Måndag 6 April 2009 - Norsjö
Att få "tummen ur" och styra upp sitt liv och sina drömmar är något jag har börjat göra nu. Bättre sent än aldrig sägs det ju och det stämmer. Att jag har börjat växa in i en lite mer stadgad kassa än man haft tidigare är en stakt vägande anledning förvisso. Alla utgifter som finns fram till dess att man har hem, bil och en lite mer utvecklad lönestege gör ju att man inte kan göra slag i vissa saker när drömmen knackar på.
I alla fall. Nu är jag nästan framme vid ett av målen jag har haft. Att skaffa mig själv dykcertifikat!! Om två veckor bär det iväg till Norge för mitt första havsdyk och jag ser fram emot det hur mycket som helst! När det är hanterat ser jag bara tusenlapparna fladdra iväg... för det är inget billigt nöje om man vill rå om sin egen utrustning. Lägg därtill alla fantastiska dyk som finns ute i världen... resan dit... kostnaderna för dyken... puh, jag blir alldeles kallsvettig bara jag tänker på det.... Men jag tror att det banne mig är väl värt det! Just nu leker jag med tanken att fortsätta utveckla min dykning och mina olika kurscerifikat så att jag kanske till slut kan börja ta betalt för utförda tjänster... se det som en sorts återvinning av pengar :)
Ja ni hör ju - jag skenar lätt iväg med mina drömmar, men jag är av den fasta åsikten att ingenting är omöjligt!
Ha det gott tills vidare!
I alla fall. Nu är jag nästan framme vid ett av målen jag har haft. Att skaffa mig själv dykcertifikat!! Om två veckor bär det iväg till Norge för mitt första havsdyk och jag ser fram emot det hur mycket som helst! När det är hanterat ser jag bara tusenlapparna fladdra iväg... för det är inget billigt nöje om man vill rå om sin egen utrustning. Lägg därtill alla fantastiska dyk som finns ute i världen... resan dit... kostnaderna för dyken... puh, jag blir alldeles kallsvettig bara jag tänker på det.... Men jag tror att det banne mig är väl värt det! Just nu leker jag med tanken att fortsätta utveckla min dykning och mina olika kurscerifikat så att jag kanske till slut kan börja ta betalt för utförda tjänster... se det som en sorts återvinning av pengar :)
Ja ni hör ju - jag skenar lätt iväg med mina drömmar, men jag är av den fasta åsikten att ingenting är omöjligt!
Ha det gott tills vidare!
Onsdag 18 Mars 2009
En kompis i London tillsammans med hennes rumskamrater kommer att hyra ut en lägenhet i London från Juni till September i år. Om du är intresserad av att komma i kontakt med henne, skriv till mig här och fråga efter hennes e-post adress eller telefonnummer. Detaljerna fritt klippta från hennes mail:
"Three bedroom flat, in New Cross Gate (Jerningham Road) available to rent over the summer, from June to September.
£500 per month per person, including bills.
3 minute walk from New Cross Gate station, 7 minute train to London Bridge, accessible bus routes into central London, including night buses.
Walkable distance to New Cross road, Goldsmiths, Sainsburys and pubs!
3 double bedrooms, spacious living room, kitchen, two bathrooms and it's fully furnished.
Really fun atmosphere and beautiful house."
"Three bedroom flat, in New Cross Gate (Jerningham Road) available to rent over the summer, from June to September.
£500 per month per person, including bills.
3 minute walk from New Cross Gate station, 7 minute train to London Bridge, accessible bus routes into central London, including night buses.
Walkable distance to New Cross road, Goldsmiths, Sainsburys and pubs!
3 double bedrooms, spacious living room, kitchen, two bathrooms and it's fully furnished.
Really fun atmosphere and beautiful house."
Torsdag 12 Mars 2009 - Etiopien
Jag vet inte om någon annan har varit med om att se klädmarknader av "västerländska" kläder när ni är ute och reser. Jag har i alla fall reagerat på det, i synnerhet i Peru, Bolivia och nu senast i Tanzania... Det verkar som om kläder som har skänkts och donerats till diverse klädinsamlingar från världens alla hörn är till försäljning i dessa länder. Det kan man ju tycka lite olika saker om naturligtvis. Uppenbart är det ju att kläderna inte används som givaren har önskat, men det fyller ju funktionen hos vidareförsäljaren antar jag. Vad jag vill komma till är att två unga tjejer här från Norsjö, Josefine och Erika, startade för några år sedan ett arbete med gatubarnen i Addis Abeba. De åkte ner för första gången 2004, de var då 22 år gamla, för en kortare insats men blev så involverade i dessa barn att de har blivit kvar där sedan dess. De samarbetar med WSG/Hope for Children och det har kommit till den punkten att de kommer bara tillbaka till Sverige kortare perioder för att, även då, försöka värva stöd och hjälp till Etiopien.
