Torsdag 17 December 2009
Igår morse vaknade vi upp på vårt fina hotell innan vi skulle dra tillbaka till Orlando.
Återigen bjöd vädret på sol och värme så vi beslutade oss för att stanna några timmar till på dessa vackra öar som Anna Maria Islands skänkte oss.
Vi sa adjö till Peggy och Ashok och tackade så gott för denna gång. Men innan vi åkte iväg visade Ashok (indiern) oss runt i de andra rummen där de renoverat både badrum och kök. Vi hade uppenbarligen fått ett bra rumspris då de vanligen har högsäsong dagarna innan jul. Men som många andra hotellägare känner dom av finanskrisen.
Vi åkte till en annan public strand där vi stannade till vid en bro där det stod flera fiskare och väntade tålmodigt på sin fångst.
När vi står där ser jag att en äldre man får upp en haj. Jag trodde det var en hammarhaj igen men det visade sig vara en ”riktig haj”. Den äldre mannen trodde till och med att det kunde vara en vithaj. Om så var fallet förstår vi inte hur stora dessa hajar kan bli. Det här var en förhållande vis liten haj men med sitt karakteristiska utseende och vassa tänder.
Jag ropade på Lucas som sprang dit på nolltid och helt plötsligt håller han hajen i handen!
Gaaah, vad nervös jag blev!!!
Samtidigt vill jag dokumentera händelsen med kameran och då förväntas man vara stadig på handen. Det gick trots allt bra och som det smattrade i kameran. Ni ser i bildarkivet hur stolt han ser ut.
Denna lilla varelse till haj var ett enda stort muskelpaket där Lucas fick ta i för kung och fosterland för att hålla kvar hajen i handen. Haja vad stark han är, lilleman;) Hö, hö!
Det befann sig även en stor häger på stranden som var lite sugen på hajmat. Ni ser även den på bild.
Vi fick tjata på Lucas som stod och pratade med fiskaren eftersom vi var tvungna att gå till en annan strand då man inte kunde bada här då det var oerhört strömt
Det var då Anette sms:ade och sa att det snöade för fullt hemma i Sverige medan vi låg och plaskade i Mexikanska gulfen.
Galet snurrigt!
När vi väl duschade av all vit sand på kroppen tog vi oss till bilen och då dyker en liten ekorre fram till Peter.
Sen kommer det en till.
Och en till.
Men herregud, jag har aldrig sett så många ekorrar samtidigt i mitt liv!
Dom var säkert en 6-7 stycken och sprang upp och ner på bilarna på parkeringen.
Dom var näst intill tama fast men med öron och ögon på spänn hela tiden. Dom var ju knappast stilla många sekunder så det var svårt få dom med på bild. Men några blev riktigt bra och då ser man hur söta dom verkligen är. Dom ville ju såklart få lite mat av oss men vi hade inga nötter som är deras favorit. Vi blev nämligen upplysta av amerikanare som cyklade förbi oss och ge dom lite nötter.
Bara på några timmar har vi alltså träffat på en haj, häger och små söta ekorrar. En dag i djurens tecken!
Vi drog till Burger King innan gps:en styrde oss tillbaka till Orlando (ca 2 timmars bilresa) där vi i stort sett kommer in till hotellet och lämpar av vår packning för att sen dra iväg för lite shopping. Lucas ville nämligen köpa sina julklappar eftersom han fått ihop en stor slant av både mormor & morfar, farmor, farfar & Gilla, morbror Jan & Anette samt moster Suss och Jan. Så vi hamnade i en wakeboard-butik med massor av grymma kläder och utrustning.
Lucas köpte sig en flytväst/skyddsväst som är väldigt bra att ha när man åker bräda på landet. Sen köpte han även ett par handskar eftersom det svider rätt bra när man håller i rephandtaget efter båten. Han köpte sig även ett par snygga matchande shorts.
Hon som guidade oss genom affären heter Cathy Williams. Hennes exboyfriend heter Tomas Gustafsson som är en gammal vattenskidåkare som varit grymt duktig. Han är i 45 års åldern och idag lär han ungdomar att åka vattenskidor. Så Cathy har varit mycket i Huddinge och kunde en del svenska.
Vi förstod under vistelsen i affären att hon själv varit en duktig wakeboard-åkare och tävlat runt hela världen. Hon har ett litet hus här i Florida där hon bor precis vid sjön för att om dagarna jobba i den där affären samt lära upp ungdomar att åka wakeboard på somrarna.
Så himla trevlig tjej och hon var jättemysig mot Lucas. Hon skrattade gott åt honom eftersom han är en duktig affärsman där han till slut fick 15% rabatt på alla sin inköp.
Hon har gett oss hennes hemsida som är: http://www.cathywilliams.com/
Hon är grym om ni tittar på hennes filmer.
Dessvärre har hon skadat sitt knä så hon kommer inte kunna åka mer wakeboard till hennes förtvivlan.
Så klart.
Hon bearbetar sin sorg och jag såg på henne att det kommer ta lång tid att acceptera sin skada.
Hon är 40 år och detta har varit hennes ALLT.
Lucas var i alla fall supernöjd när vi gick därifrån med ett stort stolt leende på läpparna.
Det hade varit en lång dag och nu var det skönt att åka hem och bara lägga sig i sängen och kolla lite tv. Lucas tar då av sig sina linser och får då enormt ont i vänstra ögat så han kan inte stänga det. Det skaver som han säger och vi tror han fått lite sand i ögat eller något annat från dagens badafton på beachen. Men jag hittar inget i ögat och han gråter av smärta.
Jag ringer då Dr Philips Hospital för att fråga om det är mycket folk på akuten. Sjuksköterskan sa att det var ganska lugnt. So far. Så vi fick själva välja hur vi skulle göra. Men så ont som Lucas hadevalde vi att åka in med honom. Klockan var då 11 igår kväll.
