Tips om Påskön

Rapa Nui är ingen ö för oss som försöker leva lite billigt. Fick igår i ett anfall av upptäckaranda för mig att jag skulle ta mig till bortre ändan av flygplatsen där det enligt kartan jag fått skulle finnas en grupp Moai-statyer. Enligt Google så var det fyra kilometer så det kändes överkomligt att gå. När jag kom fram så såg jag att där fanns ett bås för inträde, men jag tänkte att det kan jag väl kosta på mig. Men det visade sig faktiskt att jag även måste ha en guide med mig. Jag fick veta att förr så behövdes inte någon guide för de här Moai-platserna, men sedan några turister för några år sedan misskött sig och eldat på en av platserna samt ägnat såg åt att graffitykladda på några Moai så bestämdes det att alla numera måste ha med sig en guide som ansvarar för besökarna. Guider kostar naturligtvis och jag visste inte om detta, så jag fick återvända med oförättat ärende. Slappade resten av dagen och avslutade den med en av de dyrare måltiderna på denna resa. Men pepparsteken var god! Idag gör jag ingenting. Inga frukostställen öppna i morse, så jag ramlade in på en butik och köpte med mig lite frulle att inta hemma. Ägnat det mesta av dagen att komma ifatt med lite hotellrecensioner och annat internetgöra. Upptäckte att jag faktiskt bokat detta ställe bara till idag, men värdinnan vet att jag lämnar i morgon. Får se om hon kommer och kräver mig på mer pengar. Det är dyrt redan nu så det räcker. /Conny

Idag har vädret varit betydligt bättre än igår. Strålande sol och mellan 25-30 grader hela dagen. Provade ett nytt frukostställe och det föll väl ut. Fick det jag ville ha och även om det kändes dyrt så är det så prisläget ligger här på ön. Nu börjar jag verkligen varva ned och jakten på saker att se känns inte alls viktig längre. Skrev ett gäng vykort och fick dem ivägskickade innan jag knallade iväg och spanade in några av dessa statyer som finns utspridda över hela ön. De här jag såg idag ligger dock i direkt anslutning till byn Hanga Roa där jag bor. Annars har dagen varit lugn. Tillbringar en del tid på verandan och bara njuter av lugnet. Eller knallar ned på byn för en matbit och lite vätskepåfyllning. Min värdinna kom förbi med ett par mangofrukter till mig och sådant godis tackar man inte nej till. Läste i blaskan att det är mygginvasion i Buenos Aires och det märkte jag redan dagarna när jag var där. Det är någon flodmygga som är särskilt aktiv just i år och jag kommer ihåg att jag reagerade på de ettriga bastarderna redan dagen jag var I La Plata. Sedan var det lika jäkligt i Buenos efter det. T.o.m. inne på restaurangerna fick man slå ihjäl de små flygfäna. Sådant slipper vi här. Lite flugor och banandito att fäktas med bara, men det kan man stå ut med. Får se vad jag hittar på i morgon, men Puttes grundtips är ytterligare en slappardag. /Conny

Hade bokat mig en taxi via whatsapp till 6.30 på morgonen och fått till svar att det inte skulle vara några problem. Men ingen taxi dök upp så jag blev tvungen att ge mig ut på en av de större gatorna här och vinka in en bulle. Något som min värdinna avrått mig från då det kunde vara farligt. Men det var inga som helst problem och den färden blev t.o.m. billigare än den från flygplatsen ett par dagar tidigare. Väl incheckad och igenom alla kontroller så hittade jag ett frukostfik där de serverade en alldeles utmärkt frulle. Kaffe, toast, juice och ett par stekta ägg på en bädd av stekt skinka. Smarrigt värre för 80 spänn på en flygplats. En lång flygning sedan ut till Rapa Nui ( Påskön), vilket innebar en Boeing 787 med filmutbud och bra andra nöjen. Hann precis se färdigt min andra film innan det var dags att landa. Väl framme sedan så påminde flygplatsen på ön om den på Galapagos. En liten behändig sak som gick fort att ta sig igenom. Mitt SIM-kort som skulle vara bra för ön, visade sig inte duga alls, men jag fick lite WIFI av en taxichaufför och kunde lokalisera var mitt boende låg någonstans. Hade för en gångs skull inte lagt in det i google maps. Nåja, det var mindre än en kilometer bort så jag och en asiat som skulle åt samma håll tog och traskade iväg. Väl framme så visade det sig att Cabanas Akiko, som stället heter, hade skickat en bil för att hämta mig. Men jag bommade nog min namnskylt trots att jag faktiskt gick och kollade för att se om där fanns någon hämtning. Nåväl, en hel stuga med 5-6 sovplatser och vardagsrum med kök har jag till mitt förfogande. En stor veranda på framsidan som säkert är 30 kvadrat där jag kan sitta och njuta långt in på kvällarna ingår. Det här är ju Söderhavet så så fort jag fått min nyckel så kom