Gunilla123s blogg

Upp tidigt idag igen, lite tung i huvudet efter ölen igår. De har färsköl på många ställen här, säljes för en spottstyver. Smakar helt ok och som sagt skitbilligt. Men det blev kanske en för mycket igår kväll. Fast jag packade snabbt innan jag slocknade....
Nåväl, taxi med mitt hem, Haglöfs och jag, till Sihn Tourist. Smått kaotiskt utanför. Bara stå och iaktta denna cirkus som i princip alltid föregår innan bussen lättar på gasen och drar iväg med trötta, nyvakna människor, på väg mot nya outforskade mål. Näväl, min tur till Mui Ne, var överbokad så det kom en buss till. Jag visade biljetten, jo du är på rätt buss. Fick en platspåse att lägga skorna i. Du går inte med skor på en sleepingbus, för det var just var det var. Tråcklade mig in, längst bak förstås. Finner en kille på min plats. Jämför biljetter, stämmer, fast vi har olika bussnummer. Fram till chauffören, som visar av killen. Jag träcklar mig bakåt igen, lägger mig tillrätta. Pratar lite med grannen. Så ropars mitt namn upp. Jag är på fel buss. Ut ur min mun kommer då diverse fula ord på svenska. Grannen, som jag snackat engelska med. Aaah, du är svenska. Jag är norrman. Visade sig att vi bor i närheten av varandrar. Världen är allt bra lite ibland. Så ut ur bussen, på med skor, ut med bagage. Av med skor, in med bagage och tråckla mig fram till min plats. Blev ett lyft för jag slapp ligga längst bak. Vilken bra idé med sleepingbus, varför finns inte det i Sverige och Norge? Helt fantastiskt bra, tycker jag. Man har sitt egna lilla bo.
Så iväg kom vi, tog nog en timme ut ur staden, rusningen förstås, den ständigt pågående trafikrusningen.
Så efter 4 timmar fick jag äntligen se havet, som jag log och kände ett lugn och samtidigt ett pirr i kroppen. Här ska jag bara ta det lugnt, ligga på stranden, bara vara. Inte vara iväg på en massa utflykter.
Hittade ett trevligt boende vid stranden, 12 dollar/natt m a/c, bra wifi, rent och fräscht, egen terrrass. Kan inte bli bättre. May Vo heter det, ligger i mitt tycke på rätt sida av Mui Ne, bort från stressen vid kitesurfingställena. Här är det lugn och ro som gäller på stranden. Här är det fiskarna som dominerar och dem går ut tidigt på morgnarna och ibland på kvällarna. I sina runda baljor till båtar. Häftiga att se.
Hann knappt checka in förrän jag tog mig ner till stranden. Gick och sjöng på "När jag kysser havet", det är en sådan härlig känsla av frihet när man kommer till havet.
Nåväl, blåste ganska friskt, gick ett stycke och "sneakade" mig in på ett resort, la mig på en solstol som om jag var gäst. Ingen som ifrågasatte det i alla fall. Jag lyssnar ofta på bok när jag solar och det var tur för det var 99,9% ryssar där. Men för att få sno en solstol några timmar stod jag ut.
Blev en vandring i solnedgången längs stranden senare.
Ytterligare 2 dagar såg likadana ut. Strandhäng, dock inte på något ryssresort. Gik så långt bort som möjligt för att få en bit av stranden för mig själv. Soluppgångar och solnedgångar. Det kan aldrig bli för mycket av det.
Meditation på stranden i soluppgången, det är livet.
Hojade bort till det hektiska änden av Mui Ne för en öl med en vän, kände att jag valt rätt sida att bo på.
Så efter 3 dagar var jag redo för lite kultur igen.

Denna dag gick i vandringens tecken.
Började med att dricka espresso med en italiensk kvinna på hotellet. Jag skulle ta hissen ner mot vad jag trodde frukosten Hon klev på nästa våning och hon började snacka italienska med några engelska fraser då och då. Coffee förstod jag och så följdes vi åt. Ut ur hotellet, rakt över gatan. Jag började tänka att det här stämmer väl inte. Ligger frukostmatsalen här????? Mycket riktigt, den låg inte där. Hon skulle ha kaffe, så fick det bli. Beställde in varsin espresso och konverserade. Hon på italienska och jag på engelska. Mycket givande samtal.....
Fann aldrig någon frukostmatsal på detta hotell. När jag frågade fick jag inget svar, utan frullen kom till rummet.... Man får vara med om mycket. Kan väl tillägga att engelskan är sisådär på många ställen i Vietnam.
