Ellismellis blogg

......vad många länder jag fick uppleva......och inte behövde jag passet.
I själva Göteborg var det kallt och blåsigt, ingen sol eller värme (något jag uppskattar på mina resor) men ändå så fanns hela världen där.

Vad hade jag för förväntningar på mässbesöket? Självklart så var det Reseguidens monter som jag besökte först. Där fanns en uppsjö av medlemmar och medarbetare till Reseguiden. Den första jag hälsade på var Kustaffe, mycket trevlig prick och precis som jag hade förväntat mig. Det är roligt att få vara en av hans vänner.
Ja och sen stötte jag i hop med Robb, honom hade jag pratat med (här på Rg) kvällen innan jag åkte till Göteborg. Precis som Kustaffe var Robb en mycket trevlig och pratsam medlem. :-)

Jag kunde ju inte annat än att spana in alla reseguiden-tröjor...med medlemmar i......och visst fanns det flera jag kände igen men det verkade inte vara många som kände igen mig....(förutom Kustaffe och Robb). Jag trodde nog jag skulle få mer respons i och med att jag ändå hade haft plats 5 bland finalisterna i tävlingen. Ja, ja...men vad gör det, det var ju inte därför jag var där.

Eftersom jag har en USA-resa att se fram emot så hade jag tänkt att jag skulle besöka montrarna där USA representerades och jag traskade dit..... Fick jag den informationen som jag hade förväntat mig? Svaret är tyvärr..nej. Swansons monter som var mitt huvudmål var liten och jag hade räknat med att Sveriges största USA-specialist skulle ha en STOR monter.... Nej, det hade dom inte och verkade dom intresserade av att marknadsföra sig till mig....svar: nej.
Okej tänkte jag och gick vidare till en granne....med Florida som mål. Dit hade jag ju tänkt att åka så där borde jag kunna få mycket tips, trodde jag... Vad blev vi rekommenderade? Jo, det är bättre att åka till Västkusten när man är lite äldre..????!!!! Är jag gammal? Fyller 40 och min respartner är 40!! Det är mer för dom yngre på andra sidan..... Stranden skulle också vara bättre på väst och vågorna höga i öster....
Vi frågade om vädret, (vi har ju blivit upplysta av andra medlemmar) att det var orkansäsong just när vi ska dit. Vad säger han i montern då? Ohh...now.... It´s perfect weather in Florida in september, in whole Florida.
Behöver jag berätta att vi lämnade amerikanen och gick vidare..?

I övrigt då? Blev jag inspirerad och tog jag med mig 15 kg reklam hem? Nej, jag var inte där för att bli inspirerad, jag var där för att vinna samtidigt som jag visste att jag inte hade vunnit. Jag var där för att få lite bra information om USA men blev en aning besviken..... Några 15 kg reklam följde inte heller med hem.

MEN jag mötte en del kändisar (förutom Vigor Sörman)..... Det gick ju inte att missa Patrik Sjöberg, han var ju längre än alla andra. Sen sprang jag på Nicke Nyfiken, det gör man inte var dag och kan ni tänka er?? Jag trampade på Lena Ph när jag mötte henne och Orup. Vilken fantastisk lördag jag hade!

Och vet ni vad? Nästa år ska jag till TUR-mässan igen och se om jag har tur.....

.........nej, jag är en ledsen förlorare.
Ibland har man en önskan om något, något som man vill av hela sitt hjärta. Ibland kan man påverka så att ens önskan går i uppfyllelse, ibland inte.
Var det något som jag verkligen ville, var att bli Årets Turistinspiratör och vinna resan till Västindien. Jag har våndas och hoppats, jag har funderat, analyserat och hållt mina tummar så nu är dom blåa för alltid. Ni kan inte anat hur mycket pirr jag har haft i magen och jag har bett till högre makter om att jag skulle vinna. Det skulle vara så underbart att få vara en lycklig vinnare med en kanonvinst någon endaste gång.....

