Tips om Australien

Copyright © Bejjan888™ [Det blev lite tokigt, när man hade flyget så himla sent.] Mitt flyg avgick kl. 21.45 på kvällen, så hela dagen skulle man gå och vänta. Alla i gruppen skulle ju resa från Sydney idag, med tre olika flyg. Första gruppen, som skulle vidare och fortsätta sin resa i Söderhavet, hade transfer kl. 09.00. Så min rumskamrat under Australienresan åkte iväg då. Det var skönt att få rummet för sig själv, man kunde duscha och packa i lugn och ro. Den andra gruppen hade transfer klockan 13.00 och de skulle hem till Sverige, men flög via Doha. Vad jag förstod så hade de bokat denna resa mycket senare än oss andra som skulle hem till Sverige. Vi andra hade transfer klockan 18.30 och flög via Dubai och hem till Sverige. Så lite rörigt var det, men jag tror att alla kom med de plan de skulle till slut. Jag har inte hört något annat. Men vi samlades nere vid hotellreceptionen, allihopa vid 09.00, för att säga hejdå till alla. Efter att jag checkat ut från hotellet och lämnat in mina väskor i hotellets bagagerum, gick jag iväg ner mot hamnen. På vägen stannade jag till i gallerian som jag passerat så många gånger och kände att nu var det dags att shoppa loss lite. Jag hade spanat in en Calvin Klein-butik där och självklart blev det köpt där. En snygg kungsblå mössa och två tröjor. Nöjd med mitt inköp gick jag ner till Darling Harbour och gick in på ett lunchställe där de hade Tacos. Jag kom i samspråk med tjejen i kassan och när hon frågade hur gammal jag var, trodde hon inte på mig. Nähä!? Sa hon. Joho! Sa jag. Hon trodde jag var yngre än jag sa och trodde mig inte… hmm, man får väl ta åt sig lite grann att man ser ung ut ;) Efter tre kryddiga tacos gick jag ut och satt en stund vid hamnen och chillade lite. En manet simmade fridfullt förbi i vattnet nedanför och matkoman började slå till. För att inte somna kände jag att jag var tvungen att röra på mig. Jag började gå sakta tillbaka mot hotellet och slog mig till slut ner på en parkbänk i Hyde Park. Men till slut höll jag på att somna där med. Det var nog bäst att gå tillbaka till hotellet och se om de andra väntade där, för att få lite sällskap. En till satt och väntade nere vid hotellet. Efter ett tag anslöt sig de andra två. Så nu var vi samlade alla fyra, som skulle med planet. Och det var två och en halv timme kvar till transfern skulle gå. Suck! När vi sitter där och väntar dyker att gäng asiater upp. De såg ut att samlas för att åka iväg på någon guidad tur. Tror det var koreaner. Helt plötsligt blev det ett himla liv och någon av kvinnorna skrek ”It’s gone! Call police!” När kaoset lagt sig, var det en asiatisk kvinna från gruppen som förklarade för oss (som troligtvis såg alldeles chockade ut) att en i deras grupp tappat bort sin mobiltelefon när hon varit på damrummet. Hon trodde att telefonen blev stulen, men det visade sig tillslut att mobilen åkt ner i papperskorgen. Men innan man fick reda på det, hann man tänka en hel del. Blev hon rånad? Vad hade stulits? En väska? Eller vad? När klockan äntligen blev 18.30 hade transfern inte dykt upp. Varje minut den var sen kändes om en evighet. Tillslut, runt 18.45 dök chauffören upp. Vi ankom Sydney Kingsford Smith Airport vid sjutiden. Flygplatsen ligger 8 km söder om Sydney och är Australiens största flygplats. År 1995 infördes Sydney Airport Curfew Act 1995, vilket innebär att flygtrafiken regleras hårt och generellt förbud mot start och landning gäller mellan 23.00 och 06.00. Detta för att minska störande ljud från flygtrafiken för kringboende i området. Men vissa undantag finns, t.ex. vid dåligt väder så att många flighter försenas, så kan ett antal flighter tillåtas mellan 23.00–00.00 och 05.00–06.00. I övrigt råder generellt förbud och överträdelser kan resultera i dryga böter för flygbolagen. Sedan lagen trädde i kraft har fyra flygbolag fått böter med upp till $ 550 000. Utöver detta förbud har flygplatsen en maximal kapacitet av 80 flygrörelser (start eller landning) i timmen. Så flygbolagen är hårt