Prio nummer ett idag var att ta mig till Sinh Tourist, som jag läst om i min guidebok som ett bra bussbolag. Ville köpa en open bus ticket, med ett antal stopp, på väg upp till Hanoi som slutdestination.
Sagt och gjort, kartan i högsta hand, google maps i mobilen och Ave Marie sjungande i huvudet, tog jag mig till deras kontor. Klarade alla korsanden av gator. Går som värsta trafikpolisen när jag håller upp handen mot trafiken och hoppas verkligen att de ser mig och försöker att inte köra över mig.
Men väl där, visade det sig att det är lättare sagt än gjort, att köpa open bus ticket i februari månad, då de firar nyår i Vietnam och mycket är fullbokat. Vitsen med open bus ticket är ju friheten att inte behöva planera så långt i förväg. Så min planerade oplanerade resa i Vietnam,blev plötsligt tvingande planerad. Var tvungen att ha datum för mina biljetter.
Så fram med kalendern, göra en grovplanering. Dessa städer vill jag till, stanna i x antal dagar, innan jag åker till nästa stad.
Fick tag i biljetter upp till Hue, sen blev det stopp. Allt fullt från Hue till Hanoi. Ok, gilla läget Gunilla. Köpte biljetter upp till Hue. Det får lösa sig, tar tag i det problemet längre fram. Får tänka om annars, göra en ny plan, plan femtielva typ.....
Så efter detta kraftverk, blev det gokaffe innan jag tog mig an Ho Chi Minh. Deras kaffe, alltså, så gott. Har kanske nämnt det förut...
Vandrade nog 2-3 mil denna dag. Hittade ett par fina tempel, nej, kommer inte ihåg namnen. Finns ju ett antal
i denna storstad. Ganska skönt att gå in och sätta sig en stund. Känna lugnet, njuta av tystnaden och andligheten.
Rex hotell kom jag till, dock var huvudingången avspärrad pga byggnation. Men jag fick se baksidan. Så operahuset, Notré Dame, Posthuset, Krigsmuseét.
Fantastiskt fina byggnader, blir hänförd av allt det vackra.
Krigsmuseét gör mig illa berörd, förbannad på detta våld som drabbar så många oskyldiga. Hemska bilder. Ord är överflödiga, svårt att beskriva känslan.
En sväng på den gigantiska marknaden innan näsan vänder hemåt mot Happy Hotel. Undrar hur många nej tack jag sagt idag till moppetaxichaufförer idag......
Blev en snabb middag på grannhotellet (då jag ännu inte hittat restaurangen på mitt hotell, som tydligen gått upp i rök)
Tillägg från igår kväll efter min vilsna promenad och lycka att äntligen komma hem. Jag hoppade av moppen, betalade och in på hotellet. Börjar se mig om, såg lobbyn ut så här för några timmar sedan? Frågar om detta är Happy Hotell. Så klart inte. Gunilla har gjort det igen. Fel hotell. Men det var grannhotellet, så nära hem hade jag i alla fall

Opp i svinottan, samling kl 06.30. Samlad tropp gick vi ner till floden och vår båt för dagen.
Började med den flytande marknaden, häftigt att se handeln och varor byta ägare. Så blev det besök på en risnudelfabrik. Drivs av en familj som de flesta verksamheter gör här. Alla i familjen är inblandade från små barn till far/mor föräldrar.
Besökte en farm där man bland annat hade risfält men även en hel del annat odlades i form härligt, goda frukter och grönsaker.
Det bjöds på frukt och det fanns barbeque men diverse grillade "läckerheter" som orm, råtta med mera.
En man i sällskapet köpte ett fat med gott och blandat och delade glatt ut till oss andra. Föll för trycket och testade orm. Märkligt hur hjärnan i förhand bestämmer hur man ska reagera på nya smaker. Förprogrammerad att det här ska smaka skit ungefär. Men jag smakade som sagt orm, hoppade råttan. Smakade kyckling, typ.
Så nu är det gjort. Är nog inget jag kommer att beställa in på restaurang.
Efter lunch och en sista promenad i Can Tho, blev det åka buss igen.....
Mot Vinh Long, mysig liten stad. Hade en halvtimmes uppehåll, så det hanns med en sväng på marknaden och även en snabb pilsner. Passerade även My Tho, som är den stad i Mekongdeltat som ligger närmast Hoh Chin Minh.
Kom så småningom fram till denna hektiska, pulserande stad. Checkade in och tänkte att jag behöver nåt att käka. Så med en liten karta från hotellet begav jag mig ut.
