Cingelssons blogg

Efter en inte helt lugn båtfärd från Sanur över till Nusa Lembongan blev vi avsläppta i Mushromm Bay. Bukten är relativt liten, vattnet genomskilnigt & en underbar tystnad tillsammans med ett stort lugn omsluter oss genast. Vår lilla bungalow ligger inbäddad i grönska & har en vacker utomhusdusch. Vi låter oss bli masserade med utsikt över bukten, går längs vinglande stigar in till byn & förundras över havsfälten med sjögräs som finns överallt där det är tillräckligt grund för att arbeta & hälsar på glada barn som har en stund över för att leka.

Överallt känner vi den lugna & rogivande atmosfären vilket gör oss om möjligt ännu mer avslappnade än tidiagre. En av dagarna gör vi dock två dyk - väldigt kalla men vi får ändå njuta av mycket koraller & mängder av fiskar som vi nästan swichar förbi i de starka strömmarna.

På Bali är de allra flesta är hinduer & överallt ser man små tempel & offergåvor. Är de placerad på marken eller på stranden är de för att blidka demoner & de är så vanliga att vi de första dagarna var rädda att trampa på någon! Genom att följa strandpromenaden precis utanför resortet tar det bara 15 innan man når Kuta. Här är det stora vågor & starka underströmmar så det är inte bara att springa i om man inte vill bli uppkastad & uppskrapad. Många kommer ju just till Kuta för att surfa men trots att vi testade att surfa i Brasilien & tyckte att det var superkul nöjde vi oss med att bara njuta av att se nybörjare & duktiga amatörer den här gången.

När klockan börjar närma sig sex gör vi några kvällar som de allra, allra flesta: köper en kall öl av någon av de otaliga försäljarna vid Kuta´s strand, sätter oss på vad som erbjuds & inväntar solnedgången. En av kvällarna festade vi i Kuta & efter att ha träffat några sköna killar från New Caledonia vid en bar på en liten bakgata som sålde mojitos för 10kr följde vi med dem till en stor club med dans golv på flera vånignar. Efter en väldigt kul kväll hade vi båda träningsverk i benen & var rejält trötta så det blev frukost på rummet & solstolen hela dagen.

En kväll har vi privat chaufför som tar oss till Uluwatu, ett av de 9 heliga templen på Bali & vackert beläget på en hög klippavsats. Som i en gladiatorarena i minityr sitter vi i solnedgången & väntar. Ah kitschi, ah kitschi - det låter en del när 70 män kommer in dansandes & sjungandes på något som liknar maorisk krigssång. Med hjälp av den berömda Ketcac dansen berättas sedan kampen mellen de goda & de onda - utgången är så klart given. Trots att vi har sten smak ganska fort glöms det bort när Hannuman lyckas frigörasig & släcka ringen av eld som brinner runt honom sekunderna innan de skall sluka honom.

Vår gästservice ansvarige, Tensra, hälsade oss välkomna på flygplatsen & efter att han tagit hand om vårat baggage öppnade han dörren till bilen & räckte över två blöta iskalla handdukar på ett litet fat - de svalkade underbart! Strax är han tillbaka med två välkylda flaskor innan det är dags för den 10 min långa färden till resortet.

Kupu Kupu Barong Beach Resort tillhör de exklusiva hotellen som alla ligger precis vid stranden i Tuban. Lobbyn är liten men så finns inte heller så många rum utan det är en väldigt privat & rofylld upplevelser de bjuder på. Vårt rum är vackert inrett & varje eftermiddag kommer det någon & gör i ordning för kvällen genom att dra för gardinerna, lägger fram kimonos samt bäddar upp sängen åt oss.Men första kvällen möts vi även ett hjärta av rosblad på sängen, en Honeymoon cake & ett upptappat bad fyllt med rosblad samt levande ljus tända som skänker ett magiskt skimmer. Skålandes med varsin Sparklin Mojito sjunker vi ner & njuter av ett otroligt romantiskt avslut på en underbar första dag!

Många dagar spenderar vi delvis vid den smaragdgröna poolen som känns som en liten oas. Trots att det är fullbokat är vi många gånger helt själva. Huset precis brevid poolen är en liten SPA anläggning men vi har det så skönt att vi väntar till sista dagen innan vi tar vår välkomst massage..... Varje dag serveras Afternoon tea med olika små canapér & någon dag avnjuter vi det här vid poolen andra sjunker vi ner i varsin lounge fotölj & låter efter-middagen gå över i kväll tillsammans med solen som sakta försvinner vid horisonten.

