Copyright © Bejjan888™

Väckarklockan var ställd på TIDIGT denna morgon. Packade bilen full från golv till tak och begav mig iväg strax efter 07.30. Lite pirrigt var det ju, första semestern med mina marsvinsflickor. Jag anlände i Nynäshamn kring kl. 09.30, precis när inpasseringen öppnade. Eftersom jag hade marsvinen med mig, fick jag en lapp att lägga synligt i framrutan som markerade att det fanns djur i bilen. Detta då alla bilar med djur parkeras inom ett visst område på det övre bildäcket (däck 5). Lämnar man kvar djuret i bilen under båtresan, ges tillstånd att titta till djuret en gång under färden. Man kan också boka en plats i djursalongen om man vill ha med djuret på passagerardäck. Vill man lyxa till det kan man boka plats i djurkupé, men dessa finns inte på alla färjor som trafikerar Nynäshamn – Visby. Självklart hade jag sett till att boka biljetter på m/s Visborg, det största fartyget som Destination Gotland trafikerar Gotland med och där finns det djurkupéer. Och nu under pandemin bokar man en hel kupé för sig själv – helt okej!

m/s Visborg.

m/s Visborg la till i färjehamnen kl. 10.10. Ute till havs ser färjan inte stor ut för världen, men nu när det baxade in i hamnen och vände 180°, på typ en femöring, såg den gigantisk ut. Karavanen med bilar som körde av färjan ville aldrig ta slut. Bilar, husbilar, husvagnar, motorcyklar och en och annan buss. Tillslut började väntande bilar få köra ombord. Vi med djur i bilarna, hade en egen kö och fick vänta ganska sent med att köra ombord på färjan. Men när det var dags, så hamnade jag längst fram av alla bilar på bildäck 5, vilket skulle innebära jag skulle köra av färjan bland de första i Visby – najs!
Väl ombord gällde det att hitta till kupén. Men för den som vill planera i förväg så finns det kartor på Destination Gotlands hemsida, för respektive färja, så man slipper irra omkring. Alla bilar med djur, parkeras närmast trappan som leder rakt upp till djursalongen/kupéerna, så det var busenkelt att hitta. Nyckelkortet till kupén satt i dörren. Detta var ännu en åtgärd som Destination Gotland infört, för att undvika trängsel och köbildning vid hyttnyckelautomaten. Så det var bara att gå in. Så himla skönt med egen kupé. Inte en massa folk omkring sig, speciellt nu i pandemitider. Men framför allt inga springande högljudda barn. Flickorna skulle ha blivit så himla rädda.

Båten började sakta röra på sig ut från hamnen vid 11.15 och kaptenen annonserade ett välkomsttal i högtalaren. Alltså, en del människor passar inte att prata i mikrofon. Det brusade och sluddrades, så det var svårt att höra vad som sades. Men jag kunde urskilja att det fanns 1299 passagerare ombord. Jag vet inte vad Destination Gotland har för begränsat maxantal ombord på färjorna nu under pandemin, men jag kan tänka mig att det var i princip maxantalet. m/s Visborg heter även SF1650, där siffrorna anger totalt antal passagerare som tillåts, dvs 1650 stycken.
Efter en stund kände jag att det började kurra i magen. Jag var tvungen att bege mig ut till någon av restaurangerna och köpa något att äta. Det var folk överallt och barn sprang omkring. Jag fick tag i en Chicken wrap, betalade och gick snabbt tillbaka till min hytt. Där var det så lugnt, så stilla. Även en liten tupplur hanns med innan färjan angjorde Visby kl. 14.45. Som sagt, jag var en av de första att köra bilen av färjan.

Lägenheten.

Det tog knappt 10 minuter att köra till lägenheten. Jag checkade in, bar upp alla grejer, väskor, bur och marsvin. Varför hade jag bokat lägenhet en trappa upp, undrar du? Jo, för att kunna ha fönster och ev. balkongdörr öppet på natten om det blev för varmt (utan att vara orolig för ”påhälsning”), men också kunna lämna fönster öppet under dagen om det skulle bli för olidligt varmt för flickorna. Så det var bara att bära upp allting. Jag gjorde iordning buren till flickorna och gav de en massa grönsaker och hö. Sen skyndade jag mig iväg till ICA Maxi för att köpa mat mm. Det tog ca 3 minuter med bil. Nära och bra. Tyvärr fanns det inga bra gångvägar dit så man var tvungen att ta bilen. Tillbaka i lägenheten åt jag den nyligen köpta kycklingsalladen och gjorde mig iordning för en kvällspromenad i Visby.