Här snackar vi trafik och då framförallt moppar. Phnom Penh var ingenting i jämförelse med detta. Tänkte först, att jag får hålla mig i samma kvarter hela tiden så jag slipper korsa gatan. Det funkar ju inte.
Så iaf när man letar efter något hittar man aldrig det man söker, eller sällan. Så jag slutade vid en trottoarrestaurang, lite pekande och tittande på de andra gästernas tallrikar. Alla locals, ingen kan engelska.
Så fick jag mig en tallrik med nudlar och en del andra suspekta ingridienser i . Ursäkta mig, men vissa saker kunde jag inte äta. Men grönsakerna och nudlarna var mycket goda. Och ölen. Betalade 1 dollar för detta.
Trött som en bäver tänkte jag mig hemåt och började traska. Efter ett tag kände jag att här har jag inte varit förr. Stod där, förvirrad, med en hemmagjord karta i handen. Trött och ville bara sova.
Men då dök en tandlös riddare upp på en moppe. Han skrattade när jag pekade på kartan vart jag skulle..
Jag hoppade upp på hans stålhingst och iväg bar det i Hoh Chin Minhs sena kväll. Runt hörnet och trippen tog väl max 2 minuter. Så nära och så totalt lost.

Sov väl så där inatt, det knirrade och knarrade på båten. Som den lortgris jag var hoppade jag att duscha. Duschen tilltalade mig inte riktigt..... Det blev en raggardusch, får ta det på nästa ställe. Backpackar man så gör man. Vissa dagar när man reser länge känner man sig inte så jättefräsch precis.
Chau Doc tillhörde tidigare Kambodja , liksom stora delar av Mekongdeltat. Här finns en blandning av olika folkslag. Vietnameser i huvudsak förstås men även kineser, cham och khmerer. En väldig blandning av olika religioner.
Vi var ett gäng som hoppade på båten, som först tog oss till en fiskeodling. 3 minuter, snabbstopp. Fick se när de matade fiskarna. Imponerande? Knappast.
Något som jag blev imponerad av var vårt besök i ett Cham community. De kom dit efter kriget och byggde upp ett samhälle med olika religioner, islam, kristendom, buddister mm. Intressant.
Gick omkring i byn ett tag, köpte urgod nygräddad kokospannkaka. Smarrigt.
Vidare på båten tillbaka till hotellet och på en buss till Con Dao. Det var den dagens utflykter. Stämde inte överens med mitt program kan jag säga. Gilla läget, Gunilla
Kom fram till Con Dao, nästa stopp, runt lunchtid. Checkade in på hotellet. Tummen upp, betydligt bättre än gårdagens bottennapp. Och ett stort plus, vi var endast 5 pers i en minibuss. Snacka om utrymme :-)
Ut och vandra och upptäcka stan. Som tilltalade mig mer än Chau Doc.
Vilket fantastiskt gott kaffe de har i Vietnam!!! Ofta får man serverat med te vid sidan om.ibland kallt, ibland varmt. Ska vara bra sägs det.
Ikväll var det inga problem att sova. Och ja, jag duschade idag.

Hade köpt ett 3 dagars paket av Anna Travel i Kep. 3 dagar i Mekong med 2 övernattningar för att avsluta i Hoh Chin Minh. Ska påminna mig om att inte resa med dem i framtiden och råder andra att inte göra det.
Det de säljer stämmer inte överens med verkligheten.
Men ialla fall.
Som sardiner i en burk åkte vi minibuss från Kep till gränsen i Vietnam, nära Ha Tien. Som vanligt försenade pga att vi just var packade som sardiner. Träffade ett gäng från Nya Zeeland, mycket trevlig människor som jag surrade med och skrattade och kommenterade eländet. Eländet som upprepar sig, förvirrade chaufförer, som packar ur och packar i. Man måste ta att de inte är så varsamma om ens väskor. Denna dag var en tysk man med, som nog balanserade på gränsen till ett nervsammanbrott. Deltog inte i våra samtal och skratt. Hysteriskt noga med sina väskor, att inget fick läggas på dem. Men kom igen, kolla alla andra väskor!!!!!
Nåväl, sammanbiten satt denne man.Tuggade nästan fradga i framsätet.
Försenade körde vi så mot gränsen, en genväg på sandväg. Som en stolle körde han. Kändes som vi deltog i Dakkar rallyt.