De har nu oragniserat sig själva under några års tid men med fortsatt samarbete med WSG.På http://www.streetlight.nu/ kan ni läsa mer om vilka de är, vad de gör och läsa deras blogg om deras vardag där nere. Jag vet med säkerhet att de saker som skickas dit, som pennor, kläder, skrivböcker osv, verkligen kommer till de som behöver det. De utför ett storartat men ändlöst arbete där nere och förtjänar en stor eloge för det. Gå gärna in på deras hemsida och läs! Jag klippte ut det här från den hemsida:
"Vad händer med pengarna?
Vi samlar in pengar via bankgiro 5925-0975.
Alla pengar som kommer in på det kontot går oavkortat till arbetet. En mycket liten del är bankens administrativa kostnader men i övrigt går varenda krona till ändamålet. Vi tar emot personlig sponsring också, eftersom vi inte har någon lön, men det gör vi enbart via ett annat, privat konto.
Vårt syfte med pengarna är att de ska användas konkret för att hjälpa människor från gatan, att ge människor möjlighet till att förändra sitt liv.
Därför har vi investerat de mesta av de inkomna medlen i "Boys Home" vilket konkret innebär att två hem för unga gatukillar kunnat startas inom WSG/Hope for Children och att de killarna fått möjlighet till yrkesutbildning eller vidareutbildning.
De pengar som kommer in används till det löpande arbetet och för att betala Boys Home #2 som vi inte täckt budgeten helt för än."
Deras adress i Addis, om någon skulle vilja skicka dem något, är följande:
Josefine Lindgren
PO Box 5540
Addis Abeba
Ethiopia
De har nu oragniserat sig själva under några års tid men med fortsatt samarbete med WSG.På http://www.streetlight.nu/ kan ni läsa mer om vilka de är, vad de gör och läsa deras blogg om deras vardag där nere. Jag vet med säkerhet att de saker som skickas dit, som pennor, kläder, skrivböcker osv, verkligen kommer till de som behöver det. De utför ett storartat men ändlöst arbete där nere och förtjänar en stor eloge för det. Gå gärna in på deras hemsida och läs! Jag klippte ut det här från den hemsida:
"Vad händer med pengarna?
Vi samlar in pengar via bankgiro 5925-0975.
Alla pengar som kommer in på det kontot går oavkortat till arbetet. En mycket liten del är bankens administrativa kostnader men i övrigt går varenda krona till ändamålet. Vi tar emot personlig sponsring också, eftersom vi inte har någon lön, men det gör vi enbart via ett annat, privat konto.
Vårt syfte med pengarna är att de ska användas konkret för att hjälpa människor från gatan, att ge människor möjlighet till att förändra sitt liv.
Därför har vi investerat de mesta av de inkomna medlen i "Boys Home" vilket konkret innebär att två hem för unga gatukillar kunnat startas inom WSG/Hope for Children och att de killarna fått möjlighet till yrkesutbildning eller vidareutbildning.
De pengar som kommer in används till det löpande arbetet och för att betala Boys Home #2 som vi inte täckt budgeten helt för än."
Deras adress i Addis, om någon skulle vilja skicka dem något, är följande:
Josefine Lindgren
PO Box 5540
Addis Abeba
Ethiopia
Tisdag 10 Mars 2009 - Zanzibar
Resealbum: Mungu ibariki
På tal om att minnas... Jag glömde ju helt bort att berätta för er om den koreanska mannen och hans vapendragare som vi sprang på titt som tätt. Det hela började verka som en komedi efter ett tag... tänk "Sällskapsresan - the real story". Tyvärr så gör sig inte den här historien speciellt kul i skrift bara, men vi får se. Jag skulle helst ha använt mig av armar för att riktigt illustrera hur det begav sig...
