Gubbar_pa_drifts blogg

Så har jag då fått spendera lite tid i den här staden och kunnat kolla in den ordentligt. Kom hit i måndags efter en tio-timmar lång bussresa från Si Phan Don. En stor anledning till den långa tiden är naturligtvis gränsövergången mellan Laos och Kambodja. Tar tid när en hel busslast ska få sina papper genomgångna. Vi behövde dock inte fysiskt vara närvarande vid passkontroll och sådant, det tog bussbolaget hand om. Så jag kunde sätta mig vid en servering och vänta tills allting var klart. Det var dagtid denna resa så man kunde se landskapet vi färdades igenom. Mestadels ganska platt, även om man kunde se lite berg österut.

Nåja, väl här så har jag som vanligt använt mina apostlahästar en hel del och strövat omkring. En dag följde jag strandpromenaden bort dit där de två floderna Ton Le Sap och Mekong går samman. Det blir som en stor insjö. På vägen tillbaka slank jag in på hotell Himawari som har ett eget microbryggeri. Smakade deras Amerikan IPA som var riktigt god.

Igår hoppade jag på en motorcykel och tog mig till fängelse 21, som har bevarats för att man ska kunna se hur Pol Pot-regimen behandlade folket i Kambodja. Skrämmande och riktigt ruskigt hur lågt människor kan sjunka. Fängelset hölls hemligt och där pågick en mycket grym tortyr. När man väl fått ur fångarna deras, oftast påhittade, bekännelser så transporterades man vidare ut till ett annat område (Killing fields) och dödades.

Boenden finns överallt i staden, men 136:e gatan verkar at ha vuxit upp som något slags svar på Bangkoks Kao San Road med massvis av billiga boenden och restauranger. Men här finns också tydliga intryck även av Pat Pong Road. Gott om barer med klasar av lättklädda tjejer som försöker ropa in en när man går förbi. I den här smeten bor jag och det passar bra då det är väldigt centralt.

Men nu har jag sett färdigt av staden och då börjar det bli dags för lite sol och bad på den här trippen. Är på väg ned till staden Kep i den sydöstra delen av landet där jag ska ta mig ut till Rabbit Island som är en liten ö strax norr om den lite mer kända vietnamesiska Phu Kok. På den här ön finns ingen internetuppkoppling och jag tror att man stänger ned elen vid tiotiden på kvällarna. Så det blir lite som att kliva tillbaka 30 år i tiden på de thailändska småöarna.

Vi hörs om någon vecka/Conny

Har varit fyra dagar på en liten ö mitt i den forsande Mekongfloden. Mest bara slappat och tagit det lugnt. En dag tog jag mig en tur ut på floden till ett ställe där Irrawaddydelfinerna ibland visar upp sig. Tur hade jag och de dök faktiskt upp medan jag stod på en strand 50 meter från dem. På det avståndet blir det förståss inga bra bilder, även om man lyckas plåta precis när de tumlar upp på vattenytan. Men jag fick med dem när jag tog en filmsnutt. Nästan lite andaktsfullt att stå på en strand och vänta på att de skulle dyka upp.

På den västra sidan av ön så finns Tat Somphamit som är ett riktigt fint vattenfall. Utspritt på en ganska stor yta så man kan inte se hela samtidigt. Dit tog jag mig en cykeltur en dag och strosade omkring ett tag. Lite länge österut från oss, ett par öar bort, så finns Khon Phapheng Falls som i vattenvolym är Asiens största fall. Fallhöjden är inte så spektakulär, men som sagt vattenvolymen är enorm.

Cykel använde jag ytterligare en dag för att utförska min ö samt grannön Don Det. Skumpiga småvägar och rena kostigar ibland, men avstånden är inte så stora så det gör ingenting. Längst söderur från ön så tänkte jag mig följa en kuststig på den östra sidan. Stötte på ett par fallfärdiga broar. Den första kunde jag, väldigt försiktigt, manövrera cykel och mig själv över, men den andra var alldeles för sönderfallen för att jag skulle ens försöka. Så det var bara att återvända samma väg jag kom. När jag cyklat tillbaka en bit såg jag en annan stig som gick i riktning mot huvudstråket. Jag tänkte att jag provar den en bit, men den mynnade ut i intet. Hamnade i ren djungel. Nåja, jag fick vända ytterligare en gång innan jag till slut kom på rätt väg. Ett litet äventyr i sig.

Annars har jag väl inte gjort så värst mycket mer än att ligga i hängmattan med en bok i näven. Nu sitter jag på morgonen och väntar på en båttransport och sedan en buss till Pnom Penh i Kambodja.