Vi kom till gränsen och det tog tid både på Kambodja sidan innan vi fick klartecken att gå över gränsen och in i Vietnam, där historien upprepade sig med långa väntetider. Övriga gänget skulle till Phu Quoc och hade båt att passa och jag skulle med en buss i Ha Tien. Vi stressade chauffören för vi anade att vi inte skulle hinna med våra anslutningar.
Tysken stod för sig själv medan vi andra stod och snackade och skrattade. Jag gick då fram till mannen och för att vara trevlig så undrade jag bara om han oxå skulle till Phu Quoc och då får han spelet på mig. Skriker åt mig att det har jag inte med att göra, gå din väg och viftar bort mig!!!!!! Jag fattar ingenting, först blir man helt ställd. Men sen tände jag till och gav svar på tal. Han behöver inte bete sig som en idiot när jag bara ville vara trevlig och på svenska sa jag "gubbjävel, dra åt skogen" och skakade på huvudet och gick därifrån.
Som tur är så ju 99,9% av alla man träffar trevliga.......
Kom till Hat Tien, försent förstås, men fick äran att åka en lokalbuss idag igen. Lucky me. Dock inga levande djur på bussen, men däremot torkad fisk, luktar sådär i värmen. Så några rissäckar på det och diverse andra paket.
Det var jag o ch sjuttielva vietnameser. Så Storytel i öronen och en halsduk för näsan, så gick dem timmarna
fram till Chau Doc. Början på min Mekongfärd.
Checkade in på Mekong River hotel. Sämsta stället hittills. Dock med terrass mot floden, det var det enda positiva med det rummet kan jag säga. Som tur är har jag alltid med ohyraspray och sprayar badrum och rum innan jag går ut på stan. Det var lite döda djur när jag kom tillbaka kan jag säga. Inga närmare kommentarer där. Blev en sväng längst strandpromenaden och marknaden i denna stad, ganska ocharmig upplevde jag den.
Käkade streetfood i form av någon slags pirogliknande skapelse med kött och grönsaker i och friterad banan som dessert. Allt detta för hela 1 dollar. Som hittat.

Blev 3 härliga, slappa dagar i Kep
Hängde vid poolen och på stranden. Härligt att ta det lugnt, varva ner. Njuta av tystnaden. Ligga i solen och bara vara, men en bra bok i öronen. Återigen Storytel, mycket bra. Sätter timern på 30 minuter, så kan man byta sida från mage till rygg. Sjukt, jag vet, patetiskt. Sån är jag, funkar för mig ialla fall.
Hoja till Krabbmarknaden med Eulalia (cykeln) . Ta en kaffe på Saravoan, som ligger vid stranden.
Det ligger ett franskt bageri i Kep med jättegoda bakverk. Köpte ett fikonbröd som lunch som var ljuvligt gott.
God seafood nere vid Krabbmarknaden och fantastiska solnedgångar.
Sista dagen besökte jag en pepparfarm som odlar den berömda och dyra kampotpepparen. Denna farm har ännu inte öppet för visningar men en av ägarna är från Lofthus, nära Kinsarvik i Norge, där jag ju håller till när jag inte är ute och reser :-)
Efter att ha mailat och frågat om jag kunde få komma och se farmen, var jag mycket välkommen. Fick nummer till Mr Dee, Tuktuk förare, som kom och hämtade mig och körde mig ut och även guidade mig.
Jättehäftigt att se. I dagsläget har de 2000 plantor som nästa år kommer att vara klara för första skörden. Fick lära mig allt om de olika pepparsorterna. Varje planta ger 2-3 kg peppar. Svart är den billigaste av dem. Odlingen är helt ekologisk, inga bekämpningsmedel är tillåtna. Det är tvunget för att de ska få kalla det Kampot Pepper och få stämpel på att det är äkta vara.
Planer finns på att bygga en shop och börja med visningar. Hoppas verkligen att det ska gå bra. Det är en mycket välskött anläggning och det far så intressant att få besöka den
Jättehärlig kvinna i familjen som sköter farmen. Hon väntar tvillingar, har redan 5 barn sedan tidigare. Hujedamej
På hemväg fick vi punka på tuktuken. Så det blev att stanna och fixa det hos en lite familj med två sötnosar till barn.
I morgon väntar ett nytt land, Goooooood moooooooooorning Vietnam
Kambodja är en ny favorit och jag kommer definitivt att återvända. Finns flera platser som jag vill se.
Satt och pratade med Mr Dee en lång stund. Hur tufft de har det, tjänar inte mycket per dag. Med 4 barn och fru så finns det inte utrymme till att spara något.

