Perrs blogg

Detta var dagen vi skulle hinna med städerna. Och premiärdopp för sommaren.

Umeå dagen innan hade vi tänkt att tälta. Men det regnade och vi var helt enkelt inte sugna på det. Annars kan jag tycka att campingen vid Nydalasjön verkar ha allt. Till och med en egen liten scen har jag för mig att jag såg. Har också fått tips om att man bör fika på Smäck mitt emot O´Learys. Vart inget fika och inget kampande.

Vi lämnade universitetssatden sedan 1965 Umeå bakom oss. Svårt att riktigt hitta hur många invånare men jag nämner siffran 97 000. Känns bra tycker jag. Kan också nämna att även Umeå brann 1888 och även att ryssarna tog staden 1809.

Den betydligt mindre staden Skelleftå blev stad 1845. Vi blev hur som helst inte kvar där länge. Piteå och havsbadet nästa anhalt. Såg mycket kallt ut men vattnet var bara efter ett litet tag rätt varmt. Havsbadets trubadur för kommande kväll körde Magnus Ugglas Trubaduren på uteserveringen och lockade sedan folk till sin spelning på kvällen. Men vi stack vidare efter att blivit skrämda av ett svensexa-gäng som började härja på badstranden.

In till Piteå istället. Kommunen påstår sig ha 41 000 inv. Jag hoppades få se Mikael Renberg men inte en skymt av honom. Ja, ja. Kanske kan få en skymt av honom i Luleå istället tänkte jag? och drog dit.

Både Skellefte och Pite har riktigt goa gågator. Jag gillar de båda svenska mellanstäderna. Men nu kom jag till Norrlands huvudstad Luleå. Där stannade vi för natten. Staden lockade, vattnet tätt inpå och uteserveringar som såg trevliga ut. Men jag trodde i ärlighetens namn att det skulle vara mer hålligång en fredag i Luleå. På båtarna i hamn var det fart och så även på det som liknade hamnmagasin. Det rultade iland några halvtankade från en skärgårdsbåt från andra sidan stadskärnan. Men utöver det var det lite lamt faktiskt. Det blev Max för oss - och sen god natt.

Dag 4
Dag 3 hade slutat med en minigolfrunda - som jag vann givetvis. Allt var upplagt för en bra semesterdag nr 4.
Väl i Västerbotten är Storuman väl värt ett besök. Detta ställe med en fin-fin kyrka kallar sig stöddigt Storuman City i turistguid. Det är bara att vara ärlig. Stad vet jag inte om jag skulle vilja kalla Storuman. De har bibliotek, kaféer och pizzeror, en grym staty utanför hotell Toppen och ett fint kommunhus. Men stad - nja. Varför är då Storuman värt ett besök? Du bör ta en tur upp på Utsikten och titta ut över oändlig skog, berg och vattendrag. Är sedan solen i rätt läge är det en smått religös upplevelse.

Ett stopp på Frasses och sedan passade M och jag på att ta oss en tur till Mårdseleforsen - ett kollektiv av forsar... Mårdseleforsen är ett forssystem som med hjälp av en mängd hängbroar sammanbider de små öarna. Med hjälp av detta får man en god överblick över det mäktiga vattnet som forsar fram. Vi hade tur. På hotellet i Lycksele fick jag felaktigt informationen att vi skulle ta oss till Mårdseleforsen via Ekorrsele. Inte närmaste vägen. Men såhär i efterhand är vi glada för det. I Ekorrsele finns en miniby som är baslägret för bl.a. forsränning. Mitt inne i skogen finns denna by byggd i vikingastil. Där kan man ha team building med jobbet, man kan forsränna. Det går givetvis att sova över i dessa mysiga hyttor. Vi råkade på en guide som just var på väg hem. Hon berättade och visade oss också vägen till den riktiga Mårdseleforsen. Stort tack till henne. Så i efterhand var det rätt bra att jag inte brydde mig om att ta reda på detaljerna utan tog vägen förbi vikingabyn.
Bästa tiden att se Mårdseleforsen är annars i slutet av juni början av juli. Vi var där 16 juli vi.