Öster Centrum med Österport i bakgrunden

Solen värmde, det var +27°C ute. Jag gick mot Österport, vilket tog drygt 12 minuter i lugnt tempo. Det kändes väldigt lugnt, nästan inget folk ute på gatorna. Skönt!

Ringmuren längs Östergravar

Ringmuren längs Östergravar

Jag tog till höger (norrut) och gick längs ringmurens utsida. Det prasslade i det torra gräset. Solen gassade. Jag hade nog inte klarat mig utan solhatten. Jag borde komma till Brunnsporten som ligger norr om Österport. Så svårt kan det väl inte vara.

Norderport.

Men uppenbarligen missade jag den, för plötsligt hade jag kommit till Norderport. Inte att förringa, en vacker port. Det är också det bäst bevarade porttornet i ringmuren och byggdes kring år 1280. Då, som nu, fungerar Norderport som en huvudled in i Visby för resande norrifrån.

Rackarbacken.

Precis innanför porten, finns Rackarbacken. Det är en relativt brant backe och längs backen, i ringmuren, ligger det s.k. Mynthuset. Det byggdes redan innan ringmuren uppfördes och fungerade som ett varumagasin. Det kan ha legat ett myntverk här under medeltiden som givit huset sitt namn, men det saknas stöd för denna teori. Rackarbacken var på sin tid närmast ett slumområde och i början av 1800 talet bodde bödeln närmast Norderport. Men det var bödelns granne och medhjälpare, som bodde en bit upp i Rackarbacken, som gav upphov till uttrycket Nattmannens tomt. Grannen, ”Rackaren” eller ”Nattmannen”, hette Jacob Tingstedt och arbetade dagtid med bland annat att piska dömda brottslingar blodiga, ta hand om liken från Galgbacken och slakta hundar och hästar. När mörkret lagt sig skötte Jacob sysslor som inte skulle synas i dagsljus, såsom att tömma latrintunnor bland de fina husen i Visby. Trots sina arbetsuppgifter blev Jacob gift med Kajsa Maja och paret fick barn. Jacob lyckades dock byta karriär och blev så småningom polis. Men det var under en simlektion sommaren 1850, som Jacob fick ett slaganfall och avled.

Via Rackarbacken kommer man sedan till Norra Murgatan. De redan vackra sten- och trähusen pryddes av ännu vackrare rosor. Kvällssolens varma färger och blommornas färgkaskader ville aldrig ta slut. Efter drygt 100 meter så fann jag den till slut – Brunnsporten.

Brunnsporten och Norra Murgatan

Porten togs upp så sent som i slutet av 1860-talet, i form av en arkadbåge. Anledningen var att de boende på Klinten hade vattenbrist och behövde få tillgång till den vattenbrunn som fanns på andra sidan muren. Husen i direkt anslutning till porten revs i samband med byggandet.

Brunnsporten

Tornet som vilar över Brunnsporten är ett av de mest bevarade sadeltornen. Hundra år senare, 1968–1969, gjorde sig porten välkänd genom TV-serien Pippi Långstrump, med Inger Nilsson i huvudrollen, som spelades in i Visby. Pippi rider längs muren och in genom Brunnsporten ett flertal gånger under seriens gång. För den som är en riktigt inbiten fan av Pippi eller intresserad av att besöka flera inspelningsplatser, så har Gotlands Turistbyrå gjort en Pippikarta med flertalet inspelningsplatser markerade. Men någonting kändes off när jag stod där och försökte jämföra omgivningen med scenerna i Pippi. Kanske berodde det på att planket målats om i annan färg? Kanske var det för att träd och buskar vuxit upp och porten kändes väldigt liten?

Jag vandrade vidare söderut längs Norra Murgatan och kom fram till Klinttorget.

Klinttorget, eller "Spötorget" kallat.

Torget ligger på Visbys högsta platå, Klinten. Det var förr en marknadsplats för ved, halm och hö. Nu anses det fint att äga bostad i området Klinten i Visby. Trots de små husen är bostadspriserna skyhöga och kanske kan utsikten över Visby och havet motivera priskriget? Men det har inte alltid varit så. Under 1700-talet flyttades den grymma tortyren från Stora Torget till Klinttorget och en dag i veckan var det alltså inte marknaden som var i fokus. På onsdagarna verkställdes de utdömda straffen offentligt vid schavott och skampåle, på torget som kom att kallas Spötorget. Straffen utdelades av bödeln och hans rackare.