/Conny

Upptäckte att jag är skyldig er lite bakgrundsinformation om både Laos som land och Luang Prabang som stad. Om vi börjar med Laos som land så är det idag, precis som Kina och Vietnam, en socialistisk enpartistat efter att förut ha varit ett kungadöme. Den senaste kungen att regera var Sisavang Vong fram till sin död 1959. Sonen Savang Vatthana tog då över, men blev aldrig formellt krönt. När Pathet Lao kom till makten 1975 så blev han tvungen att abdikera och sändes, tillsammans med resten av familjen, till ett omskolningsläger i de norra delarna av landet. Han dog sedan tre år senare.

Laos var även en del av det franska indokina under många år och utropade inte självständighet förrän 1953. Sedan följde många år av inre stridigheter innan Pathet Lao vann makten.

Det socialistiska styret drog ned landet ganska ordentligt och Laos tiilhörde länge de tjugio fattigaste länderna i världen. Idag har dock politikerna i Laos insett att man måste ha företagsamhet och numera är landet ganska välmående.

Vad gäller Luang Prabang så har staden förut varit huvudstad och var även staden där kungen bodde. Det kungliga palatset är numera transformerat till ett museum där kung Sisavangs imponerande fordonsflotta förevisas. Bland annat finns där en likadan Citroen DS 1952 som jag senare såg ute på gatan. Finns två av dessa i landet.

Nåväl, jag befinner mig nu i alla fall i den nuvarande huvudstaden Vientiane som är en liten och trivsam sak för att vara huvudstad. För ett tiotal år sedan var inte invånarantalet här större än 300000 och det känns inte stort mycket större nu. Centrum av staden, där det mesta händer, består mest av tre-fyra större gator som går parallellt med floden samt en massa tvärgator till dessa. Mitt i denna smet bor jag på ett litet trevligt guesthouse. Då staden är så liten så tar man sig lätt runt överallt till fots och behöver aldrig bry sig om transport. Den enda gång jag använde mig av transportmedel var när jag anlände via nattbussen från Luang Prabang. Som nästan alltid, så ligger busstationen här en bra bit från centrum och därifrån blev jag erbjuden skjuts in till centrum av en tuktukförare. Han ville dock ha 80 spänn för resan och jag bemödade mig inte ens med att köpslå om det rövarpriset utan klev helt sonika ur och sa adjö. Knallade sedan ut på landsvägen och blev nästan direkt upplockad av en motorcykel som körde mig till mitt guesthouse för en fjärdedel av priset.

Har hunnit se allt jag ville se här på ett par dagar. Varit in på något tempel även här, samt ytterligare ett som numera är ett museum fyllt med Buddastatyetter. Tog mig också till Vientianes egna triumfbåge och tog de 124 trappstegen upp för att beundra utsikten.

Längst ned mot floden finns en strandpromenad. En del av den används på kvällarna till kvällsmarknad där man kan hitta allt möjligt. Jag hittade ett trepack kalsonger för 25 spänn och handlade dessa. Hem och provade och passformen var utmärkt så jag drog iväg ock köpte tre paket till. Sällan man hittar något till det priset.

Resterande del av strandpromenaden och trottoarerna på gatan närmast floden används av gatukök och andra restauranger som flyttar ut. Bara att gå runt och välja och vraka av vad man vill ha. Det mesta är naturligtvis asiatisk mat , men det finns en uppsjö av annat att välja av.

Idag ska jag resa vidare söderut. Tar en ny natt buss och hamnar därefter i Si Phan Don, som är ett område med sandbankar som bildar en massa öar mitt i Mekongfloden. Har man tur kan man där få syn på Irrawaddydelfiner. Om fem timmar blir jag upplockad vid mitt guesthouse, så jag har gott om tid för en ny liten stadstur.

/Conny

Den korta flygturen hit till Luang Prabang från Bangkok tog bara en dryg timma. Sedan en förbetald shared taxi, som gick på 50 spänn. Ett standardpris antar jag. Chauffören hade lite svårt att hitta mitt guesthouse och fladdrade runt ett bra tag. Till slut så var han tvungen att ringa upp för att få vägvisning. Stället jag bor på visade sig ligga ett par kilometer från centrum så jag får mig en stärkande promenad varje gång jag drar ned på stan. Första kvällen tog jag mig ned till nattmarknaden och fick mig en Pad Thai och en stor Beerlao för 30 pix. Gott och billigt. Var fortfarande lte trött efter den långa flygresan så det fick bli en tidig kväll.

Igår så drog jag ned till byn ganska tidigt för en frukost. Hade redan på torsdagen hunnit bekanta mig med den lilla staden och fortsatte att göra så nu. Hittade en bambubro över till en annan stadsdel, som jag naturligtvis testade. Bron finns på plats ungefär halva året, men under regnperioden så blir det för mycket vatten i Nam Khan, som floden heter, så då får man riva den.