Uppe i svinottan idag. Blev hämtad halv 6.
Hade bokat med Soraya buss, via en travel agency. Skulle ta 10 timmar enl säljaren. Det måste man alltid ta med en nypa salt.
Visade sig vara något av en mjölkbuss som stannade överallt. Ja, ja återigen, gilla läget Gunilla. Hade plats längst fram och det var ju bra i alla fall. Jag är ju en bokmal och plöjer böcker. Det var ju något av ett problem när jag skulle vara på resande fot så länge. Kan ju inte ha 20 kg böcker med mig. Visst man kan alltid få tag i böcker på vägen, Här kommer Storytel in. Mycket bra. Bättre än riktiga böcker speciellt när man reser. Just den här resan hade jag Lotus Blues i öronen av Kristina Olsson, mycket bra.
Byte i Phnom Pehn och efter 13 timmar (inte 10) var jag äntligen framme i mitt kära Kep igen. Storl leende på mina läppar när jag kom till Le Kep Bungalow och checkade in.
Fick mitt gamla rum, men det luktade skit rent ut sagt, från badrummet. Så jag blev uppgraderad till en stor bungalow. Det tackar man för. Du är en stamgäst, sa ägaren, klart vi ska ta god hand om dig. Tusen tack.
Vägarna i Kambodja är under uppbyggnad på många ställen och bara sand. Känns som man är i Saharas öken, dammet från vägarna gör att man antar en gulaktig ton, bålde kropp och kläder. Ingen bra idé att ha vita kläder när man skumpar fram genom landet.
Så efter en välbehövlig dusch o god middag på restaurangen dök jag i säng. Somnade nog innan huvet var på kudden.

Idag är det 3 veckor sedan jag lämnade Sverige. Tiden har gått väldigt fort men samtidigt har jag fått uppleva så mycket. Otroligt mycket att ta in och smälta. Det tar ett tag innan man landar och kan få ord på sina känslor. Skönt att jag skriver så jag får det på pränt. Man glömmer så lätt annars.
Idag gick jag upp extremt tidigt. Mot Siem Reap. Hade bokat biljett hos Giantibis. Rekommenderas verkligen, är några dollar dyrare kanske, men jag tycker det är värt det. Man väljer säte, de har wi-fi, bra ac, man får vatten och croissant. Bra med benutrymme. Det är värt mycket när man ska åka ett antal timmar.
Hade bokat hotell i förväg, Bopha Pollen. Bra omdöme (läser sånt innan jag bokar som den hotellslav jag är)
Första gången på min resa som jag fick ta fram bitchigheten i mig. Den har jag stuvat undan annars. Hade bokat rum högt upp, fick på nedre botten, utsikt mot en mur, wifi funkade inte, luktade mögel. De började knorra att de var fullbokade osv. Men jag hade bokat detta för ett bra tag sedan. Men ´sa jag, jag kan packa ihop och söka annat hotell. Nä nä, då helt plötsligt fanns det rum på övervåningen, där allt var bra, Ingen doft, bra wifi, utsikt mm. Det rummet jag fick var nog "nödrummet", det man på hotell tar i sista hand, medveten om att det inte är ok men hoppas och håller tummar att det inte är en jobbig gäst. Jo tack, jag kan knepen. Allt frid och fröjd.
Bokade in tuk tuk till i morgon. Blir en dag på tempeln. Har fått så många olika tips och råd men beslutat mig för att en dag räcker, i alla fall för mig. Plockade ut de jag ville besöka. Skulle bli 5 styck. Hoppar soluppgången. Det är säkert jättevackert, men jag tar hellre en soluppgång vid havet.
Gick en sväng i denna stad. Mycket trafik och folk överallt. Som vanligt i mina vandringar skulle jag ha tag i postkontoret för att kunna posta vykort till min mor framförallt. Brukar inte skriva vykort men till kära mor Viol har jag lovat att skicka ett från varje ställe jag besöker. Har väl inte blivit riktigt så, men jag gör så gott jag kan. Gick åt fel håll men hamnade på ett fint tempel som jag bara måste gå in i. Jag dras mot dessa platser, det är så fridfullt. En stund av eftertänksamhet. Hittade rätt så småningom och mission completed.
Morgonen efter var det så dax för en av mina punkter på min "bocka av lista"
Hämtad kl 8, mot biljettkön till att börja med. Jag hade just för denna dag köpt en hatt (ja, Gunilla i hatt men jag passade faktiskt i den) för solens skull. Hade fått tips att börja i motsatt riktning för att unvika de värsta köerna.
