En dag av resande
Dagens agenda bestod i grund och botten av resande. Kl 10:30 så gick den ingående flygresan från Arlanda till Helsingfors. Själva resan var ganska smidig då den tog ungefär 40 minuter.
Väl framme i Helsingfors så fick vi vänta i ungefär 1-2 timmar innan nästa flyg gick vidare. Jag passade på att införskaffade en flaska 15 årig Glenfiddich (för de mer blöta dagarna i bergen). Därefter så fick vi borda planet utan bekymmer. Jag och min sambo fick separata platser men lyckades byta till oss stolar bredvid varandra.
Flygresan till Delhi tog ungefär 7 timmar och var för mig ren pest. Stolarna var trånga och framför oss satt ett äldre indiskt par som hela tiden insisterade på att fälla fram och tillbaka sina stolsryggar. Som om det inte var trångt innan... Det var i princip omöjligt att plocka upp något ur väskan som stod på golvet och att sova var väldigt obekvämt i den positionen. Jag lyckades slockna under starten – inte för att jag var trött utan mer av den otroligt kvava hettan i planet. Det fanns verkligen ingen luft och rätt som det var så vaknade jag till och då hade vi varit i luften i 30 minuter. Man fick försöka underhålla sig bäst man kunde på planet och jag lyckades hålla mig till ett toalettbesök under de 7 timmarna vilket kändes skönt. Totalt så tror jag att jag sov ungefär 1-1,5 timmer under flygresan.
Väl framme, något försenade vid klockan 00.00, fick vi direkt veta att det var ombyggnation på flygplatsen och alla som flugit utrikes till Delhi var ombedda att ta kontakt med sitt flygbolag. Alla rusade ur planet medan vi satt kvar och tog det lugnt. Vi tänkte att det inte fanns någon anledning till att jäkta. När vi väl klivit av planet och kommit ned till ankomstterminalen fick vi passera en kontroll av passet samt lämna in ett formulär som vi fick fylla i på planet gällande vår resa. Jag passade på att gå på toa för första gången i Indien. Toaletterna var visserligen västerländska på flygplatsen och det bestod av 8 stycke bås. De tre första jag testade hade ingen spolknapp, den nästa toaletten hade inget vatten. Två andra var helt trasiga. En hade någon skitit på, och då menar jag verkligen PÅ. En var upptagen och den andra såg inte helt okej ut men en verkade fungera någorlunda bra så det fick det bli.
Efter det så var det tillbaka till kön som gick ungefär så sakta som bara är möjligt. En kvinna lite längre fram stod hela tiden och flinade åt oss vilket gjorde mig otroligt irriterad. Hon verkade tycka att hela saken var jätterolig men jag hade svårt att se humorn i det hela. Efter ungefär 45 minuter så hade vi tagit oss igenom det hela och nu skulle vi hitta våra väskor. Allting var väldigt oorganiserat och någonstans så stod de olika flight numren som min sambo lyckades få syn på. Jag tittade hejvilt omkring mig men hann inte uppfatta några skyltar alls. Jag var mest lite oroligt över att vårt bagage låg obevakat någonstans i denna stora byggnad. Vi lyckades till slut hitta våra väskor bland en stor hög av bagage.
Vi snodde åt oss en vagn och begav oss mot utgången. När vi passerade den sista kontrollen och kom ut så stod folk uppradade bakom ett räcke som om det var storpremiär på slottet. Längs med sidorna stod folk med handskrivna små papper där det stod namn på personer de skulle plocka upp. Jag gick och synade på vänstersidan medan min sambo kollade höger. Jag fick syn på en lapp med min sambos namn på men dock med prefixet "Mrs" och jag frågade med lite osäkerhet min sambo om det kunde vara våran lapp... Ja, det visar sig att vi i Indien är ett ”gift” par. Kallar man någon för pojkvän eller flickvän antyder tydligen det att detta är en sexpartner, vilket inte alls är accepterat. En liten kille stod och höll i lappen, och då menar jag liten. Jag tror han var två huvuden mindre än mig och ungefär lika bred kring midjan som ett av mina lår. Han sprang runt i full fart när han märkte att vi nappat på hans skylt och rykte sedan tag i mina väskor, vilka för övrigt vägde ungefär 14 och 11 kg. Jag försökte erbjuda mig att bära en av väskorna men han insisterade och for iväg i full fart kämpandes med min resväska som var otympligast. Jag fick helt enkelt gå och bära på min kasse innehållandes min whiskey flaska samt min sambos mindre ryggsäck. Resten körde min sambo på en vagn.
