och efter midnatt så gick inga T-banor. Alternativen som återstod var nattbuss eller taxi. Jag var hemma först ca 02.00

Tips för resa till Belgrad.

Växla till dig pengar som du tror dig behöva initialt på flygplatsen eller i någon av de många bankomater som finns i Belgrad, men växla tillbaka till Euro inne i stan innan du ska hem.
100 dinarer RSD står i ca 9 SEK (maj 2018). För enkelhetens skull då du ska kolla priset på något i förhållande till det du är van vid, alltså SEK. Ta bort en nolla på priset i RSD. Då ar du lite marginal.

Prova den traditionella maten. Besök definitiv någon av restaurangerna som vi åt på eller någon av de andra i ”Montmartre”.

Lita inte på besked du får på turistinformationen.

Köp ett 24-timmarskort för kollektivtrafiken och ta dig runt.

Tveka inte att tala med lokalbefolkningen; många är bra på engelska.

Museum för den tekniskt intresserade är Nikola Tesla-museet. (det besökte vi inte)

Det finns mycket, mycket mer att se i Belgrad men vi hade inte tid för mer. Vi blev vid flera tillfällen erbjudna utflykter till Novi Sad vilket lär vara en sevärdhet.
Måndag 7 Maj 2018 - Brighton
Vi har varit i Brighton för att bl a hälsa på vårt äldsta barnbarn som pluggar där.
Brighton är numera sammanslaget med grannorten Hove. Brighton är en gammal engelsk badort dit Londonborna än idag åker för bad och rekreation. Med Gatwick Express tar det endast en timme från London Victoria station till Brighton.

Vi flög till Gatwick med Norwegian, ca 2.5 tim. från Stockholm Arlanda. Därefter tåg (Gatwick Express) från Gatwick till Brighton. Tänk på att köpa ToR på tåget om du ska resa hem igen från Gatwick.

Vi hade bokat Airbnb via Internet men fick inte tillträde till lägenheten förrän kl. 18. Vi tillbringade därför hela eftermiddagen tillsammans med vårt barnbarn på ett café vid strandpromenaden. Endast några hundra meter från lägenheten som vi skulle bo i.
Vi satt under ett parasoll och åt och drack i väntan på att vår värd skulle höra av sig.

Det var trångt på stranden denna dag, det var Labour Day och mycket varmt och soligt så halva London hade nog åkt till Brighton denna dag, vilket vi fick erfara redan på tåget.

Lägenheten som låg två trappor upp i ett typiskt engelskt, smalt hus motsvarade gott och väl våra förväntningar. Värden var mycket trevlig och gick igenom allt väsentligt med oss vid ankomsten. Han till och med berättade hur vi skulle förfara i händelse av eldsvåda.
Lägenheten bestod av två rum och badrum samt en väl utrustad pentrydel i det rum som också var vardagsrum. Det fans TV, Wi-FI, tvättmaskin, diskmaskin, vattenkokare, spis och full uppsättning av husgeråd. Sängen (Queensize) var mycket komfortabel och varmvattnet fungerade direkt. Allt var således till belåtenhet.

Första dagen gick vi till sängs tidigt sedan vårt barnbarn lämnat oss för att gå ut med sina kompisar.

Andra dagen var barnbarnet i skolan endast till lunch. Vi hade för den kvällen redan hemma beställt biljetter till musikalen Mamma Mia på Novello Theatre i London.

Vi träffades därför på stationen i Brighton för att ta tåget in till London. Även denna gång var det klokt att köpa ToR-biljett.

Väl framme vid Victoria Station vandrade vi mot teatern. Även denna dag var solig och varm. På vägen letade vi först upp ett café där vi drack var sin cappuccino. För oss var det hög tid för eftermiddagskaffe. Vi hade därefter fortfarande gott om tid och valde att passera Buckingham Palace och sedan i sakta mak gå genom St. James’s Park. I parken njöt vi att grönskan och av att titta på alla de pigga ekorrana och alla de för oss okända fåglarna som simmade kring i den stora dammen/sjön i parken.

Efter parken passerade bl. a. Trafalgar Square och därefter besökte vi restaurang Zizzi på The Strand för en bit mat. Det var barnbarnet som valde restaurangen eftersom de har ett bra utbud för veganer. Även övriga rätter var bra. Vi valde en Toscansk soppa med toast till, som var mycket god. Efter maten vandrade vi vidare mot teatern.

Biljetterna skulle hämtas ut ca 30 minuter före föreställningens början. Föreställningen började kl. 19:45.

Vi har tidigare sett Mamma Mia både på film och live i Stockholm men det var ändå en lika fantastisk upplevelse. Duktiga skådespelare/sångare, väl fungerande scenerier och en fantastiskt engagerad publik. Härligt att med hela kroppen uppleva dessa så välkända melodier. Med andra ord en mycket lyckad dag och kväll.

Efter föreställningen promenerade vi, något raskare denna gång, tillbaka till Victoria Station för att ta tåget tillbaka till Brighton. Åter vid stationen i Brighton satte vi barnbarnet i en taxi för att hon skulle komma hem till sängen någorlunda kvickt. Hon bor ganska långt utanför centrala Brighton i Mile Oak i Portslade. Det tar nästa en timme dit med buss. Hon behövde komma i säng med tanke på att hon skulle vara i skolan nästa morgon.
Vi följde med taxin en bit tillbaka till vår lägenhet och somnade därefter gott.

Den tredje dagen satsade vi på att först åka sightseeingbuss runt i Brighton. Även denna dag var varm och skön även om det blåste lit mer som förebådan av att sämre väder skulle komma.

Vi hade tänkt ta första turen med Hop-On-Hop-Off bussarna kl. 10.00 men ändrad sedan våra planer till starten en timme senare. Det visade sig dock att vi inte kunde komma iväg förrän 12.00 gå grund av två bussar med tekniska problem. Vi flyttade mellan de båda bussarna till förarna insåg att ingen av bussarna skulle kunna köras med full funktionalitet innan de fått dit en reparatör.

I väntan på att allt skulle ordnas satt vi på ett lite strandcafé och väntade.
Vi åkte sedan runt i Brighton och Hove på den öppna övre våningen i bussen och fick där med se det viktigaste av orten.

Sevärdheterna är förstås den berömda piren, den av de två pirarna som finns kvar. Den västra brann i början av 2000-talet efter att ha varit i dåligt skick länge och efter att flera försök till restaurering skett.

Vidare såg vi naturligt vis den senaste av turistattraktioner British Airways i360, ett 162 meter högt utsiktstorn i vilket man hissas upp i en stor glasbubbla med runtomsikt ut över havet och orterna i närheten av Brighton. Tornet är placerat vid den gamla västra pirens landfäste där några av de gamla byggnaderna ingår i den nya sevärdheten.
Vi passerade naturligtvis också the Royal Pavillion, en tidigare kunglig bostad, som uppfördes under tidigt 1800-tal.

Det var Prince Georgs av Wales sedermera Georg IV av Storbritannien , som lät uppföra Royal Pavilion, som en plats att ha fester på. Detta bidrog till den popularitet och befolkningsökning Brighton genomgick från att ha varit en liten fiskestad på några tusen invånare till 50 000 invånare på 1800-talet.
Bostaden är känd för sin orientaliskinspirerade inredning som bland annat inkluderar bambutrappa i både riktig bambu och bambuimitation.

Prince George var inte alltid uppskattad av den engelska befolkningen så en tunnel byggdes från huvudbyggnaden till stallet, en tunnel som än idag är intakt men inte öppen för allmänheten.

Vi passerade även Brighton Marina.

Efter rundturen med buss gick vi tillbaka till vår lägenhet för att laga lunch i det mycket välfungerande köket.

Återstoden av eftermiddagen spenderade jag till att promenera runt i Brighton för att söka några Geocachar.

På kvällen for vi ut till Portslade för att se hur vårt barnbarn bor. Vid återkomsten till stan hade väderomslaget kommit. Det var både kallt och blåsigt och vi tog första bästa restaurang för att äta lite middag. Vi hattade en Thairestaurang kallad Siam Siam på en av gatorna i närheten av vår lägenhet. Vi åt Pad Thai resp. Tom Kah Soup. Mycket gott och prisvärt men inte särskilt brittiskt.

Därefter var även denna dag till ända.

Den fjärde dagen blev resans höjdpunkt. Vi inväntade att barnbarnet skulle sluta skolan vi lunchtid. Sedan träffades vi inne i staden där vi köpte bussbiljetter för att ta bussen ca. 1,5 timmar till Seven Sisters.

Seven Sisters är ett kustavsnitt mellan Brighton och Eastbourne med vita kalkstensklippor som störtar lodrätt ner i havet. Det är också ett naturreservat kallat Seven Sisters Country Park och alltihop ingår i The South Downs National Parks.

Det är ett helt fantastisk område med en betagande natur och ett rikt djurliv. Vi såg förstås en massa får och massor av vildkaniner men också en de fåglar som seglade i uppvindarna vid de branta klipporna.

Att stå eller sitta vid de branta kalkstensklipporna är hisnande. Denna plats är väl värd ett besök om du är i närheten och kan spendera minst en halv dag.

Ska du åka dit med buss från Brighton och är minst två personer lönar det sig att köpa Familjebiljett även kallad Network Ticket. Den berättigar till hur mycket resor som helst inom linjenätet under resten av inköpsdagen. För oss som är pensionärer kostade den £10.

Vid återkomsten till Brighton gick vi till restaurangen Dead Wax och åt pizza. Även denna restaurang har ett antal rätter för veganer att erbjuda. De hade dessutom lokalt öl på tap.

Det tar på krafterna att vandra i den vackra naturen i blåst och salta vindar så sedan var det åter dags för sängen, men först ett ordentligt farväl till barnbarnet som skulle vara i skolan nästa dag till långt efter det att vi måste lämna Brighton.

Sista dagen packade vi ner våra saker, tog en sista liten promenad genom Brighton. Jag orkade inte så mycket för jag kände att jag hade en förkylning på gång. Sedan släpade vi vårt bagage till järnvägsstationen. Det var tungt vi hade dels vårt eget och dels nästan 20 kg av barnbarnets saker som hon inte längre behövde. Hon slutar sina studier där om ca en månad och därför hjälpte vi henne att transporter hem vinterkläder mm.