Där möts vi av en trevlig personal med känsla för människan. Lucas pratade med en sjuksyrra (manlig) med en klump i halsen att han hade tagit av sig sina ”contact lins” och något skavde i ögat. Han var jätteskön med Lucas och fick honom lite lugn. Han fick i stort sett komma in på en gång där dom tog tempen, blodtryck, vikt samt en vanlig synundersökning.
Sen fick vi gå till väntrummet igen och vänta på en annan läkare som skulle titta närmare på ögat.
Efter en liten stund tog dom in oss där alla andra akutsjuka kommer in och då kändes det precis som den berömda tv-serien City-akuten.
Inne i detta undersökningsrum finns det en tv upphängd i högra hörnet. En tv? På ett behandlingsrum? Kanalen visade en talkshow, liknande Oprah Winfrey. Smart om man ändå får vänta, tänkte vi.
En försäkringsgubbe kommer in i rummet och tar all info från oss. Jag hade tagit med mig sjukförsäkringsbeviset från Trygg Hansa som han ville se. Han ringde även upp Trygghansa för att se att allt stämde. Vi insåg ganska snart att vi skulle få ligga ute med en större summa pengar tills vi kommer hem. Men mindre oviktigt i detta läge. Viktigast att Lucas skulle bli bra. Och gärna snabbt.
Sen kom en manlig läkare som skämtade lite med Lucas som pratade med honom vad som hänt. Efter det kommer en annan sjuksyrra som tog prover i ögat där man upptäcker ganska snart en skada på kanten av pupillen p g a kontaktlinsen. Han ordineras penicillin i droppform 4 ggr/dag i 10 dgr.
Efter några turer med försäkringsgubben, läkare och systrar får vi till slut åka hem och då är klockan närmare 2 på natten. Och 3 000 kr fattigare. Vi åker dock förbi apoteket som är öppet dygnet runt för att plocka ut penicillin och värktabletter.
Lucas somnade som en stock då värktabletten var som en insomningstablett.
Han vaknade imorse och var redan bättre i ögat.
Vi måste nu kolla upp hans sår i ögat när vi kommer hem. Ögonskador är inte att leka med.
Vi är såklart glada att det gick så smidigt ändå att åka in på akuten. Vi var beredda på att sitta där hela natten.
Imorse sov vi ut.
Det var skönt.
Oj, vilket långt inlägg men det var en händelserik dag.
Lucas och Peter gick på Universal Studios idag på eftermiddagen eftersom vi ansåg att han var så pass mycket bättre i ögat, medan jag gick och shoppade på Orlandos största Outlet. Gud, vad synd det är om mig;)
Ta väl hand om därute.
Where ever you are;)
Bamsekramen från oss till ER!
Återigen bjöd vädret på sol och värme så vi beslutade oss för att stanna några timmar till på dessa vackra öar som Anna Maria Islands skänkte oss.
Vi sa adjö till Peggy och Ashok och tackade så gott för denna gång. Men innan vi åkte iväg visade Ashok (indiern) oss runt i de andra rummen där de renoverat både badrum och kök. Vi hade uppenbarligen fått ett bra rumspris då de vanligen har högsäsong dagarna innan jul. Men som många andra hotellägare känner dom av finanskrisen.
Vi åkte till en annan public strand där vi stannade till vid en bro där det stod flera fiskare och väntade tålmodigt på sin fångst.
När vi står där ser jag att en äldre man får upp en haj. Jag trodde det var en hammarhaj igen men det visade sig vara en ”riktig haj”. Den äldre mannen trodde till och med att det kunde vara en vithaj. Om så var fallet förstår vi inte hur stora dessa hajar kan bli. Det här var en förhållande vis liten haj men med sitt karakteristiska utseende och vassa tänder.
Jag ropade på Lucas som sprang dit på nolltid och helt plötsligt håller han hajen i handen!
Gaaah, vad nervös jag blev!!!
Samtidigt vill jag dokumentera händelsen med kameran och då förväntas man vara stadig på handen. Det gick trots allt bra och som det smattrade i kameran. Ni ser i bildarkivet hur stolt han ser ut.
Denna lilla varelse till haj var ett enda stort muskelpaket där Lucas fick ta i för kung och fosterland för att hålla kvar hajen i handen. Haja vad stark han är, lilleman;) Hö, hö!
Det befann sig även en stor häger på stranden som var lite sugen på hajmat. Ni ser även den på bild.
Vi fick tjata på Lucas som stod och pratade med fiskaren eftersom vi var tvungna att gå till en annan strand då man inte kunde bada här då det var oerhört strömt
Det var då Anette sms:ade och sa att det snöade för fullt hemma i Sverige medan vi låg och plaskade i Mexikanska gulfen.
Galet snurrigt!
När vi väl duschade av all vit sand på kroppen tog vi oss till bilen och då dyker en liten ekorre fram till Peter.
Sen kommer det en till.
Och en till.
Men herregud, jag har aldrig sett så många ekorrar samtidigt i mitt liv!
Dom var säkert en 6-7 stycken och sprang upp och ner på bilarna på parkeringen.
Dom var näst intill tama fast men med öron och ögon på spänn hela tiden. Dom var ju knappast stilla många sekunder så det var svårt få dom med på bild. Men några blev riktigt bra och då ser man hur söta dom verkligen är. Dom ville ju såklart få lite mat av oss men vi hade inga nötter som är deras favorit. Vi blev nämligen upplysta av amerikanare som cyklade förbi oss och ge dom lite nötter.
Bara på några timmar har vi alltså träffat på en haj, häger och små söta ekorrar. En dag i djurens tecken!
Vi drog till Burger King innan gps:en styrde oss tillbaka till Orlando (ca 2 timmars bilresa) där vi i stort sett kommer in till hotellet och lämpar av vår packning för att sen dra iväg för lite shopping. Lucas ville nämligen köpa sina julklappar eftersom han fått ihop en stor slant av både mormor & morfar, farmor, farfar & Gilla, morbror Jan & Anette samt moster Suss och Jan. Så vi hamnade i en wakeboard-butik med massor av grymma kläder och utrustning.