värdinnan med en blomsterkrans och hängde om halsen på mig. Precis som på mitt besök på Tahiti vintern 88-89. Hon var nog i stort behov av pengar för hon kollade med en gång om jag kunde betala redan idag och helst då i dollar. Så hon fick visa mig ned på byn så att jag kunde plocka ut betalningen, dock ej i dollar utan i Chilenska pesos. Bra kurs på dem förresten. Nästan exakt hundra sådana på en svensk krona vilket gör det väldigt smidigt att beräkna kostnader. Blev kvar på byn sedan och besökte ett bygge nere vid stranden. Blev inbjuden till ett bord där det satt ett amerikanskt par som seglar runt på världshaven och har gjort i många år. Han var 89 och hon 84. Imponerande att kunna hålla igång och resa fortfarande i den åldern. Jag hoppas verkligen att jag kan det också vid så sådana år. Men förmodligen så har jag inte råd då helt enkelt. Nåja, kvällen var varm och då man har satt tiden här till att skilja bara två timmar till Santiago så betydde det att det inte började skymma förrän vid nio på kvällen. Så jag fick gott om tid till att sitta och njuta på verandan. På eftermiddagen så hade jag testat boendets WIFI, som de faktiskt hade. Men det var ingen vidare fart på det då utan jag fick gå fram till huvudbostaden för att få kontakt, men på kvällen så fungerade det bättre och även nu i morse. Uppe skapligt tidigt och ned på byn för att hitta mig ett frukostställe. De flesta öppnar lite senare, men jag hittade ett där jag fick mig lite grann att äta. Helt ok, förutom att äggen serverades faststekta i en plåtstekpanna. Men det funkade det också. 🤠 Det finns tre vulkankratrar på ön. Samtliga vulkaner utdöda sedan länge. Den närmaste är det faktiskt bara drygt sju kilometer att gå upp till och jag tänkte att det kunde vara en lagom bra start på den här vistelsen. Bra väder var det och jag satte fart tidigt på förmiddagen. Efter en stund mulnade det på, men jag tyckte bara att det var skönt att slippa den stekande solen inför vandringen uppför berget de sista fyra kilometerna. Men det dröjde inte länge innan det började regna. Först som ett litet dugg, men sedan så mycket att jag fick söka skydd under ett par träd. Vid ett uppehåll så började jag traska igen och då jag hörde ett fordon komma bakom mig så var jag inte sen med att slänga upp tummen och be om lift. Inga problem, jag blev insläppt i en bil där det färdades en ung familj från Valparaiso. Upp vid kratern så pågår det en arkeologisk utgrävning av en gammal by vid namn Orongo och där blev jag avsläppt. Då det regnade igen så drog jag in på utgrävningens biljettkontor och träffade där amerikanerna från igår igen. De hade varit inne och kollat vid utgrävningarna, men då det kostade åttio dollar så struntade jag i det. Biljetten måste du dessutom köpa nere i staden, så,det hade inte gått ändå. Men jag fick mig i alla fall ett par foton av kratern innan det började regna för mycket. Vid ett uppehåll i skyfallet så bestämde jag mig för att ta chansen och börja gå ned för berget,men det dröjde inte länge innan jag var helt sjöblöt då regnet tilltog ganska snart. Dock så dök det upp en ny bli som välvilligt plockade upp mig och lät mig följa med ned till byn. Nu är jag sedan länge tillbaka i min stuga. Duschad och torr så sitter jag och väntar på att regnet, som nyss tilltog igen, ska avta så jag kan ta mig iväg för ett skrovmål. Kistan vill ha krubb! /Conny

Copyright © Bejjan888™ [Vaknade upp till fåglarnas kvittrande] utanför fönstret och sista dagen här på Påskön. Trots en orolig och våldsam historia kändes det tråkigt att behöva lämna en (idag) lugn och fredlig ö. För när jag tänker efter så levde de i ett ganska lugnt och harmoniskt tempo och vad jag kan minnas så såg jag aldrig till en enda klocka på ön, varken på hotellet, någon restaurang eller kyrka. Och befolkningen var dessutom relativt bra på engelska, vilket i och för sig är en förutsättning om de ska kunna överleva på turismen som ön är beroende av idag. Lokalbefolkningen tar sig runt på ön med bil, moped, cross, cykel eller till häst. Det jag reagerade mest på var nog hästarna. Inte det att det helt plötsligt kunde komma en man till häst på gatan… nej, utan att de kunde ”parkera” hästarna utanför en skola eller affär (och hästarna stod lugnt och lydigt kvar utan att vara fastbundna) eller på en gräsmatta så de kunde beta. Jag blev väldigt fascinerad måste jag säga. Under tiden här på Påskön lyckades jag hitta på batterierna igen till min bagagevåg (tack och lov). Efter frukosten packade jag klart och vägde in bagageväskan till 22,7 kg och ryggsäcken till 7 kg. Utcheckningen från hotellet var