Nu när latmasken lagom funnit sig ordentligt tillrätta i sommarvärmen har vi fått gott om tid att gå igenom våra upplevelser från den mystiska ön. Ingen av oss var speciellt förtjusta i Milos. Det kändes som om någonting fattades. Vad har vi inte luskat ut. än. Kanske finner vi svaret senare, än så länge har vi bara lite funderingar.

Milos var nog den ön som vi mest såg fram emot. De vackra stränderna och den fantastiska båtturen. Tyvärr hade vi lite otur. Det blåste något fruktansvärt när vi var där. Vågorna gick höga, och båtturerna var inställda under hela vistelsen, så den missade vi.

Bildbevis! Ni ser väl hur det blåser :O Bilden är tagen i Mandrakia.

Sen var det det här med stränderna. Sandstränder (som det finns många av på Milos) är inte roliga att ligga på när det blåser. Dag 1 hade vi hyrbil och startade med en tur till Tsigrado, tidigt innan turistflockarna kom, tänkte vi. Från början var vi endast 3 familjer som delade på stranden, men precis när vi tagit oss upp kommer ett gäng med 10 kanoter och tar upp halva stranden samtidigt som vi möter minst 10 familjer påväg ned. Vi var glada att vi kom så tidigt :-) Vägen ner var minst sagt besvärlig. Väl nere var det skönt att bada av sig allt damm.

Trots den fina stranden var vi inte speciellt förtjusta. Det kändes instängt med bergsväggarna som ramar in stranden, och inte blev det så mycket bättre av att vi oroade oss för hur vi skulle komma upp :O

Efter 2 timmar fick vi nog av all sand och åkte vidare till Katakomberna och Klima. Tyvärr var Katakomberna stängt för renovering, men Klima var en mysig liten by, som vi tyvärr inte kunde se så mycket av. Vågorna slog upp långt på kajen.

Lunchen intogs i mandrakia och på eftermiddagen bättrade vi på brännan vid Sarakiniko. Dock kunde vi inte bada från klipporna p.g.a. blåsten. Vi fick hålla oss vid stranden, men det var inte särskillt trevlig att simma runt i det grumliga vattnet, så efter ett snabbdopp och nån soltimme åkte vi hem. Sarakiniko är nog en fantastisk plats när det inte blåser, men för oss förtog det en del av upplevelsen, vilket säkert medförde att vi tyckte mindre om Milos.

Solnedgången från Kastro i Plaka tittade vi också på. Näästan i klass med den från Panagiakyrkan på Folegandros. Fast utsikten härifrån var finare, och omgivningen runt kyrkan mysigare.

Två sista dagarna tillbringade vi på Paleochori där vi trivdes riktigt bra!

Slutligen kom vi fram till att Milos kanske trots allt inte var så tokigt. Kanske ska vi ge ön en ny chans en annan gång. Det är så tråkigt att vädret ska förstöra intrycket av en ö.

Sommaren fortsätter dock för oss. Hitills utan motgångar. Okej då, mamma har blivit stucken av en geting och fått minst 10 fästingar den senaste veckorna, men annars mår vi bra :-) Vi blir kvar på landet 2 veckor till (just nu är vi i stan och tvättar) Sen drar ja upp till Vemdalen ett par dar och hälsar på en kompis. Sen kommer en annan kompis hit från Göteborg. Jag har tänkt visa henne den vackra huvudstaden! :-) Vi träffades när vi var 6 år på Lantzarote genom Bamseklubben!! Vi har fortfarande lika roligt och brukar träffas varje sommar!! :-)

Jag lär inte bli rastlös! ;-)