Lucas köpte sig en flytväst/skyddsväst som är väldigt bra att ha när man åker bräda på landet. Sen köpte han även ett par handskar eftersom det svider rätt bra när man håller i rephandtaget efter båten. Han köpte sig även ett par snygga matchande shorts.
Hon som guidade oss genom affären heter Cathy Williams. Hennes exboyfriend heter Tomas Gustafsson som är en gammal vattenskidåkare som varit grymt duktig. Han är i 45 års åldern och idag lär han ungdomar att åka vattenskidor. Så Cathy har varit mycket i Huddinge och kunde en del svenska.
Vi förstod under vistelsen i affären att hon själv varit en duktig wakeboard-åkare och tävlat runt hela världen. Hon har ett litet hus här i Florida där hon bor precis vid sjön för att om dagarna jobba i den där affären samt lära upp ungdomar att åka wakeboard på somrarna.
Så himla trevlig tjej och hon var jättemysig mot Lucas. Hon skrattade gott åt honom eftersom han är en duktig affärsman där han till slut fick 15% rabatt på alla sin inköp.
Hon har gett oss hennes hemsida som är: http://www.cathywilliams.com/
Hon är grym om ni tittar på hennes filmer.
Dessvärre har hon skadat sitt knä så hon kommer inte kunna åka mer wakeboard till hennes förtvivlan.
Så klart.
Hon bearbetar sin sorg och jag såg på henne att det kommer ta lång tid att acceptera sin skada.
Hon är 40 år och detta har varit hennes ALLT.
Lucas var i alla fall supernöjd när vi gick därifrån med ett stort stolt leende på läpparna.
Det hade varit en lång dag och nu var det skönt att åka hem och bara lägga sig i sängen och kolla lite tv. Lucas tar då av sig sina linser och får då enormt ont i vänstra ögat så han kan inte stänga det. Det skaver som han säger och vi tror han fått lite sand i ögat eller något annat från dagens badafton på beachen. Men jag hittar inget i ögat och han gråter av smärta.
Jag ringer då Dr Philips Hospital för att fråga om det är mycket folk på akuten. Sjuksköterskan sa att det var ganska lugnt. So far. Så vi fick själva välja hur vi skulle göra. Men så ont som Lucas hadevalde vi att åka in med honom. Klockan var då 11 igår kväll.
Där möts vi av en trevlig personal med känsla för människan. Lucas pratade med en sjuksyrra (manlig) med en klump i halsen att han hade tagit av sig sina ”contact lins” och något skavde i ögat. Han var jätteskön med Lucas och fick honom lite lugn. Han fick i stort sett komma in på en gång där dom tog tempen, blodtryck, vikt samt en vanlig synundersökning.
Sen fick vi gå till väntrummet igen och vänta på en annan läkare som skulle titta närmare på ögat.
Efter en liten stund tog dom in oss där alla andra akutsjuka kommer in och då kändes det precis som den berömda tv-serien City-akuten.
Inne i detta undersökningsrum finns det en tv upphängd i högra hörnet. En tv? På ett behandlingsrum? Kanalen visade en talkshow, liknande Oprah Winfrey. Smart om man ändå får vänta, tänkte vi.
En försäkringsgubbe kommer in i rummet och tar all info från oss. Jag hade tagit med mig sjukförsäkringsbeviset från Trygg Hansa som han ville se. Han ringde även upp Trygghansa för att se att allt stämde. Vi insåg ganska snart att vi skulle få ligga ute med en större summa pengar tills vi kommer hem. Men mindre oviktigt i detta läge. Viktigast att Lucas skulle bli bra. Och gärna snabbt.
Sen kom en manlig läkare som skämtade lite med Lucas som pratade med honom vad som hänt. Efter det kommer en annan sjuksyrra som tog prover i ögat där man upptäcker ganska snart en skada på kanten av pupillen p g a kontaktlinsen. Han ordineras penicillin i droppform 4 ggr/dag i 10 dgr.
Efter några turer med försäkringsgubben, läkare och systrar får vi till slut åka hem och då är klockan närmare 2 på natten. Och 3 000 kr fattigare. Vi åker dock förbi apoteket som är öppet dygnet runt för att plocka ut penicillin och värktabletter.
Lucas somnade som en stock då värktabletten var som en insomningstablett.
Han vaknade imorse och var redan bättre i ögat.
Vi måste nu kolla upp hans sår i ögat när vi kommer hem. Ögonskador är inte att leka med.
Vi är såklart glada att det gick så smidigt ändå att åka in på akuten. Vi var beredda på att sitta där hela natten.
Imorse sov vi ut.
Det var skönt.
Oj, vilket långt inlägg men det var en händelserik dag.
Lucas och Peter gick på Universal Studios idag på eftermiddagen eftersom vi ansåg att han var så pass mycket bättre i ögat, medan jag gick och shoppade på Orlandos största Outlet. Gud, vad synd det är om mig;)
Ta väl hand om därute.
Where ever you are;)
Bamsekramen från oss till ER!
Tisdag 15 December 2009
Exakt där vi bor heter Holmes Beach och ligger på Anna Maria Island. Det är nämligen viktigt att skriva in just Holmes Beach på gps:en om man ska hitta hit.
Jag gick upp före grabbarna imorse och sprang en halvtimme på stranden där jag möter enormt långa kustremsor täckta med vit skön sand under löparskorna. Amerikanarna är uppe tidigt för att möta soluppgången med en rask promenad eller en löptur som jag unnade mig. Riktigt skönt men oj, vad svetten lackar när det är fuktigt i luften.
Tillbaka till hotellet har Peter redan fixat en grymt god frukost med juice, bagels, kokta ägg, flingor, the, ost, skinka och mjölk. Mmmmmmums vad gott det var.