I går när jag gick och la mig så kunde jag knappt somna, jag låg där och funderade...hur tänkte juryn, vad tittade dom på?? Det första jag tänkte när jag vaknade var den här tävlingen.... Med viss oro i magen åkte jag till jobbet, med datorn och det trådlösa modemet. Jag var bara tvungen att kunna koppla upp mig under dagen för att se om, OM det var jag som blev det jag så stort önskade.

Dagen gick och datorn startades gång på gång......men inget meddelande om någon vinst. Modet började sjunka vid lunchtid och hoppet började sakta att lämna mig. Vid tretiden tänkte jag: - Det är kört! Väl hemma startade jag datorn igen......men icke. Inte ens ett litet meddelande om att: Tyvärr....du är inte vinnaren av titeln Årets Turistinspiratör.

Nu har hoppet lämnat mig helt och hållet (eller..?) Det finns en morgondag också (dom har kanske glömt att meddela mig..) och en torsdag och en... Nej, det blev inte jag den här gången och det gör mig ledsen. Jag ville ju såååå gärna, men oavsett hur mycket vilja man har så går det inte alltd vägen. Det sista som lämnar oss sägs vara hoppet och det stämmer.

.......men jag HAR ju tur....! Jag har världens bästa dotter och en underbar kärlek i mitt liv.

Ett stort GRATTIS till dig som vann! Jag skulle gärna byta med dig...men det är inget jag går och hoppas på... :-) Du är en värdig vinnare och jag tror att du hoppades lika mycket som jag gjorde.

......och till alla ni andra på topp 20.......en STOR kram för trevlig trängsel :-)

Jag hoppas att vi ses en dag! Hälsn. Ellis

Jag har gjort det!!! Jag har susat ner för backarna i Stöten och det var jättekul! Jag överlevde, jag fann mod och jag vill åka mer.

Jag hade kramp i vaderna i fyra dagar, dag som natt. Fick väldigt lite bra sömn och lite träningsvärk i baken men annars var det kanonbra. Jag ramlade några gånger både i backen och när jag skulle hoppa av liften men vad då då??.... Jag åkte bara dom gröna backarna och det räckte för mig. Jag tyckte det gick otäckt fort emellanåt men jag vande mig.

Jag är imponerad av alla små, små barn som inte visade någon rädsla för varken fart eller höjder. Så orädd skulle jag vilja vara.

Mormors störtlopp var kul, riktigt kul men inte från början..... Då första gången när jag stod där uppe på toppen och skulle börja glida nerför så slog mitt hjärta dubbelt så fort och svetten började rinna nerför ryggen och paniken började komma. Jag tyckte skidorna och framför allt stavarna klibbade fast i snön och jag for som Bambi på hal is. Då blev jag arg, riktigt jäkla förbannad. Att försöka ploga var ju rent lönlöst ansåg jag för det gick ju helt enkelt inte......eller..... Jag for ner bland träd och buskar i 200 knyck....eller kanske bara inbillade jag mig det....? Jag är inte den som ger upp utan upp i backen igen och det kändes en aning bättre, men bara lite. Jag benämnde backen som äcklig och liknade den med en skräckfilm.

I går var det vår sista dag i Stöten och mormors störtlopp var härlig. Lite otäck men jag hade kontroll och skidorna gjorde faktiskt som jag ville. Ohh, vad jag är glad att jag prövade och att jag fann mod.

Min dotter gjorde ju också sin premiär i backarna och hon lärde sig på en kvart hur man hanterade skidor, snö och backar. Jag är jättestolt över henne, hon är världsbäst.

Mersmak fick jag helt självklart och redan innan jag kom hem hade börjat fundera på nästa skidresa......