Sedan var det bara att använda returbiljetten på Gatwick Express för att åka till Gatwick flygplats. Ett tips: åk i sista vagnen. Tag sedan hissen upp från perrongen i Gatwick och du är praktiskt taget inne vid incheckningen.
Gatwick flygplats var en positiv upplevelse mycket välfungerade. Allt flöt på mycket bra och det var korta vägar att gå för att å vår gate. Sedan var det bara att luta sig tillbaka i 2,5 timmar för att sedan åter befinna sig på Arlanda.

Brighton kan jag verkligen rekommendera. Ska du åka dit på sommaren och räknar med att bada kan jag rekommendera att du tar med badskor. Stranden består av stenar och många av dessa är flintstenar med vassa kanter.

I övrigt NJUT av det vackra England.
Fredag 24 November 2017
Min son skulle till Costa del Sol och behövde sällskap. Jag bestämde mig för att följa med.

Vi har ett gemensamt intresse, Geocaching. Vill du veta mer om det kan du läsa här http://www.geocaching.com

Vi for alltså iväg för att få lite sol i november men också för att söka geocachar.

Det fanns två alternativa flyg med Norwegian till Malaga ett kl. 08.00 och ett kl. 13.05. Vi valde det senare. Något försenade kom vi iväg på vår ca fyra timmars flygning i ett plan med god plats för benen och wi-fi tillgängligt.
Vi landade i Malaga ca. 18.00. Hämtade ut hyrbilen, en liten Skoda Fabia och körde raka vägen till Fuengirola där sonen bokat in oss på ett lite hotell i den gamla delen av staden. Anledningen till att vi valde Fuengirola är att där finns massor med gömda geocachar.

Hotellet som heter Reyesol ligger på Calle Marbella är tvåstjärnigt men motsvarar i alla avseenden ett trestjärnigt hotell. Det är ganska modernt, snyggt inrett med bara rum. Det har visserligen ingen annan utsikt än mot en bakgård men det gör å andra sidan att det är tyst och lugnt.

Efter att vi checkat in och lämnat bilen i hotellets garage gav vi oss ut på sta´n för att få oss något att äta. Hotellet ligger endast ”ett stenkast" från Plaza de la Constitución där det finns gott om restauranger av olika slag. Vi valde en som serverade Tapas, Lizarran Gastro. Vi slog oss ner utomhus även om det började bli lite kyligt. Vi ett bord intill oss satt två svenskar och vid annat intill satt ytterligare två.

Vi hade ju redan före avresan hört att Fuengirola var ett ”svenskgetto”. Vi hade dock väldigt trevligt under kvällen och talade både om lämpliga utflyktsmål och om hur det är att äga lägenhet i Fuengirola. De tapas vi beställde var mycket goda. Till dem drack vi vanlig spansk öl som är helt karaktärslös men en bra törstsläckare. Vi pratade med våra bordsgranna ända till klocka var över 11 så sedan var det inte svårt att somna.

Hotellfrukosten visade sig vara riktigt bra också. Det fanns färskt bröd, ost, två sorters skinka, två sorters korv och leverpastej som pålägg. Juicen var riktigt bra. Kaffet från automaten var i min smak odrickbart men man kunde utan extra kostnad beställa en bra kaffe i baren och få den till bordet.

Efter frukost bar det av ut för att leta geocachar. Vi bestämde oss för att börja gå utmed stranden. Det är en jättefin strand, flera kilometer lång i Fuengirola. Det visade sig dock att många av cacharna var försvunna, ”mugglade” som vi geocachare säger.

Efter några timmar var vi åter nere vid stranden där vi hittade en bar där vi åt en lättare lunch innan vi fortsatte vår vandring. Fram på eftermiddagen satte vi oss på en bar för att dricka en cappuccino innan vi avslutade vårt sökande och gick tillbaka till hotellet.

På kvällen for vi med lokalbussen till Benalmadéna där min syster och svåger befann sig sedan tre veckor för att bl. a fira sina födelsedagar. Eftersom min syster fyllt 75 bara två dagar tidigare tog vi med en flaska Cava och lite tilltugg. Vi firade dem därmed lite på deras balkong innan vi gick ut för att äta en gemensam middag.

Vi hittade en jättebra restaurang, Mama Leone, nere i marinan i Benalmadéna. De hade inte tapas på meny men ”inkastaren” sa att det fixar vi och det gjorde de verkligen. Måltiden var fantastisk med ett stort antal rätter som alla var mycket välsmakande. Min syster och svåger blev speciellt nöjda då de inte varit ute och ätit tidigare eftersom de hade middag inkluderad i sin resa.

Mätta och belåtna for vi åter till Fuengirola med sista bussen.

Dagen därpå satte vi oss efter frukosten i vår hyrbil för att köra till Gibraltar. Resan tog ca 1,5 timmar. De spanska vägarna här på solkusten är i mycket gott skick.
Väl framme vid gränsen till Gibraltar parkerade vi bilen på den jättelika parkeringen på den spanska sidan. Sedan gick vi igenom passkontrollen och in i Gibraltar. Man måste passera över landningsbanan till Gibraltars flygplats för att komma in i staden. Har man otur kan man få stå och vänta medan något flygplan startar eller landar. Vi tittade upp mot den berömda klippan och kunde konstatera att den tvingade upp fuktig luft från havet vilken bildade ett moln som hela tiden växte sig allt större. Detta var ett fenomen jag aldrig tidigare sett.

Vi kryssade kring någon timme nere i stadens tråkigare delar för att leta geocachar innan vi slog oss ner på en brittisk pub, Trafalgar Sports Bar, och intog Fish and chips till lunch. Till detta drack jag äntligen en ale. Sonen som körde bil fick nöja sig med mineralvatten. Sedan tog vi linbanan upp till klippan.

Linbanan kostade 13 Euro för seniorer och något mer för vuxna. Innan vi bestämde oss för att ta linbanan erbjöds vi från flera håll att ta en guidad tur med minibuss för ca 30 Euro, upp till det som finns att se uppe på klippan. Vi bestämde oss dock för linbanan.

Väl uppe hade man en hisnande utsikt över staden Gibraltar och dess hamn samt ut över havet.

Linbanan leder upp till ett gammalt nedlagt fort. Fortet som inte verkade vara mer än från tiden för andra världskriget var sedan länge övergivet och platsen var ganska ”sunkig” och bitvis riktigt farlig. Det var branta betongtrappor, löst bråte att snubbla på och diverse rör och annat som för länge sedan borde tagits bort med tanke på alla turister som varje år åker hit upp.

Här uppe på klippan huserar Europas enda vilda apor. Det är de som är turistattraktionen. Alla skulle fotografera och filma dem, men det gäller att hålla i sina tillhörigheter för aporna nappar gärna åt sig det de kommer åt. Speciellt förtjusta verkar de vara i plastpåsar.

Efter en stunds apstudier bestämde vi oss för att gå ner till staden igen, trots att returresa med linbanan ingick i priset. Vi visste att det utmed serpentinvägen ner fanns ett antal geocachar som vi ville försöka hitta. Vi fann samtliga som vi sökte.

Väl nere i staden igen hamnade vi i en betydligt trevligare del än den vi gått på före linbanefärden. Det var en trevlig gågata som sträckte sig nästan hela vägen bort till gränsen vid flygfältet. Gågatan slutade vid ett stort torg med många barer och restauranger och vi satte oss en stund i solen och jag fick ytterligare en god ale och sonen tog en milkshake. Sonen är 47 men fick inte dricka ale eftersom han skulle köra hyrbilen.

Vi lämnade Gibraltar lagom för att hinna köra tillbaka till Fuengirola innan det blev mörkt. Nu kan vi bocka av att vi varit i Gibraltar men det är inte en plats som någon av oss kommer att vilja återvända till. Den gav inga stora bestående positiva minnen. Kanske hade det varit annorlunda om vi valt den guidade turen istället för linbana och promenad nerför berget.

Åter ”hemma” i Fuengirola tog vi en dusch på hotellet innan vi gick ut för att äta. Denna kväll blev det en enkel pasta Carbonara på en närliggande Italiensk restaurang, La Pergola, som såg trevlig ut. Därefter bums i säng och omedelbart insomnande.

Dagen därpå var det efter frukost åter dags för geocaching i Fuengirola. Vi ägnade oss nu åt utkanterna av den äldre delen av staden. Mycket trevliga områden med bostadskvarter med både radhus och flerfamiljshus. Många parker och påtagligt gott om lekplatser med många spännande lekredskap för barnen. Det var även gott om utegym.

Vi lunchtid gick vi ner till stranden där vi åt en billig lunch, sex olika tapas plus en öl för fem Euro. Riktigt gott och prisvärt. Efter lunchen gick vi ner till vattnet och doppade fötterna. Något riktigt bad var det aldrig tal om, men det fanns några få modiga som badade. Lufttemperaturen var under alla dagar kring 20 grader. Hur det var med vattentemperaturen vet jag inte annat än att det var allt för kallt för mig.

På eftermiddagen tog vi, på förslag från min syster, lokalbussen upp till den lilla fina staden Mijas som ligger ca en kvart bort. Det är en underbar liten stad med fantastisk utsikt över stranden och Medelhavet. Här finns bl. a. ett mineatyrmuseum, vilket vi dock inte besökte. Inte heller tog vi någon tur med stadens stolthet Åsnetaxi. Vi nöjde oss med att beundra utsikten, besöka den gamla borgen och kyrkan under den samt att ta en öl på en bra restaurarang med utsikt, El Olivar. Därefter återfärd med bussen ner till Fuengirola.

Sedan blev det ytterligare några timmars geocaching då vi bl. a. gick till den lilla borgen Castillo Sohail.

Slutligen gick vi ut för att äta, för min del, resans sista middag på en bra restaurang vid namn El Capricho Andaluz. Vi åt en tre rätters middag som de hade till specialpris 14.90 Euro. Mycket prisvärt.

Morgonen därpå skulle jag, efter frukost, återvända till Stockholm med ett plan som gick vid lunchtid. Sonen skulle stanna ytterligare några dagar i Spanien. Han körde mig till flygplatsen i Malaga där jag väntade någon timme innan planet tog mig tillbaka till ett Stockholm med snöblask och nollgradigt.

Costa del Sol var en positiv upplevelse. Jag återvänder gärna dit. Klimatet, maten och naturen är tilltalande. Det är enkelt och billigt att åka mellan orterna med lokalbussarna.

Fuengirolas gamla del består av många små bilfria gränder kantade av citrusträd och restauranger och barer ligger tätt.
Lördag 28 Oktober 2017 - Visingsö
Visingsö har jag känt till allt sedan skolans geografi- och historielektioner. Jag har åkt förbi Vättern och Gränna åtskilliga gånger och tittat ut mot ön. Jag har tänkt att dit vill jag åka någon gång, men jag har alltid haft ett annat mål då dessa tankar passerat min hjärna.