styrda att hålla turn-around tider för att inte bli allt för försenade eller drabbas av böter. Så det kändes skönt att veta att flygbolaget kommer göra allt för att komma iväg inom denna tidsram. Nu ville man bara hem! Australiens regering har antaget utmaningen att bygga en andra internationell flygplats nära Sydney för att möta det ökande antalet passagerare och statistiken spår att 2035 kan siffran vara uppe på nära 90 miljoner passagerare och år. http://www.reseguiden.se/bilder/525619 Jag hade förbokat plats på flyget. En gångplats mellan Sydney-Dubai var det bästa alternativet. Nu var det bara att härda ut i cirka 14 timmar ombord på en Airbus A380 till Dubai. Jag satt på gångplats i en rad av fyra säten. Bredvid mig satt ett ungt par. Så en plats var ledig på denna rad av fyra säten. Så vi behövde inte sitta och trängas. Men av någon anledning la sig den ana på golvet och sov, medan den andra la sig på sätena. Men på golvet, liksom?! Jag trodde inte att man fick det på grund av säkerhet? Men i och för sig så var det svårt att se om någon låg på golvet när de släckt ner i kabinen. Hade det blivit turbulens i luften tror jag att den personen på golvet hade slagit sig rejält. Och om jag inte märkt att det låg någon på golvet, hade jag kunnat sparka till den personen i huvudet, för så nära mina fötter låg den personen. Om de ändå hade frågat eller sagt till, ”Går det bra om jag ligger här på golvet?” Men nej då. Helt plötsligt bara låg det någon vid mina fötter.

Copyright © Bejjan888™ [Sista dagen och helt fri att göra vad jag ville.] Jag var fortfarande lite irriterad över att jag inte hann se alla djur på Featherdale Wildlife Park igår. Idag hade jag chansen att åka till Taronga Zoo, ett betydligt större zoo och med fler djur än Featherdale. http://www.reseguiden.se/bilder/525601 När jag började gå ner mot hamnen märktes det att det idag var minneshögtid för något militärt. Som jag nämnde tidigare så var det idag, den 11/11 klockan 11.00 en ceremoni för att fira att det var 100 år sedan Första Världskriget slutade. Både män och kvinnor hade klätt upp sig i fina uniformer och i Hyde Park där ANZAC Memorial finns (Australian New Zealand Army Corps), nära hotellet, skulle det hållas en ceremoni. Jag blev till och med tillfrågad på gatan om jag visste var George Street fanns någon stans. Hihi, han måste ha tyckt jag så ut som en ur lokalbefolkningen. Tack vare bra lokalsinne så kunde jag förklara var den fanns. Fast klockan inte hunnit bli tio på förmiddagen, så var det varmt, varmt och varmt ute. Det var någorlunda behagligt i skuggan, men i solen var det varmt. Jag lyckades ta mig ner till Circular Quay, varifrån färjan till Taronga Zoo avgick från. Det tog ungefär 10 minuter med färjan. I min biljett ingick en tur med linbanan upp till entrén där uppe. Sen var det nerförsbacke ner till färjan igen. Hur smidigt som helst. Med karta och kamera i högsta hugg var det bara att sätta igång. Nu fick jag se fluffiga koalor, trädkängurur som envisades med att vara på marken, wallabies och kängurur så det räckte och blev över. Och jag behövde inte stressa eller tänka på att passa någon tid. De urgulliga surikaterna, de stora vackra Cassowaries och fåglar av alla dess slag, giraffer och elefanter. http://www.reseguiden.se/bilder/525602 http://www.reseguiden.se/bilder/525603 http://www.reseguiden.se/bilder/525604 Trädkänguru. http://www.reseguiden.se/bilder/525605 Wallabies. http://www.reseguiden.se/bilder/525606 Känguru. http://www.reseguiden.se/bilder/525607 Cassowaries. http://www.reseguiden.se/bilder/525608 http://www.reseguiden.se/bilder/525609 http://www.reseguiden.se/bilder/525610 http://www.reseguiden.se/bilder/525611 Rock Wallaby. http://www.reseguiden.se/bilder/525612 http://www.reseguiden.se/bilder/525613 http://www.reseguiden.se/bilder/525614 http://www.reseguiden.se/bilder/525615 http://www.reseguiden.se/bilder/525616 http://www.reseguiden.se/bilder/525617 Det var inte bara varmt, det var söndag och så mycket folk. Mycket barnfamiljer. Så