Ingen resa till Dominikanska Republiken är riktigt komplett utan en tur till Santo Domingo – huvudstaden och hem till en fjärdedel av landets befolkning.

Trots avsaknaden av busstidtabell gick vår resa väldigt smidig utan några direkta väntetider och för 265pesos tog vi oss från Punta Cana via Higüey till Santo Domingo på ca 3,5h. Hotell hade vi förbokat hemma via nätet så vi bara kastade in väskorna innan vi tog oss ner längst El Conde; huvudgatan i den koloniala delen. Här finns många ”första i Nya Världen” sevärdheter då det var på samma ö som Dominikaska Republiken ligger på som Christoffer Columbos byggde sin första boplats. Själva Santo Domingo grundades av hans bror, Bartholomew, efter att indianerna lyckats driva iväg Spanjorerna från deras tidigare boplatser.

Vi strosade runt bland dessa gamla gator där bara några få hus är restaurerade till sin forna glans utan att knappt möta några andra turister. Vid Parque Colón (Columbus) tog vi en titt på Catedral Primada de America – den äldsta kvarvarande kyrkan i den Nya Världen som Columbus son Diego satte första stenen till 1514. Men klädkoden tillät inte mig och min klänning att gå in… Ett stenkast därifrån finns den första stenlagda gatan Las Damas från 1502 – namngiven efter att Diegos fru tillsammans med de andra adelsdamerna tog en promenad längst gatan varje dag vädret tillät. Förbi lite fler sevärdheter ligger Plaza España, ett stort och otroligt vackert torg med flera restauranger och med utsikt över Diegos hus och floden Ozama som delar staden i två delar. Här tog vi öl stopp nummer tre och önskade att vi kunde resa i tiden….

Då vi även här hade med Christian som är nästan 2m lång väckte vi mer uppseende än vanligt och några tjejer försökte först ta kort på oss i smyg men fick snart ta kort sittandes bredvid – villt fnissandes så klart! Jag provade på nationalmaten Mofongo; mosad plantain (en sorts banan) med mosad kyckling – upplevelsen var mer spännande än smaken…

Då jag ville lära mig dansa merengue & bachata frågade vi några om vart man skulle gå. Svaren blev; Avenida Venezuela; Santo Domingos party aveny med barer rygg i rygg. Första kvällen vi kom var det knökat men vi hittade en bardisk som låg i ett hörn och hade plaststolar att erbjuda. En liter öl kostade 20kr och en kvarting vitrom med blandryck kostade 60kr – musiken gratis. Båda kvällarna stannade vi där, båda kvällarna träffade vi folk som vi pratade, drack och dansade med. Båda kvällarna blev vi erbjudna skjuts tillbaka till vårt hotell där de vägrade både ett nej och pengar. Generösare människor är svårare att träffa och vi hade verkligen super trevligt!

Trots att researrangörerna avrådde från att hyra bil och köra på egenhand gick vi de 30-40 min det tog in till det lilla shoppingtorget som fanns utanför hotellområdet för att göra just det. Efter en hel del dealande hade vi fått ner depositionen från 20 000 till 5 000 dominikanska pesos (ca 1.250kr) och då vi kände oss någorlunda nöjda med priset på $100 för en dag räckte vi över kontokortet.

Eftersom vi aldrig har hyrt bil tidigare och min spanska inte kan ord som "försäkring" var vi lite små spända när vi med nycklarna i handen gick för att köra iväg. Inte blev det bättre av att det visade sig att det inte fanns en ända bensinstation längs den väg vi tänkt ta – det blev att åka ca 40min inåt landet för att tanka och sedan hoppas att det skulle räcka!

Vår tanke var att försöka ta oss till Samaná halvön för att hoppa på en valskådarutflykt men då båtarna dit inte går ofta och vi hade blivit varnade för de usla vägförhållandena visste vi inte riktigt hur det skulle gå. Klockan sattes på strax innan 4 och i totalt mörker gav vi oss av på vår lilla road-trip, Martin, Christian & jag.

