Som ofta när jag åker tåg så fick jag trevligt ressällskap, sträckan Eskilstuna - Arboga. Den trevliga tjejen som satt vid mig frågade, när hon såg att mina "illamående-armband" åkte på, om jag ville byta plats med henne och åka framlänges i stället. Jag tackade men nekade för jag åker hellre baklänges. Då hinner jag se på landskapet en stund innan det försvinner i fjärran. Åker jag framlänges tycker jag att det rusar förbi innan jag hunnit registrera det . Sen hade jag en trevlig pratstund med henne hela resan.

Det är halva nöjet med tåg, att man nästan alltid träffar nån eller några trevliga personer att prata med. Det händer dock något mer sällan numer, när många har musik i öronen. Men det verkar faktiskt inte betyda att dom inte vill ha sällskap, för det händer titt som tätt att lurarna åker ut och ett samtal kommer igång . Om man är villig att lyssna kan man få höra många spännande hisorier när man reser.

Var lite avis på tjejen jag hade sällskap med den här gången. Hon var på väg till Kina (du kanske är här och läser sen, det vet man inte :) ) för att hälsa på en väninna. Ja, hon verkade ha en underbar resa framför sig.