efter två timmar kände jag att det fick vara nog. Jag hade fått se det jag ville och den värmesmocka som slagit till över Sydney började bli outhärdlig. Jag hoppade på färjan och åkte till Darling Harbour. I sakta mak, gick jag tillbaka till hotellet. Jag köpte med mig vatten, yoghurt och Tim Tam. Det var något som Angela hade tjatat om de senaste två dagarna, att Tim Tam skulle var världskänt och supergod choklad. Så upp till bevis. Jag köpte ett paket och provade. Men så speciellt var det ju inte. Jämfört med Marabou Chokladkaka var Tim Tam ingenting… Med trötta ben vilade jag på hotellet hela eftermiddagen. Nu började känslan av hemlängtan att komma över en. Imorgon var det bara en lååång dag med väntan på att få ta transfern till flygplatsen och påbörja resan hem. Hem till sin egen säng, högertrafik och toalettpapper med dubbla lager! Och inte minst att ha solen i söder. Borta bra, hemma bäst. Home Sweet Home… På kvällen samlades några stycken nere i reception på hotellet, för att gemensamt gå ut och äta middag. Vi orkade inte gå så långt och hittade en annan italiensk restaurang på George Street som var jättetrevlig. Men här var de stenhårda och delade inte på notan. Så vi delade upp oss i mindre grupper vid olika bord, så vi inte fick en enda stor nota för alla. Man borde kanske beställa något typiskt italienskt när man är på italiensk restaurang, såsom pasta, lasagne eller pizza. Men just där och då, kände jag för Caesar Sallad. När vi sedan fick in notan och rett ut vem som skulle betala vad, gick vi tillbaka till hotellet.

Copyright © Bejjan888™ [Efter frukost samlades vi nere vid hotellreceptionen] för att påbörja vår långa bussfärd klockan 08.30 till Blue Mountains. Precis som igår, var Angela vår guide och Brian vår busschaufför. Idag var sista gemensamma utflykten för denna resa och det skulle bli mycket bussåkande. Eftersom det var lördag, var det inte direkt någon rusningstrafik inne i Sydney. Men Angela fick syn på en bil med en skylt för övningskörning bredvid vår buss. Så dagens första samtalsämne blev systemet för övningskörning. I Australien ser systemet för övningskörning lite olika ut, beroende på i vilken av delstaterna eller territorierna man avser ta körkort i. Men i New South Wales, som Sydney ligger i, kan man få ett elevkörkort från det att man är 16 år. Elevkörkortet har man i minst 12 månader och en gul fyrkantig skylt med ett svart L på, måste sitta synligt på bilen. Personen måste också föra en loggbok för att bevisa att man bl.a. övningskört minst 120 timmar, varav 20 timmar i mörker. Eleven omfattas också av en del restriktioner såsom en maxgräns på 90 km/h och förbud mot att dra släp. En person som är över 25 år som erhåller ett elevkörkort har dock vissa undantag från dessa regler. När den 12 månader långa perioden är över och efter ett godkänt körprov, erhålls en provisorisk P1 körkort. En vit fyrkantig skylt med ett rött P måste finnas synlig på bilen och personen får nu köra ensam i bilen. Personen är fortfarande begränsad till max 90 km/h och den minsta överträdelsen resulterar i direkt körförbud i tre månader. Efter ett år och ett godkänt perceptionstest får man nästa provisoriska P2 körkort. Föraren är nu begränsad till 100 km/h och måste ha en vi fyrkantig skylt med ett grönt P synligt på bilen. Föraren kan ansöka om att uppgradera körkortet för tyngre fordon om så önskas. Detta körkort har man i två år och efter ett sista godkänt test erhåller föraren ett slutgiltigt och permanent körkort. När man fått sitt permanenta körkort, räknar man poäng för varje överträdelse. Alla förare har 13 poäng. Att inte stanna t.ex. vid rött ljus, innebär minus 3 poäng. Dessa minus tre poäng finns kvar i systemet i tre år, sedan får man tillbaka poängen. Kommer man ner till noll poäng, förlorar man körkortet. Så alla förare med permanent körkort undviker bilar med dessa skyltar. Generellt så undviker australiensarna Volvobilar också, då de anser att föraren kör så dåligt att den måste ha en säker