För några år sedan läste jag Jan Guillous böcker i Arn-serien och blev än mer nyfiken på ön. Trots det har jag ändå inte kommit mig för att åka dit.

Nu går mitt äldsta barnbarn på folkhögskolan, Braheskolan i Kumlaby på Visingsö. Hon hade varit hemma i Stockholm på höstlov och vi bestämde oss för att skjutsa henne tillbaka till Visingsö.

Vilken upplevelse det blev.

Tre timmars bilresa från Stockholm till Gränna. Färja 25 minuter till Visingsö.
Incheckning på Wisingsö Hotell & Konferens där vi bokat rum för en natt. Hotellet ägs av samma stiftelse som driver Braheskolan. Skolan och hotellet är vackert beläget mitt på ön i Kumlaby.

Hotellet består av ett antal låghus med rum för två med dusch och WC samt gemensamhetsutrymmen såsom pentry och allrum. Mitt i anläggningen finns ett stort bibliotek.

Ett gammalt vackert hus från förra sekelskiftet är skolans och hotellets restaurang, Restaurang Framnäs, där man kan äta den frukost som ingår i hotellpriset. Här kan man också äta lunch och middag samt dricka kaffe.

På ön finns också en Thairestaurang, Talay Thai som har överraskande bra thai-mat. Vi tillbringade ett par timmar där på ankomstdagens kväll. Resten av kvällen tillbringade vi tillsammans med vårt barnbarn för långa givande samtal om livet och hennes studier och framtidsplaner.

Dagen därpå utforskade vi det viktigaste på ön, de mest berömda sevärdheterna. Först for vi norrut på ön tills allmän väg tog slut. Vi noterade att de flesta husen var mycket välskötta och såg nästan nymålade ut. Landskapet är mycket vackert.

Sedan vände vi söderut. Först tillbaka till Kumlaby, där man om man har mer tid kan dels besöka Kumlaby medeltida kyrka. Kyrkan har vackra målningar från 1400-talet. Har man tid och ork kan man också klättra upp i kyrktornet. Tornet har platt topp vilket är en skapelse från Pehr Brahe d. y. som tyckte att man från denna utsiktspunkt skulle kunna studera stjärnhimlen. Vi tyckte dock att det blåste för mycket denna dag för att gå upp där och betrakta utsikten.

I Kumlaby finns också i det gamla Tingshuset /Visingsö museum med glimtar av Visingsös historia.

Vi for förbi det och Thairestaurangen som vi besökt dagen innan. Där ligger ett Nostalgimuseum där man bl.a. kan beskåda diverse gamla jordbruksredskap, traktorer och en gammal BP bensinmack och verkstad.

Vi satte dock kurs mot ”Sveriges första huvudstad” Näs slottsruin längst söderut på ön. Härifrån styrdes ”Sverige” under medeltiden. 1318 brändes borgen och delar av den har med tiden rasat ner i Vättern. Det var dock intressant att gå här. Denna borg har en central betydelse i delar av Arn-böckerna. Det var här som Eriksätten och Sverkersätten ”turades om” att regera. Fyra medeltida kungar dog här på Visingsö. Även Birger Jarl dog på Visingsö.

Idag finns inte så mycket kvar av borgen men du bör gå in i det runda rum som finns och ställa dig mitt i rummet och tala. Akustiken är mycket märklig.
Då man kör runt på ön förvånas åtminstone jag över att här finns så många olika sorters träd. Att man på 1800-talet planterat 300.000 ekar på ön för att säkra statens behov av virke till fartyg visste jag sedan tidigare men att det skulle finnas bok, lärk och mullbärsträd visste jag inte.
Vi såg också en ”julgransodling” som till och med hade flera färdigklädda julgranar.

I närheten av färjeläget ligger ruinen efter Visingsborgs slott som uppfördes under Per Brahe d.ä. mellan 1573 och 1662. Slottet förstördes vid en brand 1718. Branden tros vara anlagd av de ryska krigsfångar som vid den tiden vistades i slottet som då var fångläger efter Karl XII’s krig.
Slottet var under sin storhetstid mycket vackert både utvändigt och invändigt. Nu återstår bara befästningsmurarna och den södra längans murar.

I närheten av Visingsborgs slottsruin ligger Brahekyrkan som är öns församlingskyrka och i dess närhet ligger två stora korsvirkeshus, de sk. Kungsladorna från 1730-talet.

Som ni ser är ön full av fornlämningar. Vi var på ön endast ett knappt dygn men under vår korta resa hann vi se det ”viktigaste”. Vi for förbi ett stort antal gravhögar. Vi såg också att det på ett ställe finns en Hällkista från stenåldern, men man kan inte hinna allt vid ett kort besök.

Det finns kanske anledning att återvända någon sommar då man kan färdas runt på ön med s.k. Remmalag, öns populära hästskjutsar.

Vi lämnade dock Visingsö med den nya stora färjan till Gränna. Vi var mycket nöjda med vårt besök på Vätterns pärla.

Under turistsäsong finns flera boenden, butiker och restauranger på ön. Resan med bilfärjan från Gränna kostar ToR (2017) 200 kr för en personbil.
På ön kan man hyra cykel på flera ställen. Cykel är troligen det bästa sättet att se Visingsö.
Lördag 2 September 2017 - Kroatien
Dag 1
Klockan ska ringa kl. 03.15 men vi är vakna redan vid 02.30. Taxin ska hämta oss kl. 04.00 för färd till Arlanda där planet ska avgå kl. 06.35. Det är lördag 2 september 2017.

Vi blir skjutsade ut till Arlanda av en mycket trevlig chafför som dessutom kör mjukt och fint.

Incheckningen har jag redan gjort via SAS App så det är bara att ta ut bagageremsor och lämna bagaget i ”Bagage-Drop”.
Sedan blir väntan ganska lång i terminalen innan vi bordar och kommer iväg mot Split på tid.

Under resan ner äter vi frukost och slumrar en stund för att kompensera för lite förlorad nattsömn.

Vi landar i Split något försnade på grund av motvind. Vi får snabbt vårt bagage och går ut till en väntade transfer. Det är bara vi i minibussen som ska ut på krysning, övriga ska på andra ”äventyr” i Kroatien. Transfern tar bara 10 minuter. Det är nära från flygplatsen till den lilla staden Trogir.
Vi letar reda på vår båt bland alla utflyktsbåtar som i 3 – 4 dubbla led ligger utmed kajen i Trogir. Vår båt heter Kapetan Kuka ( det betyder Kapten Krok, som i berättelsen om Peter Pan) och den båten ligger längst bort från där vi blir avsläppta.

Vi stiger ombord och får hjälp med vårt bagage. Vi tas emot av Sandra (kaptenens dotter) som ger oss vår hyttnyckel. Hytten visar sig vara större än vi väntat oss, så det var den första av alla positiva upplevelser.
Undersängen har plats för två personer så ingen av oss behöver klättra upp i överslafen.

Ett litet toalett- och duschrum finns också i hytten samt ett klädskåp. Hytten har en rund ventil (fönster).

Då vi installerat oss går vi en sväng ut på stan som vi i och för sig varit i tidigare. Vi väntar fortfarande på andra passagerare så avgång från Trogir blir först om ett par timmar.

Då vi kommit åter till båten går vi upp på däck där vi bekantar oss med några av de andra passagerana.
Det visar sig att vi är de enda svenskarna ombord och därutöver är det ett franskt par och 24 tyskar.

Det innebär att den mesta informationen kommer att ges i första hand på tyska. Sandra som är ”allt i allo” ombord klarar dock båda språken utmärkt.
Fransmännen får det dock lite jobbigt då de inte kan någon tyska och ganska dålig engelska.

De visar sig vara mycket trevliga människor och vi slår oss i slang med dem och äter sedan samtliga måltider tillsammans. Jag förstår både tyska och engelska och kan på så vis hjälpa dem till rätta.

Då samtliga passagerare kommit ombord kastar vi loss och ger oss av från Trogir samtidigt som vi intar vår lunch. Vi stävar ut runt ön Čiovo för att efter lunchen leta rätt på en lämplig vik för resans första badstopp.

Det är underbart att åter få bada i det kristallklara vattnet i Adriatiska havet. Det är aningen kallare än det varit tidigare år då vi varit här. Det kan nog bero på att vi nu badar från båten en bit från land, alltså inte vid någon strand som tidigare gånger. Temperaturen ligger på ca. 21 – 22 grader. Badstoppet denna dag blir ganska kort men skönt.

Vi styr sedan vidare mot dagens mål, Split, där vi ska ligga i hamn över natten.

I Split går vi på guidad tur i Diokletianpalatset. Palatset byggdes under den tid då rommarna var herrar över Dalmatien, den del av Kroatien där vi nu befinner oss. Palatset uppfördes av den romerska kejsaren Diocletianus i slutet av 200-talet efter Kristus och innesluter de gamla delarna av staden Split. Det omkring 30 000 kvadratmeter stora palatset är en av de största bevarade romerska byggnaderna i världen.

Innanför palatsets murar ligger också Sankt Domnius katedral och kejsaren Diocletianus mausoleum. År 1979 blev palatset Kroatiens tredje världsarv.
Strax utanför palatsets norra post, Guldporten (Porta Aurea) står en jättestor staty av en biskop, Gregorius av Nin (Grgur Ninski). Det sägs bringa lycka att vidröra biskopsstatyns stortå, vilket lett till stt den genom åren blivit så sliten att den glänser som guld av all beröring. Att den norra porten kallas Guldporten beror på att det var den vägen pengar och annat värdefullt fördes in i palatset.

Efter den guidade rundturen var det fri tid att disponera i Split.

Dag 2
Tidigt på morgonen vaknade jag efter att ha sovit mycket gott ombord. Fartyget lämnade Split vid sjutiden och vi satte kurs mot dagens mål som var ön Hvar. Vi äter vår första frukost ombord och kan konstatera att även den var bättre än väntat. Det fanns allt vi ville ha. Yoghurt med müsli, gott bröd, ost, salami, marmelad för dem som så önskade, juice, kaffe, te och frukt.

