Igår morse vaknade vi upp på vårt fina hotell innan vi skulle dra tillbaka till Orlando.

Återigen bjöd vädret på sol och värme så vi beslutade oss för att stanna några timmar till på dessa vackra öar som Anna Maria Islands skänkte oss.

Vi sa adjö till Peggy och Ashok och tackade så gott för denna gång. Men innan vi åkte iväg visade Ashok (indiern) oss runt i de andra rummen där de renoverat både badrum och kök. Vi hade uppenbarligen fått ett bra rumspris då de vanligen har högsäsong dagarna innan jul. Men som många andra hotellägare känner dom av finanskrisen.

Vi åkte till en annan public strand där vi stannade till vid en bro där det stod flera fiskare och väntade tålmodigt på sin fångst.

När vi står där ser jag att en äldre man får upp en haj. Jag trodde det var en hammarhaj igen men det visade sig vara en ”riktig haj”. Den äldre mannen trodde till och med att det kunde vara en vithaj. Om så var fallet förstår vi inte hur stora dessa hajar kan bli. Det här var en förhållande vis liten haj men med sitt karakteristiska utseende och vassa tänder.

Jag ropade på Lucas som sprang dit på nolltid och helt plötsligt håller han hajen i handen!
Gaaah, vad nervös jag blev!!!
Samtidigt vill jag dokumentera händelsen med kameran och då förväntas man vara stadig på handen. Det gick trots allt bra och som det smattrade i kameran. Ni ser i bildarkivet hur stolt han ser ut.

Denna lilla varelse till haj var ett enda stort muskelpaket där Lucas fick ta i för kung och fosterland för att hålla kvar hajen i handen. Haja vad stark han är, lilleman;) Hö, hö!

Det befann sig även en stor häger på stranden som var lite sugen på hajmat. Ni ser även den på bild.

Vi fick tjata på Lucas som stod och pratade med fiskaren eftersom vi var tvungna att gå till en annan strand då man inte kunde bada här då det var oerhört strömt
Det var då Anette sms:ade och sa att det snöade för fullt hemma i Sverige medan vi låg och plaskade i Mexikanska gulfen.
Galet snurrigt!

När vi väl duschade av all vit sand på kroppen tog vi oss till bilen och då dyker en liten ekorre fram till Peter.
Sen kommer det en till.
Och en till.
Men herregud, jag har aldrig sett så många ekorrar samtidigt i mitt liv!
Dom var säkert en 6-7 stycken och sprang upp och ner på bilarna på parkeringen.

Dom var näst intill tama fast men med öron och ögon på spänn hela tiden. Dom var ju knappast stilla många sekunder så det var svårt få dom med på bild. Men några blev riktigt bra och då ser man hur söta dom verkligen är. Dom ville ju såklart få lite mat av oss men vi hade inga nötter som är deras favorit. Vi blev nämligen upplysta av amerikanare som cyklade förbi oss och ge dom lite nötter.

Bara på några timmar har vi alltså träffat på en haj, häger och små söta ekorrar. En dag i djurens tecken!

Vi drog till Burger King innan gps:en styrde oss tillbaka till Orlando (ca 2 timmars bilresa) där vi i stort sett kommer in till hotellet och lämpar av vår packning för att sen dra iväg för lite shopping. Lucas ville nämligen köpa sina julklappar eftersom han fått ihop en stor slant av både mormor & morfar, farmor, farfar & Gilla, morbror Jan & Anette samt moster Suss och Jan. Så vi hamnade i en wakeboard-butik med massor av grymma kläder och utrustning.

Lucas köpte sig en flytväst/skyddsväst som är väldigt bra att ha när man åker bräda på landet. Sen köpte han även ett par handskar eftersom det svider rätt bra när man håller i rephandtaget efter båten. Han köpte sig även ett par snygga matchande shorts.
Hon som guidade oss genom affären heter Cathy Williams. Hennes exboyfriend heter Tomas Gustafsson som är en gammal vattenskidåkare som varit grymt duktig. Han är i 45 års åldern och idag lär han ungdomar att åka vattenskidor. Så Cathy har varit mycket i Huddinge och kunde en del svenska.