bil. http://www.reseguiden.se/bilder/525584 Inte långt från Sydney ligger Featherdale Wildlife Park. Det tar 45 minuter att köra till parken i Doonside, som ligger bekvämt längs vägen till det berömda Blue Mountains. Med mer än 1700 olika däggdjur, pungdjur, fåglar och reptiler få besökare en nära upplevelse med koalor, kängurur och Wallabies och se den enorma saltvattenskrokodilen Ngukkur. http://www.reseguiden.se/bilder/525585 http://www.reseguiden.se/bilder/525586 http://www.reseguiden.se/bilder/525587 http://www.reseguiden.se/bilder/525588 http://www.reseguiden.se/bilder/525589 http://www.reseguiden.se/bilder/525590 http://www.reseguiden.se/bilder/525591 http://www.reseguiden.se/bilder/525592 http://www.reseguiden.se/bilder/525593 I parken finns också ett kök och café för den hungrige, och såklart en souvenirshop för den som önskar köpa något att minnas. I hela Featherdale Wildlife Park finns också gratis WiFi. Tyvärr fick vi bara en timme på oss. Året innan hade några resenärer klagat på att de fick för lång tid på sig i djurparken… men en timme, som vi fick, var alldeles för kort. Jag hann inte se allt jag ville. Vi fortsatte att köra rakt västerut mot bergen. Som jag berättade om dagen innan (fredag 9:e november), så skeppades brittiska fångar till Australien för att sona sina straff. I England under denna period (sena 1700-talet, tidiga 1800-talet) rådde svår fattigdom och många begick brott ”på flit” hemma i England, i hopp om att få skeppas till Australien för att, efter avtjänat straff, påbörja ett hyfsat bra liv. Detta gjorde att Sydney växte som stad och man behövde utöka stadens areal. Problemet var bara att i väst begränsades staden av Blue Mountains, ett på den tiden outforskat område. Man gjorde många försök att korsa bergen utan att lyckas. Man ska komma ihåg att detta gjordes på den tiden när man fortfarande trodde att jorden var platt och man trodde att Kina låg på andra sidan bergen. Det dröjde fram till 1813 innan de tre upptäckarna Blaxland, Lawson och Wentworth framgångsrikt lyckades korsa Blue Mountains. Deras upptäcktsresa antecknades noga i deras böcker och längs deras väg, finns idag byar och städer som uppkallats efter de tre. Blue Mountains omfattar 24 städer varav Katoomba är den största och ses som ”huvudstad”. Städerna kommer efter varandra, men det är ändå Glenbrook som anses vara huvudporten till Blue Mountains. Vi åt lunch i vackra Leura, som också fått namnen ”The Jewel in the Mountains Crown” och ”The Garden Village”. Vi åt på restaurangen Bon Ton, där hela restaurangens övervåning var bokad för oss. Rummet var inrett i typisk 1800-tals stil, med tapeter i retromönster. När guiden Angela räknade in oss, för att se att alla var på plats, så saknades det en person. Alla tittade sig omkring och försökte lista ut vem det var. Vi kom snabbt fram till att det var samma person som försovit sig igår, som nu var borta. Från det att vi klev av bussen och till Bon Ton, var det inte mer än 100 meter. Hur lyckas man komma bort på den sträckan? Uppenbarligen så lyckades en person med detta. Angela blev märkbart irriterad och var tvungen att ge sig ut och leta. Hon var nog borta en kvart åtminstone innan hon kom tillbaka med den andra personen. Under den tiden hann vi andra äta en god soppa till förrätt och få in huvudrätten. Det var gott, gott, gott. Under min tid i Nya Zeeland och Australien så var det inte mycket potatis som man hade ätit. Det var ju mest strips som serverades till. Men på den här restaurangen fick vi kokt potatis. Efter en utsökt efterrätt hade vi en halvtimme på oss att se oss omkring i staden Leura. Det var mysiga gränder, vackra hus och allt kändes så ”old days”. http://www.reseguiden.se/bilder/525594 Vi fortsatte västerut och nu var det inte långt kvar till De Tre Systrarna. För att komma till det unika pittoreska området Blue Mountains kan man köra bil eller ta tåget från Sydney till Katoomba. Katoomba är en stad nära Greater Blue Mountains Area som fått sitt namn från Kedumba River vars vattenfall forsar