Vädret var dock inte med oss denna morgon. Det regnade och blåste en del under förmiddagen. Det var lite gungigt då vi gick över det stora öppna vattnet med riktning mot den stora ön Brač. Då vi närmade Kroatiens mest berömda badstand Zlatni Rat, på ön Brač, började molntäcket på att spricka upp en aning. Vi stannade dock inte för bad vi Zlatni Rat på grund av vädret. Zlatni Rat är en grusrevel som sticker ut från ön och den är känd för att ändra form till följd av starka vindar och strömmar.

Vi fortsätter mot ljusningen i molnen och mot ön Hvar. Då vi närmar oss den mycket långsträckta ön letar vi upp en vik där vi kan bada. Kaptenen känner den här skärgården som sin egen ficka, men det gör alla de andra kaptenerna också så det är sällan vi blir ensamma om någon badvik. Det är dock lika underbart att bada denna dag.

Efter badet äter vi lunch medan färden fortsätter. Lunchen är väl tilltagen men vi behöver förbättra den smakmässigt med både salt och peppar för att det ska smaka något. Lunchen består varje gång av soppa, huvudrätt och dessert.

Vi får nu information om att vi ska göra avsteg från det planerade programmet och inte övernatta i Hvar utan fortsätta till Korčula istället.
På vägen dit gör vi ytterligare ett stopp för bad vilket givetvis ingen har något emot.

Vi glider så småningom in mot Stari Grad Korčula, staden där Marco Polo anses vara född. En mycket vacker stad som också brukar kallas för ”Lilla Dubrovnik”. I hamnen är det trångt och vi får vänta på vår tur att lägga till. Vi blir totalt fem båtar som samsas om samma kajplats, d v s vi ligger förtöjda jämsides och vilket gör att man går genom en eller flera båtar för att komma till landgången och iland.

Vi vandrar runt i de trånga gränderna, letar upp Marco Polos födelsehus, strövar efter en strandpromenad med många små restauranger och caféer. Slutligen hittar vi en där vi får utsikt över vattnet. Här slår vi oss ner och beställer en tomatsoppa samt öl respektive äppeljuice därtill, och så bröd förstås. Här sitter vi sedan och ser den vackra solnedgången medan vi avnjuter den goda, mustiga soppan.

Vi återvänder till båten innan det blir riktigt mörkt.

Dag 3
Jag vaknar som vanligt tidigt och går upp på däck medan hustrun sover vidare. På akterdäck sitter Amanda från Berlin. Vi börjartala om allt möjligt intressant, en vana som vi sedan fortsätter med varje morgon under resten av resan.

Medan vi sitter där och samtalar blir det dags för avfärd och klockan åtta serveras frukost.

Idag går färden mot Dubrovnik. Men först ska vi förstås ha en badpause. Dagens badpause blir på en av resan vackraste platser, vid en av Elaphitiöarna, som ligger norr om Dubrovnik.

Framme i Dubrovnik lägger vi först till under den vackra bron norr om stadens nya hamn. Här tar vi ombord den lokala guiden som berättar lite för oss om Dubrovnik och om den guidade visningen av den gamla staden, (Stari Grad) Dubrovnik. Båten kör sedan in i den nya hamnen eftersom det nu finns plats vid kajen där en av färjorna brukar ligga.

Vi tar lokalbussen in till gamla staden. Det tar ca 15 minuter, och bussen är proppfull med människor. Bussbiljetten kostar 12 Kn (Kuna) om man köper den i något inköpsställe före påstigning. Köper man den på bussen av chaffören så kostar den 15 Kn. Biljetten är giltig i en och en halv timme.

Vi går inte med på den guidade rundturen i gamla staden eftersom vi bara för några år sedan tillbringade en hel vecka i Dubrovnik med omgivningar. Vi tar istället kabinbanan upp till toppen av berget Srđ. Härifrån har man en vidunderlig utsikt över Dubrovnik och den omgivande skärgården. Förra gången vi var här ösregnade det, men nu var vädret strålande och sikten magnifik.

Efter nedfärden gick vi in genom en av portarna i muren till den gamla stadenför en liten tur inne i den fantastiska medeltida staden Dubrovnik.

Om du åker hit ska du givetvis gå en guidad tur i staden och absolut inte missa att gå runt staden uppe på ringmuren. Det kostar inträde men är väl värt pengarna. Tänk dock på att det kan bli väldigt varmt att gå där mitt på dagen, så ta med vatten. Det tar en till en och en halv timme att gå runt hela mursträckan. Det är helt omöjligt att genomföra denna vandring för den som har svårt att gå. Vandringen börjar med en lång brant trappa. Handikappanpassning visste man inget om på medeltiden.

Vi åkte dock tillbaka mot nya hamnen med lokalbussen men steg av tidigare och tog en promenad till ett ställe mellan områdena Lapad och Babin kuk (ja det heter så). Där finns en underbar ”Promenad” kantad med små caféer och restauranger. En fantastis plats att strosa utmed och att sätta sig ner för en öl eller något annat. Denna promenad leder sedan ner till en vik där vi badade varje dag under vår förra vistelse i Dubrovnik. Här stannade vi och såg på solnedgången innan vi promenerade de ca två kilometerna tillbaka till båten.

Dag 4
Dagen började som tidigare med en liten pratstund på akterdäck och därefter frukost innan båten lämnade hamnen och vi satte kurs mot dagens, mål ön Mljet. På vägen mot Mljet passerade vi åter de vackra Elaphitiöarna men denna gång stannade vi inte för att bada där.

Vi stävade vidare över större vatten innan vi nådde Mljet där vi före lunch letade upp en skyddad vik för dagens badpause. Vi fick som vanligt sällskap av ett par andra båtar som gjorde samma rutt som vi.

Efter badet var det åter tid för lunch innan vi fortsatte mot huvudorten Pomena på ön Mljet. En stor del av ön är nationalpark och det kostar 125 Kn i inträde om man vill ge sig in på promenad i själva parken. Det är en mycket vacker natur och de stora sevärdheterna är den lilla och den stora saltsjön. De båda sjöarna är förbundna men en trång kanal genom vilket det är en startk ström. Här är det mycket populärt att bada.

På en ö i den stora sjön ligger ett gammalt kloster. Till klostret kan man åka med en båt som går ca en gång i timmen. Ska du hinna gå runt sjöarna samt besöka klostret måste du ha gott om tid. Vi hade inte tid att åka till klostret. Då skulle vi ha missat avgångstiden för vår båt. Vi var dock fyra tappra som tog en rejäl promenad i den vackra nationalparken, trots kostnaden.

Klockan 17 var det avgång från Mljet för att gå till natthamn i Lumbarda, en liten ort på ön Korčula. Lumbarda var en mycket liten ort men här var lugnt och fint. Vi gick ut och hittade ortens bästa hotell där vi med utsikt över hamnen åt ännu en utsökt god tomatsoppa med bröd och öl därtill.
I mörkret letade vi oss sedan tillbaka till vår båt för att åter krypa till kojs.

Dag 5
Som vanligt tidigt upp. Jag hann med en kort promenad i hamnen före avgång, pratstund på akterdäck och frukost som vanligt kockan åtta.
Dagens mål var åter ön Hvar som vi på grund av andra dagens relativt dåliga väder missade. Det var då meningen att vi skulle ha åkt till huvudstaden på Hvar, vilken också heter Hvar. Nu blev det dags för den idag istället.

Det började med en något gungig överfart från Korčula mot Hvar. Vi fann dock en mycket lugn och fin badvik på ön Šćedro där vi stannade både för att bada och att inta vår lunch.

Hamnen i Hvar är liten och mycket hårt trafikerad av alla krysnningsbåtar av samma typ som vår samt även av färjor som går mellan öarna. Vi fick göra ett snabbt stopp vid kaj så att vi kunde gå iland. Vi fick sedan två timmar på oss i staden medan båten fick gå ut och lägga sig på redden i väntan på att åter plocka upp oss.

Vi vandrade runt och tittade på de gamla byggnaderna i staden som även den har mycket gamla anor. Det var mycket varmt den här dagen och ganska snart bestämde vi oss för att söka skugga på en utmärkt liten restaurang där vi svalkade oss med öl repektive juice medan vi tittade på människor som gick förbi och folk som badade vid en lilla stranden strax bredvid.

Då det var tid att gå ombord på båten igen vad det nära att jag blev akterseglad då jag inte uppmärksammade att vår båt inte låg vid kajen utan utanpå en annan, större båt. Det gick dock bra och jag kom med.

Eftersom det var omöjligt att ligga vid kaj i Hvar under natten bestämde kaptenen att vi skulle gå till en liten mindre ort, Stiniva, på Hvar där det finns en pir vid vilken vi kunde ligga. Här kunde man också ta sig ett kvällsdopp om man så önskade, vilket jag naturligtvis gjorde. Då vi skulle lägga till vid piren var en större fritidssegelbåt tvungen att flytta på sig för att vi skulle få plats.

I det lilla samhället Stiniva finns bara ett 15-tal hus och en kyrka men inga restauranger varför det passade alldeles utmärkt att denna kväll genomföra den i resans pris ingående ”Captains dinner”. Det blev en utsökt tre rätters måltid i barbecue stil. Vi bjöds på grillad kyckling, grillad lammkorv och den för Balkan så typiska cevapcici, en köttfärsjärpe kan man väl likna den vid men med annan kryddning än vad vi brukar göra i Sverige. Civapcici har sitt ursprung i Bosnien-Herzegovina men serveras i hela det forna Jugoslavien.

Efter den middagen var man så mätt så att något månskensbad som vi talat om blev det inte fråga om. Då hade vi nog sjunkit.

Dag 6
Denna morgon började inte som vanligt. Först blev det morgondopp. Sedan samtal på akterdäck och därefter frukost medan vi lämnade ön Hvar med destination ön Šolta.

Vi korsade åter ett större vatten men fann en skyddad vik på Šolta där vi kunde bada en god stund innan det var dags för lunch. Denna vik kände kaptenen och hans dotter Sandra mycket väl eftersom ön Šolta är deras hem.

Här i den skyddade viken badade vi och njöt i solen väl medvetna om att resan börja närma sig sitt slut.

Då vi åter ätit lunch under trevligt samspråk med våra vänner från Paris var det åter dags att dra upp ankaret och sätta fart på båten. Vi skulle nu bara gå runt ön till andra sidan. Vår nästa natthamn heter Stomrska. Den verkliga hemmahamnen för båten och dess kapten samt delar av den övriga besättningen.

Här fick vi också lov att ”skrämma bort” några andra båtar innan vi kunde komma in till kaj. Här mötte oss kaptenens fru och svärföräldrar. Kaptenens fru driver ett Bed and Breakfast på ön men nu ville hon givetvis träffa sin man och sin dotter en stund.