Ja säger då äntligen, äntligen är bokningen till Venedig klar. Det har blivit många tillfällen vid datorn bara för att hitta rätt flyg, rätt pris och rätt hotell. Det blev knepigare och dyrare än vad jag hade tänkt mig.
Det som gör mig en aningens irriterad är att vissa av resesajterna ger alternativ till flyg och när man har bestämt sig så finns det inga tillgängliga platser. Varför ger dom mig då dessa alternativ? Är det någon som har en vettig förklaring på det? Är det bara för att göra oss resänerer galna???

Jaha.....nytt år är det sen några dagar och i morgon börjar vardagen för många. Jag själv har jobbat alla mellandagar för på min arbetsplats går det inte att stänga.

Ju närmare resan till Stöten jag kommer ju roligare tycker jag att det ska bli. Jag är riktigt pirrig i magen av förväntan. Skidorna är bokade (ja, jag tar med mig här i från...) och jag laddar min hjärna för snöupplevelse. Inte för att jag inte brukar uppleva snö utan för att intala mig själv att snö är kul, inte kallt, att vara fullt påklädd är smidigt och inte klumpigt. Jag föredrar mer strandklädsel på semestrarna... På denna resa är det ju helt uteslutet.

Det som jag även ser fram emot på denna resa är bilåkningen dit. Låter kanske inte så häftigt men när upplever jag Sverige egentligen? Till och från olika flygplatser?? Till och från jobbet??? (tar ca 5 min) Svaret är ytterst sällan. Vi kommer att åka i en del mörker men det gör inget. Jag undrar hur högt upp i Sverige jag har varit någon gång? Njae....jag vet att jag har varit riktigt låååångt uppe men inte hur långt och jag var 5-6 år och minns bara att jag slog ut en tand på en camping när pappa bromsade lite för häftigt. Jag blev livrädd, letade upp tanden från golvet och kastade snabbt ut den i en buske. Vilka norrlandsminnen jag har...

Nu ligger ju inte Stöten såååå himla långt upp i landet men för mig blir det en bit i alla fall. Det ska bli så roligt!

Nu till det här med löften.... Något jag aldrig ger, fram för allt inte på nyårsafton. Jag tror att löften som ges på nyår är dom svåraste att leva upp till. Jag har löften men jag kallar dom hellre mål. Mina mål kan variera, det kan vara ett resmål som ska besökas, en Vätternrunda som ska avklaras och fikabröd som inte ska ätas etc etc. Att klara ett mål kräver envishet och målmedvetenhet och det har jag gott om.
Det är bara att ladda motivationförrådet och använda det..

Nu ska jag börja ladda på för 2008 och alla dess mål. Det ska bli roligt med både uppförsbackar och nedförsbackar (och då pratar vi inte skidbackar)......

Vi ses där ute i världen!

Snart är året slut och nu behöver jag inte jobba förren nästa år...(visst låter det lyxigt?) Sanningen är att säga att på onsdag är det arbetsdag igen. Nytt år och förhoppningsvis nya resmål fram över. Några dagar ledigt i alla fall blir det.

Nu ska jag snart börja planera på riktigt för USA trippen i september (har börjat lite smått..). Tänk om man kunde ha guldbyxor som den där pojken hade i tv-serien från 70-talet eller var det 80? Ja, sådana byxor har jag alltid velat ha, att bara kunna stoppa ner handen och plocka upp peng efter peng. Gisses vad lättare resplaneringen skulle bli. Eller så skulle jag vilja vinna 78 miljoner på lotto, men då behöver jag köpa lotter också och det gör jag ju aldrig. Det blir svårt att vinna annars. Inte har jag någon rik släkting heller och råna en bank ligger inte varmt om hjärtat (hur skulle jag då kunna resa om jag satt inspärrad??) Vad ska jag då göra? Jo, fortsätta att jobba som vanligt, spara allt som går att spara och njuta av varenda sekund som själva resandet utgör. Precis som många andra gör. Borde inte vi som gillar att resa kunna få något "resebidrag" av staten?" :-) Bara för att vi gillar att utforska världen på ett eller annat sätt. Det spelar ingen roll om det är charter, Finlandsfärjan eller jorden runt resor. Vi borde uppmuntras att resa mer! Tycker ni inte det?