ner i den närliggande dalen Jamison Valley. Kedumba, eller Katta-toon-bah, är en aboriginsk term för ”shining falling water” eller ”water tumbling over hill”. Katoombas huvudnäring idag är turismen, som ökat explosionsartat efter att området blev klassat som ett naturarv. Vid Katoomba ligger Echo Point Lookout med utsikt mot ”Three sisters rock” och fina vyer av Blue Mountains. http://www.reseguiden.se/bilder/525595 Blue Mountains ingår i ett större naturområde kallat Greater Blue Mountains Area som omfattar mer än 1 miljon hektar i västra New South Wales i Australien. Greater Blue Mountains Area innefattar sju olika nationalparker och togs upp på UNESCO’s världsarvslista som ett naturarv år 2000. Trots sitt namn innehåller området inga berg utan består av en sandstensplatå med en högsta höjd på 1300 m.ö.h. med djupa raviner som genererat unik flora och fauna. Namnet Blue Mountains kommer från det naturfenomen som förekommer i området när temperaturen stiger och essentiella oljor från olika arter av Eukalyptus avdunstar och skingras i luften. Detta resulterar i att ett synligt blått spektrum av solljus reflekteras (mer än andra spektra) och det mänskliga ögat uppfattar därför landskapet som blåaktigt. Så sent som 1994 gjordes en vetenskaplig sensationell upptäckt av ett barrträd, Wollemitallen, som tidigare enbart varit känt som fossil från Jura- och Kritaperioderna. Wollemitallen upptäcktes i Wollemi Nationalpark i Blue Mountains och är, trots sitt namn, inte en riktig tall utan tillhör familjen araukariaväxter. Med anor från dinosaurietiden har denna ”levande” fossil trotsat klimatets påfrestningar och några fåtal exemplar har lyckats överleva i avlägsna, otillgängliga och djupa raviner. Dess exakta växtplats har dock hållits hemlig då Wollemitallen endast förekommer i vilt tillstånd i några hundra exemplar. Sticklingar av Wollemitallen finns att se i flertalet botaniska trädgårdar, som till exempel Blue Mountains Botanic Garden. Greater Blue Mountains Area är också ett utmärkt område för att studera mångfalden av olika Eukalyptusarter. Hela 91 arter av Eukalyptus växer här, varav 12 av dessa anses bara existera i Greater Blue Mountains Area. Området hyser också flertalet unika djurarter. Många utrotningshotade samt ovanliga arter som koalan och lövgrodan Litoria aurea håller till här. En tredjedel av Australiens alla fågelarter vistas i området och vissa fågelarter har största delen av sin globala population här just i Greater Blue Mountains Area. http://www.reseguiden.se/bilder/525596 http://www.reseguiden.se/bilder/525597 Vi körde uppför Cliff Drive till Echo Point. Här gick vi av bussen och fick 30 minuter på oss att titta på utsikten. Visst var det vackert, men jag vet inte om det var värt den långa bussresan ”bara” för detta? Kanske hade man kunnat förgylla resan med att ta tåget? Göra en övernattningsresa och hunnit med andra grejer? För det finns inte bara De Tre Systrarna att se här. Efter en hel dag med bussresande var man trött både i knopp och kropp. Och ändå hade man inte gjort något. Bara suttit stilla. Nu hade vi flera timmars bussresa kvar innan vi var tillbaka vid hotellet. Jag tror inte det var någon på bussen som lyckades hålla sig vaken hela vägen tillbaka. http://www.reseguiden.se/bilder/525598 http://www.reseguiden.se/bilder/525599 Vi hann dock med ett stopp vid Sydney Olympia Park, där de Olympiska Sommarspelen ägde rum år 2000. Idag används arenan till andra evenemang, som idag när vi var där var det någon form av motorsporttävling. En konsert med rockmusik hölls utanför. När vi kom tillbaka till hotellet, var vi några stycken som samlades för att gå ner till Darling Harbour och äta middag tillsammans. Det blev samma italienska restaurang som för någon dag sedan, och denna gång kände jag att det var dags för känguru. http://www.reseguiden.se/bilder/525600 En känguruhamburgare fick det bli. Det var inte så stor skillnad mot annat kött, om du frågar mig. Visst, det var lite annorlunda smak, men inget sensationellt.