Vi gick ut på en liten promenad i Stomarska och fann en restaurang utmend kajen där vi åt en pizza och drack öl och juice. Sedan gick vi tillbaka till båten. Hustrun gick till sängs men jag blev sittande på akterdäck i samspråk med några av de tyska passagerana innan det blev dags även för mig att krypa till kojs.

Dag 7
Sista dagen till sjöss. Jag vaknade ännu tidigare än vanligt och gav mig ut på en liten promenad. Då jag var på väg tillbaka mot båten kände jag regnstänk och ökade därför på stegen för att hinna tillbaka och rädda våra badkläder som hängde på tork på däck.

Jag hann precis ta ner dem innan regnet satte igång på allvar. Regnet vräkte ner. Sedan kom åska med rejäla blixtar och dunder. En gång small det till rakt över oss. Regnet och åskvädret varade inte mer än en timme så innan vi ätit vår frukost och det var dags för båten att lämna Stomrska för färd mot startpunkten Trogir så sken solen åter.

Då vi lämnade Stomorska stod kaptenens fru och svärföräldrar längst ut på piren och vinkade farväl. Kaptenen körde ett extra varv och tutade innan vi verkligen lämnade hamnen i Stomarska.

Vi ”stampade” på i ganska hård vind under överfarten från Šolta mot fastlandet där vi kunde se Split på avstånd. Vi observerade också alla färjor som var på väg ut från Split med olika destinationer.

Vi letade åter en skyddad badvik då vi närmade oss fastlandet och öarna utanför Trogir, Čiovo och Sveta. Fullt överallt. Det blev att ankra upp i sundet mellan de båda öarna, dock något närmare Sveta för att åstadkomma aningen lä.

Här märkte vi att det kändes något kallare att bada. Man kände av att det var strömt i sundet och lite jobbigare att simma tillbaka till båten.
Vi var inte den enda båt som ankrade upp här i sundet. Efter lunchen som vi intog liggande still för ankar upptäckte vi att vi nu var en hel liten armada med båtar som tagit detta som sista stopp innan slutetappen in till Trogir.

Väl vid kaj i Trogir fick vi information om vad som gällde för hemresedagen samt den guidade turen i Trogir senare på eftermiddagen. Guidningen i Trogir blev fantastiskt bra eftersom vår lilla grupp som ville ha guidning på engelska fick en jättebra guide. Hur den tyskspråkiga guiden var kan jag inte säga något om.

Trogir är en fantastisk liten medeltidsstad med endast 300 innevånare på den lilla huvudön som även den en gång varit omgärdad av en ringmur. Här finns en hel rad unika sevärdheter som jag inte tänker gå närmare in på. Trogir finns med på UNESCOs värlsdarvslista precis som Dubrovnik och palatset i Split.

Vi skulle åka med ett tidigt plan nästa morgon och därför med en än tidigare tranfer till Split så vi var tvungna att ägna kvällen åt att packa. Vi hann dock med att ta en liten promenad i staden och att äta en sista kroatisk tomatsoppa, troligen den bästa av de fyra vi ätit under resan.
Sedan var det tidigt tack och godnatt, men först för säkerhets skull, ta avsked av våra vänner från Paris och av Amanda från Berlin.

Dag 8
Hemresedagen fick vi en begränsad frukost före alla andra. Sandra eller om det var kocken hade gjort i ordning smörgåsar och vatten som vi fick med oss för att äta på flygplatsen men vi hann åtminstone äta en av dem till kaffet som fanns färdigt ombord.

När vi stjälpt i oss morgonkaffet bar vi iland vårt bagage. Och anmälde oss hos ”agenturen” Idriva på kajen. De följde med oss till vår väntande minibuss som på mindre än en kvart tog oss till flygplatsen i Split.

Incheckningen gick snabbt och utan någon väntan alls. Det var något trångt vid säkerhetskontrollen. Sedan blev det som väntat fruktansvärt trångt då vi kommit upp i avgångshallen. Flygplatsen i split är inte rustad för den turistström som man upplever numera. Den är byggd för den turistström som man hade under 1960-talet.

Sittplatser är det ont om. Det är långa köer om man vill köpa något att äta och antalet gater är endast sju eller åtta. Det finns inga pirer ut till planen utan då man passerat gate åker man buss eller går ut till planet.

Vi kom dock iväg på tid och resan hem gick på mindre än tre timmar. I Stockholm var det acceptabla 16 grader och uppehållsväder så vi tog buss och pendeltåg sista biten hem.

Sammanfattning
En fantastisk resa som vi gärna gör om ett annat år var till ända. Det finns massor av båtar och många olika rutter i den Kroatiska skärgården. Vi kommer absolut tillbaka till Kroatien. Detta var vår femte resa dit.

Denna resa hade vi bokat via Kroatienspecialisten och kostnaden per person var (2017) 9.980 SEK inklusive transfer. Det omfattar flyg och kryssning med halvpension.

Kroatien är oerhört vackert och det är förhållandevis billigt att gå ut och äta. Allt naturligtvis beroende på vad man vill äta. En stor öl kostar mellan 20 – 25 Kn d v s ca. 25 - 30 SEK.
Söndag 30 Juli 2017 - Bohuslän
Vi såg en annons i DN våren 2016 om en tre dagars kryssning med Svenska Västkustlinjen från Göteborg till Strömstad. Det passade inte den sommaren men våren 2017 fick vi se samma annons och då slog vi till och bokade in oss i månadsskiftet juli – augusti.

Resan genomförs med M/S Nya Skärgården, byggd på Motala Verkstad 1915. Hon har sedan dess haft ett brokigt öde både som passagerarfartyg på både ost- och västkusten och under sin sämsta tid som sandpråm. Numera är hon renoverad till originalskick.

DAG 1

Vi vistades först ett regnigt dygn i Göteborg men söndag morgon då det var dags för avfärd, klockan 08.00, var det upphållsväder. Dock såg prognosen dyster ut för de närmaste dygnen. Prognosen förebådade regnskurar varje dag.

Vi steg om bord på M/S Nya Skärgården vid Maritiman i Göteborg allt under dragspelsmusik av styrman Dan Fors. Då vi, samtliga 80 passagerare med vårt bagage, var ombord lade vi loss och backade ut i Göta älv och vände stäven mot havet.

Då vi lämnat Kulturbåtarna vid Maritiman passerade vi alla de kända Göteborgssiluetterna, Navigationsskolan, Skansen Kronan och sjöfartsmonumentet på den ena sidan älven och den stora kranen vid det nedlagda Eriksbergsvarvet och allt som byggts på de gamla varvsområdena på den andra sidan. Sedan stävade vi ut under den mäktiga Älvsborgsbron och vidare ut mot havet. Vi såg fartyg som låg på redden i väntan på att kunna gå in till kaj innan vi girade mot norr och dagens första strandhugg.

Under denna första del av resan fick vi hela besättningen presenterad för oss. Kapten Olle, kocken Filippo, jungman Elin samt matroserna Frida och Linnea. Alla presenterades av styrman Dan. Dan gav oss också nödvändig säkerhetsinformation samt en del annan praktisk information för resan. Därefter var det fritt fram att röra sig som man ville på båten.

I strålande väder stävade vi förbi Nötö, Grötö, Hönö, Öckerö och Björkö på vår färd mot Marstrand. Vartefter som vi tog oss fram i den Bohuslänska skärgården fick vi geografisk, historisk och politisk guidning av Dan på ett mycket trevligt, humoristiskt och pedagogiskt sätt.

Vi fick också lära oss att då vi passerade områden som var öppna utifrån havet, utan skyddande öar, skulle vi samlas i salongen för att genom att sjunga allsång tänka mindre på att dyningen fick fartyget att rulla. Detta var en rutin som upprepades ett antal gånger under resan alla tre dagar. Det gjorde att vi före ankomsten till Strömstad nästan kunde texten till Nya Skärgårdens vals, som skrivits av styrman Dan. Vi sjöng givetvis både Taube och Lasse Dahlkvist också.

Under sittningarna i salongen hade vi också trevliga diskussioner med våra medpassagerare.

Vi styrde in mellan Klåverön och Koön och lade till vid kaj i Marstrand. I Marstrand låg vi en timme då vi dels hann med att gå upp till Carlstens fästning där det precis då jag kom dit startade ett litet historiskt skådespel/parad med kommendant, drabanter, tjuvar och fångvaktare samt skökor.

Vidare hann man med att titta på den gamla fina träbebyggelsen med bl. a. det gamla badhotellet.

Då vi kastat loss från Marstrand serverades vi en utmärkt lunch ombord. Vi imponerades av vad Filippo åstadkommit i den trånga byssan under fördäck. Huvudrätt för dagen var en baconlindad köttfärslimpa med en mycket god sås. Till det givetvis sallad och potatis. Till detta kunde var och en från baren, på egen bekostnad, beställa det man önskade dricka till maten. Både flera sorters öl och vin fanns att tillgå.

På Marstrandsfjorden passerades Åstol. Därefter passerade vi Rönnäng, Klädesholmen och Skärhamn på Tjörn. Vidare gick vi genom Härösund, förbi Mollösund, Bråtö och Käringön. Sedan började vi komma upp i farvattnen med ortsnamn som man känner igen från Evert Taubes visor såsom Morlanda, Flatön och Malö. Vi gick i sundet på ostsidan om Skaftölandet innan vi kom ut i Gullmarsfjorden. Precis innan vi kom fram till slutmålet för dagen passerade vi ett vackert segelfartyg för fulla segel. Hon hette Atene.

Den första övernattningen hade man vid bokningen haft möjlighet att välja på antingen Hotell i Lysekil eller Hotell Gullmarsstrand i Fiskebäckskil. För de flesta av oss passagerare hade valet fallit på Gullmarsstrand. Vi steg iland med vårt bagage och installerade oss på den fina, moderna hotellanläggningen alldeses vid bryggan där vi stigit i land. Alla rum var i markplanet. Rummen var ljusa och fina. Kvällen spenderade var och som den ville. Somliga hade förbeställt en tre rätters middag vilket jag var glad att vi inte gjort. Vi var fortfarande mätta efter lunchen. Vi tog en promenad på ca 1,5 km till ortens livsmedelsbutik och inhandlade lite lätt att äta samt att dricka. Sedan blev det tidigt i säng, det är jobbigt att vara till sjöss. Vi var mycket nöjda med vår första dag ombord med mycket att se, mycket nya lärdomar om Bohusläns historia med både sillperioder och förhistoriska boplatser på Orust. Vi sov mycket gott och kände hur sängen gungade så smått fast vi befann oss på land.