Vårt första möte med radarparet var på vår snorkeltur som jag berättat om tidigare. De som skulle med "vår" Dhow stod och väntade på stranden så att alla var samlade innan vi gick ombord. En lång och spenslig,asiatisk herre med glasögon tillsammans med en man till stod en bit närmare vattnet och tog kort med sin kamera som var uppmonterat på ett stativ. Vi tänkte inte så mycket mer på det förrän det visade sig att de skulle också med på båten. De två, plus: en systemkamera med ett ofantligt stort objektiv, ett stativ modell större, en normalstor videokamera, en mindre sortens videokamera och två stora väskor till det. Den långe spenslige tog på sig en flytväst innan vi gick ombord. Inget galet än så länge, trots att vi tyckte att det var smått överambitiöst att ta med så mycket redskap till dokumentationen. Under båtresan filmade han en hel del, bland annat satt han och filmade vattenskummet som blir längst bak där motorn går, i säkert tio minuter. Jag fick för mig att han inte var speciellt fokuserad på att hålla kameran rak och stilla utan körde ett lite mer "modernt sätt" att filma. Snabb zoomning och vinklade bilder... Enda incidenten som inträffade på väg till revet för dagen var när han erbjöd sig att fotografera ett par som följde med. Det slutade nästan med att både mannen och parets kamera flög överbord i hans jakt på den perfekta fotovinkeln. Han snubblade till och ramlade nästan överbord.
När vi sedan kom fram till revet stannade han ombord och fotograferade vilt ovanför vattnet. Jag antar att han har en hel del festliga kort på när våra vita ryggar och skinkor pluppar upp och ner vid ytan. Hans vapendragare var som en trollkarlsassistent, en sån där som förväntas säga "hepp" titt som tätt, sprang runt och bar väskor och stativet. Kaptenen på båten hade nog fått i uppdrag av mannen att filma lite under vattenytan åt honom för kaptenen kom ner med en undervattenskamera efter en stund. Tyvärr var revet inte speciellt spännande p.g.a. korallblekning och det var inte så gott om fisk så han klev snart upp igen. Efter ett tag hittade jag en blåprickig stingrocka, så jag frågade honom om han ville att jag skulle filma den lite åt honom. Han svarade inte alls på frågan utan gick omedelbart igång med att intervjua mig om -vad det var jag såg därnere - hur många fiskar finns det därnere - och hur känns det?! Jag försöker omformulera mig flera gånger, trodde att han inte förstått vad jag ville, men han skottade bara ur sig fler frågor till mig. Till slut tröttnade jag på honom och tänkte - skit i det då - och fortsatte med mitt. När det sedan blev dags att åka och äta lunch och kaptenen ropat upp oss ur vattnet, DÅ tycker koreanen att det är ett bra tillfälle att hoppa i plurret med sin undervattenskamera! Iförd flyväst, mask i pannan, snorkeln hängandes på trekvart men utan fenor. Han drev iväg rätt bra mot revet och vi såg att han kämpade på bra men inte kunde simma. Det lustigaste av allt var att han hade undervattenskameran med sig, men han kämpade som ett djur för att hålla den ifrån vattenytan. Ena armen stod rakt upp så att kameran inte skulle bli blöt. :) Efter ett tag hoppade kaptenen i och tog tag i honom, samtidigt som repet kastades ut och vi vinschade in honom med gemensamma krafter.
Det hela klarnade när vi även mötte honom på Kryddturen då han faktiskt presenterade sig och berättade att han höll på med en koreansk film för att marknadsföra Zanzibar och "var det ok att filma oss under vår lunch". Sedan stötte vi på honom i Stonetown också där den stackars vapendragaren släpade omkring på all utrustning medan den andre glassade runt och filmade/fotade.
Det skulle vara otroligt underhållande att få se den färdiga filmen, men det kan jag nog bara se mig i stjärnorna efter...