Sagt och gjort jag började med Preah Khan som faktiskt blev min favorit. Inte mycket folk hade hunnit hit. Det är här som Thomb Rider har spelats in med Angelina Jolie. Så här dax och innan energin började sina tog jag mycket bilder. Det avtog ju längre fram på dagen det gick.
Sedan avverkade jag Bayon och Angkor Thom, där det började bli köer. Hatar köer och blir lite obstinat och grinig. Men så är det, ,gilla läget Gunilla.
Tog sedan Phnom Bakheng och där var jag i princip ensam, gilla. Detta tempel är det flest besökare på vid soluppgången. Härlig tur att vandra upp till templet.
Efter lunch som alla tuktukar kör till ett ställe, turistfälla, dyrt och ingen vidare mat, blir man påhoppad av försäljare som ska tvinga på en sarong och byxor för "annars kommer du inte in på Angkor Wat. Skitsnack, konstigt att jag kommit in på de andra fräser jag tillbaka när jag blir påhoppad för femtielfte gången.
Så var det dax för höjdpunkten, alla kategorier. Mäktigt, verkligen mäktigt. Det är så stort. Dessa tempel som har funnits i så många år, städer, de finns ännu kvar. Alla utsmyckningar. Man står bara och gapar, kan inte ta in allt det vackra. Väldigt fina omgivningar i Angkor Wat, parkliknande. Vandrade omkring efter jag varit i templet. Träffade på ett gäng unga munkar, de hade ceremoni. Jag stod och betraktade dem. Inga problem med att få ta kort på dem. De bor inne på området. Träffade även på många apor, fredliga sådana. Till skillnad från Uluwatu, Bali, som man var livrädd för. De attackerade ju turister.
Tanken var att stanna kvar över solnedgången, men hjärnan sa att nu räcker det. Kan inte ta in mer. Åkte tillbaka vid 5 tiden. Hade inför detta äventyr köpt en hatt. Ja, Gunilla i hatt, hatar huvudbonader för. jag inte passar i något. Men denna hatten passade jag faktiskt i och de rekommenderade en hatt som skydd för solen. Men som ett tecken på att jag var klar med tempeln flög den av på väg tillbaka till Siem Reap. Jag var klar....
Blev en välbehövlig khmermassage på kvällen.
Hade inte bestämt mig för vart jag skulle åka efter Siem Reap, kände inte riktigt för Vietnam och Hoh Chin Minh. Längtade tillbaka till Kep, men hade svårt att hitta anslutningar med buss.
På kvällen gick jag förbi en resebyrå, buss Siem Reap-Kep stod det. Klart jag ska tillbaka till Kep, köpte biljett och mailade Le Kep, där jag bodde förra veckan. De hade rum. Gutt!! Vill varva ner efter en hektisk vecka.
Blev en hel dag i Siem Reap, där jag gick omkring, tog en kopp te här, en kaffe där, käkade glass på Swenson (tror det heter så). Bara chillade och varvade ner. Kollade in marknaden, letade efter en viss restaurang som jag som vanligt inte hittade. Gav upp och tog första bästa. När jag gick vidare, låg restaurangen bara några minuter därifrån. Typiskt Gunilla.
Ska bli skönt att lämna stadslivet för lugn och ro i några dagar.
Jag kan inte ta in alla intryck om jag inte får lugna dagar emellanåt. Jag som är en lantis och inte van vid människor precis överallt.
i morgon kommer jag till kära Kep igen.Vet att en del tycker stan är tråkig. Det är den kanske, men jag vill inte ha party. Som återhämtning är den perfekt. Det är även mycket vackert där

En liten reflektion över transporter i Kambodja, eller överhuvudtaget i Asien. Tider vad är det? Struktur och planering, vad är det? Man måste vara väldigt flexibel och räkna in en timme bakåt och en timme framåt när man ska bli hämtad. T ex igår. Skulle bli hämtad 7.30 vid hotellet i Kep. Minibussen kom 7.15. Ner till uppsamlingsplatsen, alla ut ur bussen för vi skulle byta. Ut med bagage. För att 5 minuter senare bli kommenderad att gå på samma buss som vi precis klivit av. Den här historien upprepar sig och jag kan bara skratta åt det. Men det är många som blir riktigt upprörda och gapar och skriker. Men varför ödsla energi på det. Gilla läget bara.