DAG 2

Vi begav oss till frukostmatsalen på hotellet så snart de öppnade och läst oss väl smaka av en alldeles utmärkt frukost innehållande det mesta man kan begära. Dock kan jag inte äta hur mycket som helst vid sjutiden på morgonen.

Efter frukosten blev det en kort morgonpromenad i det vackra, pittoreska Fiskebäckskil innan det var tid att packa och åter gå ut på bryggan i väntan på M/S Nya Skärgården som kom från Lysekil för att åter ta oss ombord. Återigen hälsades vi med dragspelsmusik då vi klev ombord.
Målet för dagen var Tanum Strand vid Grebbestad. Men först skulle vi göra strandhugg i Smögen.

På vägen mot Smögen passerade vi Bohus Malmön och nu började vi ana att vi var i den del av Bohuslän som präglats av stenindustrin. Då vi rundat Malmön och närmade oss Kungshamn kunde vi se Hållö fyr innan vi girade in mot kajen i Smögen.

I Smögen sken solen från en nästan molnfri himmel. Här hade vi ca. en timme på oss att vandra runt och se på Smögen innan det var tid att äta lunch ombord medan vi fortfarande låg vid kaj.
Jag passade på att inhandla ca. ett hekto räkor som jag, sittande på fördäck, satte i mig som förrätt innan den utsökta fiskmåltiden ombord. Vi bjöds denna dag på pocherad torsk med en fantastisk räkrik skagenröra, en god örtsås och kokt potatis.

Efter lunchen kastade vi åter loss och styrde in mellan Smögen och Kungshamn, förbi ABBA-fabriken som gör Kalles kaviar. Sedan for vi strax in i Sotenkanalen, som är både naturlig och grävd/sprängd.

Vi hade möjlighet att röra oss fritt på båten och jag gjorde flera besök uppe på bryggan hos kapten Olle för att prata med denne mycket trevlige och humoristiske man, vars kärva yttre alls inte stämde med ”innehållet”. På bryggan fick jag se både den gamla tekniken som var original för båten men också all moden utrustning såsom radar och elektroniskt sjökort på vilket man dels kunde se vår egen båt men också alla andra båtar som fanns i området. Varje båt representerades av en liten triangel och fartygsnamnet, med triangelns vassaste spets i färdriktningen. Om man lade ”musmarkören” över en sådan triangel kunde man få information om fartygets destination, tonnage, last mm.

Nya Skärgården styrs idag i första hand med en liten Joystick eller något som ser ut som en liten ”spel-konsol”, men det finns också en riktig gammal hederlig fartygsratt.

Efter Sotenkanalen kom några passager där havet låg på utan skyddande öar och det var tid för mer allsång innan vi for in innanför Hamburgö och passerade Hamburgsund. Därefter passerade vi Fjällbacka, Valön, Musön och Otterön innan vi var framme vid dagens mål Tanum Strand.

Vi lade till alldeles invid den stora hotell- och semesteranläggningen och tog åter vårt bagage och checkade in på det utmärkta hotellet för natten. Även här kunde den som ville äta en trerätters middag men vi valde att ta en ca. 1,5 km. promenad genom skogen in till Grebbestad. Där åt vi fish and chips med lokalbryggt öl från Sveriges äldsta mikrobryggeri på en alla de små restaurangerna.
Efter maten kostade vi på oss att för 30 kr bli fraktade tillbaka till Tanum Strand med det lilla sightseeingtåget Tuffe Wiktor.

Det blev en kväll med vacker solnedgång över Tanum Strand men vi somnade långt innan den kunde beskådas. Vi såg den bara på bild dagen efter.

DAG 3
Tidig frukost, vår vana trogen. Även denna hotellfrukost innehöll det mesta man kan önska. Sedan var det dags att packa och lämna den fina anläggningen och alla stora tjusiga båtar, de flesta med norsk flagg.

Vi gick om bord för vår sista dag till sjöss. Först på programmet stod besök på Koster och därefter färd till Strömstad.

Efter passagen av Grebbestad passerades Tjurpannans naturreservat. Utanför Tjurpannan brukar det vara riktigt gungigt då havet här ligger på ordentligt. Vi kallades till salongen för allsång men istället blev det en quiz med frågor om allt vi sett och hört under färden. Priset en flaska skumpa till det vinnande laget. Då vi passerat Tjurpannan gick vi genom Havstenssund och sundet mellan Resö och Lindön innan vi kom ut på öppnare vatten igen utanför Rossö. Här ute där havet ligger på var det åter tillfälle till allsång i salongen.

Ute på Kosterhavet såg vi flera trålare som låg och trålade räkor. Runt om trålarna var det massor av måsar. Då vi kommit lite i lä av SydKoster slog kapten av på farten och vi blev liggande alldeles stilla medan vi serverades dagens lunch. Lunchen denna sista dag bestod av sallad, helstekt fläskfilé och potatis. Till både denna och övriga måltider serverades också ett mycket gott, ombord-gräddat fröknäckebröd.

Då lunchen var avklarade stävade vi mot Kostersundet och den lilla orten Långegärde på SydKoster. Därifrån kunde man antingen promenera de ca. 3,5 km till Ekenäs där vi åter skulle bli upphämtade av Nya Skärgården. Vi som de flesta andra passagerarna hade dock valt att betal 120 kr extra för transport med guidning över ön. Guidningen började med att Douglas (som bor på SydKoster) berättade lite om Kosteröarna och Kosterhavets nationalpark. Vi fick också veta en hel del om den roll Koster spelat under andra världskriget.

Efter denna genomgång steg vi upp i de fordon (en mindre eldriven buss och traktor med släp) som skulle föra oss till Ekenäs. På vägen stannade vi dock vid Kosters Trädgårdar, ett ekologiskt drivet kollektiv som odlar allt möjligt både inhemskt och exotiskt. Där fick vi en guidning av dem som startat stället och vi kunde dessutom vandra runt själva en stund. Sedan bar det av förbi Kosters kyrka ner till Ekenäs när vi besökte Naturum som är en del av nationalparken. Här såg vi en ca 15 minuter lång film och det som finns under ytan i nationalparken. Jag hade ingen aning om att vi i svenska vatten har så många vackra koraller och exotiska fiskar.

Slutligen var det tid att åter gå ombord för den sista etappen in till Strömstad. Före avfärd från Koster fanns det tillfälle till dans på fördäck till tonerna av bl. a. Nya Skärgårdens vals från styrman Dans dragspel. Tyvärr var det endast ett fåtal som hörsammade kallelsen till en vals på fördäck. En av dem som inte gjorde det var jag själv. Jag dansar ju tyvärr inte.

Färden in till Strömstad gick på ca 45 minuter och där tog det roliga slut. Det var bara att skiljas från den trevliga besättningen och medpassagerarna.

Sedan for de flesta av oss med buss tillbaka till Göteborg. Bussresan ingick i resans pris. Vi anlände till Göteborg C. knappt 10 minuter innan sista tåget till Stockholm skulle avgå. Vi hade biljetter till det och det blev lite stressigt att få ut sin väska ur bussen och springa ut till perrongen vid spår 3 och det väntande snabbtåget mot Stockholm.

Tre oförglömliga dagar var till ända. Av det prognostiserade regnet fick vi inte en enda droppe under hela resan. Denna resa är ett minne för livet. Jag kan gott tänka mig att göra om den. Kanske då från Strömstad till Göteborg vilket också är möjligt.

Detta är ett mycket prisvärt skärgårdsäventyr. Priset 2017 var 3.995 kr per person. För det får du tre härliga dagar ombord i ett fantastiskt gammalt fartyg, halvpension med två hotellövernattningar och busstransfer tillbaka till Göteborg (alt. Göteborg – Strömstad före avresa).

En sak jag inte tänker göra nästa gång är att ha bokad biljett på sista Stockholmståget avslutningsdagen. Det kan vara värt att ta en extra dag och hotellnatt i Strömstad som vi nu inte hann med att se något alls av.

Om du efter denna berättelse känner för att se lite rörliga bilder från kryssningen (ca 25 minuter) kan du gå till denna adress https://youtu.be/i34a2uZlptQ
Tisdag 11 Juli 2017 - Bollnäs
Då ska du dra ända, ända in i Hälsingland, skrev Tore Skogman. Det är vad vi gjorde för ett par dagars besök hos bekanta utanför Bollnäs. För att fortsätt i Skogmans text : ”där finns det skogar och berg och även människor med färg”. Så sant, ett fantastiskt vackert landskap med böljande skogsklädda berg och vackra dalgångar, för att nu inte tala om alla de vackra timrade gårdarna och de trevliga människor vi träffade.

Vi körde E4an raka spåret upp till Tönnebro och därefter väg 83 till Bollnäs där vi träffade den ena av våra bekanta. Hon tog oss till en restaurang med utsikt över en mindre fors i Ljusnan där den rinner ut i sjön Varpen. Där åt vi lunch utomhus i solskenet.

Därefter for vi ut i riktning Edsbyn mot det lilla samhället Söräng där de har sin sommarbostad.

Först stannade vi till vid Nils Olsgården, Bed & Breakfast, där vi bokat rum för att tillbringa nätterna. Vi möttes av de mycket trevliga innehavarna, som visade oss vårt rum, ett jättefint familjerum med egen WC och dusch. Vi blev tillfrågade om vad vi ville ha till frukost och när vi ville äta den. Vi fick till och med individuellt önska oss hur vi ville ha våra frukostägg.

Betala gjorde vi med Swish och så fick vi nyckel till rummet och ytterdörren.
Nils Olsgården ligger vackert belägen nere vid älven Voxnans strand alldeles vid en mindre fors.

Efter att ha ”besiktigat” vårt boende for vi vidare till våra bekantas hus där vi då också träffade den andre i familjen. Vi eftermiddagsfikade och pratade om vad vi skulle göra av våra två dagar i Hälsingland.

Därefter skred vi från ord till handling och gav oss ut på en liten biltur. Vi körde de 4 kilometerna till Runemo där vi korsade Voxnan och for vidare mot Gäddvik. Rundan var upplagd dels för att jag skulle kunna söka några geocachar och för att vi skulle se på lanskapet. Det hade också varit möjligt för oss att stanna i varenda by, om intresse funnits, eftersom man samordnat LOPPIS i byarna runt Norrsjön denna dag.