Sen packade vi en strandvagn med beachleksaker och stolar för att sen unna oss några timmar nere vid havet. Nu är klockan snart 8 på kvällen och jag känner hur det hettar fint i ansiktet. Lucas har vi smort in noggrant med faktor 30 och dessutom har han på sig en solskyddströja för att klara den starka solen.
Den stora händelsen idag är att en fiskare fick upp en hammarhaj som Lucas fick hålla i och kasta tillbaka i havet igen. Samma fiskare vi skrev om igår fick denna fångst. Jag hann inte ta någon bild då fisken måste i snabbt i vattnet igen. Men grymt häftigt för en 11 åring att uppleva detta, eller hur?
Vi låg sen vid poolen på eftermiddagen i skuggan och åt sen en grymt god big size hämtpizza inne i vårt svala kök. Det smakade jättegott.
Vi såg antingen delfiner eller någon släktfisk till delfiner mitt på dagen och nu ikväll när vi skulle kolla in solnedgången. Häftigt.
Peter känner sig lite hängig, ont i halsen och förkyld så han har redan gått och lagt sig. Det kan vara skönt om man känner sig lite mosig om man dessutom varit i solen hela dagen.
Lucas står nu och pockar på min axel då han vill in och spela spel på Facebook. Och det ska han strax få göra också.
Imorn blir det upp tidigt då vi ska vara ute vid 10 rycket. Ska bli varmt även imorn så vi passar på att mysa i värmen för att sen imorn eftermiddag ta oss tillbaka till Orlando för nya äventyr på onsdag.
Lägger in ännu fler bilder. Jag gör det medvetet eftersom det också blir en slags backup för oss. Och för er också för den delen;)
Vi hörs vidare om ett par dagar igen.
Kramen Gitt, Peter och Lucas
Jag gick upp före grabbarna imorse och sprang en halvtimme på stranden där jag möter enormt långa kustremsor täckta med vit skön sand under löparskorna. Amerikanarna är uppe tidigt för att möta soluppgången med en rask promenad eller en löptur som jag unnade mig. Riktigt skönt men oj, vad svetten lackar när det är fuktigt i luften.
Tillbaka till hotellet har Peter redan fixat en grymt god frukost med juice, bagels, kokta ägg, flingor, the, ost, skinka och mjölk. Mmmmmmums vad gott det var.
Sen packade vi en strandvagn med beachleksaker och stolar för att sen unna oss några timmar nere vid havet. Nu är klockan snart 8 på kvällen och jag känner hur det hettar fint i ansiktet. Lucas har vi smort in noggrant med faktor 30 och dessutom har han på sig en solskyddströja för att klara den starka solen.
Den stora händelsen idag är att en fiskare fick upp en hammarhaj som Lucas fick hålla i och kasta tillbaka i havet igen. Samma fiskare vi skrev om igår fick denna fångst. Jag hann inte ta någon bild då fisken måste i snabbt i vattnet igen. Men grymt häftigt för en 11 åring att uppleva detta, eller hur?
Vi låg sen vid poolen på eftermiddagen i skuggan och åt sen en grymt god big size hämtpizza inne i vårt svala kök. Det smakade jättegott.
Vi såg antingen delfiner eller någon släktfisk till delfiner mitt på dagen och nu ikväll när vi skulle kolla in solnedgången. Häftigt.
Peter känner sig lite hängig, ont i halsen och förkyld så han har redan gått och lagt sig. Det kan vara skönt om man känner sig lite mosig om man dessutom varit i solen hela dagen.
Lucas står nu och pockar på min axel då han vill in och spela spel på Facebook. Och det ska han strax få göra också.
Imorn blir det upp tidigt då vi ska vara ute vid 10 rycket. Ska bli varmt även imorn så vi passar på att mysa i värmen för att sen imorn eftermiddag ta oss tillbaka till Orlando för nya äventyr på onsdag.
Lägger in ännu fler bilder. Jag gör det medvetet eftersom det också blir en slags backup för oss. Och för er också för den delen;)
Vi hörs vidare om ett par dagar igen.
Kramen Gitt, Peter och Lucas
Måndag 14 December 2009
Det tog oss ca 2 timmar att köra från Orlando ut till västkusten. Vi tog oss till Holmes Beach, Anna Maria Island där gps:en styrde oss korrekt till Palm Tree Villas där vi nu ska bo i två dagar.
Det är ett gift par som äger Palm Trees Villas, Peggy och Ashok Sawe. Redan i telefon dagen innan fick vi ett trevligt bemötande som har hållit i sig sen dess. Ashok hälsade att vi kommer bo i Villa nummer 25 när vi kommer fram och det är bara för oss att känna oss som hemma. Mycket trevligt.
Vem skulle inte bli glad när man såg en välkommande skylt till Ms and Mrs Willner fint uppsatt på dörren med en matchande julkrans över meddelandet? Vi klev in i detta fina hus där nyckeln låg på ett bord med mer information.
Ett fantastiskt fint litet hotell där man blir inackorderad i små minivillor med alla faciliteter. Otroligt fin hög standard med enormt sköna King Size sängar, lyxigt badrum och köket har all utrustning och mer därtill. Lucas fick till och med ett eget rum.
Vi träffade Ashok när vi väl skulle ner til havet. En indier som gift sig med en amerikanska och driver denna verksamhet året om. Helt okomplicerade sköna människor som har servicekänslan i blodet.
Utanför vårt vardagsrumsfönster finns en uppvärmd skön lagom stor pool. Man får använda tvättrummet på eftermiddagen där det även finns beach-leksaker att ta ner till havet som bara ligger 3 minuters promenad från hotellet. Man får låna dvd-filmer, beachhanddukar, parasoll..ja, allt man behöver för att bara ha det så förbaskat bra.