Copyright © Bejjan888™ [Vi började dagen med en guidad busstur.] Vi samlades i hotellreceptionen kl. 08.00 och mötte upp vår guide Angela. Hon var från England och pratade med sin brittisk-engelska, som var helt klart enklare att förstå än australiensiskan. Angela hade med sig busschauffören Brian som tillsammans skulle ta oss runt i Sydney och alla sevärdheter. När klockan slagit åtta hade inte alla dykt upp. Till slut gick Michael iväg till hotellreceptionen och ringde till rummet där personen bodde. Det visade sig att en av dom som kom till Sydney igår kväll, hade försovit sig. Så vi övriga fick vackert sitta och vänta i bussen tills personen dök upp. http://www.reseguiden.se/bilder/525530 Vi började med ett besök i the Rocks, ett historiskt område i Sydney där hus började byggas redan 1788. England fick stora problem med att skicka iväg brottslingar under tidigt 1780-tal, när England förlorade många amerikanska kolonier. Problemet med överfulla fängelser växte, ficktjuvar, förfalskare, småtjuvar fyllde fängelserna, och istället för att utdöma dödsstraff fattades år 1788 ett beslut om att skeppa iväg fångar till Australien. Så, som engelsk koloni, utsågs alltså Australien som en straffkoloni. Mellan 1789 och 1868 hade totalt 160 000 fångar (män och kvinnor) förts till Australien för att sona sina straff. De första fångarna som anlände behandlades som djur och fick leva i sina kläder som de hade när de kom till landet. 40 år senare började regeringen dela ut kläder två gånger om året. Fångarna fick arbeta med att röja land, bygga vägar och forma sandsten (som Sydney idag är uppbyggd på) för att kunna bygga på. http://www.reseguiden.se/bilder/525532 När straffen var avtjänade fick de bo i kalla enkla stenhus i the Rocks och börja bygga upp sina liv igen. Idag är Australien en konstitutionell monarki med Drottning Elizabeth av England som statsöverhuvud, och det är endast några få rättsliga band som håller samman England och Australien. http://www.reseguiden.se/bilder/525531 Här, i the Rocks, finns många pubar och en del hus har bara målade fönster på väggarna, eftersom det förr var skatt på att ha fönster. Det är härifrån som uttrycket ”Daylight Robbery” kommer från. Vi fortsatte vår sightseeing genom Sydney och snurrade runt med vår fullstora buss. Vi passerade många roliga, fina och konstiga konstverk. http://www.reseguiden.se/bilder/525533 http://www.reseguiden.se/bilder/525534 http://www.reseguiden.se/bilder/525535 Bland annat en klocka, en skulptur för blinda och en gigantisk tändsticksskulptur (”Life and Death”). Runtom i Sydney ser man ofta vackra snidade balkongräcken och trappräcken. Dessa skeppades hit med skepp som ballast under 1700- och 1800-talen. Man fick nästan en liten känsla av att man var i New Orleans ibland. http://www.reseguiden.se/bilder/525536 http://www.reseguiden.se/bilder/525537 Sydneys huvudgata George Street är över 3 km lång. År 2014 togs beslutet att bygga en spårväg som skulle gå längs George Street. När vi var i Sydney var det trafikkaos, avstängda gator, halvfärdiga spår och ingen trevlig gata att gå längs med alls. Bygget har försenats gång på gång, gamla ledningar och rör under gatan som man inte känt till, säkerheten har ifrågasatts och en stämningsansökan från byggfirman fördröjer byggnationen. Spårvägen är långt ifrån klar och har redan dragit långt över budgeten. En annan gata är Oxford Street, som blivit känd som ”Gay Street”. Första helgen i mars