Vårt första möte med radarparet var på vår snorkeltur som jag berättat om tidigare. De som skulle med "vår" Dhow stod och väntade på stranden så att alla var samlade innan vi gick ombord. En lång och spenslig,asiatisk herre med glasögon tillsammans med en man till stod en bit närmare vattnet och tog kort med sin kamera som var uppmonterat på ett stativ. Vi tänkte inte så mycket mer på det förrän det visade sig att de skulle också med på båten. De två, plus: en systemkamera med ett ofantligt stort objektiv, ett stativ modell större, en normalstor videokamera, en mindre sortens videokamera och två stora väskor till det. Den långe spenslige tog på sig en flytväst innan vi gick ombord. Inget galet än så länge, trots att vi tyckte att det var smått överambitiöst att ta med så mycket redskap till dokumentationen. Under båtresan filmade han en hel del, bland annat satt han och filmade vattenskummet som blir längst bak där motorn går, i säkert tio minuter. Jag fick för mig att han inte var speciellt fokuserad på att hålla kameran rak och stilla utan körde ett lite mer "modernt sätt" att filma. Snabb zoomning och vinklade bilder... Enda incidenten som inträffade på väg till revet för dagen var när han erbjöd sig att fotografera ett par som följde med. Det slutade nästan med att både mannen och parets kamera flög överbord i hans jakt på den perfekta fotovinkeln. Han snubblade till och ramlade nästan överbord.
När vi sedan kom fram till revet stannade han ombord och fotograferade vilt ovanför vattnet. Jag antar att han har en hel del festliga kort på när våra vita ryggar och skinkor pluppar upp och ner vid ytan. Hans vapendragare var som en trollkarlsassistent, en sån där som förväntas säga "hepp" titt som tätt, sprang runt och bar väskor och stativet. Kaptenen på båten hade nog fått i uppdrag av mannen att filma lite under vattenytan åt honom för kaptenen kom ner med en undervattenskamera efter en stund. Tyvärr var revet inte speciellt spännande p.g.a. korallblekning och det var inte så gott om fisk så han klev snart upp igen. Efter ett tag hittade jag en blåprickig stingrocka, så jag frågade honom om han ville att jag skulle filma den lite åt honom. Han svarade inte alls på frågan utan gick omedelbart igång med att intervjua mig om -vad det var jag såg därnere - hur många fiskar finns det därnere - och hur känns det?! Jag försöker omformulera mig flera gånger, trodde att han inte förstått vad jag ville, men han skottade bara ur sig fler frågor till mig. Till slut tröttnade jag på honom och tänkte - skit i det då - och fortsatte med mitt. När det sedan blev dags att åka och äta lunch och kaptenen ropat upp oss ur vattnet, DÅ tycker koreanen att det är ett bra tillfälle att hoppa i plurret med sin undervattenskamera! Iförd flyväst, mask i pannan, snorkeln hängandes på trekvart men utan fenor. Han drev iväg rätt bra mot revet och vi såg att han kämpade på bra men inte kunde simma. Det lustigaste av allt var att han hade undervattenskameran med sig, men han kämpade som ett djur för att hålla den ifrån vattenytan. Ena armen stod rakt upp så att kameran inte skulle bli blöt. :) Efter ett tag hoppade kaptenen i och tog tag i honom, samtidigt som repet kastades ut och vi vinschade in honom med gemensamma krafter.
Det hela klarnade när vi även mötte honom på Kryddturen då han faktiskt presenterade sig och berättade att han höll på med en koreansk film för att marknadsföra Zanzibar och "var det ok att filma oss under vår lunch". Sedan stötte vi på honom i Stonetown också där den stackars vapendragaren släpade omkring på all utrustning medan den andre glassade runt och filmade/fotade.
Det skulle vara otroligt underhållande att få se den färdiga filmen, men det kan jag nog bara se mig i stjärnorna efter...
Lördag 7 Mars 2009
Jag hörde en låt på radion idag som jag inte hört på länge, länge... "Just like heaven" med The Cure. Jag kastades skoningslöst tillbaka till Florida, USA och en krog som vi gick på hela tiden. Nu kommer jag inte ihåg vad krogen hette men jag kommer väl ihåg alla glada minnen därifrån. DJ´n som gick under namnet Junior spelade upp nämnda låt varje gång vi kom till stället som ett sorts "Välkommen tillbaka-gest". Vi gjorde honom inte besviken utan vi dansade hejvilt till den varenda gång. Jag var nyss fyllda tjugo och det här var min första resa som jag åkte iväg på helt själv... frihetskänslan var obeskrivlig! Jag åkte iväg och jobbade som Au Pair, ordnat privat, och hamnade i en stad som hette Vero Beach. Som flugor till skiten hittade ett gäng skandinaver åt varandra och vi blev snabbt ett sammansvetsat gäng. Ett speciellt underhållande minne var när Mette, en vän från Danmark fyllde år. Vi lindade in oss i toapapper och dränkte in oss med röd karamellfärg och överraskade henne på krogen med en papperstallrik fylld med vispad grädde som vi smaskade in i hennes ansikte. Hon, och alla andra på krogen, blev naturligtvis ganska paffa över att sex underliga mumieliknande typer vandrade in i lokalen och attackerade Mette. Det blev ett uppskattat inslag på kvällen och de övriga gästerna trodde till och med att vi var en del i underhållningen :)
Här finns videoklippet på låten som triggade mig sist... jag är inte stormförtjust i all deras musik, men de har sina ljusglimtar:
Lägg gärna in dina egna länkar till YouTube! (Tack Crista!)