Vi har idag badat i havet och fått lite färg på våra bleka kroppar. Lucas träffade en fiskare som ställde upp två spöhållare som fiskade rätt ut i havet från sandstranden. Där blev Lulle kvar tills vi skulle gå. Han är så kavat och har inga problem att snacka med någon. Skönt tycker Peter och jag.
Avslutade eftermiddagen vid poolen där Peter somnade till en liten stund. Han har en förmåga att ligga på ryggen, händerna på kaggen och sen blåser han ut luften som en helikopter;)
Efter en välbehövlig dusch och lite mellis tog vi oss sen ut till havet igen för att se solnedgången. Vilken fantastisk fin ö vid hamnat på. Vi gick ut på en pir där familjer fiskade eller tog en öl på restaurangen längst ut. Kolla som vanligt in lite bilder så får ni en klarare bild av vad vi upplevt denna underbara Luciadag år 2009.
Vi handlade sen lite mat och Peter lagade ihop en grymt god carbonara till Lulles förtjusning. Har vi sådant fint kök måste man inte gå ut och äta, resonerar vi. Man myser precis lika bra tillsammans där vi bor.
Imorgon väntar en ny dag på denna charmiga ö. En ö som vi garanterat kommer tillbaka till.
Hepp från ”The Swedish Team”
Det är ett gift par som äger Palm Trees Villas, Peggy och Ashok Sawe. Redan i telefon dagen innan fick vi ett trevligt bemötande som har hållit i sig sen dess. Ashok hälsade att vi kommer bo i Villa nummer 25 när vi kommer fram och det är bara för oss att känna oss som hemma. Mycket trevligt.
Vem skulle inte bli glad när man såg en välkommande skylt till Ms and Mrs Willner fint uppsatt på dörren med en matchande julkrans över meddelandet? Vi klev in i detta fina hus där nyckeln låg på ett bord med mer information.
Ett fantastiskt fint litet hotell där man blir inackorderad i små minivillor med alla faciliteter. Otroligt fin hög standard med enormt sköna King Size sängar, lyxigt badrum och köket har all utrustning och mer därtill. Lucas fick till och med ett eget rum.
Vi träffade Ashok när vi väl skulle ner til havet. En indier som gift sig med en amerikanska och driver denna verksamhet året om. Helt okomplicerade sköna människor som har servicekänslan i blodet.
Utanför vårt vardagsrumsfönster finns en uppvärmd skön lagom stor pool. Man får använda tvättrummet på eftermiddagen där det även finns beach-leksaker att ta ner till havet som bara ligger 3 minuters promenad från hotellet. Man får låna dvd-filmer, beachhanddukar, parasoll..ja, allt man behöver för att bara ha det så förbaskat bra.
Vi har idag badat i havet och fått lite färg på våra bleka kroppar. Lucas träffade en fiskare som ställde upp två spöhållare som fiskade rätt ut i havet från sandstranden. Där blev Lulle kvar tills vi skulle gå. Han är så kavat och har inga problem att snacka med någon. Skönt tycker Peter och jag.
Avslutade eftermiddagen vid poolen där Peter somnade till en liten stund. Han har en förmåga att ligga på ryggen, händerna på kaggen och sen blåser han ut luften som en helikopter;)
Efter en välbehövlig dusch och lite mellis tog vi oss sen ut till havet igen för att se solnedgången. Vilken fantastisk fin ö vid hamnat på. Vi gick ut på en pir där familjer fiskade eller tog en öl på restaurangen längst ut. Kolla som vanligt in lite bilder så får ni en klarare bild av vad vi upplevt denna underbara Luciadag år 2009.
Vi handlade sen lite mat och Peter lagade ihop en grymt god carbonara till Lulles förtjusning. Har vi sådant fint kök måste man inte gå ut och äta, resonerar vi. Man myser precis lika bra tillsammans där vi bor.
Imorgon väntar en ny dag på denna charmiga ö. En ö som vi garanterat kommer tillbaka till.
Hepp från ”The Swedish Team”
Söndag 13 December 2009 - USA
Gah, vilken gigantisk lekplats både för vuxna och barn!
Det är inga som helst problem att göra av med pengar i detta stora land. Nästa äventyr vi unnat oss är ett 7 dagars kort på Universal Studios Resort som har ALLT man kan tänka sig.
Vi har nu avverkat 2 dagar på detta lekland och det finns fortfarande mycket mer att se.
Orlando Studios ligger bara 5 minuter med bil från vårt hotell. Man slussas smidigt genom parkeringstullen och betalar $14 och sen åker man in i ett gigantiskt stort parkeringshus där parkeringsvakter visar exakt vad alla bilarna ska stå. En efter en parkerar sina bilar och man vet exakt var man ställer bilen då de döpt alla våningsplan efter kända filmer så som Hajen, Jurassic Park osv.
Lucas sa spontant när vi parkerade bilen: - Mäh, det här parkeringshuset är ju större än hela Gröna Lund.
Han har så rätt, så rätt.
Sen följer man strömmen in mot Universals två stora parker.
Park nr 1: Universal Studios
Park nr 2: Island of Adventure.
Jag personligen gillar den första parken lite mer då den har en annan typ av charm. Dom har byggt upp en gigantisk stad, en kopia på Hollywood, med allt vad man kan tänka sig. Restauranger, caféer, bergodalbaner, teatrar, shower, 3- samt 4D-shower, klädbutiker, biografer, musik, parader, fotografer.
All denna kommersiella cirkus bygger på UPPLEVELSER. Amerikanarna kan sin sak. Inget snack om något annat. Man blir djupt imponerad av hur dom lyckats skapa en känsla av att befinna sig mitt i filmer med alla dessa häftiga effekter. Spiderman är det coolaste jag har varit med om. Får berätta mer när vi kommer hem. Vi har även åkt ett par grymt kraftiga och långa bergodalbaner där Gröna Lunds Insane känns som en fis i rymden.