När vi kom ut så kom den första chocken. Folk for omkring som biltjuvar och det var runt 30 grader hett. Bilar, motorcyklar och bussar gjorde allt för att komma först på den lilla vägen de hade att röra sig på. Alla stod på sina tutor hela tiden och folk skrek och gapade åt varandra. Ett tag så var tre bilar framme samtidigt jämte varandra på en väg som knappt kunde bära plats åt max två bilar på en gång. Vår mötesperson försvann i några minuter för att ringa på den riktiga chauffören. Ungefär 5 minuter senare så var han i full fart igen på väg med våra väskor och vi följde efter. Vi for nerför den övertrafikerade lilla vägen bort mot slutet av parkeringen. På andra sidan så fick han syn på chauffören och förklarade att vi behövde springa över gatan och snabbt kasta i väskorna i bilen då det inte gick att stanna någonstans. För övrigt kan jag nämna att det var en liten minibil så vi fick in två väskor i bagageutrymmet och fick trängas med resten i baksätet. Sedan kom den andra chocken - trafiken.
Nu var det för visso mitt i natten så det var rätt ont om trafik men att ta sig ut ur flygplatsparkeringen var ingen lätt lek. I bilen fanns det säkerhetsbälte men ingenstans att fästa dem i. Okej, bara att hoppas på det bästa... Vi for iväg och det hela var väldigt fascinerande. Inte allt lika skrämmande som facinerande.
Väl framme i Helsingfors så fick vi vänta i ungefär 1-2 timmar innan nästa flyg gick vidare. Jag passade på att införskaffade en flaska 15 årig Glenfiddich (för de mer blöta dagarna i bergen). Därefter så fick vi borda planet utan bekymmer. Jag och min sambo fick separata platser men lyckades byta till oss stolar bredvid varandra.
Flygresan till Delhi tog ungefär 7 timmar och var för mig ren pest. Stolarna var trånga och framför oss satt ett äldre indiskt par som hela tiden insisterade på att fälla fram och tillbaka sina stolsryggar. Som om det inte var trångt innan... Det var i princip omöjligt att plocka upp något ur väskan som stod på golvet och att sova var väldigt obekvämt i den positionen. Jag lyckades slockna under starten – inte för att jag var trött utan mer av den otroligt kvava hettan i planet. Det fanns verkligen ingen luft och rätt som det var så vaknade jag till och då hade vi varit i luften i 30 minuter. Man fick försöka underhålla sig bäst man kunde på planet och jag lyckades hålla mig till ett toalettbesök under de 7 timmarna vilket kändes skönt. Totalt så tror jag att jag sov ungefär 1-1,5 timmer under flygresan.
Väl framme, något försenade vid klockan 00.00, fick vi direkt veta att det var ombyggnation på flygplatsen och alla som flugit utrikes till Delhi var ombedda att ta kontakt med sitt flygbolag. Alla rusade ur planet medan vi satt kvar och tog det lugnt. Vi tänkte att det inte fanns någon anledning till att jäkta. När vi väl klivit av planet och kommit ned till ankomstterminalen fick vi passera en kontroll av passet samt lämna in ett formulär som vi fick fylla i på planet gällande vår resa. Jag passade på att gå på toa för första gången i Indien. Toaletterna var visserligen västerländska på flygplatsen och det bestod av 8 stycke bås. De tre första jag testade hade ingen spolknapp, den nästa toaletten hade inget vatten. Två andra var helt trasiga. En hade någon skitit på, och då menar jag verkligen PÅ. En var upptagen och den andra såg inte helt okej ut men en verkade fungera någorlunda bra så det fick det bli.
