Tips om Chile

Nej, det var inga problem med bokningen av stället. Det var bara booking.com som visade fel uppgift på nätet. Ingen av värdfolket var hemma när jag lämnade mitt boende men värdinnan kom förbi vid flygplatsen och lämnade ett litet halssmycke som avskedspresent. Planet avgick i tid också , vilket var tur då de stänger receptionen på mitt boende här I Barreo Italia klockan 11. Med hjälp av en taxichaufför som inte brydde sig ett dugg om hastighetsgränser så var jag där med en kvart tillgodo. Igår måndag så tog jag mig en promenad bort till de centrala delarna och plockade ut lite pesos som jag senare i ett växlingskontor omvandlade till US-dollar. Det finns säkerligen tillgängligt på flygplatsen i Guauyqil, men det är lika bra att vara förberedd på motsatsen. Nu blir det nämligen ett återbesök på Galapagosöarna innan kosan styrs hemåt i påskveckan. Dags för lite sol och bad ett par veckor och att lära känna Laura lite bättre. Det var kvinnan jag träffade vid mitt förra besök och vi har hållit kontakten medan jag fladdrat runt i Sydamerika. Förutom de centrala delarna av Santiago så knallade jag även bort till Sky Costanera som är den högsta byggnaden i Sydamerika med sina 300 meter. Trevligt att sitta däruppe i baren och njuta av utsikten. Idag inget särskilt! Mest bara vandrat runt lite utan tydliga mål och bara njutit av stunden. Det slår mig att jag lyckades genomföra den här resan runt denna stora kontinent, trots de motgångar som var i början. Dels med stulet pass uppe i Colombia, vilket innebar ett uppehåll på färden i en månad. Dels med det försvunna bagaget, som bl.a. innehöll min Sydamerikaguide från lonely planet. Men det har faktiskt gått lika bra ändå. Har fått fylla på med saker efterhand och en del har man faktiskt klarat sig utan. Men nu är det en natt kvar här och sedan ta sig ut till flygplatsen i morgon efter frukost. Mitt flyg går inte förrän 15.25 i morgon så jag har gott om tid på mig. Därför blir det lokalbuss ut, vilket är billigare än taxi. Även om det heller inte kostar skjortan. /Conny

Rapa Nui är ingen ö för oss som försöker leva lite billigt. Fick igår i ett anfall av upptäckaranda för mig att jag skulle ta mig till bortre ändan av flygplatsen där det enligt kartan jag fått skulle finnas en grupp Moai-statyer. Enligt Google så var det fyra kilometer så det kändes överkomligt att gå. När jag kom fram så såg jag att där fanns ett bås för inträde, men jag tänkte att det kan jag väl kosta på mig. Men det visade sig faktiskt att jag även måste ha en guide med mig. Jag fick veta att förr så behövdes inte någon guide för de här Moai-platserna, men sedan några turister för några år sedan misskött sig och eldat på en av platserna samt ägnat såg åt att graffitykladda på några Moai så bestämdes det att alla numera måste ha med sig en guide som ansvarar för besökarna. Guider kostar naturligtvis och jag visste inte om detta, så jag fick återvända med oförättat ärende. Slappade resten av dagen och avslutade den med en av de dyrare måltiderna på denna resa. Men pepparsteken var god! Idag gör jag ingenting. Inga frukostställen öppna i morse, så jag ramlade in på en butik och köpte med mig lite frulle att inta hemma. Ägnat det mesta av dagen att komma ifatt med lite hotellrecensioner och annat internetgöra. Upptäckte att jag faktiskt bokat detta ställe bara till idag, men värdinnan vet att jag lämnar i morgon. Får se om hon kommer och kräver mig på mer pengar. Det är dyrt redan nu så det räcker. /Conny

Idag har vädret varit betydligt bättre än igår. Strålande sol och mellan 25-30 grader hela dagen. Provade ett nytt frukostställe och det föll väl ut. Fick det jag ville ha och även om det kändes dyrt så är det så prisläget ligger här på ön. Nu börjar jag verkligen varva ned och jakten på saker att se känns inte alls viktig längre. Skrev ett gäng vykort och fick dem ivägskickade innan jag knallade iväg och spanade in några av dessa statyer som finns utspridda över hela ön. De här jag såg idag ligger dock i direkt anslutning till byn Hanga Roa där jag bor. Annars har dagen varit lugn. Tillbringar en del tid på verandan och bara njuter av lugnet. Eller knallar ned på byn för en matbit och lite vätskepåfyllning. Min värdinna kom förbi med ett par mangofrukter till mig och sådant godis tackar man inte nej till. Läste i blaskan att det är mygginvasion i Buenos Aires och det märkte jag redan dagarna när jag var där. Det är någon flodmygga som är särskilt aktiv just i år och jag kommer ihåg att jag reagerade på de ettriga bastarderna redan dagen jag var I La Plata. Sedan var det lika jäkligt i Buenos efter det. T.o.m. inne på restaurangerna fick man slå ihjäl de små flygfäna. Sådant slipper vi här. Lite flugor och banandito att fäktas med bara, men det kan man stå ut med. Får se vad jag hittar på i morgon, men Puttes grundtips är ytterligare en slappardag. /Conny

