Bejjan888s blogg

Lördag 10 November 2018 - Blue Mountains

Vägen västerut...

Copyright © Bejjan888™

Efter frukost samlades vi nere vid hotellreceptionen för att påbörja vår långa bussfärd klockan 08.30 till Blue Mountains. Precis som igår, var Angela vår guide och Brian vår busschaufför. Idag var sista gemensamma utflykten för denna resa och det skulle bli mycket bussåkande. Eftersom det var lördag, var det inte direkt någon rusningstrafik inne i Sydney. Men Angela fick syn på en bil med en skylt för övningskörning bredvid vår buss. Så dagens första samtalsämne blev systemet för övningskörning.

I Australien ser systemet för övningskörning lite olika ut, beroende på i vilken av delstaterna eller territorierna man avser ta körkort i. Men i New South Wales, som Sydney ligger i, kan man få ett elevkörkort från det att man är 16 år. Elevkörkortet har man i minst 12 månader och en gul fyrkantig skylt med ett svart L på, måste sitta synligt på bilen. Personen måste också föra en loggbok för att bevisa att man bl.a. övningskört minst 120 timmar, varav 20 timmar i mörker. Eleven omfattas också av en del restriktioner såsom en maxgräns på 90 km/h och förbud mot att dra släp. En person som är över 25 år som erhåller ett elevkörkort har dock vissa undantag från dessa regler.

När den 12 månader långa perioden är över och efter ett godkänt körprov, erhålls en provisorisk P1 körkort. En vit fyrkantig skylt med ett rött P måste finnas synlig på bilen och personen får nu köra ensam i bilen. Personen är fortfarande begränsad till max 90 km/h och den minsta överträdelsen resulterar i direkt körförbud i tre månader.

Efter ett år och ett godkänt perceptionstest får man nästa provisoriska P2 körkort. Föraren är nu begränsad till 100 km/h och måste ha en vi fyrkantig skylt med ett grönt P synligt på bilen. Föraren kan ansöka om att uppgradera körkortet för tyngre fordon om så önskas. Detta körkort har man i två år och efter ett sista godkänt test erhåller föraren ett slutgiltigt och permanent körkort.

När man fått sitt permanenta körkort, räknar man poäng för varje överträdelse. Alla förare har 13 poäng. Att inte stanna t.ex. vid rött ljus, innebär minus 3 poäng. Dessa minus tre poäng finns kvar i systemet i tre år, sedan får man tillbaka poängen. Kommer man ner till noll poäng, förlorar man körkortet.

Så alla förare med permanent körkort undviker bilar med dessa skyltar. Generellt så undviker australiensarna Volvobilar också, då de anser att föraren kör så dåligt att den måste ha en säker bil.

Inte långt från Sydney ligger Featherdale Wildlife Park. Det tar 45 minuter att köra till parken i Doonside, som ligger bekvämt längs vägen till det berömda Blue Mountains. Med mer än 1700 olika däggdjur, pungdjur, fåglar och reptiler få besökare en nära upplevelse med koalor, kängurur och Wallabies och se den enorma saltvattenskrokodilen Ngukkur.

I parken finns också ett kök och café för den hungrige, och såklart en souvenirshop för den som önskar köpa något att minnas. I hela Featherdale Wildlife Park finns också gratis WiFi. Tyvärr fick vi bara en timme på oss. Året innan hade några resenärer klagat på att de fick för lång tid på sig i djurparken… men en timme, som vi fick, var alldeles för kort. Jag hann inte se allt jag ville.

Vi fortsatte att köra rakt västerut mot bergen. Som jag berättade om dagen innan (fredag 9:e november), så skeppades brittiska fångar till Australien för att sona sina straff. I England under denna period (sena 1700-talet, tidiga 1800-talet) rådde svår fattigdom och många begick brott ”på flit” hemma i England, i hopp om att få skeppas till Australien för att, efter avtjänat straff, påbörja ett hyfsat bra liv. Detta gjorde att Sydney växte som stad och man behövde utöka stadens areal. Problemet var bara att i väst begränsades staden av Blue Mountains, ett på den tiden outforskat område. Man gjorde många försök att korsa bergen utan att lyckas. Man ska komma ihåg att detta gjordes på den tiden när man fortfarande trodde att jorden var platt och man trodde att Kina låg på andra sidan bergen. Det dröjde fram till 1813 innan de tre upptäckarna Blaxland, Lawson och Wentworth framgångsrikt lyckades korsa Blue Mountains. Deras upptäcktsresa antecknades noga i deras böcker och längs deras väg, finns idag byar och städer som uppkallats efter de tre. Blue Mountains omfattar 24 städer varav Katoomba är den största och ses som ”huvudstad”. Städerna kommer efter varandra, men det är ändå Glenbrook som anses vara huvudporten till Blue Mountains.