Det visade sig att de småvägar vi var tvungna att ta inte ens kan beskrivas som usla utan i det närmaste okörbara utan jeep. Under första timmen kom vi inte ens 2mil… och vi insåg ganska snabbt att ursprungsplanen inte skulle hålla. Istället stannade till i en liten större kuststad som heter Miches och åt frukost med underbar utsikt – samtidigt bekräftades mina misstankar om magsjuka:-( Vi fortsatte sedan att skumpa fram på vägarna med det nya målet Playa del Rey; en inbjudande helt öde strand så när som på en trevlig vakt. Efter några timmars slappande åkte vi vidare i jakt efter mat och fler vackra vyer. Behöver väl knappt nämna att vi fick punktering...:-)

Landsbygden är grön och omgiven av hav och mjuka kullar. Mellan otaliga små och stora rancher vajar olika palmsorter, bananträd, citrusträd m.fl. Husen som antingen är gjorda i trä eller cement är ofta färgglatt målade bl.a. såg vi ett i rosa med illgröna knutar! Längs med vägen sprang det tuppar, höns och gathundar och vi fick vid ett tillfälle fick vi tvärnita för att inte köra på en åsna och en annan gång var det kossor som blockerade hela vägen. Vid nästan varje husknut stod det barn och vinkade glatt.
Trots att vi inte nått vårt mål var det en underbar liten utflykt!

Dominikanska Republiken i 2 veckor - all inclusive. Att aka pa charter och bo pa ett enormt all-inclusive komplex ar den totala motsaten till vad Martin & jag brukar aka. Men nar en av mina basta kompisar bestamt sig for att gifta sig dar foljer jag sjalvklart med! Det ar val mycket min "kan sjalv"mentalitet som kanner sig lite forolampad av allt tillrattalagt, slussandet hit & dit och det matnyttiga tipsen i form av: utan for komplexet ar det den lokal valuta som galller....

Men redan efter en dag far jag erkanna att det enorma komplexet ar vackert som den bast retuscherade katalogbilden och svaller oss turister pa ett satt som gor att det ar om inte glest sa i alla fall langt ifran trangt mellan de otaliga palmerna pa stranden. Det samma galler i det enorma poolomradet med tva poolbarer och otaliga mindre & stora bassanger som alla sitter ihop.

Det ar nastan laskigt hur bekvamt det ar med uppdukad mat och oandligt med dricka i de manga restaurangerna & barerna som ligger utspritt med jamna mellanrum dar allt redan ar forbetalt.. Men en sak ar anda helt sakert - det ar inte det riktiga DR.

Hur långt från Göteborg kommer man på 13h?! Tja genom mellanlandning i Europa kan man ta sig till både New York & Miami, med direkt flyg från Stockholm kommer man till Thailand. Det går faktiskt att resa tur & retur till Kanarieöarna eller Egypten på samma tid som det tar med bil till södra lappland. För att fira in 2009 valde Martin & jag det senare!

Då pappa har en stuga i Västra Ormsjön, södra Lappland, har han kört riksväg 45 mer än en gång och har hittat sina smultronställen längs vägen. Det är frukost i Grums, lunch i Orsa och sedan blev det en liten paus i Åsarna. Det är konstigt men efter 13 snabba timmar var vi framme – snön låg packad men med snöslunga gick det fort att skotta bort all snö från uppfarten. Trots att vi var trötta o sega i kroppen tog pappa fram skotern och vi tog en snabb tur för att känna vinden bita i lite kinderna!

Faster Lena som var med upp har en liten stuga på andra sidan vägen och vi tar en snabb titt i stugan som en gång var min farfarsbror, Johan. Den har inget rinnande vatten, ingen toalett och för värme får elden i vedspisen aldrig dö ut. Brrr!

Nyårsafton firade vi fyra med fin middag, go efterrätt och underbara historier från förr! Det handlar om ”farbror Kalle” pappas farbror som slogs för fjällarnas heder mot Högländarna, farfar som likt Gudfadern har tagit hand om familjen och med sin pondus aldrig blivit ifrågasatt. Men även historier om pappa från hans ungdom som innehöll mycket olovlig bilkörning kombinerat med en fantastisk tur… Närmare tolv slaget drar vi över till grannarna; min fjärmening Eivor & hennes man Erik för att skåla in 2009 med termobyxor & Smirnoff. På väg därifrån försöker Martin skjutsa pappa på spark – första gången med spark för Martin… Då det är lite lätt nedför hela vägen slutade det självklart med att de landade i en snöhög!!