senast klockan 10.00. Men eftersom planet inte skulle gå förrän kl. 14.10 hade jag några timmar kvar innan flygtransfern kom och hämtade mig. http://www.reseguiden.se/bilder/515548 http://www.reseguiden.se/bilder/515549 http://www.reseguiden.se/bilder/515550 http://www.reseguiden.se/bilder/515551 Jag ställde ifrån mig bagageväskan i hotellreceptionen och gick ner till de moai längs kusten som jag ville fota om och få solen framifrån för bättre ljus. Det var ganska varmt ute (speciellt i lä) men blåste lite kyligt. Och när jag gick omkring och fotade så kom det fram en äkta rapa nui och ville skaka hand och prata med mig. Och detta var inte första gången under mina fyra dagar här på ön som detta hände. De måste ha varit väldigt nyfikna på varifrån jag kom, för det var den fråga som de inledde med (efter att ha frågat om namnet). Kanske är det inte så många rödhåriga turister som besöker ön? För "vitansikten" fanns det ju gott om här på Påskön även den här tiden på året, vilket räknas som lågsäsong. Så det måste ha varit något annat som gjorde att de ville prata med just mig. Klockan 11.50 blev jag hämtad vid hotellet för transfer till flygplatsen. Till min glädje var Emily med på transferbussen och vi hann prata lite mer innan vi skulle skiljas åt. Men Emily var märkbart stressad. Hon hade fått reda på att hennes flyg från Santiago till Miami hade tidigarelagts och hon var nervös över att inte hinna med. Men eftersom det var LAN Airlines både från Påskön till Santiago och sedan från Santiago till Miami, sa jag åt henne att be dem checka in bagageväskan hela vägen fram till Miami. Då skulle hon ju slippa den biten och få mer tid till att hinna byta plan. När vi kom fram till flygplatsen (som jag tidigare nämnt är väldigt liten) fick vi först röntga våra väskor, sedan ställa oss i kö till incheckningen. Jag hade redan en förbokad fönsterplats så jag behövde inte oroa mig för att inte få fönsterplats. Jag hann notera att de inte hade något bagageband bakom disken utan hade bagagevagnar direkt bakom disken som de la upp väskorna på. Ytterligare ett tecken på hur liten flygplatsen var (är). Sen fick vi vänta i avgångshallen (som inte hade någon form av mat eller snack att köpa) innan de öppnade för security check. Först vid gaten fanns en liten snackbar, där jag köpte en varm smörgås och vatten. Boardingen började kl. 13.25. Planet var i princip fullsatt när personalen ropade "boarding completed". En stund senare ropade de i högtalarna att personalen nu skulle gå runt och spraya planet med ett slags insektsmedel… och det var absolut INTE farligt för hälsan påstod dem. Då kände jag bara… WTF?!? Först kände jag mig som en ohyra som skulle besprutas och sen blev jag upprörd över att de vågade påstå att medlet som de skulle spraya med INTE var farligt? Visst, jag förstår ju anledningen till varför de gjorde det… men det kan ju aldrig vara bra för hälsan vad de än säger. Och medlet som sprutades ut skulle nu cirkulera runt i planet i 4 timmar och 40 minuter och vi alla skulle få andas in det där? SUCK! Sen taxade planet ut och ställde sig i ena änden av startbanan. Som jag nämnde tidigare så är ju start- och landningsbanan på Påskön ganska precis så lång som ön är bred just här, så piloterna får ju absolut inte göra något misstag för då hamnar planet i vattnet. Men det gick bra och planet lyfte. Jag lyckades få några fina bilder av ön från luften precis efter starten. http://www.reseguiden.se/bilder/515552 Nu var det bara 4 timmar och 40 minuter till Santiago. Under tiden blev vi serverade mat, kyckling och ris, med äppelkaka som dessert. Helt ok. Jag måste säga att tiden ändå gick snabbt och planet landade på Santiago Arturo Merino Benítez International Airport vid 21.40 på kvällen (det är två timmars tidsskillnad mellan Påskön och Santiago). Hade researrangören varit någorlunda smart så hade de bokat ett hotell på Santiago Arturo Merino Benítez International Airport eftersom jag hade ett tidigt flyg i morgon bitti från samma flygplats. MEN av någon anledning hade de bokat ett hotell i centrala Santiago… så jag fick leta på min transfer för att ta mig till hotellet. Jag har dock påpekat detta för researrangören i efterhand att det var väldigt opraktiskt. Så strax efter kl. 22 på kvällen checkade jag in på Hotel Panamericano. Finaste hotellet hittills under denna resa, men det kändes lite onödigt eftersom transfern tillbaka till Santiago Arturo Merino Benítez International Airport hämtade mig redan kl. 05.25 i morgon bitti. Så jag skulle inte ens hinna med frukosten på hotellet, men jag beställde en frukostpåse i alla fall.