Första bytet blev i Kampot, där jag hann med 2 byten innan det blev rätt minibuss mot Phnom Penh. En läxa har jag lärt mig. Ska i fortsättningen i möjligaste mån undvika minibussar, åka med stora bussar i stället. De trycker in folk så dörrarna nästan buktar ut och verkar alltid lika förvånade att resenärer har med packning.
Kom till Phnom Penh strax efter lunch. Delade en tuktuk till hotellet, Le Librairie, ett litet hotell med karaktär och egen stil. Riktigt mysigt ställe, hade till och med en terrass.
Ut i vimlet efter att ha chillat en liten stund. Alla skriker om tuktuk och moppetaxi mm. Men jag är envis, jag ska gå. Vill upptäcka staden på mitt sätt. Så jag vandrade och vandrade. Kom till Centralmarket, började få slut på energi och skulle egentligen tagit något att käka. Istället ger jag
mig in i denna ganska gigantiska marknad med alla dessa försäljare som inte lämnar en i fred. Slutade med att jag kom ut på 4 par brallor, genomtänkt Gunilla. Inte alls. Men betalade 10 dollar för alla så ok. OK att jag fick kasta ett par när jag provat dem. Helt felsydda. Det är smällar man får ta.
Hittade ut och nu var det mat, fort som f-n som gällde. Första, bästa, en trottoarrestaurang där det endast satt locals. Jag pekade och fick goda nudlar med grönsaker för en spottstyver. Smakade riktigt gott.
Så vidare på min vandring, mitt mål var att hitta FFC, det gjorde jag så småningom. Strandpromenaden med sitt liv var läcker att vandra längs. Utegym, boxning, fotboll. Ett folkmyller. Häfitgt! För att känna historiens vingslag gick jag upp på takterrassen på FFC, FFC är alltså stället där utrikeskorrespondenterna samlades under kriget. Tog in en drink, Hemingway special, för att det kändes så rätt just i denna stund. Smakade riktigt gott. Efter en stund stod där en likadan drink framför mig. Jag tittade på servitrisen, Happy Hour svarade hon då. Klart man drack upp den med innan vandringen hemåt till hotellet kunde börja. Faktiskt, jag hittade hem :-)
Dagen efter med en mycket god frukost där jag äntligen fick pocherade ägg, var det dax att åka till Killing Fields och Prison S-21. Hämtade upp mitt sällskap för dagen, 3 grabbar som representerade Österrike, Tyskland och Spanien. Började med Klling Fields. Där var det mycket välorganiserat, man fick hörlurar och spelare samt karta/översikt på svenska. Det var faktiskt svenskar som läst in det. Mycket bra. Alla gick på området, där det skulle visas respekt, inte prata högt mm. Det var en mycket bra idé med "egen guide" i öronen. Man blev väldigt fokuserad och lyssnade koncentrerat. Mycket gripande. Svårt att ta in allt, denna grymhet som ägt rum här. På en del ställen låg det ben och kläder på marken där vi gick. Kommer fram under regnperioderna. Blodfläckar. Vi var tagna alla fyra. Tog oss tid att verkligen gå igenom allt, tog 2-3 timmar.
Efter ett lunchstopp tog vi oss an Prison S-21. Ett fängelse där ca 11-12 tusen människor förvarats och torterats under groteska förhållanden. Tror det var, vet inte om jag kommer ihåg rätt, att det inte var ens 200 personer som klarade sig levande därifrån. Blev så tagen när jag gick därinne att jag fick svårt att andas, fick gå ut. Alla ord är överflödiga. Svårt att sätta pränt på sina känslor.
Tillbaka till hotellet, gick en sväng längs floden. Letade efter posthuset för att posta vykort (går inte att posta någon annanstans) Hittade fram efter nån timme. Ogjort arbete, det var stängt och inga lådor utanför. Hamnade istället på nattmarknaden och passerade några "lyckliga gator" innan jag vände om hem till hotelllet. Packa och sova. I morgon blir det Siem Reap

Upp tidigt. Blev hämtad 7.30. Snurrig och förvirrad chaufför. I Kampot höll jag på att bli med till Vietnam, pga att han upplyser folk först när de är utanför bussen och då har långt ifrån alla tråcklat sig ur. Tips från coachen: innan du släpper folk informerar!!! Men efter in i buss., in med packning, ut ur buss, ut med packning, in i en tredje buss som var full innan jag klev ombord. Fick dela säte med en tysk. Hade väl en fjärdedel att sitta på. Men bara andas, Gunilla. Snart är du framme. Le.
Framme vid Kep stod tuktukarna på rad. Killen som körde mig, hans tuktuk var sponsrad av ett svenskt par som håller till här. han ska åka till Sverige och jobba och tjäna ihop pengar till sitt husbygge här.