Vi vaknade upp till en fantastisk första dag 2009 – det var kallt, klart och solen lyste guldgul strax över fjällan på andra sidan sjön. Det var dags för en liten skoter färd! Rejält påklädda och med pappas rävskinnsmössa gasade vi iväg längs skoter spåret. På ett ställe mötte vi en älgko med sin hona som precis som vi stannade upp och plirade lite intresserat tillbaka. Så här långt norrut orkar inte solen upp speciellt länge eller högt och därför skimrar himlen som en evig skymning. Det blev en trolsk tur med den vita snön, de grå, gröna träden och den rosa skimrande himlen.

Självklart passade vi även på att åka till Borgafjäll och prova pisterna där. Vi hade knappt – 10 och det var lite halvmulet men när det sprack upp lite fick vi njuta av den fantastiska Borgahällan som dramatiskt dyker ner i Borgasjön och som syns från hela backen. Utöver de vackra omgivningarna är det härligt glest i de förvånansvärt långa backarna!

Sista dagen i skymningslandet var det dags för en lite längre skotertur upp på Blajkfjället -termometern visade -20 och bara sörlänningar ger sig ut på skotersafari när det är så kallt…. Så rejält påbyltade svängde vi in på skoterleden bakom Ormsjöns lilla ICA butik och började våran färd uppåt. Den som kör har det relativt varmt då de är värmeslingor i handtagen, fötterna är skyddade och får lite värme av motorn samt att man får arbeta lite mer med hela kroppen. Martin och jag turades om att köra medan pappa tog täten men det dröjde inte länge förrän jag frös rejält om fötterna. Innan vi var framme vid lappstugan, vårt första mål, hade jag redan hunnit börjat jojka om eld och värme!
Lappstugan var sliten och dörren hängde löst men det fanns en kamin och pappa fick lite eld i den så att jag kunde tina upp lite innan vi åkte vidare. Vyerna var fantastika i det klara vädret och vi kunde se flera fjälltoppar trona i horisonten men vi insåg att det tyvärr var för kallt att stanna och njuta ordentligt av utsikten. Men vi kommer att komma tillbaka när solen står högre på himlen och snön ligger djupare utanför skoterspåren!

Påklädda i flera lager med underställ och ytterst en överlevnadsdräkt både kände vi oss och såg ut som ryska babuschkadockor - men frysa behövde vi inte göra på våran skotersafari!!

Vi sätter oss på skotern och låter den dansa iväg med oss över den gamla övergivna landningsbanan. Det tar inte långtid innan de snöbecklädda bergen omsluter oss från alla håll. Allt är vitt, vitt, vitt och kontrasten mot den klarblå himlen är fantastisk. Världen känns oändlig när vi färdas framåt och så fort vi stannar till är kameran snabbt uppe för att försöka föreviga ytterligare ett kodak moment...

Vid tredje stoppet är det dags för lunch och alla får varsin påse med frystorkad mat som skall fyllas med hett vatten & svälla fem minuter innan det kan avjnutas. Det blir biffgryta och smakar bättre än jag vågat hoppas på:-) Behöver man som jag gå på toaletten är det bara att ta skotern och köra en bit bort - men inte för långt bort så att guiden inte kan se en och därmed inte skydda en om en isbjörn skulle anfalla...

Efter lunch är det dags att köra ut på isen och våran guide, Odd Magne, berättar att han för fyra dagar sedan såg tre isbjörnar just på den här isen men att man aldrig kan vara säker... Fyllda av förväntan startar vi motorerna och åker sakta, sakta iväg. Vi tittar spänt på Odd Magne och så fort hans knutna näver åker upp stannar vi lydigt medan han tar upp kikaren och spanar. Stoppen blir tätare liksom våra förväntningar och hellt plötsligt vinkar han till oss att stanna på rad bredvid - där ute på isen latar sig inte bara en utan tre (!) isbjörnar!!!!

Det visar sig vara en hona och hennes två ungar som till synes hellt oberörda av sina åskådare går runt, sträcker lite på sig och ligger och solar...ahh isbjörnar:-) Vi står där rätt länge, försöker knäppa den perfekta bilden, sneglar avundsjukt på Odd Magne som har ett grymt objektiv och rattar kikaren för att kunna njuta av nordpolens kung på liite närmare håll!