Jag har märkt tecken på en begynnande förkylning några dagar och på tidig eftermiddag gav jag upp och gick hem. Det var lika bra, jag skakade i hela kroppen vid hemkomst så det var bara att bädda ned sig.

Det var en orolig natt, sov nog inte många minuter. Men vilan och värmen under filtar och annat har nog ändå gjort lite nytta. Är fortfarande snuvig, men mår betydligt bättre. Drog ned på staden för en frukost och lite mer upptäckarglädje. Hittade stadens normala gatumarknad som väl såg ut som marknaden gör överallt härnere. Lite mindre då förståss. Passade också på att boka in mig på en natt buss till Vientiane i morgon kväll. Hem sedan för en liten siesta innan jag orkade sätta mig för att få ihop de här meningarna. Får nog bli nattmarknaden i kväll igen.

/Conny

Klockan är snart 23 här i Thailand (17 i Sverige) och det innebär att jag varit i farten i nästan 33 timmar. Planet från Köpenhamn tog mig till Delhi och där fick jag vänta i närmare fem timmar. Hittade en vilstol som jag kunde sträcka ut mig ordentligt i. Ingen riktig sömn förståss, men jag tuppade nog av en stund ett par gånger. Sista timmen innan avfärd mot Bangkok så satt jag i en sportbar och såg kricket mellan Indien och Västindien. Sådant kan man också sysselsätta sig med. Sköljde ned det hela med en Kingfisher. Lite roligt är det att medan resten av världen är väldigt noga med att uppge den exakta alkoholhalten så nöjer sig indierna med att skriva att ölen innehåller "mindre än 8 %". Att det var så hade jag glömt. Besöket här på flygplatsen och att höra det indiska uttalet igen, får mig att längta tillbaka. Men det ska rådas bot på inom sinom tid.

Det sista skuttet över till Thailand var inte så långt och jag brydde mig inte ens om att sätta på någon film från bolagsbiblioteket. Fanns heller inte så där jättemycket intressant. Väl framme i storstaden så hittade jag ganska snabbt en bulle och tog mig till det hotell jag bokat. I.o.m. att jag far vidare upp till Laos redan i morgon så brydde jag mig inte om att bosätta mig nere i staden utan valde ut ett hotell i närheten av flygplatsen. När jag så drar vidare i morgon så åker jag visserligen från en annan flygplats, men jag slapp i alla fall en långresa i kväll.

Efter att ha installerat mig så knallade jag över till närmaste restaurant för att få något i krubban och nu ska det bli skönt att slå ihop mina ljusblå. God natt!

/Conny

Sitter och väntar på att få borda planet mellan Köpenhamn och Delhi. Det blev ett par stopp på vägen fram mot Bangkok. En liten kort flygresa först från Arlanda ned hit och om en stund ett längre skutt över till den Indiska metropolen. Gick runt här ett tag och kollade flygplatsen. Vissa delar kändes helt öde och jag hittade inte ens ett vetttigt ställe för en pilsner. Detta i Carlsbergs och Tuborgs förlovade land. Nåja, är snart uppe luften igen och då ska det bli gott med både mat och dryck.

/Conny

Sitter och smuttar på en öl (eller två) på Bryssels flygplats. Alla flygplatser har sina egna sätt att få wifi att fungera och här var det väldigt krångligt. Om man nu inte har facebook förståss. Har alltid vägrat gå med, men man får snart tänka om. Allting verkar numera vara länkat dit. Nåja, fick hjälp av en trevlig kvinnlig bartender att ta mig in så nu kan jag i alla fall rapportera att jag vaknade klockan 04 i morse lokal tid. Var inte svårt att hitta en bulle på gatan och jag var på flygplatsen i Lissabon i god tid för min resa. Om allting fungerar som det ska, vilket inte alltid är så säkert märker jag, så lyfter vi härifrån 14.50 för nästa etapp. Kanske hinner jag med en öl till. Leffe blond är inte fel ;-))

/Conny

Igår så tog jag mig ut till Oceanario som är en enorm saltvattensbassäng fyll med allehanda fiskar. Såg bl.a. 3-4 olika hajarter samt 4 till fem olika rockor. De tillhör i.o.f.s. och hajsläktet. Mängder av andra spännande fiskar fanns där också. Runt den här tanken så fanns också en massa andra stora akvarier med allt från koraller till ålar och pingviner.

Idag har jag mestadels tillbringat tiden i gamla stan (Bairro Alto). Gott om smala gator med små butiker samt restauranger och barer. Jag vandrade omkring där ett par timmar, upp och ned för backarna. Tack och lov så fanns det ett par spårvagnar som kunde ta mig upp för ett par av de brantaste.