varje år anordnas en Gay Pride Parade längs gatan. http://www.reseguiden.se/bilder/525538 http://www.reseguiden.se/bilder/525539 Vi lämnade de centrala delarna av Sydney och åkte till Jacob’s Ladder Lookout. Här fick vi en vacker utsikt mot havet och inloppet till Sydney. http://www.reseguiden.se/bilder/525540 http://www.reseguiden.se/bilder/525541 Vi fortsatte sedan söderut till Bondi Beach, en av mer än 70 stränder i Sydney. Ska jag vara ärlig så var det lite av en besvikelse. Jag hade förväntat mig så mycket mer. Och framför allt att det skulle vara större än vad det var. Åtminstone en skylt som man kunde fota som ett ”been there – done that” ögonblick. Men inte ens det. Det fanns ett par souvenirshoppar, men bara med kläder som det stod typ Bondi Beach på, och några caféer. Nej, så jag förstår inte varför alla tycker att Bondi Beach ska vara så speciell? Den andra kända stranden i Sydney är Manly Beach. Vad jag förstått så är australiensarna antingen en Bondi-person eller Manly-person. Antingen eller. För drygt 10 år sedan introducerades en kampanj för att öka medvetande om hudcancer. Australiensarna kom på uttrycket ”Slip- Slop-Slap”, i ett led att skydda sig mot solen. ”Slip on a shirt, Slop on the 50+ sunscreen, Slap on a hat.” Och visst märktes det att folk var medvetna och skyddade sig från solen. Till och med jag passade in i solhatt och heltäckande kläder. Runtom i Sydney finns ett flertal statyer och minnesmärken för Australiens deltagande i Första Världskriget. Det skulle till och med bli en minneshögtid nu på söndag, den 11/11, klockan 11.00 för att fira att det är 100 år sedan Första Världskriget slutade. http://www.reseguiden.se/bilder/525542 Vid 12.30 hade vi en bokad lunchkryssning i Sydneys hamn. Vi tillbringade cirka 2 timmar på en större båt, där vi serverades en lunchbuffé, som var helt fantastisk. Kött, fisk, kyckling, potatis, sallader i alla dess slag, såser och gud vet allt och det var bara att gå och hämta mer om man inte blev mätt. Och som om det inte var nog, bjöds det på flera sorters kakor till efterrätt. Man åt och åt och till slut var man så mätt att man inte visste var man skulle ta vägen. http://www.reseguiden.se/bilder/525543 http://www.reseguiden.se/bilder/525544 http://www.reseguiden.se/bilder/525545 Under kryssningens gång passerade vi välkända landmärken som Harbour Bridge och Operahuset. Om ni planerar att besöka Sydney någon gång, rekommenderar jag en båttur i hamnen. Man får många bra bilder ”från vattnet” av både staden, broar och Operahuset. När vi klev iland igen, skulle vi i gemensam trupp (på 30 personer) ta oss till Operahuset för en guidad tur. Angela och Michael var nervösa att vi skulle tappa någon längs vägen. För det skulle vara mycket folk, så det var viktigt att hålla ihop gruppen. Inte stanna och köpa något, eller titta på något gatuartist. Utan full marsch till Operahuset, var det som gällde. http://www.reseguiden.se/bilder/525546 Väl framme vid Sydney Opera House, fick vi lämna in alla större väskor i en bevakad garderob, utan kostnad. Endast små väskor var tillåtna. Sedan träffade vi vår guide Elin som delade ut hörlurar och mottagare till alla i gruppen så vi kunde höra vad hon sa i sin mikrofon. Sedan började vi en cirka 1 timmes lång rundtur i en av UNESCOs världsarv. Alltså, jag måste bara nämna några ord om vår supertrevliga guide Erin, från New York. Vilken tjej! Så underbar och hon bara utstrålade glädje! Tänk om man bara hade