Skampålen på Klinttorget

Till minne av denna hemska tid finns en kopia av skampålen från år 1790, på Klinttorget. För bara hundra år sedan var det de fattigas kvarter med torrdass, vattenhämtning vid pump och lössen härjade här. Att bli kallad ”Klintunge” var nedsättande och ju närmare Norderport man bodde, desto sämre rykte.

Gamla Brandstationen

Här hittade jag också den gamla brandstationen som vackert bevarats.

Sedan gick jag mot domkyrkan och passerade både Övre Finngränd och Kyrktrappan med magnifika vyer över Visbys ruiner och havet.
Att blicka ut över Visby från Kyrktrappan ger en fantastisk utsikt.

Målarens hus

Närmast i blickfånget ligger Målarens hus från 1200-talet. Huset består av två sammanbyggda hus; ett tornhus med tunnvalv över bottenvåningen och två övervåningar samt en lägre byggnad bestående av två rum och kryssvalv på bottenvåningen och en vindsvåning. Dess namn, Målarens hus, uppkom under 1600-talet då ägaren hette Johan Bartsch, Johan Målare kallad. Johan var en duktig och erfaren dekormålare som bland annat målade i de medeltida kyrkorna, men också i Burmeisterska huset och Gamla Residenset. Även om hela huset benämns Målarens hus, så bodde Johan endast i den högre torndelen av huset. Den lägre delen ägdes och beboddes av någon annan. Under 1800-talet tillhörde Målarens hus Cedergrens kakelugnsfabrik. Det har också haft funktion som värdshus med övernattning på senare tid.

Sankta Maria domkyrka

Sankta Maria domkyrka

Som sagt, bredvid utkiksplatsen står Sankta Maria domkyrka som ståtligt sträcker på sig med sina kyrktorn och blickar ut över både hav och Visby stad. Kyrkan som under medeltiden kallades för Vår kära frus kyrka – ”Vårfrukyrkan”, känner vi idag till som Visby Sankta Maria Domkyrka. Kyrkan uppfördes i sin helhet under medeltiden som gästkyrka för tyska handelsmän som utestängts av de bofasta tyskarna från S:t Pers kyrka (dåvarande tyska församlingskyrkan). Under vintrarna förvarandes den tyska handelsgårdens Peterhofs kassakista i Vårfrukyrkan. Det krävdes fyra olika nycklar för att låsa upp kistan och dessa nycklar fanns hos representanter i städerna Dortmund, Lübeck, Soest och Visby. Vid kistans öppnande krävdes att alla fyra representanter var närvarande, med respektive nyckel.

Sankta Maria kyrka byggdes ut i omgångar och etapper och invigdes 27 juli, 1225, som församlingskyrka med två kyrkoherdar. En kyrkoherde för den tyska församlingen och den andra kyrkoherden för den gotländska församlingen. Kyrkan torde således ses som en tysk-gotländsk med två separata församlingar. Men under 1429 bestämdes att Sankta Maria bara skulle ha en gemensam kyrkoherde. År 1572 upphöjdes kyrkan till Sankta Maria Domkyrka. Idag är S:ta Marias Domkyrka den enda medeltida kyrka som fortfarande används i Visby. De andra tolv kyrkorna i staden är bevarade som ruiner.

Fiskargränd

Från domkyrkan var det inte långt till Fiskargränd. En av de mest kända och mest fotade gränderna i Visby, utan snack. Den smala gränden kantades av fullt utslagna stockrosor i granna färger. Även här var det folktomt. Jag kunde fota i lugn och ro, utan att andra personer kom med på bild.

Solnedgång i Visby

Solen började gå ner ute till havs. Det var i princip molnfritt, så solnedgången skulle bli fantastiskt i kväll. Jag gick i sakta mak tillbaka till domkyrkan och den omtalade utkiksplatsen. Utsikten var fantastisk. Det varma färgspelet över horisonten byttes så småningom mot kallare färger, efter solens nedgång. Klockan var efter kl. 22.00 när jag kom tillbaka till lägenheten igen.