Det här är naturligtvis inte den enda låten som triggar olika minnen, det händer titt som tätt, men jag slutar aldrig att faschineras av fenomenet! Tänk vad hjärnan samlar på sig utan egen ansträngning... saker, upplevelser och händelser som man inte har tänkt på på hur länge som helst poppar upp när man minst anar det. Vilka trudelutter tar er tillbaka och vad tar de er tillbaka till? Skulle vara roligt att höra... :)
Här finns videoklippet på låten som triggade mig sist... jag är inte stormförtjust i all deras musik, men de har sina ljusglimtar:
Lägg gärna in dina egna länkar till YouTube! (Tack Crista!)
Det här är naturligtvis inte den enda låten som triggar olika minnen, det händer titt som tätt, men jag slutar aldrig att faschineras av fenomenet! Tänk vad hjärnan samlar på sig utan egen ansträngning... saker, upplevelser och händelser som man inte har tänkt på på hur länge som helst poppar upp när man minst anar det. Vilka trudelutter tar er tillbaka och vad tar de er tillbaka till? Skulle vara roligt att höra... :)
Onsdag 4 Mars 2009 - Karlstad
....hur kul låter det? Nä, just det - inte alls.... Sitter på Teknikcentret i Karlstad nu och drömmer mig bort. Ganska skönt att komma bort från vardagen därhemma och all snö för en stund och om sanningen ska fram så har jag faktiskt lärt mig en del idag. Tur är väl det när det är jobbet som står för räkningen :) Jag går och blir Produktionstekniker jag. Tyvärr är den enda solen som skiner här i Karlstad den tecknade gula, glada solen som de klistrar upp överallt.
Varför reser man inte runt mer i vårat avlånga land egentligen? Jag får sätta upp det på att-göra-listan: Se Sverige i sommar! Jag är riktigt sugen på västkusten faktiskt! Taxichauffören som körde oss till hotellet påstår att 80% av människorna han kör påstår att Karlstad ligger mitt i Sverige... är vi verkligen så lite insatta i vårt eget lands geografi...? Jag bor ungefär två tredjedelar upp i landet, men det är det få människor som tror när jag berättar att jag är från Västerbotten - borde inte det ligga längre upp frågar de mig :).
Varför reser man inte runt mer i vårat avlånga land egentligen? Jag får sätta upp det på att-göra-listan: Se Sverige i sommar! Jag är riktigt sugen på västkusten faktiskt! Taxichauffören som körde oss till hotellet påstår att 80% av människorna han kör påstår att Karlstad ligger mitt i Sverige... är vi verkligen så lite insatta i vårt eget lands geografi...? Jag bor ungefär två tredjedelar upp i landet, men det är det få människor som tror när jag berättar att jag är från Västerbotten - borde inte det ligga längre upp frågar de mig :).
Tisdag 3 Mars 2009
Nu är det över! De har nu tillkännagett vilka femtio som får lämna in mer information till jobbet och *surprise* jag är inte en av dem. Nåväl, det kan inte hjälpas, i och för sig hade jag inga direkta, realistiska förhoppningar att jag skulle bli en av de lyckligt lottade heller. Tänkte bara meddela att min väntan är över och jag får leta mig något annat att drömma om tills vidare :)
Måndag 2 Mars 2009
Ja, hör ni, det ser mörkt ut på jobbansökningsfronten för mig. Idag, om cirka 10 timmar, tillkännager dem vilka 50 som har tagit sig vidare i jakten på det bästa jobbet i världen och det verkar inte vara jag. :( Ingen direkt överraskning med tanke på att det till slut var drygt 34.000 personer som skickat in ansökning på det... De som skulle gå vidare har fått mail om det, men min postlåda ekar tom på den fronten. Jag klänger mig fast i halmstrån de sista timmarna som är kvar och konstaterar att det är en underbar fantasi så länge den varar!