Vi tar nu en paus från detta lekland och tar nu vårt pick och pack till västkusten här i Florida imorgon bitti på självaste Luciadagen. Närmare bestämt Anna Maria Island som ligger ute vid kustremsan utanför Tampa. Kolla in deras hemsida här: http://www.palmtreevillas.com/about.htm
Vi ska bo minst 2 nätter där och är det riktigt mulligt blir vi kanske kvar ett par nätter till.
Från den villan vi kommer bo i är bara 3 minuter ner till havet med enorma vita stränder. Vi kommer alltså doppa fötterna i Mexikanska gulfen. Häftigt!
Vädret har varierat en del men mestadels har det varit varmt och fuktigt. Men igår var det klart den kyligaste dagen där till och med Peter frös om sin stora lekamen. Men redan idag var det betydligt varmare igen.
Vi har knappt solat något då det är så mycket annat kul som lockar. Man kan ju alltid hoppas få ett par fina dagar på Anna Maria Island så vi får lite färg på våra vinterbleka kroppar;)
Som vanligt lägger jag in lite bilder som ni gärna får spana in.
Vi hörs snart igen!
Hoppas ni mår bra.
Stor kram från USA gänget!
Det är inga som helst problem att göra av med pengar i detta stora land. Nästa äventyr vi unnat oss är ett 7 dagars kort på Universal Studios Resort som har ALLT man kan tänka sig.
Vi har nu avverkat 2 dagar på detta lekland och det finns fortfarande mycket mer att se.
Orlando Studios ligger bara 5 minuter med bil från vårt hotell. Man slussas smidigt genom parkeringstullen och betalar $14 och sen åker man in i ett gigantiskt stort parkeringshus där parkeringsvakter visar exakt vad alla bilarna ska stå. En efter en parkerar sina bilar och man vet exakt var man ställer bilen då de döpt alla våningsplan efter kända filmer så som Hajen, Jurassic Park osv.
Lucas sa spontant när vi parkerade bilen: - Mäh, det här parkeringshuset är ju större än hela Gröna Lund.
Han har så rätt, så rätt.
Sen följer man strömmen in mot Universals två stora parker.
Park nr 1: Universal Studios
Park nr 2: Island of Adventure.
Jag personligen gillar den första parken lite mer då den har en annan typ av charm. Dom har byggt upp en gigantisk stad, en kopia på Hollywood, med allt vad man kan tänka sig. Restauranger, caféer, bergodalbaner, teatrar, shower, 3- samt 4D-shower, klädbutiker, biografer, musik, parader, fotografer.
All denna kommersiella cirkus bygger på UPPLEVELSER. Amerikanarna kan sin sak. Inget snack om något annat. Man blir djupt imponerad av hur dom lyckats skapa en känsla av att befinna sig mitt i filmer med alla dessa häftiga effekter. Spiderman är det coolaste jag har varit med om. Får berätta mer när vi kommer hem. Vi har även åkt ett par grymt kraftiga och långa bergodalbaner där Gröna Lunds Insane känns som en fis i rymden.
Vi tar nu en paus från detta lekland och tar nu vårt pick och pack till västkusten här i Florida imorgon bitti på självaste Luciadagen. Närmare bestämt Anna Maria Island som ligger ute vid kustremsan utanför Tampa. Kolla in deras hemsida här: http://www.palmtreevillas.com/about.htm
Vi ska bo minst 2 nätter där och är det riktigt mulligt blir vi kanske kvar ett par nätter till.
Från den villan vi kommer bo i är bara 3 minuter ner till havet med enorma vita stränder. Vi kommer alltså doppa fötterna i Mexikanska gulfen. Häftigt!
Vädret har varierat en del men mestadels har det varit varmt och fuktigt. Men igår var det klart den kyligaste dagen där till och med Peter frös om sin stora lekamen. Men redan idag var det betydligt varmare igen.
Vi har knappt solat något då det är så mycket annat kul som lockar. Man kan ju alltid hoppas få ett par fina dagar på Anna Maria Island så vi får lite färg på våra vinterbleka kroppar;)
Som vanligt lägger jag in lite bilder som ni gärna får spana in.
Vi hörs snart igen!
Hoppas ni mår bra.
Stor kram från USA gänget!
Lördag 12 December 2009
I onsdags tog vi bilen till Tampa för att se NHL hockey. Tampa Bay Lightning mot Edmonton Oilers. Lightning har två svenska spelare, Victor Hedman och Mattias Öhlund medan oljerockarna har en svensk spelare, Robert Nilsson, Kenta Nilssons son.
Det tog ca 1 ½ timme att ta sig till Tampa från Orlando. Riktigt fina vägar och väldigt lätt att ta sig var man än åker. När vi väl närmade oss storstaden möttes vi av en häftig vy med höghusen framför oss.
Med hjälp av GPS:en styrde vi rakt på St Pete Times Forum, dvs Lightnings hemarena. Grymt fin ishall. Där tog vi oss till Box office där man köper biljetterna på plats. I biljettpriset med väldigt fördelaktiga platser fick vi även parkering i garage samt mat för 252 dollar, dvs ca 1 700 kr. Dyrt, men värt varenda krona.
Eftersom vi kom tidigt på eftermiddagen tog vi oss vidare in till stan för att shoppa, äta lunch och göra något kul för Lucas skull. Vi tog oss in på Tampas akvarium som är kända för sin show med pingviner samt att man fick känna på stingrockor. Klart sevärd pingvinshow där Lucas satt nära dom, men ingen fick röra de små söta pingvinerna, tyvärr.
Sen shoppade vi lite grann och åt gott på Hooters som är kända för sina snygga servitriser som klär sig sparsamt till männens förtjusning. Peter kommer knappt ihåg vad han åt :o)
Vi var redan uppe vid arenan vid 18-tiden fast matchstart var först 19.30. Men det är kommersiell cirkus som allting annat i detta mäktiga land så varför skulle hockeymatcher vara ett undantag? Utanför Sportforum fick ungar leka av sig med olika aktiviteter och ett antal olika stånd som sålde hockeytröjor och dylikt.