Efter det så var det tillbaka till kön som gick ungefär så sakta som bara är möjligt. En kvinna lite längre fram stod hela tiden och flinade åt oss vilket gjorde mig otroligt irriterad. Hon verkade tycka att hela saken var jätterolig men jag hade svårt att se humorn i det hela. Efter ungefär 45 minuter så hade vi tagit oss igenom det hela och nu skulle vi hitta våra väskor. Allting var väldigt oorganiserat och någonstans så stod de olika flight numren som min sambo lyckades få syn på. Jag tittade hejvilt omkring mig men hann inte uppfatta några skyltar alls. Jag var mest lite oroligt över att vårt bagage låg obevakat någonstans i denna stora byggnad. Vi lyckades till slut hitta våra väskor bland en stor hög av bagage.
Vi snodde åt oss en vagn och begav oss mot utgången. När vi passerade den sista kontrollen och kom ut så stod folk uppradade bakom ett räcke som om det var storpremiär på slottet. Längs med sidorna stod folk med handskrivna små papper där det stod namn på personer de skulle plocka upp. Jag gick och synade på vänstersidan medan min sambo kollade höger. Jag fick syn på en lapp med min sambos namn på men dock med prefixet "Mrs" och jag frågade med lite osäkerhet min sambo om det kunde vara våran lapp... Ja, det visar sig att vi i Indien är ett ”gift” par. Kallar man någon för pojkvän eller flickvän antyder tydligen det att detta är en sexpartner, vilket inte alls är accepterat. En liten kille stod och höll i lappen, och då menar jag liten. Jag tror han var två huvuden mindre än mig och ungefär lika bred kring midjan som ett av mina lår. Han sprang runt i full fart när han märkte att vi nappat på hans skylt och rykte sedan tag i mina väskor, vilka för övrigt vägde ungefär 14 och 11 kg. Jag försökte erbjuda mig att bära en av väskorna men han insisterade och for iväg i full fart kämpandes med min resväska som var otympligast. Jag fick helt enkelt gå och bära på min kasse innehållandes min whiskey flaska samt min sambos mindre ryggsäck. Resten körde min sambo på en vagn.
När vi kom ut så kom den första chocken. Folk for omkring som biltjuvar och det var runt 30 grader hett. Bilar, motorcyklar och bussar gjorde allt för att komma först på den lilla vägen de hade att röra sig på. Alla stod på sina tutor hela tiden och folk skrek och gapade åt varandra. Ett tag så var tre bilar framme samtidigt jämte varandra på en väg som knappt kunde bära plats åt max två bilar på en gång. Vår mötesperson försvann i några minuter för att ringa på den riktiga chauffören. Ungefär 5 minuter senare så var han i full fart igen på väg med våra väskor och vi följde efter. Vi for nerför den övertrafikerade lilla vägen bort mot slutet av parkeringen. På andra sidan så fick han syn på chauffören och förklarade att vi behövde springa över gatan och snabbt kasta i väskorna i bilen då det inte gick att stanna någonstans. För övrigt kan jag nämna att det var en liten minibil så vi fick in två väskor i bagageutrymmet och fick trängas med resten i baksätet. Sedan kom den andra chocken - trafiken.
Nu var det för visso mitt i natten så det var rätt ont om trafik men att ta sig ut ur flygplatsparkeringen var ingen lätt lek. I bilen fanns det säkerhetsbälte men ingenstans att fästa dem i. Okej, bara att hoppas på det bästa... Vi for iväg och det hela var väldigt fascinerande. Inte allt lika skrämmande som facinerande.
Dela med andra: 
Skriv kommentar
Visa alla