Efter ett tag måste vi dock slita oss men det är med stora leenden som vi långsamt börjar köra därifrån medan våra blickar dröjer sig kvar..

Strax kommer vi till en glaciär och på vissa ställen skiftar den packade isen i turkost. Ett av glaciärens klippblock står lite vid sidan om och är vackert med massa enorma istappar. Efter en kort paus drar vi vidare mot nya överväldigande vidder och ytterligare glaciärer. På väg tillbaka sicksackar vi mellan sälar och deras kutar och stannar till för fika på den fastfrusna skonaren Noorderlicht.

Ungeför 9h efter att vi lämnade Longyearbyn är vi tillbaka - trötta i armarna då vi som ovana skoterförare kramat handtagen för hårt, trötta i rygg och ben då vi behövt parera otaliga gupp vi studsat över - men fortfarande leende och med tre isbjörnar på näthinnan....

Biljetter, vi måste ha biljetter! Med djupa veck i pannan och en växande klump i magen sitter vi och lusläser Lonely Planet för att se vad vi har för möjligheter och hur vi skall gå tillväga för att inte missa en av anledningarna till att vi kommit just hit och just nu.

Efter nära fem veckors resande i Brasilien är vi inne på de sista dagarna men framför oss har vi kanske den största upplevelsen – karnevalen i Rio!! En karneval vars syfte är att få ett redan glatt och festande folk att bli lite extra wild and crazy. Allt för att klara av de 40 påföljande dagarnas fasta inför påsk. …
Min underbara morbror hade fixat att vi kunde bo hos hans systerdotter i Rio och det kändes väldigt lyxigt att ha en egen lägenhet för oss själva. Men oron för att vi inte har några biljetter gnager och om man som vi kommer någon dag in i karnevalen finns följande alternativ:
1. Betala några tusenlappar var och inta de bästa platserna (tyvärr inte våran budget..)
2. Strosa runt längst Copacabana och hoppas/vänta på att någon kommer fram och erbjuder en
att köpa biljetter – och sedan hoppas att de är äkta!
3. Strosa utanför stadion där allt avgörs och hoppas/vänta på att någon kommer fram vid halvtid och erbjuder en att köpa lite billigare biljetter – och sedan hoppas att de är äkta…

Med tanke på risken när man köper biljetter på gatan så bestämde vi oss för att prova alternativ 3 men också att åka in till den officiella turistbyrån RIOTUR och kolla läget. Väl där träffade vi en trevlig turistguide som inte jobbade på RIOTUR men som hade biljetter att sälja!! Priset på ca 800kr/person stämde med vad jag hade sett och allt verkade vara med – det lilla entré kortet, det större att hänga runt halsen, datumet var korrekt och allt var prydligt lagt i helt nya plastfickor. Vi hade fixat biljetter!!!! Det kändes för bra för att vara sant – vilket självklart gav klumpen i magen nytt bränsle:-)

Under söndag och måndag tävlar de 12 bästa skolorna och vi hade biljetter till måndagen där bland annat förra årets vinnare Beija Flor skulle tävla! Då vi spenderat söndags kvällen med att se karnevalen på TV och bland annat sett en karnevalsvagn uppbyggd som en liten skidbacke komplett med skidåkare var förhoppningarna höga!
Innan vi gick till Sambodromon – den stora arenan där sambaskolorna visar upp sig i all sin prakt och som är själva karnevalens epicentrum – visste vi inte mycket. Med bultande hjärtan drog vi våra inträdes kort och bara så där var vi innan för grindarna. Tjoho!!Med varsin nyinköpt sittdyna i handen gick vi till vår sektion och letade oss ner till de bästa platserna vi kunde hitta i denna avlånga stadion som tar ca 80.000 åskådare. Varje skola har 80min på sig att imponera domarna (och publiken!) genom sång, dans, kläder, karnevalsvagnar, samspelthet mm mm. Snabb matematik ger att det tar minst 8h för de sex skolorna att samla in sina poäng – 8h!!! Det kändes som ett bra köp med en sittdyna för 20kr…

Varje skola gör entré´ med fyrverkerier och sitter man nära slutet som vi gjorde tar det tid innan ens de första dansarna är framme - vi fick vänta närmare 40min. Men det är helt klart värt väntan!! Långt innan vi ens kan se någon ordenligt hörs musiken och på läktaren mittemot är full av brassar och när fotbollskommentatorer bruka säga att det råder karnevalsstämning på den brasilianska läktaren så tyckte vi att brassarna behandlar sina sambaskolor som fotbollslag; de har sin skolas officiella T-shirt på sig, viftar febrilt med sin skolas stora banderoller och flaggor - de inbitna står upp, sjunger och dansar!