Slut på året är det snart i alla fall och min rubrik ! 1-års dagen" har inte något med att göra att jag har något födelsedagsbarn här hemma eller för den delen något husdjur som fyller år. Inte heller någon kärleksrelation som fyller 1 utan helt i dag är det 1 år sedan jag blev medlem här på Reseguiden.
Hiip hiip hiip hurra.....

Vilket roligt år jag har haft!

Nu väntar Stöten på mig men det är ytterligare sex veckor tills jag susar (rullar) nerför backarna......

Sen kommer våren och då kommer jag till Venedig och sen...och sen....... (tur att världen är stor)

Gott Nytt År till er alla och tack för alla kommentarer som jag får.

När jag skrev min förra blogg så hade jag helt förträngt att det fanns en resa till planerad.... Jag har nämligen lovat att den här vintern ska skidorna på och utför ska det gå (hur nu det ska gå?)

Jag har aldrig åkt utför och det skrämmer mig en aning. Även min dotter ska med och det blir en ny erfarenhet även för henne. Jag är mer en sol-och-sand-och-hav människa så snö, kyla och en massa kläder är inget jag föredrar.

Jag undrar vilket tillstånd jag var i när jag lovade detta???? Är jag helt galen eller vad? Nu finns det säkert flera där ute i reseguidevärlden som undrar varför jag är så vettskrämd över denna resa.

Ja, inte är jag rädd för att lära mig åka skidor eller att göra bort mig (det bjuder jag på). Mitt problem är att våga åka nerför backen. Jag kommer stå där uppe som en trotsig 3-åring och vägra åka ner. Tjurig och smått irriterad över att jag måste lita på min egen förmåga och min egna säkerhet. Nej, höjdrädd är jag inte......jag har ju både varit längst upp i Eiffeltornet och i Petronas Twin Tower i Kuala Lumpur. Jag älskar att flyga och tycker det är kanonkul med nöjesfält. Det skrämmer mig inte alls och det beror ju helt och hållet på att jag litar på andra som har hand om säkerheten.

Hur detta kommer att sluta blir en senare berättelse, det är ju bara sex veckor tills dess......

Tack och lov är mitt andra resesällskap tålmodigt och jag hoppas att jag inte blir för trotsig så han lämnar mig där i backen för gott....... :-)

Tidigare i kväll frågade min dotter mig om vi hinner åka till något mer land innan året tar slut..... Nej fick svaret bli men i mina tankar finns det alltid tid för nya resmål. Jag har haft ett fantastiskt resår! Började med Sydney i januari/februari. I april åkte vi till Kuala Lumpur i Malaysia och jag blev helt betagen.Vilken pulserande och utvecklande stad. Jag riktigt älskar atmosfären.

Ja, sen blev det juli och tillbaks till Malaysia..... Två dagar i Kuala Lumpur och sedan vidare med flyg upp till nordöstra kusten och landande i Kuala Terengganu. Vidare med båt ut till ön Pulau Redang och där väntade en resort och allt som hör till. Klart turkostblått vatten, finkornig sand som kändes som om det var potatismjöl under fötterna. Strålande väder och en och annan skur men helt underbart. Snorkla blev en ny erfarenhet och det är något jag måste göra fler gånger.

För en månad sedan åkte vi en sväng till Paris, en stad som är en favorit. Jag blir lika fascinerad varje gång jag ser Eiffeltornet. Jag tycker konstruktionen är häftig.

Ja, som sagt. Året är snart slut och ett nytt kommer. Visst finns det planer för nästa år, i september bär det av till USA. Jag har tänkt mig ungefär New York-Niagara fallen-New York-Florida.

Sen.....ja, Venedig skulle sitta bra i vår men man vet aldrig vad som händer. Jag älskar att uppleva nya platser och atmosfärer.

Tur att världen är stor!