Mårdseleforsen var mäktig. Med en tur på strax mer än 1,5 km är man runt hela kärnan i forssystemet. De som är äventyrslustna kan forsränna. Vi nöjde oss med en fika med utsikt över det mäktiga vattnet. Bra fik, gott utbud av rätter och bakverk, trevlig personal.

Sedan raka spåret längs 363:an via Vindeln till Umeå. Blixt och dunder, spöregn längs vägen men vi satt torrt i bil och lyssnade på spännande deckare. Umeå blev tyvärr en negativ upplevelse. Ingen krog serverade varm mat efter 22.00. Vad jag vet måste mat serveras sålänge alkohol serveras. Helt okej hotell iaf. Scandic Umeå Syd

Småpratade på morgonen med nägra andra gäster där på ön Högbonden, Höga kusten. Semesterfirare, somliga som drömt om att besöka ön i 20 år, somliga som bodde i närheten men hade heller aldrig besökt ön. Gemensamt de vi pratade med var att många var från Göteborg. Tog 9.45-färja från Högbonden in till fastlandet. Färjefärden tar bara en kvart så även de som har skräck för vatten kan bita ihop och fixa det galant.

Dag 3 alltså.
Vi hittade bilen som var orörd där vi lämnat den dagen innan. Blev lagom med en fika i andra änden av Höga kusten - Örnsköldsvik. Och det var lika vackert som jag kom ihåg att det var att glida in i Ö-vik med bilen. Backhoppningsbacken upp till höger tycker jag är rätt mäktig. Lite likhet med Salzburg faktiskt (eller var det Innsbruck?).

Tittade till Swedbank arena. När M fotade mig där utanför på parkeringen gick en amerikanska förbi mig och utbrast: "Soo now, you have reached hockey-heaven. Haven´t you?" och så log hon. Hon var visst där med sin son tror jag. Såg dem även inne i sovenir-shopen. Tror nog att hon rest längre än mig även om jag rest långt jag också...
Han är stor han - Foppa alltså! Ja, det kan givetvis vara ngn av alla andra NHL-Modoiterna också som lockat dit amerikanskan och hennes son.

Sedan, kaffe på servering vid gå-gatan. Där satt man och undrade om det var några nya hockeykrigare man såg gå förbi med baseboll-keps och halvlångt hår. Och framför allt. Var var Foppa, Näslund och de andra? Såg inte ens ett tvillingpar. :-( Det kan man väl ändå begära? Att Sedinarna ska gå där på gå-gatan.
Ska förstås tillstå att det var jag som satt med dessa tankar. M tyckte nog det var en trevlig solig dag och trevlig småmysig stad kan jag tänka mig.

Sen vidare via en bit mat i Umeå till hotellet i Lycksele. Hotell Lappland vart det. Bott där förr och det är ett helt okej mellanhotell. Mycket barnfamiljer verkar det alltid vara där. Plus är minigolfbanan som ligger helt i anslutning till hotellet.

Det kändes som om dimman var ute fter oss. Jag och M fick som sagt dimma uppe på Södra Berget I Sundsvall. Sen hade vi samma dimma på ön Högbonden Dag 2. Där på Högbonden påstod man att den oförklarigt hade rullat in dagen tidigare. Typiskt att den kom när vi kom dit. Fanns där på kvällen när vi anlände (fast det var strålande sol i färjelägret). Sedan var den faktiskt borta någon timme på kvällen runt 23-tiden.