I Gäddvik vek vi av på en mindre väg mot Norrby, Hässja och Långhed för att sedan vända mot Alfta och Bollnäsvägen.

Åter i Runemo stannade vi vid Byagården. Där var det både loppis och sedvanlig tillagning av kolbullar på tisdagskvällen. Kön för att köpa nygräddade kolbullar var dock allt för lång så det avstod vi. Däremot provade jag ett antal lokalproducerade öl från Bollnäs bryggeri. Dock endast lättöl, jag körde ju bil. Bryggeriet hade många sorters lågalkoholprodukter. För att få tillgång till deras starköl får man besöka Systembolaget i Bollnäs.

Efter besöket i Runemo for vi tillbaka till Söräng och vårt boende och vi somnade utan minsta problem.

Morgonen därpå var det frukost bestående av nybakat bröd, Bollnäsfil med flingor och bär, juice kokt ägg och kaffe. Ja det fanns ännu mer att välja på men man är ju inte van att äta mycket på morgonen.

Efter frukost begav jag mig ut i skogen för att söka några närliggande geocachar men jag återvände snart för det var allt för vått i skogen. Det hade regnat ordentligt på natten.

Vid 10-tiden blev vi upphämtade vid Nils Olsgården av våra bekanta. Vi for först hem till dem för förmiddagskaffe och planering av dagen. Då överraskades vi av en rejäl regnskur så att vi fick lämna hammocken och springa in.

Då regnet slutat satte vi oss i bilen och for in till Bollnäs. Där gick vi först till torget för att ta en tur med Snoddaståget. Det är ett gratis sightseeingtåg som kör en runda genom Bollnäs. Det är ett utmärkt sätt att få en snabb blick av staden. Turen tar ca 15 – 20 minuter.

Efter ytterligare lite strosande i staden åt vi lunch på en uteservering innan vi åter satte oss i bilen för mer sightseeing i omgivningarna.

Vi for så småningom till Prästnäsgården för eftermiddagsfika. Där råkade det vara underhållning för ett gäng pensionärer från trakten. Även musiker och sångare var från Bollnäs. De var mycket duktiga.

Vi vandrade sedan runt lite i naturen innan vi åter satte oss i bilen. Vi åkte för att se på en damm som byggts för att dämma upp Voxsjön och reglera flödet i Voxnan.
Därefter bar det på mindre vägar av tillbaka till Runemo och en kortare promenad på början av Flottareden. Flottarleden är en vandringsled utmed Voxnan som följer en gammal timmerflottningsled. Här ligger också 15 geocachar utlagda för oss som är intresserade av det.
Flottarleden är en mycket vacker promenad på ca 7 kilometer mellan Runemo och Söräng.
Efter en intensiv dag i och ur bil avslutade vi dagen hos våra bekanta med varma mackor och öl, innan vi blev hemskjutsade till vårt boende där vi somnade sött även denna kväll.

Morgonen därpå var det åter samma fina frukost innan vi packade in oss i bilen för hemfärd.

På vägen hem stannade vi i Kilafors för att besöka Garnbutiken. Därefter blev det en fika på värdshuset i Tönnebro.

Slutligen passade vi på att passera några av de gamla vallonbruken i norduppland för att sedan besöka Öregrund, min barndoms sommarstad. Där satte vi en blomma på mormors grav och tog en promenad genom staden, bl. a. för att titta på det som var mormors hus.

Vi återvänder gärna till Hälsingland och stannar mycket gärna på Nils Olsgården (http://www.nilsolsgarden.com) igen.
Söndag 23 April 2017 - England
Dag 1
För 9.e gången gör vi nu en resa arrangerad av Specialresor i Karlstad. Denna gång bar det av mot södra England.

Avresa från Stockholm Arlanda i behaglig tid, Samling på flygplatsen 09.15 och avresa 11.15. Gruppen bestod endast av 23 deltagare. Flyg med SAS till London Heathrow tog ca. 2 tim. På Heathrow mötte vår lokalguide Tina och vår busschaufför Will.

Först åkte vi mot West Green House Garden där vi beundrade den vackra trädgården och där vi också fick Afternoon Tea, varianten Cream Tea, vilket innebar Te, scones med grädde och sylt. Det var dock inte vilken grädde som helst utan så kallad Clotted Cream, en mycket krämig variant. Vår guide berättade legenden bakom denna ”anrättning” men det skulle göra denna berättelse allt för omfattande att återberätta den.

Efter denna te-paus bar det av mot vår bas, Salisbury där vi skulle bo under vår Englandsvistelse.
Vi checkade in på det gamla fina hotellet Mercure White Hart Hotel.

På kvällen åt vi en gemensam middag på hotellet. Vi hade mycket trevligt under middagen och det kändes som man känt flera av deltagarna länge. En mycket social grupp.

Efter middagen gick några av oss ut på en närbelägen pub, The New Inn, som finns bara något hundratal meter från hotellet och är kvar i de lokaler där den startade på 1400-talet. En mycket trevlig miljö att dricka öl och umgås i.

Dag 2
Dagen började med en ordentlig engelsk frukost med ägg och bacon, smörgås, juice, yoghurt med flingor samt kaffe med croissant. Frukostutbudet får högsta poäng av mig.

Efter frukost bar det av med buss mot det charmiga området Cotswolds norr om Salisbury. Vi färdades genom det vackra böljande jordbrukslandskapet medan vår fantastiska guide berättade om allt från de frigående grisarna till varifrån begreppet Sheriff kommer.
Vårt första stopp i Cotswolds blev i den trevliga byn Stow-on-the-Wold. Där hade vi lite egen tid för att titta på de fina små husen och vi passade också på att dricka förmiddagskaffe.

Färden gick sedan vidare till William Shakespeares födelsestad Stratford-upon-Avon. Där startade vi med guidad tur genom staden, bl a förbi Shakespeares födelsehus, som är museum. Jag avstod från att gå in eftersom jag varit där 1978.

I Stratford var det också fri tid och lunch på egen hand. Vi var inte så hungriga efter stadig frukost och förmiddagskaffe. Vi beslöt att ta något lätt, bara en sandwich. Det visade sig att det vi beställde bestod av fyra halva dubbelmackor, vardera. Det hade räckt att beställa en att dela på.

Då vi återsamlades for vi en kort bit till en grannby för att besöka Anne Hathaway’s cottage, d v s Shakespeares hustrus barndomshem. Det var här Shakespeare träffade sin 8 år äldre hustru.
Besöket var mycket intressant då huset är mycket välbevarat sedan Shakespeares dagar.

Dagens sista begivenhet blev ett besök i den lilla orten Burford där vi åt middag på puben The Golden Pheasant (Den gyllene fasanen).
Här blev vi serverade en mycket god lammgryta. Vi befann oss ju i ett distrikt där man levt på fårskötsel och ullproduktion i generationer.

Vi åkte sedan tillbaka till Salisbury och vårt hotell medan solen gick ner över de vackra böljande kullarna. Hemma på hotellet var vi först ca 22.00.

Dag 3
Dagen började med ungefär samma frukostupplägg som föregående morgon.
Ca kl. 9.30 gjorde vi en kortare guidad tur genom den centrala delen av Salisbury under ledning av vår guide Tina.

En timme senare samlades vi alla åter i hotellobbyn för att gemensamt gå till Salisbury katedralen. Katedralen i Salisbury har den högsta tornspiran i England (123 m). Vi guidades runt i katedralen som är mycket imponerande. Här finns bl. a världens äldsta idag fungerande klocka, d v s ett urverk från 1300-talet utan urtavla men som fått kyrkklockan vid katedralen att ringa på bestämda tider. Den satt ursprungligen i ett separat klocktorn som idag är rivet. Urverket var sedan bortglömt i många år men är nu restaurerat och praktiskt taget allt utom repen är original.

Efter besöket i katedralen gick vi in i den del som kallas kapitelhuset där ett at de fyra kvarvarande originalen av Magna Charta finns att beskåda. En handskrift som anses vara urdokumentet för demokrati. Detta är det bäst bevarade exemplaret.

Därefter gick vi för ett besök till Mompesson House, ett mycket välbevarat s k ”Town house” som är museum men som ibland används för film- och TV-inspelningar.

Resten av dagen var fri för egen disposition. Många ägnade eftermiddagen åt att shoppa, Det var marknadsdag i Salisbury. Staden bjuder också på ett stort utbud av butiker.

Själv for jag tillsammans med en annan deltagare i gruppen till Stonehenge som bara ligger ca 20 minuters bussresa från Salisbury. Ett besök vid Stonehenge har stått på min lista över saker att göra i livet, så det var ett måste trots att vädret inte var det bästa. Det var både kallt och blåsigt.
Bussresa och entré till Stonehenge kostade £29. Man måste numera ta sig till ett Visitors Center varifrån man åker shuttle-bus till en plats nära själva ”monumentet”. Man utrustas med en elektronisk guide som man trycker på vid olika numrerade stationer och lyssnar på information vartefter som man går runt stenarna. Numera får man inte gå fram till stenarna, man kommer som närmast ca 10 meter.

Under hela vår vandring runt monumentet lyste solen och värmde men då vi avslutat vår rundvandring och även besökt utställningen vid Visitors Center var det isande kallt och det for snö i luften.

Efter detta besök vid en av världens mest berömda fornlämningar är fortfarande frågorna fler än svaren. Varför just där? Vad är det? Kultplats? Begravningsplats? Astronomisk kalender? Kanske allt på en gång, men så har platsen också nyttjats under många tusen år. De äldsta lämningarna är från ca 5.000 år före Kristus.

På vägen tillbaka till Salisbury stannade bussen vid en plats som kallas Old Sarum. Här hade man också möjlighet att stiga av för att gå runt och titta. Vi avstod dock från detta på grund av kylan.
Old Sarum är resterna av det som var föregångare till dagens Salisbury. Här fanns tidigare en borg och ett slott samt en katedral men man övergav platsen och flyttade hela staden till den plats där Salisbury ligger idag. Det sägs att platsen Old Sarum var för torr och därför sköt man iväg en pil mot en plats där det finns flera vattendrag och där pilen landade byggde man upp den nya staden.

På sena eftermiddagen var några av deltagarna i gruppen på körgudstjänst i katedralen, vilket enligt utsago var en stor upplevelse.

På kvällen regnade det men trots det gav sig en stor del av gruppen ut på en spökvandring i Salisbury. Det sägs att det spökar lite här och där i stan. De avslutade kvällen på en ”spökpub”. Tyvärr kan jag inte berätta något närmare om deras upplevelser då jag var allt för trött och frusen för att gå med på denna kvällsvandring.