Hade bokat mig en taxi via whatsapp till 6.30 på morgonen och fått till svar att det inte skulle vara några problem. Men ingen taxi dök upp så jag blev tvungen att ge mig ut på en av de större gatorna här och vinka in en bulle. Något som min värdinna avrått mig från då det kunde vara farligt. Men det var inga som helst problem och den färden blev t.o.m. billigare än den från flygplatsen ett par dagar tidigare. Väl incheckad och igenom alla kontroller så hittade jag ett frukostfik där de serverade en alldeles utmärkt frulle. Kaffe, toast, juice och ett par stekta ägg på en bädd av stekt skinka. Smarrigt värre för 80 spänn på en flygplats. En lång flygning sedan ut till Rapa Nui ( Påskön), vilket innebar en Boeing 787 med filmutbud och bra andra nöjen. Hann precis se färdigt min andra film innan det var dags att landa. Väl framme sedan så påminde flygplatsen på ön om den på Galapagos. En liten behändig sak som gick fort att ta sig igenom. Mitt SIM-kort som skulle vara bra för ön, visade sig inte duga alls, men jag fick lite WIFI av en taxichaufför och kunde lokalisera var mitt boende låg någonstans. Hade för en gångs skull inte lagt in det i google maps. Nåja, det var mindre än en kilometer bort så jag och en asiat som skulle åt samma håll tog och traskade iväg. Väl framme så visade det sig att Cabanas Akiko, som stället heter, hade skickat en bil för att hämta mig. Men jag bommade nog min namnskylt trots att jag faktiskt gick och kollade för att se om där fanns någon hämtning. Nåväl, en hel stuga med 5-6 sovplatser och vardagsrum med kök har jag till mitt förfogande. En stor veranda på framsidan som säkert är 30 kvadrat där jag kan sitta och njuta långt in på kvällarna ingår. Det här är ju Söderhavet så så fort jag fått min nyckel så kom värdinnan med en blomsterkrans och hängde om halsen på mig. Precis som på mitt besök på Tahiti vintern 88-89. Hon var nog i stort behov av pengar för hon kollade med en gång om jag kunde betala redan idag och helst då i dollar. Så hon fick visa mig ned på byn så att jag kunde plocka ut betalningen, dock ej i dollar utan i Chilenska pesos. Bra kurs på dem förresten. Nästan exakt hundra sådana på en svensk krona vilket gör det väldigt smidigt att beräkna kostnader. Blev kvar på byn sedan och besökte ett bygge nere vid stranden. Blev inbjuden till ett bord där det satt ett amerikanskt par som seglar runt på världshaven och har gjort i många år. Han var 89 och hon 84. Imponerande att kunna hålla igång och resa fortfarande i den åldern. Jag hoppas verkligen att jag kan det också vid så sådana år. Men förmodligen så har jag inte råd då helt enkelt. Nåja, kvällen var varm och då man har satt tiden här till att skilja bara två timmar till Santiago så betydde det att det inte började skymma förrän vid nio på kvällen. Så jag fick gott om tid till att sitta och njuta på verandan. På eftermiddagen så hade jag testat boendets WIFI, som de faktiskt hade. Men det var ingen vidare fart på det då utan jag fick gå fram till huvudbostaden för att få kontakt, men på kvällen så fungerade det bättre och även nu i morse. Uppe skapligt tidigt och ned på byn för att hitta mig ett frukostställe. De flesta öppnar lite senare, men jag hittade ett där jag fick mig lite grann att äta. Helt ok, förutom att äggen serverades faststekta i en plåtstekpanna. Men det funkade det också. 🤠 Det finns tre vulkankratrar på ön. Samtliga vulkaner utdöda sedan länge. Den närmaste är det faktiskt bara drygt sju kilometer att gå upp till och jag tänkte att det kunde vara en lagom bra start på den här vistelsen. Bra väder var det och jag satte fart tidigt på förmiddagen. Efter en stund mulnade det på, men jag tyckte bara att det var skönt att slippa den stekande solen inför vandringen uppför berget de sista fyra kilometerna. Men det dröjde inte länge innan det började regna. Först som ett litet dugg, men sedan så mycket att jag fick söka skydd under ett par träd. Vid ett uppehåll så började jag traska igen och då jag hörde ett fordon komma bakom mig så var jag inte sen med att slänga upp tummen och be om lift. Inga problem, jag blev insläppt i en bil där det färdades en ung familj från Valparaiso. Upp vid kratern så pågår det en arkeologisk utgrävning av en gammal by vid namn Orongo och där blev jag avsläppt. Då det regnade igen så drog jag in på utgrävningens biljettkontor och träffade där amerikanerna från igår igen. De hade varit inne och kollat vid utgrävningarna, men då det kostade åttio dollar så struntade jag i det. Biljetten måste du dessutom köpa nere i staden, så,det hade inte gått ändå. Men jag fick mig i alla fall ett par foton av kratern innan det började regna för mycket. Vid ett uppehåll i skyfallet så bestämde jag mig för att ta chansen och börja gå ned för berget,men det dröjde inte länge innan jag var helt sjöblöt då regnet tilltog ganska snart. Dock så dök det upp en ny bli som välvilligt plockade upp mig och lät mig följa med ned till byn. Nu är jag sedan länge tillbaka i min stuga. Duschad och torr så sitter jag och väntar på att regnet, som nyss tilltog igen, ska avta så jag kan ta mig iväg för ett skrovmål. Kistan vill ha krubb! /Conny