Framme vid Le Kep Bungalow kände jag direkt av lugnet och bokade två extra nätter. 160 kr/natt inkl ac, frulle, wifi, fräsch pool. Nybyggt.
Hade cyklar till utlåning, så jag hittade Berta, en cykel som jag trodde jag skulle få en bra relation med. Men vi kom inte långt. Dumpade henne vid krabbmarknaden. Skrek som en stucken gris när jag ville bromsa och så började framhjulet vobbla. Så det blev till att gå istället. Inte mig emot. Gillar ju att vandra. Berta är numera historia. Ska inleda en ny relation i morgon.
Gick och gick, ca en mil drygt. Ända bort till Kep market. Tog det lugnt, stannade och njöt av allt det vackra, utsikten. Besökte en pagoda. Andlighet.
Kep är en liten pärla, om du söker lugn och ro. Party får du åka någon annanstans för att få. Här kommer andningen ner i skön nivå. Ta dagen som den kommer.
Stranden är inte jättestor, men fullt tillräcklig. Absolut ingen trängsel. I närheten finns små mysiga restauranger och fik. Koki serverade mycket got Espresso och så finns det ett franskt bageri med goda bakverk och matbröd. Deras fikonbröd, fantastiska
Finns många övergivna och förstörda hus, nästan ruiner. Kvarlevor från kriget. Samtidigt som det byggs mycket och vägar fräschas upp. Fina planteringar. När man ser ruinerna påminns man om det hemska som har hänt i Kambodja, under Röda Khmerernas skräckvälde. Det ligger inte så långt tillbaka i tiden.
Finns även många pampiga byggnader och statyer. Herregud, så många statyer. En del vackra, en del lite komiska.
Käkade mycket god mat i Kep, gillar man seefood är det paradiset och billigt. Du måste bara äta Fried crab with kampot pepper. Så fantastiskt gott.
Har ätit mat med kampot pepper varje dag, bara för att det är möjligt. Just Kampot Pepper är väldigt känt, framförallt i Europa och franska köket som använder den.
Tog en dagstur till Rabbit Island, tar ca 30 minuter med longtail över. Köpte biljett hos Anna Travel där hämtning/lämning ingår på hotellet. En mysig ö med några mindre, enklare resorts. Riktigt mysigt. Solande och badade. Som den rastlösa person jag är tänkte jag, du måste röra på dig och se dig omkring på ön.
Sagt och gjort, gav mig i väg längs en stig i mangroveträsket. Inte små smart, när man bara har flipflop på fötterna och råkade reta upp "några myror" . Vände illa kvickt efter några hundra meter. Shit, vad deras bett kändes. Ja, ja man lär sig något varje dag.
Käkade god nudelsoppa för 1 dollar, ganska överkomligt eller hur :-) Rabbit Island är definitivt värt ett besök. Kan tänka mig att det är en skön stämning där på kvällarna när alla dagsturister gett sig därifrån och man får ha ön för sig själv.
Var och vandrade i Nationalparken en dag. tänkte ta en vanlig liten runda. Som i mitt fall aldrig blir en vanligt, liten runda. För jag har förmåga att hitta de mest otillgängliga alternativen. Här var det inget undantag. Hittade en alternativ stig som skulle leda mig till ett djungeltempel och meditationscenter. Självklart tog jag den vägen. Ganska bra stigning till att börja med och när man väl kommit en bit på väg så är det ju inte läge att vända om. Bara bita ihop, gilla läget. Tur det fanns lianer som man kunde hålla sig i. Men det var värt det när jag helt plötsligt, in the middle of nowhere kom till detta tempel. Mäktigt. Det var öppet så jag knallade in och kände av stämning, andlighet.
Då var det bara vägen tillbaka tänkte jag muntert. Hade hunnit dricka upp allt vatten. Kom så till ett hus, som såg ut som ett mindre hotell. Jag knallade in och frågade om jag kunde köpa vatten. Bortgjord, privat villa som ägdes av en fransman. Denne fransman bjöd på vatten och även skjuts hem i sin Lexus. Han tyckte att jag gått tillräckligt. Bara att tacka och ta emot.
Nationalparken rekommenderar jag. Vackert, tyst. Håller man sig till den normala vägen är det en skön promenad. Ta med tillräckligt med vatten :-)
Mina 4 nätter på Le Kep Bungalows led mot sitt slut. Skönt att vara utvilad inför nästa äventyr. Phon Penh väntar.