Dag 4
Så var det åter dags att efter frukost äntra bussen för utflykt, denna dag mot nordväst och staden Bath. I Bath besökte vi de romerska baden, d v s en fornlämning av en badanläggning som byggdes under den tid då det romerska imperiet härskade över dagens England.

Baden var i många år bortglömda och annat hade byggts över dem. Baden är byggda på platsen för de enda varma källorna i England. Även om denna plats finns en legend om hur källorna upptäcktes men det skulle bli för långrandigt att återge den här.

Efter besöket i de romerska baden hade vi lite fri tid som vi bl. a utnyttade för en kopp kaffe och god citronpaj på ett bra ”kondis”.

Efter återsamling vid bussen for vi till en av höjdpunkterna för mig under resan. Vi for till orten Devizes för ett besök på Wadworth Brewery, där vi började med en lätt plocklunch bestående av engelska specialiteter till vilka vi serverades en alldeles ny ale, St Georges and the dragon, som tagits fram för firandet av St Georgs-dagen 23 april. England har ingen nationaldag men den dagen är nog det närmaste man kan komma en sådan dag.

Efter lunchen gjorde vi en rundvandring i det gamla anrika bryggeriet då vi fick se både den gamla och den nya delen och följa hela processen. Utöver själva bryggeriprocessen fick vi också se målarateljén. Wadworth är ensamma i landet om att fortfarande handmåla alla pubskyltar.

Slutligen fick vi också se stallet. Bryggeriet håller sig fortfarande med tre hästar av typen Shire vilka är mycket stora vackra hästar med hovskägg. De äldsta hästarna heter Max och Monty. Den tredje, yngste och största hästens namn har jag totalt glömt. Hästarna används fortfarande för distribution av öl till de närmast liggande pubarna. Totalt har bryggeriet 217 pubar så huvuddelen av distributionen ser med bil. Deras sortiment omfattar många olika sorter, framför allt ale.

Vi fick också möjligheten att efter rundvandringen provsmaka samtliga aktuella sorter. Sortimentet finns även buteljerat och jag köpte med mig två flaskor.
Färden gick sedan vidare till en liten ort som heter Lacock. Hela den byn är K-märkt och ägs av National Trust. Det är dock en levande by men här får inget ändras. Här ser man inte en enda TV-antenn på husen. Byn används ofta i film- och TV-inspelningar. I Lacock vandrade vi runt på egen hand, bl. a besökte vi den lilla kyrkan.

Från Lacock for vi vidare mot vår middag. I det här området spanade vi hela tiden upp mot kullarnas krön för att se om vi kunde få en skymt av the Wiltshire White Horse. Det är bilden av en häst som skrapats fram i marken så att kritan, som dominerar ”berggrunden” här kommer fram. Bilden av hästen är jättestor och syns på många miles avstånd.

Middagen serverades på puben George i staden Norton St Phillis. Här åt vi en mycket god havsabborre (Sea bass) och till dessert en pannacotta med färska bär. Pubmiljön var mycket trevlig.
Puben ligger underbart vackert och mitt över gatan fanns ett gammalt hus helt översållat av blåregn.

Sedan var det återfärd mot hotellet i Salisbury.

Dag 5
Frukost som vanligt och ny avresa norrut. Denna dag stod ytterligare en av resans höjdpunkter på programmet. Vi for till en liten ort som heter Kintbury. Här gick vi ombord på en kanalbåt som drogs fram av häst. Även denna häst hade namnet Monty. Han var en cross-Shire, dvs närbesläktad med bryggarhästarna vi sett dagen innan.
Båt- och hästägaren hette Stephen och kanalen vi färdades på var Kennet and Avon Canal som går i Kennet Valley mellan floden Kennet i öster och floden Avon i väster.

Vi åkte en sträcka på ca 2 miles. Efter halva resan slussade vi och därefter vändes båten och vi for tillbaka till utgångspunkten. Ombord drack vi förmiddagskaffe medan vi sakta flöt fram på kanalen.
Vill du se hur det var så kan du se min video på Youtube https://youtu.be/tBbxg0jRnBU

Den som hade det jobbigast under kanalfärden var inte hästen utan ägaren Stephen och övrig besättning på båten. Det gällde att se till att repet inte trasslade in sig under färd och sedan att öppna och stänga de handdrivna slussarna. Hästen lunkade i sin egen takt och stannade för att beta då den hade lust.

Efter båtturen åkte vi till den närbelägna puben Red House i Newbury där vi åt ytterligare en delikat publunch, naturligtvis i mitt fall ackompanjerad av ortens bästa lokala ale.

På vägen tillbaka till Salisbury passerade vi också förbi Stonehenge för att de som inte var lika intresserade som jag och gruppens arkeolog, också skulle få se detta gåtfulla fornminne, om än på håll.
Denna dag var vi tillbaka på hotellet tidigt på eftermiddagen vilket gav lite extra fri tid.

Vid 18.30 tiden samlades vi i lobbyn för gemensam promenad till kvällens middag på den indiska restaurangen Anukaa. Där serverades vi en modern indisk rätt baserad på anka. Mycket gott.

Efter restaurangbesöket var vi några stycken som gick till den pub som ligger närmast hotellet, Cloisters, för att tillsammans avsluta kvällen med ytterligare något gott att dricka och för att samla oss inför resans sista dag.

Dag 6
Sista frukosten på hotellet, innehållande samma ingredienser som alla tidigare dagar. Man får passa på, hemma blir det varken ägg och bacon eller färskpressad juice till frukosten.

Utcheckning och avresa för färd mot nordost och slutligen Heathrow utanför London.

Första stopp gjorde vi i efter ca två timmar i den lilla byn Wallingford. Där har många scener i TV-serien Morden i Midsomer spelats in. Här bodde också en tid författarinnan Agatha Cristie med sin andre make. Det var också här hon avled 1976.

Vi fortsatte sedan mot vår lunch på Lambert Arms i Lewknor. Här åt vi Fish and chips. Det serverades på tallrik och inte i tidningspapper så som skedde förr. Även denna publunch smakade utsökt. Desserten bestående av en rejäl Brownie med vaniljglass blev dock i kraftigaste laget.

Så var det då dags för den sista kulturupplevelsen före avfärden till flygplatsen. Det var ett besök på Chenies Manor, ett hem i Tudorstil med prisbelönta trädgårdar. Vi tog emot av ställets ägare som gav oss en kort introduktion varefter vi delades i två grupper inför visningen av trädgård och ”herrgård”.

Trädgården var fantastiskt vacker, så även husets interiör. Den äldsta delen är från 1400-talet och är det äldsta tegelhuset i England.
I trädgården finns en ca 500 år gammal ek vid vilken drottning Elisabeth I tappade bort sina smycken. Detta finns dokumenterat i Oxford som ligger i närheten. Vi serverades också te och kaka i trädgården men det avstod jag med tanke på att jag redan var mätt efter lunchen och sedan skulle sitta still i ett flygplan ca två timmar.

Sedan var det då dags att åka den sista lilla biten in till Heathrow. Det gick utan större problem trots att det var fredagseftermiddag och mycket trafik på den stora vägen in mot London.

Incheckning via automat och passage genom säkerhetskontroll flöt smidigt och snart satt vi i planet som efter dryga två timmar landade på Arlanda, före tidtabell. Planera landningstid var 22.30 men då hade vi redan börjat gå ut ur planet.
Efter att ha tagit farväl av alla trevliga medresenärer tog vi buss och pendeltåg hem till Södermalm och var hemma ca 00.30.

Summering
Den här delen av England är mycket vacker och de pittoreska byarna ligger tätt. Husens skala är tilltalande låg, aldrig över tre våningar. Många hus har vackra halmtak. Även nya hus byggs i stil som matchar den äldre.

De trevliga, ofta mycket gamla pubarna ligger tätt och de serverar härlig handpumpad lokalbryggd ale av mycket hög klass.
Jordbrukslandskapet består av böljande kullar med mindre träddungar och är avdelat av häckar och stenmurar. De gula Rapsfälten är enorma.

Såhär års blommar den gula ärttörne på buskar efter vägarna och i skogsdungarna ser man massor av blommande Bluebells (engelsk klockhyasint).

På många plöjda fält går frigående grisar och bökar. De går ute hela året men har små hyddor att gå in i om det blir kallt. Får finns det i massor och även kor.

Ännu en mycket välplanerad, väl genomförd och trevlig resa att lägga till de ljusa minnena. Vi tackar Specialresor och återkommer säkert till nästa år om vi får ha hälsan.
Onsdag 24 Augusti 2016
Resealbum: Repris Brela
Efter förra årets vistelse i Brela på Makarska Riveran i Kroatien bestämde vi oss för att återvända till denna pärla av platser.

Brela är vackert lungt och tyst.

Vi valde dock ett annat hotell denna gång. Det blev ett annat i kedjan Bluesun.
Det heter Soline och ligger än mer centralt i Brela. Anledningen till bytet var att vi inte gillade den långa trappan upp från stranden vid förra årets hotell.

Hotell Soline bedömde vi som bättre då det gällde att ta sig till och från rummet till stranden. Det var dock en felbedömning för någon direkt utgång mot stranden fanns inte. Man kunde vissa tider gå genom matsalen ut till poolområdet och ner till stranden. Andra tider var man tvungen att göra en kringgående rörelse via SPA-avdelningen.

Rummet var bra dock hade vi inte räknat med att ha en katolsk kyrka med klockringning endast 40 meter från vårt fönster. Den väckte oss varje morgon kl. 06.00 för att försöka få oss att gå till mässan.
Vi gick hellre till frukostmatsalen, ty frukosten var mycket bra.

Middagarna som ingick i den halvpension vi beställt var dock inget vidare. Det var enahanda bufféer med relativt smaklösa rätter och alldeles för mycket pastavarianter. Sopporna var dock mycket bra.

På grund av att hustrun halkade på en såphal trappa då hon var på väg ner i havet så blev vi denna gång ganska mycket stilla i hotellets närhet. Inga långa promenader.
Vi badade dock minst två gånger om dagen i det fantastiska klara vattnet som även i år säkert höll en temperatur kring 25 grader. I luften var det 30.

En promenad till Baska Voda blev det dock ett par dagar innan vi åkte hem.

Kroatien levererade alltså som vanligt så det blir fler resor till detta fina land som ligger på lagom flygavstånd hemifrån.
Dock blir det nog ny plats nästa gång. Kanske kryssning i den fina skärgården.