Nu blir det spännande att följa vilka de har fastnat för och vem som till slut har den obeskrivliga turen att knipa den enda platsen! Hoppas bara att det blir en riktigt intressant pajsare eller pajsarinna som man kan fängslas av! Tack för era glada tillrop och lyckönskningar, jättekul att att få eran feed-back!!
Nu blir det spännande att följa vilka de har fastnat för och vem som till slut har den obeskrivliga turen att knipa den enda platsen! Hoppas bara att det blir en riktigt intressant pajsare eller pajsarinna som man kan fängslas av! Tack för era glada tillrop och lyckönskningar, jättekul att att få eran feed-back!!
Lördag 7 Februari 2009 - Norsjö
Har ni hört talas om den? Det är ju troligtvis den nästa stora turistattraktionen i Norrland näst efter Ishotellet i Jukkasjärvi.
Den är inte byggd än, men när det väl görs, då tror jag att det kommer att bli en våg av gäster till Västerbotten! För er som inte har en aning om vad det handlar om skulle jag vilja tala om att Världens största älg kommer att byggas på berget Vithatten. Den kommer, när den är färdig, att stå med frambenen i Norrbotten och bakbenen i Västerbotten och mäta 45 meter hög vid hornen!! Att jämföra med till exempel lutande tornet i Pisa som är 55 meter högt... det kommer att bli en stor älg! Det har gjorts en liten filmpresentation på den här älgen, det är en virtuell promenad igenom konferensanläggningen och restaurangen som kommer att finnas inuti älgen :) Definitivt värd att ta sig en titt på:
När den blir ett faktum så tycker jag att ni kan komma förbi på en kopp kaffe efter ni kommit tillbaka från besöket i älgens vom, jag bor bara några kilometer därifrån!
Vill ni läsa mer om bygget så står det mer utförligt på hemsidan: http://www.stoorn.se
Mvh,
Cecilia
Den är inte byggd än, men när det väl görs, då tror jag att det kommer att bli en våg av gäster till Västerbotten! För er som inte har en aning om vad det handlar om skulle jag vilja tala om att Världens största älg kommer att byggas på berget Vithatten. Den kommer, när den är färdig, att stå med frambenen i Norrbotten och bakbenen i Västerbotten och mäta 45 meter hög vid hornen!! Att jämföra med till exempel lutande tornet i Pisa som är 55 meter högt... det kommer att bli en stor älg! Det har gjorts en liten filmpresentation på den här älgen, det är en virtuell promenad igenom konferensanläggningen och restaurangen som kommer att finnas inuti älgen :) Definitivt värd att ta sig en titt på:
När den blir ett faktum så tycker jag att ni kan komma förbi på en kopp kaffe efter ni kommit tillbaka från besöket i älgens vom, jag bor bara några kilometer därifrån!
Vill ni läsa mer om bygget så står det mer utförligt på hemsidan: http://www.stoorn.se
Mvh,
Cecilia
Onsdag 28 Januari 2009 - Norsjö
Jag har nu sammanställt resan jag var på under mitt friår (-06 till -07) runt jorden i en bok. Den är lite mer utvecklad och detaljrik än inläggen som finns här dessutom kan det ibland vara trevligare att kunna bläddra runt i en bok än att sitta framför datorn och läsa...
Om ni vill kolla in den lite kan ni klippa in och klista in den här adressen i fönstret (tyvärr verkar det inte fungera att länka direkt härifrån...)
https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=18938
(markera adressen och tryck CTRL+C på tangentbordet för att kopiera den och CTRL+V för att klistra in den i fönstret).
Jag skulle bli jätteglad om ni bestämmer er för att köpa den, all eventuell vinst kommer att gå till "min" familj i Bolivia!
Mvh,
Cecilia
Om ni vill kolla in den lite kan ni klippa in och klista in den här adressen i fönstret (tyvärr verkar det inte fungera att länka direkt härifrån...)
https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=18938
(markera adressen och tryck CTRL+C på tangentbordet för att kopiera den och CTRL+V för att klistra in den i fönstret).
Jag skulle bli jätteglad om ni bestämmer er för att köpa den, all eventuell vinst kommer att gå till "min" familj i Bolivia!
Mvh,
Cecilia