Idag skulle min mamma, som dog i februari i år, ha fyllt 92 år. Hennes sista tid i livet önskade hon mer än något annat att få komma tillbaka till sin födelsestad, Öregrund vid norra Upplandskusten. Till slut blev hennes önskan om att resa till Öregrund liktydigt med en önskan att få dö, och då i Öregrund få träff alla människor från barndomen.
Idag på hennes 92-årsdag åkte jag och min fru och dotter till Öregrund. Det kändes rätt att fira hennes födelsedag även i år. Den enda riktiga platsen att göra detta på var Öregrund. Mamma är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm men hennes själ finns i Öregrund.
Min dotter hade plockat blommor som hon kastade i havet nedanför det hus där mamma var född. Sedan satt vi tysta på de kala släta klipporna och tittade ut över havet mot horisonten. Vi såg på blommorna som guppade i vågorna för att efter en stund spolas upp på en liten klippavsats där mamma säkerligen suttit många gånger och plaskat med fötterna.
Efter denna lilla stund av kontemplation promenerade vi runt i Öregrund. Vi gick förbi de olika hus där mamma bott men naturligtvis gick vi också och tittade på alla de platser som för mig väcker barndomsminnen. Jag och min syster tillbringade alltid några veckor varje sommar hos min mormor i Öregrund. Mormors hus finns kvar och är sig precis likt, men renoverat förstås. Vem som äger det nu vet vi inget om, det försvann hastigt ur släkten för något år sedan, efter det att min moster sålt det till en kusins man.
Du som inte besökt denna ostkustens pärla bör göra det. Öregrund är den enda plats på Sveriges östkust där du under ett antal veckor på sommaren kan njuta av att se solen gå ner vid havshorisonten.
Öregrund är en pittoresk sommarstad med ett sjudande nöjesliv. Många krogar, kaféer, utställningar och små butiker med antikt och hantverk ramar in hamnen.
Öregrund är en gammal stad som fick sina stadsprivilegier redan 1491 och var en betydande konkurrent till Stockholm när sjöfarten blomstrade. Staden har ett stormigt förflutet med vådeldar och eldhärjningar av bland annat ryssar och danskar.
I slutet av 1800-talet bildades ett badhusbolag och staden blev kurort. Då byggdes stadshotell, varmbadhus och societetshus. Badgästerna strömmade till och sommarvillor med glasverandor byggdes och finns kvar än idag. De flesta hus som fanns i min barndom finns fortfarande kvar. I de hus där det fanns butiker eller andra verksamheter då, finns andra verksamheter idag. Samtliga sjöbodar hade i min barndom verksamheter, som var knutna till sjöfarten eller fisket. Idag inrymmer praktiskt taget samtliga sommarrestauranger av olika slag.
Kiosken på torget, där min mormor jobbade, var liten och oansenlig gul träbyggnad då jag var barn. Idag är den en stor koloss av glas och aluminium och innehåller både kiosk och gatukök.
Busstationen är riven och där ligger istället det hus som inrymmer Systembolaget. Till Östhammarsbornas stora förtret ligger Systemet i Öregrund och inte i det som numera är huvudorten, nämligen grannstaden Östhammar.
En verksamhet som är sig precis lik är det konditori som ligger mitt emot Öregrunds kyrka. Då hette det Lundeborgs Konditori idag heter det Öregrunds Hembageri. Här kan man fortfarande fika ute i trädgården på baksidan. Här avnjöt jag för övrigt mitt livs första mjukglass någon gång på tidigt 50-tal.
J A Karlssons Grov- och Finbageri, som drevs av min mammas morfar och senare av has son är dock borta sedan länge.
Stadens symbol, klockstapeln som är faluröd och klädd med fjäll i trä, är sig precis lik sedan den byggdes, 1736. Skillnaden jämfört med på 50-talet är att klockringningen nu sköts med automatik. Då gick ”farbror Svärd” till klockstapeln och trampade igång ringningen.
Hamnen, som idag har en bra gästhamn är sig i stort sett lik, förutom att alla fiskebåtarna är borta. Nu dominerar fritidsbåtarna helt, med undantag för sjöräddningskryssaren som fortfarande har sin kajplats längst ut på den så kallade brobänken.
Minigolfbanan i badhusparken är borta, men man kan sitta där på udden och titta ut mot horisonten och mot Djurstens fyr på Gräsö. Tittar man för långt åt vänster ser man dessvärre också Forsmarks kärnkraftverk.
Bilkön till färjan över till Gräsö ringlar konstant från Skatudden och ända in till torget under hela sommaren. Staden sjuder av liv denna dag då vi är där. Det är folk överallt. Gör man däremot ett besök i Öregrund på vintern är allt annorlunda, då är det mesta stängt och man ser knappt en människa på gatorna.
Jag skulle kunna hålla på länge och beskriva denna pärla till sommarstad, det skulle ändå inte göra den full rättvisa. Res dit och upplev själv helt enkelt. Det är bara 16 mil från Stockholm. Övernatta kan man göra på något av de hotell och pensionat som finns i staden. Men se till att boka plats i god tid om du vill njuta av Öregrund mer än bara över en dag.
Från Stockholm kan man köra antingen E4 via Uppsala eller via Rimbo och Hallstavik. Vi körde via Uppsala dit och den andra vägen hem. Kör man vi Rimbo passerar man på vägen bland annat ett antal gamla brukssamhällen. Vi stannade på vägen hem för att fika i Harg.
Vi har gjorde vi också en avstickare ner mot Hargshamn, till Jernboden där lite speciell konst finns att beskåda samt just en gammal järnbod. Hargshamn var under många år utskeppningshamn för malmen från Dannemora gruvor. Snart blir den det igen då gruvan öppnar på nytt.
Jag bör väl tillägga att man också kan åka buss direkt från Stockholm till Öregrund eller med tåg till Uppsala och buss därifrån.