Man kunde ana hur underbart det skulle bli att vakna upp på detta vandrarhem, gå ut i den lilla gräsplatån/trädgården som låg där just utanför fyrtornet, tilllika fyrmästarbostad. Sååå underbart skulle det bli att gå ut dit och ta för sig sin frukost och känna historiens vingslag medan man tittade ut över Östersjön. Men. Det var filmjölk inte bara i tallriken dagen därpå. Det var filmjölk överallt. Cirka en armlängd utanför ön var det totalt tjockt med dimma. tät som filmjölk. Fyren ligger 60 meter upp från havsnivå. Så säkerligen är det riktigt vackert, en sommarkväll såväl som en sommarmorgon. Vi har ingen aning.

Sedan, eftersom vi tagit E4:an upp i landet har vi varit i kusttrakter vid fler tillfällen, och trot eller ej men dimman har funnits runt oss rätt mycket, både i dalgångar, högt över bergstoppar. Ja lite här och där.

Dag 1
Tidig start. Eller iaf hyggligt tidig. Tänk att Uppsala till Gävle går så otroligt smärtfritt nu för tiden. I Gävle lunch med gammal Norrtelje/Gävlevän i Bologneskogen. Han berätta att det gamla hederliga puben McGills hade stängt igen : -( . Gött väder var det men ett och annat stänk kom ändå. Gjorde en turbo-sightseeing med min kära och visade hur det var förr och hur det har blivit (bodde där 2001-2004). Mina smultronställen gck snabbt att visa. Varning: Torget i Gävle såg inte mycket ut för världen nu. Byggjobbare och byggställningar och grushögar var allt man såg.

Hann också med Hudiksvall innan Sundsvall angjordes. Hade bara sikten varit något bättre där uppifrån berget hade allt varit fin-fint. Nu såg vi nada. Vi såg filmjölk så långt ögat nådde. Annars är sikten ned över Sundsvall däruppifrån berget magnifk sägs det. Vad vi istället såg var tappra kämpar med rullskidor under fötterna. På ngt mirakulöst sätt tog de sig upp till entréplan på hotellet. Och det är höjdskillnad vill jag lova. Kämpar! Jag var/är säker på att de hade en följebil som skjutsade så fort ingen såg...

Istället för fin utsikt vart det Kinakrog nere i stan för oss. Det har för mig inte skett sedan... Sundsvall brann... tänkte jag säga. Men det stämmer ju inte eftersom det skedde 1888. Då hade staden förresten drygt 10 000 invånare såg jag. Nu påstår de sig ha 95 000.

Dag 2
Filmjölken/förlåt dimman, var tät omking oss. Vi drog helt enkelt därifrån. Norrut var det som gällde.
Nästa sovplats var Högbondens fyr vid Höga Kusten. High Coast är lika fantastisk häftig som den låter. Det blev givetvis foton på bron (se mina upplagda foton). Nära 200 meter sträcker sig hängbrons torn. Före vi kom fram dit var det kaféet Rutiga duken i Härnösand. Kan rekomenderas vamt. En miljö som kan passa de flesta. Stora bullar hade de också. Och fyndiga citat på väggarna. Efter Härnösand var det linbana upp på Skuleberget som stod på tur. Väl i klass med utsikten i Åre när man tagit sig upp där, med den skillnaden att nu handlar det om utsikt från Europas högst belägna kust-anslutna berg. Skuleberget var det alltså. Glöm inte bort det!

Sen var det att köra iväg mot färja till Högbondens fyr. Underbart väder i färjelägret där vi åkte ifrån. Men ute till havs låg dimman tät. Säg inte ett dyft. Även här var det filmjölk. Ändå var det mycket trevligt. Ro i kroppen, träffa trevliga människor och en intressant historia om denna fyr, de som bott där och hur de bott där på den lilla ensliga ön. Just nu var det ensligt på ett rofyllt sätt.

Dag 3
Nu handlade det om en av sveriges nyaste hockeyarenor, wienerbröd på fik i Ö-vik, underbart väder, trubadur i park i Umeå och fin middag på Hotell Lappland.

Hej alla trogna läsare... och nya läsare också förstås.