Nu är det kväll och i morgon bitti är det dags att dra hem. Om jag ska sammanfatta de här dagarna så måste det vara positivt. Lissabon är en härlig stad att flanera runt i, med gott om sevärdheter. Jag har nog bara skrapat på ytan för vad som finns här att se. Det slår mig att alla trottarer häromkring är lagda med mosaik. Mestadels en beige sandfärgad sådan, men då och då avbruten av mönster. Här och var är det också tämligen färgglatt. I gamla stan kan man också se en del husfasader som är klädda i färgglada mosaikmönster.

Sen är det då folklivet, som kanske inte skiljer sig så mycket från andra storstäder. Skönt ändå att sitta vid min kvarterskrog med en bira framför mig, eller på balkongen med en whiskey och spana in trafiken och folkmyllret.

Men, godnatt nu så kanske vi hörs igen i Januari då det kan bli dags för en ny månadstripp.

/Conny

Har hunnit med ett par varma och härliga dagar här nu. Jag brukar gilla att promenera runt i städer som jag kommer till för att känna på atmosfären och uppleva folklivet. Så igår spatserade jag ner till hamnområdet, via de centrala delarna av staden. Promenerade vidare ut förbi hamnen till stadsdelen Belem som ligger en halvmil västerut. Där finns monumentet "Padrao dos Descrebrimentos" som är uppfört på den plats varifrån Columbus lade ut inför sin resa då hand upptäckte Västindien och sedermera det amerikanska fastlandet. Alldeles i närheten ligger Belem Tower, som ett befäst torn uppfört under tidigt 1500-tal för att högtidlighålla Vasco da Gamas expedition. Historiska trakter!

På hemvägen tog jag en liten annorlunda väg. Förmiddagen innehöll mest nedför och slätmark, men det blev skillnad sen. Mycket uppför i backarna blev det och jag var ganska sliten när jag väl kom hem. Det gick en match i Champions League mellan Sporting Lissabon och Barcelona här under kvällen och jag hade försökt att få tag i biljett, men inte lyckats. Likaväl var nog det, då det är tveksamt om jag orkat med den.

Idag har jag tagit det lugnare. Fick lust att ta ett dopp och då det inte finns någon badstrand här i Lissabon, så satte jag mig på tåget västerut. Hamnade i Carcavelos där den största prayan häromkring finns. Det finns beacher även i städerna Estoril och Cascaix, men de är mindre och det riskerar att bli lite trångt. Jag låg och njöt i solen ett par timmar och hann även med ett dopp. Men s-tan så kallt vattnet var. Var nog inte mer än 15-16 grader så jag blev inte långvarig i. När jag var nöjd med badandet satte jag mig på tåget igen och for viďare västerut till Cascaix, som visade sig vara en rikgt fin liten pärla till stad. Lite gågator, gränder och prång och gott om trevliga små restauranger. Jag fick mig en alldeles ljuvlig fisk med kokt potatis på en av syltorna och kunde belåten påbörja resan tillbaka. Vis av gårdagen så åkte jag kommunalt ända till hotellet. Närmaste nedgång till tunnelbanan ligger nämnligen precis utanför ingången.

Kvällen är fortfarande ung härnere, 21.30 medan ni därhemma ligger en timme före. Så jag sitter här på min balkong och funderar på om jag ska ge mig ut i den Portugisiska huvudstadnatten. Får nog bli en liten räd i alla fall.

/Conny

Det tog ytterligare tid innan vi fick lämna Bromma. Klockan tickade iväg ända fram till 16.30 innan vi slutligen lyfte. Färden tog inte lång tid så ingen mat serverades. Däremot så gick kabinpersonalen runt och försökte sälja drycker. Jag avstod.

Väl framme i Bryssel så var det dags att borda nästa plan tämligen omgående. Hann bara se att man varit i Asien för att se hur flygplatser ska konstrueras. Jag fick tydliga vibbar om att befinna mig i Hongkong.

Resan ned till Portugal var längre. Dryga tre timmar och jag hade förväntat mig en matbit. Fick också ett SMS från flygbolaget om att det skulle ligga ett matpaket väntandes på sätet. Men icke sa Nicke. Den enda severingen som gjordes på den här flighten var att man gick runt och bjöd på vatten.

Klockan hade blivit mycket när jag slutligen landade i Lissabon, men det gick fort att hitta en taxi. Undan gick det även under färden också. Inte sedan en vildbase som körde Stefan och mig till Taj Mahal för antal år sedan, har det gått undan så på vägarna. Då var det ändå tättbebyggt här, för flygplasen ligger nästan mitt i staden. Det har varit en lång dag, men jag tog mig ändå en kort vända ut på stan. Hittade en liten bar bara något hundratal meter bort där jag fick mig en ostburgare och en öl. Billigt var det, tjugiofem spänn.

Med magen någorlunda nöjd så är det nu dags att krypa i säng.

/Conny