Vi åt lunch i vackra Leura, som också fått namnen ”The Jewel in the Mountains Crown” och ”The Garden Village”. Vi åt på restaurangen Bon Ton, där hela restaurangens övervåning var bokad för oss. Rummet var inrett i typisk 1800-tals stil, med tapeter i retromönster. När guiden Angela räknade in oss, för att se att alla var på plats, så saknades det en person. Alla tittade sig omkring och försökte lista ut vem det var. Vi kom snabbt fram till att det var samma person som försovit sig igår, som nu var borta. Från det att vi klev av bussen och till Bon Ton, var det inte mer än 100 meter. Hur lyckas man komma bort på den sträckan? Uppenbarligen så lyckades en person med detta. Angela blev märkbart irriterad och var tvungen att ge sig ut och leta. Hon var nog borta en kvart åtminstone innan hon kom tillbaka med den andra personen. Under den tiden hann vi andra äta en god soppa till förrätt och få in huvudrätten. Det var gott, gott, gott. Under min tid i Nya Zeeland och Australien så var det inte mycket potatis som man hade ätit. Det var ju mest strips som serverades till. Men på den här restaurangen fick vi kokt potatis. Efter en utsökt efterrätt hade vi en halvtimme på oss att se oss omkring i staden Leura. Det var mysiga gränder, vackra hus och allt kändes så ”old days”.

Vi fortsatte västerut och nu var det inte långt kvar till De Tre Systrarna.
För att komma till det unika pittoreska området Blue Mountains kan man köra bil eller ta tåget från Sydney till Katoomba. Katoomba är en stad nära Greater Blue Mountains Area som fått sitt namn från Kedumba River vars vattenfall forsar ner i den närliggande dalen Jamison Valley. Kedumba, eller Katta-toon-bah, är en aboriginsk term för ”shining falling water” eller ”water tumbling over hill”. Katoombas huvudnäring idag är turismen, som ökat explosionsartat efter att området blev klassat som ett naturarv. Vid Katoomba ligger Echo Point Lookout med utsikt mot ”Three sisters rock” och fina vyer av Blue Mountains.

Blue Mountains ingår i ett större naturområde kallat Greater Blue Mountains Area som omfattar mer än 1 miljon hektar i västra New South Wales i Australien. Greater Blue Mountains Area innefattar sju olika nationalparker och togs upp på UNESCO’s världsarvslista som ett naturarv år 2000. Trots sitt namn innehåller området inga berg utan består av en sandstensplatå med en högsta höjd på 1300 m.ö.h. med djupa raviner som genererat unik flora och fauna. Namnet Blue Mountains kommer från det naturfenomen som förekommer i området när temperaturen stiger och essentiella oljor från olika arter av Eukalyptus avdunstar och skingras i luften. Detta resulterar i att ett synligt blått spektrum av solljus reflekteras (mer än andra spektra) och det mänskliga ögat uppfattar därför landskapet som blåaktigt.

Så sent som 1994 gjordes en vetenskaplig sensationell upptäckt av ett barrträd, Wollemitallen, som tidigare enbart varit känt som fossil från Jura- och Kritaperioderna. Wollemitallen upptäcktes i Wollemi Nationalpark i Blue Mountains och är, trots sitt namn, inte en riktig tall utan tillhör familjen araukariaväxter. Med anor från dinosaurietiden har denna ”levande” fossil trotsat klimatets påfrestningar och några fåtal exemplar har lyckats överleva i avlägsna, otillgängliga och djupa raviner. Dess exakta växtplats har dock hållits hemlig då Wollemitallen endast förekommer i vilt tillstånd i några hundra exemplar. Sticklingar av Wollemitallen finns att se i flertalet botaniska trädgårdar, som till exempel Blue Mountains Botanic Garden.
Greater Blue Mountains Area är också ett utmärkt område för att studera mångfalden av olika Eukalyptusarter. Hela 91 arter av Eukalyptus växer här, varav 12 av dessa anses bara existera i Greater Blue Mountains Area. Området hyser också flertalet unika djurarter. Många utrotningshotade samt ovanliga arter som koalan och lövgrodan Litoria aurea håller till här. En tredjedel av Australiens alla fågelarter vistas i området och vissa fågelarter har största delen av sin globala population här just i Greater Blue Mountains Area.

Vi körde uppför Cliff Drive till Echo Point. Här gick vi av bussen och fick 30 minuter på oss att titta på utsikten. Visst var det vackert, men jag vet inte om det var värt den långa bussresan ”bara” för detta? Kanske hade man kunnat förgylla resan med att ta tåget? Göra en övernattningsresa och hunnit med andra grejer? För det finns inte bara De Tre Systrarna att se här.

Efter en hel dag med bussresande var man trött både i knopp och kropp. Och ändå hade man inte gjort något. Bara suttit stilla. Nu hade vi flera timmars bussresa kvar innan vi var tillbaka vid hotellet. Jag tror inte det var någon på bussen som lyckades hålla sig vaken hela vägen tillbaka.

Vi hann dock med ett stopp vid Sydney Olympia Park, där de Olympiska Sommarspelen ägde rum år 2000. Idag används arenan till andra evenemang, som idag när vi var där var det någon form av motorsporttävling. En konsert med rockmusik hölls utanför.

När vi kom tillbaka till hotellet, var vi några stycken som samlades för att gå ner till Darling Harbour och äta middag tillsammans. Det blev samma italienska restaurang som för någon dag sedan, och denna gång kände jag att det var dags för känguru.

En känguruhamburgare fick det bli. Det var inte så stor skillnad mot annat kött, om du frågar mig. Visst, det var lite annorlunda smak, men inget sensationellt.
Dela med andra:    

Skriv kommentar
Arkivet
Visa alla

Senaste inläggen

Sista etappen på hemresan...
41 veckor sedan
Hemresa
41 veckor sedan
Ledig dag i Sydney och hemlängtan...
41 veckor sedan
Vägen västerut...
41 veckor sedan
Daylight Robbery
42 veckor sedan