Sen var det dags att gå in i hallen men där blev Peter stoppad av 5 vakter som samtidigt tittade i ryggsäcken. Det var strängt förbjudet att ta in värdesaker i hallen, som exempelvis en GPS. De slussade oss bakvägen med en kvinnlig vänlig vakt till andra våningen där vi snällt fick lämna in väskan där de sen delgav oss ett kvitto för att efter matchen kvittera ut våra saker igen.
Innan matchen stod Lucas nere vid spelarutgången till isen där han gjorde highfive med alla kända hockeylirare som började sin uppvärmning. Han var måttligt stolt. Vi tog ett gäng bilder som ni även får ta del av på denna reseblogg.
Matchen var sevärd trots att Lightning torskade mot oljerockarna (2-3). När det väl blev mål så skakade hela arenan. Klart häftig känsla. Alla som jobbade i hallen var enormt snälla och serviceminded.
Vi stötte även på en svensk 16-årig kille från Täby som såg Peters t-shirt med AIK SM-guld på och knackade honom på ryggen. Han hade flyttat till Tampa i höstas med sin familj där pappan jobbar inom militären. Han spelade hockey på college där nivån är riktigt låg. Florida är inte kända för att vara så hemskt bra i hockey. Det är nog mer basket som gäller eller amerikansk fotboll.
Matchen varade nästan i 3 timmar. Sen satte vi oss i bilen där poliser hjälpte till att trafiken flöt på hur bra som helst efter matchen då det var ett gäng människor som skulle åka hem samtidigt. Där har Sverige mycket att lära kring större arrangemang.
Vi var tillbaka på hotellet vid 12-rycket där jag fick lov att jobba någon timme. Min kära chef bad mig skaffa fram lite hälsorapporter, men vad gör man inte för Liv&Lust.
Snart kommer ett nytt inlägg om våra timmar på ett stort nöjesfält som kallas för Universal Studios.
Man slutar aldrig att förundras över detta land!
Ha det gött!
Kram från oss
Det tog ca 1 ½ timme att ta sig till Tampa från Orlando. Riktigt fina vägar och väldigt lätt att ta sig var man än åker. När vi väl närmade oss storstaden möttes vi av en häftig vy med höghusen framför oss.
Med hjälp av GPS:en styrde vi rakt på St Pete Times Forum, dvs Lightnings hemarena. Grymt fin ishall. Där tog vi oss till Box office där man köper biljetterna på plats. I biljettpriset med väldigt fördelaktiga platser fick vi även parkering i garage samt mat för 252 dollar, dvs ca 1 700 kr. Dyrt, men värt varenda krona.
Eftersom vi kom tidigt på eftermiddagen tog vi oss vidare in till stan för att shoppa, äta lunch och göra något kul för Lucas skull. Vi tog oss in på Tampas akvarium som är kända för sin show med pingviner samt att man fick känna på stingrockor. Klart sevärd pingvinshow där Lucas satt nära dom, men ingen fick röra de små söta pingvinerna, tyvärr.
Sen shoppade vi lite grann och åt gott på Hooters som är kända för sina snygga servitriser som klär sig sparsamt till männens förtjusning. Peter kommer knappt ihåg vad han åt :o)
Vi var redan uppe vid arenan vid 18-tiden fast matchstart var först 19.30. Men det är kommersiell cirkus som allting annat i detta mäktiga land så varför skulle hockeymatcher vara ett undantag? Utanför Sportforum fick ungar leka av sig med olika aktiviteter och ett antal olika stånd som sålde hockeytröjor och dylikt.
Sen var det dags att gå in i hallen men där blev Peter stoppad av 5 vakter som samtidigt tittade i ryggsäcken. Det var strängt förbjudet att ta in värdesaker i hallen, som exempelvis en GPS. De slussade oss bakvägen med en kvinnlig vänlig vakt till andra våningen där vi snällt fick lämna in väskan där de sen delgav oss ett kvitto för att efter matchen kvittera ut våra saker igen.
Innan matchen stod Lucas nere vid spelarutgången till isen där han gjorde highfive med alla kända hockeylirare som började sin uppvärmning. Han var måttligt stolt. Vi tog ett gäng bilder som ni även får ta del av på denna reseblogg.
Matchen var sevärd trots att Lightning torskade mot oljerockarna (2-3). När det väl blev mål så skakade hela arenan. Klart häftig känsla. Alla som jobbade i hallen var enormt snälla och serviceminded.
Vi stötte även på en svensk 16-årig kille från Täby som såg Peters t-shirt med AIK SM-guld på och knackade honom på ryggen. Han hade flyttat till Tampa i höstas med sin familj där pappan jobbar inom militären. Han spelade hockey på college där nivån är riktigt låg. Florida är inte kända för att vara så hemskt bra i hockey. Det är nog mer basket som gäller eller amerikansk fotboll.
Matchen varade nästan i 3 timmar. Sen satte vi oss i bilen där poliser hjälpte till att trafiken flöt på hur bra som helst efter matchen då det var ett gäng människor som skulle åka hem samtidigt. Där har Sverige mycket att lära kring större arrangemang.
Vi var tillbaka på hotellet vid 12-rycket där jag fick lov att jobba någon timme. Min kära chef bad mig skaffa fram lite hälsorapporter, men vad gör man inte för Liv&Lust.
Snart kommer ett nytt inlägg om våra timmar på ett stort nöjesfält som kallas för Universal Studios.
Man slutar aldrig att förundras över detta land!
Ha det gött!
