Inte alltför mycket att rapportera på Bolivia-fronten, men jag tänkte åtminstone berätta att jag är vid liv fortfarande! Jag har slutat ta spanska-lektioner nu. Jag tycker det är effektivare att snacka hejvilt med folket och jobba med att bläddra i ordboken nu och praktisera mera. Vilket redan har visat sig kunna bli rätt komiskt, Mama, t.ex. betyder bröstvårta och Mama´(med accent), betyder Mamma. Orsakade en hel del flin kan jag säga. Jag kläckte också ur mig att jag skulle vilja åka till Cuba, men tydligen sa jag att jag ville ha en gammal man från Cuba....:) Viejo/Viajo.... Samt att min lärare tyckte det var i sin ordning att prata mer än mig på lektionerna. Men det blir nock bra med det. Jag har istället börjat hjälpa Mama´Viky på hennes skola, hon är ensam lärare i en klass på 35 5-åringar, så hon behöver all hjälp hon kan få, samt att jag hjälper till lite på ett barnhem. De varierar i åldrar från 6 månader till 20 år och är i ett riktigt dåligt skick, men ack vad glada de är ändå ungarna...tragiskt men glädjande, om det låter logiskt...

Fox-institutet, med mig inkluderad då, har deltagit i en ordentlig "happening" här. 25 Maj-paraden, eller självständighetsparaden som är en årlig tillställning här. Det visade sig att Herr Evo Morales skulle komma och se paraden och det var första året som Fox deltog, de firade 25-årsjubileum och jag gjorde en svensk flagga som jag bar omkring på. Institutet hade ett otal flaggor, men inte någon svensk så långt ögat kunde nå. När vi paradade förbi President Morales, som för övrigt stod som en vanlig Svensson i en sticke-tröja på gatan, ropade han högt och tydligt till våran grupp (smäckfull med gringos från alla världens hörn) "-Hola Guapas!!" Vilket i stort sett betyder "-Tjenare era läckerbitar" och applåderade vilt. Jag trodde inte mina öron...skulle vilja se GP eller Fredrik Reinfeldt i liknande situation...:) Tyvärr kunde jag inte ta några foton på nämnde herre, flaggan var lite för ostadig för att släppa taget om, jag får nöja mig med mentala bilder.

Jag har åkt på någon slags mag-elände, Gastritis tros det, ilket tydligen är väldigt vanligt här. Jag tuggar på finfina piller nu så jag hoppas det kommer att bli bättre. Många hejdå-partyn har det också blivit i huset, systrarna från Nya Zeeland har gett sig av och Alex, en amerikanska åkte i går. Tre till reser nästa vecka och det lämnar mig i stort sett ensam med den stora familjen, jag har inte riktigt lyckats luska fram varför familjedynamiken här ser ut som den gör. Huvudingridienserna i familjen är Mama´Viky, Viky, Fabiola och Daniella, alla vuxna kvinnor. Alla gifta, men ingen av männen bor i huset, de tittar bara in då och då. Ungefär 12 stycken av familjen bor i huset. Så inte blir jag ensam, men det är ändå hög tid för mig att börja avveckla mitt liv i Sucre och ta mig vidare till Peru om ett par veckor. Tiden rinner iväg och jag har inte så många månader på mig nu...

Tusen Tack Åsa för paketet!! Mums vad jag har längtat efter Kaviar...mer än jag trodde...:) Och Mmmmmmmarabou gick inte av för hackor heller!!!

Puss & Kram och ta hand om er!!
Cecilia