ett uns av den energi som hon hade… hon var helt fantastisk! Precis som Eiffeltornet i Paris eller Frihetsgudinnan i New York så är Operahuset i Sydney ett lika stort måste. Som ett av Australiens mest kända landmärken invigdes Operahuset den 20 oktober 1973, av drottning Elizabeth av England, en skapelse av den danske arkitekten Jørn Utzon. Bygget av Operahuset började redan 1956 och var på den tiden ett gigantiskt projekt som kostade massor av pengar och drog till slut ut på tiden. År 1967 bytte New South Wales regering och de ville att operahuset skulle byggas klart så fort som möjligt. Utzon sade då upp sig som projektledare och lämnade landet. Han återvände aldrig till Australien för att se sitt verk klart och tackade nej till alla inbjudningar. Till slut, år 1999 tackade Utzon ja till att komma till Australien för att se på Operahuset. Men Utzon kunde inte genomföra resan på grund av sjukdom, men hans son åkte i hans ställe. http://www.reseguiden.se/bilder/525548 Ute på sin udde i närheten av Sydney Harbor Bridge, med sina välvda betongskal täckta med klinkerplattor påminner designen om segel och snäckskal. Operahusets arkitektur var viktig, då Utzon ville att hamnen skulle reflekteras i de olika glasytorna på huset. http://www.reseguiden.se/bilder/525547 Erin visade oss flera ställen där man faktiskt såg reflektionerna som Utzon var så mån om! Operahuset är det yngsta att någonsin tas upp på UNESCOs World Heritage List, och är en av endast två någonsin som listats medan skaparen/arkitekten fortfarande varit i livet. http://www.reseguiden.se/bilder/525552 http://www.reseguiden.se/bilder/525553 http://www.reseguiden.se/bilder/525554 På håll ser klinkerplattorna ut att vara vita, men vid en närmare titt kan man se ett fint rutmönster i vita och matt gula klinkers. Som svensk kan det vara värt att ta en extra nära titt på kakelplattorna utanpå Operahuset då det står ”Made in Sweden” på vissa av dem. Detta tack vare Utzon som insisterade på att använda kakelplattor från Höganäs. Visste du att klinkerplattorna är självrengörande? Jo, det är de faktiskt. Allt regnvatten rinner av Operahuset och ingen behöver göra rent klinkerfasaden. Däremot byts klinkerplattorna ut efter hand, och fortfarande beställs klinkerplattorna från Höganäs i Sverige. Man undrar ju vad som kommer att hända om/när Höganäs lägger ner sin verksamhet? Jag blev lite överraskad att Operahuset var så intressant. Jag gillar inte att gå på opera och tänkte att den här rundvandringen skulle bli tråkig. Men även om man inte gillar opera kanske man är intresserad av historia eller att fotografera. Har man ett sinne för fotografi är detta ett himmelrike. Det fanns så många vinklar, vrår och motiv att ta foton av, och det gick att få mycket intressanta bilder. http://www.reseguiden.se/bilder/525549 http://www.reseguiden.se/bilder/525550 http://www.reseguiden.se/bilder/525551 Det är inte alltid som man, under en guidad tur, har möjligheten att gå in i en av alla de salar som Operahuset består av. Vi hade tur att få gå in i två av dessa. Efter den guidade turen var vi fria att göra vad vi ville. De som ville gå tillbaka till hotellet kunde göra det, men det var en rejäl bit att gå. De som ville åka med bussen tillbaka till hotellet fick göra det. Jag åkte med bussen tillbaka till hotellet och klockan var runt 18.00. http://www.reseguiden.se/bilder/525555 Jag och några till från gruppen gick ner till Chinatown och åt middag tillsammans.