Kram från oss
Onsdag 9 December 2009 - Florida
Resan hit gick bra. Landade i Fort Lauderdale efter 10 timmar trots att landningen var brutal, studsade fint och flygkapten som var en dansk lät onykter hela redan;) Vi fick dock stå och vänta efter landning innan vårt stora flyg fick en parkeringsplats. Då tyckte jag synd om alla barnfamiljer som bara ville av detta flyg.
Väl inne på flygplatsen som är förhållande liten flygplats går det väldigt trögt att gå igenom USA:s tullkontrolller som är klart överdrivna. Det skulle tas fingeravtryck, fotografering, ifyllda ologiska tulldeklarationer innan man till slut kom ut till rullbanden med bagagen. Pust.
Väl ute i det fria möttes vi av en fuktig luft, sol och 28 grader varmt. Nu skulle vi hämta ut vår beställda hyrbil som tog oss ytterligare ett par timmar innan vi satt i en Suw med GPS:en i högsta hugg. En riktigt fin bil som får oss att känna som vi flyger fram.
Vi körde ett antal timmar innan vi hamnade på vårt hotell. Tyvärr hade GPS:en fått sig ett tuppjuck och slussade oss lite fel på vägarna. Dessutom hände det två roliga saker på vägen som vi får berätta för er när vi kommer hem. Jag säger bara 112 och tuggummi;)
Helt snurriga i pallet efter att varit vakna ett antal timmar somnade vi gott allihop.
Under tisdagen installerade vi oss i hotellområdet och efter det åkte vi till en Outlet här i Orlando som hade ALLT. Men trötta i mössan som vi var blev det inte mycket till shopping. Men Lucke Pucke köpte sig en cool t-shirt och lika cool keps (Fox).
Sen åkte vi tillbaka till hotellet och la oss vid poolen för att vila lite i 28 graders värme och solen värmde gött
Lucas hittade några engelska vänner vid poolen direkt.
Kvällen avslutade vi på restaurang och åt en grymt god pasta med jätteräkor. Mums. Lucas tog fish and chips. Premiär för honom som gillade det starkt.
Vi somnade toktidigt och vaknade densamma idag. Nu är klockan halv 10, då har jag hunnit springa på morgonen, käkat frukost, kollat av mejl och skriver detta.
Vi är nu startklara för att åka till Tampa som ligger på östkusten, ca 13 mil från Orlando, på väg 4 rätt ut. Idag har vi tänkt gå på NHL hockey, Litghning mot Edmonton Oilers. Vi åker till ett Box Office som det heter för att köpa biljetterna där.
Vi bloggar vidare sen. Har även lagt in lite bilder.
Sköt om er så hörs vi snart igen.
Kram Willners People
Väl inne på flygplatsen som är förhållande liten flygplats går det väldigt trögt att gå igenom USA:s tullkontrolller som är klart överdrivna. Det skulle tas fingeravtryck, fotografering, ifyllda ologiska tulldeklarationer innan man till slut kom ut till rullbanden med bagagen. Pust.
Väl ute i det fria möttes vi av en fuktig luft, sol och 28 grader varmt. Nu skulle vi hämta ut vår beställda hyrbil som tog oss ytterligare ett par timmar innan vi satt i en Suw med GPS:en i högsta hugg. En riktigt fin bil som får oss att känna som vi flyger fram.
Vi körde ett antal timmar innan vi hamnade på vårt hotell. Tyvärr hade GPS:en fått sig ett tuppjuck och slussade oss lite fel på vägarna. Dessutom hände det två roliga saker på vägen som vi får berätta för er när vi kommer hem. Jag säger bara 112 och tuggummi;)
Helt snurriga i pallet efter att varit vakna ett antal timmar somnade vi gott allihop.
Under tisdagen installerade vi oss i hotellområdet och efter det åkte vi till en Outlet här i Orlando som hade ALLT. Men trötta i mössan som vi var blev det inte mycket till shopping. Men Lucke Pucke köpte sig en cool t-shirt och lika cool keps (Fox).
Sen åkte vi tillbaka till hotellet och la oss vid poolen för att vila lite i 28 graders värme och solen värmde gött
Lucas hittade några engelska vänner vid poolen direkt.
Kvällen avslutade vi på restaurang och åt en grymt god pasta med jätteräkor. Mums. Lucas tog fish and chips. Premiär för honom som gillade det starkt.
Vi somnade toktidigt och vaknade densamma idag. Nu är klockan halv 10, då har jag hunnit springa på morgonen, käkat frukost, kollat av mejl och skriver detta.
Vi är nu startklara för att åka till Tampa som ligger på östkusten, ca 13 mil från Orlando, på väg 4 rätt ut. Idag har vi tänkt gå på NHL hockey, Litghning mot Edmonton Oilers. Vi åker till ett Box Office som det heter för att köpa biljetterna där.
Vi bloggar vidare sen. Har även lagt in lite bilder.
Sköt om er så hörs vi snart igen.
Kram Willners People
Torsdag 3 December 2009
Nedräkning.
4 dagar kvar.
Sen tar Thomas Cooks Airlines med mig och min familj till Florida i 14 dagar.
Längtar.
Ska bli otroligt skönt.
Du glade reseguidesläsare här på bloggen kanske har några tips vad vi kan göra?
Vi installerar oss i Orlando men hyr bil och kommer ta oss både till väst och östkusten.
Vår son Lucas, 11 år är enormt förväntansfull och det ska bli riktigt kul att ta med honom dit.
Vi syns garanterat igen.
Hepp!
/Gitt
4 dagar kvar.
Sen tar Thomas Cooks Airlines med mig och min familj till Florida i 14 dagar.
Längtar.
Ska bli otroligt skönt.
Du glade reseguidesläsare här på bloggen kanske har några tips vad vi kan göra?
Vi installerar oss i Orlando men hyr bil och kommer ta oss både till väst och östkusten.
Vår son Lucas, 11 år är enormt förväntansfull och det ska bli riktigt kul att ta med honom dit.
Vi syns garanterat igen.
Hepp!
/Gitt