Vi förstod under vistelsen i affären att hon själv varit en duktig wakeboard-åkare och tävlat runt hela världen. Hon har ett litet hus här i Florida där hon bor precis vid sjön för att om dagarna jobba i den där affären samt lära upp ungdomar att åka wakeboard på somrarna.
Så himla trevlig tjej och hon var jättemysig mot Lucas. Hon skrattade gott åt honom eftersom han är en duktig affärsman där han till slut fick 15% rabatt på alla sin inköp.
Hon har gett oss hennes hemsida som är: http://www.cathywilliams.com/
Hon är grym om ni tittar på hennes filmer.

Dessvärre har hon skadat sitt knä så hon kommer inte kunna åka mer wakeboard till hennes förtvivlan.
Så klart.
Hon bearbetar sin sorg och jag såg på henne att det kommer ta lång tid att acceptera sin skada.
Hon är 40 år och detta har varit hennes ALLT.

Lucas var i alla fall supernöjd när vi gick därifrån med ett stort stolt leende på läpparna.

Det hade varit en lång dag och nu var det skönt att åka hem och bara lägga sig i sängen och kolla lite tv. Lucas tar då av sig sina linser och får då enormt ont i vänstra ögat så han kan inte stänga det. Det skaver som han säger och vi tror han fått lite sand i ögat eller något annat från dagens badafton på beachen. Men jag hittar inget i ögat och han gråter av smärta.

Jag ringer då Dr Philips Hospital för att fråga om det är mycket folk på akuten. Sjuksköterskan sa att det var ganska lugnt. So far. Så vi fick själva välja hur vi skulle göra. Men så ont som Lucas hadevalde vi att åka in med honom. Klockan var då 11 igår kväll.

Där möts vi av en trevlig personal med känsla för människan. Lucas pratade med en sjuksyrra (manlig) med en klump i halsen att han hade tagit av sig sina ”contact lins” och något skavde i ögat. Han var jätteskön med Lucas och fick honom lite lugn. Han fick i stort sett komma in på en gång där dom tog tempen, blodtryck, vikt samt en vanlig synundersökning.
Sen fick vi gå till väntrummet igen och vänta på en annan läkare som skulle titta närmare på ögat.
Efter en liten stund tog dom in oss där alla andra akutsjuka kommer in och då kändes det precis som den berömda tv-serien City-akuten.

Inne i detta undersökningsrum finns det en tv upphängd i högra hörnet. En tv? På ett behandlingsrum? Kanalen visade en talkshow, liknande Oprah Winfrey. Smart om man ändå får vänta, tänkte vi.
En försäkringsgubbe kommer in i rummet och tar all info från oss. Jag hade tagit med mig sjukförsäkringsbeviset från Trygg Hansa som han ville se. Han ringde även upp Trygghansa för att se att allt stämde. Vi insåg ganska snart att vi skulle få ligga ute med en större summa pengar tills vi kommer hem. Men mindre oviktigt i detta läge. Viktigast att Lucas skulle bli bra. Och gärna snabbt.

Sen kom en manlig läkare som skämtade lite med Lucas som pratade med honom vad som hänt. Efter det kommer en annan sjuksyrra som tog prover i ögat där man upptäcker ganska snart en skada på kanten av pupillen p g a kontaktlinsen. Han ordineras penicillin i droppform 4 ggr/dag i 10 dgr.

Efter några turer med försäkringsgubben, läkare och systrar får vi till slut åka hem och då är klockan närmare 2 på natten. Och 3 000 kr fattigare. Vi åker dock förbi apoteket som är öppet dygnet runt för att plocka ut penicillin och värktabletter.
Lucas somnade som en stock då värktabletten var som en insomningstablett.

Han vaknade imorse och var redan bättre i ögat.
Vi måste nu kolla upp hans sår i ögat när vi kommer hem. Ögonskador är inte att leka med.
Vi är såklart glada att det gick så smidigt ändå att åka in på akuten. Vi var beredda på att sitta där hela natten.
Imorse sov vi ut.
Det var skönt.

Oj, vilket långt inlägg men det var en händelserik dag.
Lucas och Peter gick på Universal Studios idag på eftermiddagen eftersom vi ansåg att han var så pass mycket bättre i ögat, medan jag gick och shoppade på Orlandos största Outlet. Gud, vad synd det är om mig;)

Ta väl hand om därute.
Where ever you are;)
Bamsekramen från oss till ER!