Försöker att stå på tå för att få se så när de kommer dansande längs med paradgatan och när det äntligen når oss är det en explosion av färger och ena stunden tror man att man har hamnat hos Alice i underlandet när det kommer människor utklädda till böcker, kort & stor kristallkronor efter det börjar den franska revolutionen med passionerade bönder iklädda trasiga kläder i trikolorens färger, dansade klargula kärvar med hö representerar bönderna, brinnande röda humrar representerar fiskarna och listan kan göras både längre och med alla regnbågens färger.
Emellan dansarna rullar de stora vagnarna föreställandes mer än vad man själv skulle kunna fantisera ihop. Som smakprov såg vi gigantiska röksprutande drakar, futuristiska solsystem, vattenfall med barbröstade nymfer och massa massa mer!!! Inget karnevalståg är heller komplett utan fanbärare i fantastiska konstverk till kläder eller sambagudinnor i nästa inga kläder alls…

Det är med ett stort leende på läpparna om än med en hel del betongsmak i baken som vi tillsammans med de andra åskådarna trötta lämnar Sambodromon vid sex tiden på morgonen.

Vann – ja det gjorde Beija Flor välförtjänat i år igen!

Forvantningarna pa den har lilla paradis on 50mil rakt ut i atlanten fran Receife var hoga. Enligt vad vi hade last skull Brasiliens 3 vackraste strander finnas har - utvalda pga av sitt superklara vatten, fantastiska omgivning o for att de nastan ar folktomma. Vidare skulle det aven finnas en bukt dar det varje morgon nastan kokar av delfiner! Som om inte det vore nog finns aven Brasiliens basta dykning, tack vare sikten o djurlivet. Utover delfiner sa ska massor med skoldpaddor komma hit varje ar for att para sig och sedan lagga sina agg pa Fernando de Norohnas strander sjalvklart lockade aven de 5 olika sorters haj som finns i omradet en hel del oxa....

Sugen som jag varit pa att aven se haj under dyk blev jag besviken pa varat besok i paradiset da vi inte sag nagon haj - sjalvklart sag folk som dok bade dagen efter och innan haj pa over 2,5m :-(
Bortser man fran det sa infriade Fernando de Noronha allt!! Stranderna ar hellt otroliga -och nast intill ode. Forsta kvallen satt vi tillsammans med en tysk och njot av solnedgangen med varsin caipirinha - ahhh. En annan kvall var vi dar sjalva och att bada i solnedgangen var oslagbart!

Nar vi akte ut med dykbaten sag vi narmare 15 delfiner aldeles vid baten som hopopade, snurrade & lekte i det blaaste vatten jag kanske nagonsin sett. Annu fler fanns lite langre ut. Kaptenen visade mig upp pa foren dar jag fick lagga mig pa mage for att komma dem riktigt nara. Det var en otrolig upplevelse - vilda delfiner nastan inom rackhall!! Sjalvklart kommer en liten film :-)
Sjalva dyken var tyvarr fattiga pa koraller och aven om vi sag en del fisk, murana & hummer sa raddades de enbart av att vi sat 2st stora rockor pa over 1m samt flera skoldpaddor som svavade fram bredvid oss eller over oss.

En dag tog vi oss runt pa massor av nastan ode strander och bara njot, en annan daghyrde vi surfbrada. Da de inte hyr ut nyborjarbrador(!) gick det mindre bra - efter att jag nastan brutit ryggen i en monster vag (kanske liite overdrivet men ont gjorde det..) gav jag upp..

Min tidigare forkylning brot ut ordentligt efter dyken & jag fick lite feber - men inte varre an att jag kunde sola & bada:-)
Var lite orolig for flygresan men den gick bra - uppsokte sedan apotek for lite antibiotika. Karnevalen narmar sig med stormsteg!!!!!!!!