Nu är det sommartid och det blir ljusare, ljusare och längre dagar. Härligt! Det är kul det här med våren ( om den nu kommer någon gång). På min arbetsplats så har vi fika minst en gång om dagen med folk från olika arbetskategorier vid fikabordet. Det är rätt intressant att höra hur folk ser att det blivit vår. Ena skulle iväg till fågelsjön Hornborgarsjön för att titta på fåglar (det blev inställt nör snöovädret kom), ena har sett en av de speciella vårblommorna blomma ut och någon har hört en vårfågel. Jag känner att det är vår när gruset sopas bort från trottoaren.

För mig hände något underligt häromdagen. För mig påminner det stövellika landet Italien mig om varmare väder. I veckan var jag något sorts hockeyguide till en italienare. Vi drog iväg och såg SSK mot Rögle och italienaren hade förstås inte sett ishockey. Han sa att han hade gjort men tillslut kröp det fram att det bara var ngn gång för länge sedan ...och på tv.

Hur som helst skulle det här handla om varmare tider. Jag offrade mig faktiskt endel även om jag mest tyckte det var enbart roligt att komma och guida min vän från Medelhavet. Men pendla Stockholm/Södertälje och Karlstad kräver uppoffrande också (eller iaf är det tidskrävande). Hur som så var det givetvis värt det. Blev även bjudna till honom och hans strandhus. När vi ville får vi komma. Det ser jag fram emot att göra. Får se om man kan få ledigt ngt i sommar.

Klockan flyttas fram och en timme försvann inatt. Sommartiden är här och det blir varmare och varmare nu. Och förhoppningsvis blir det också en tripp till Italien i sommar. Vore riktigt gôtt! Allt tack vare att man uppoffrade sig något oc var en god guideoch värnade om gammla vänner. Det är ett tips. Underhåll vänskap med dina vänner i andra länder. Det kan ge utdelning och ge upphov till en resa.

Ville bara säga det.

Oj nu var det länge sedan jag skrev. Det kan lätt bli så när man kommit till nytt jobb. Men kan iaf berätta att jag varit en weekend i Berlin. Gillar den staden. Säger inte riktigt som Lars Winnerbäck att det är "min stad" men Berlin är verkligen go. Var där i december.

Hann med olympiastadion, bra matställen, lite barer, stort inredningshus och förstås julmarknader. Precis som jag älskar när jag kommer till en ny stad blev det mycket gående. Jag gillar att försöka få överblick av en stad genom att gå gatorna fram.

Hade jag och flickvännen varit vrånga (läs: lata) och tagit buss eller tunnelbana hade vi inte som ett exempel hittat denna Georgiska bar. Det var helt underbart att se ett sådant speciellt ställe. Såg inte ut som om de hade det så gott ställt men jag är glad att vi gick dit och jag är glad att vi tog oss tid att prata med bartendern. Återigen kulturutbyte.

Appropå bra matställen. Väl i Berlin måste man testa pasta-huset dom det står "Pasta, Piano, Pizza". Eller om det var "Pizza, Piano, Pasta". Ja, ja. Gott var det i alla fall. Helt klart prisvärt. Mycket.

Nej, dagarna i Berlin var MYCKET väl spenderad tid och absolut väl spenderade pengar.

Bilder kommer...

Dag: Onsdagmorgonen 9 juli.
Plats: Stora torget mitt i Karlstad.

- Ja det här är buss nummer två, sa den vänlige busschauffören när jag stod utanför med andan i halsen.Klockan var 07.38 och jag var knappt vaken.
- Och ja, den går till universitetet, fortsatte han som svar på min egentligen helt onödiga fråga.
Klart jag visste att den gick till universitetet. Det gör ju alla buss nummer två som står på den sidan om torget. Det visste jag mycket väl.

- Ungdom eller vuxen, fortsatte den vänlige busschauffören när jag halade fram sedlarna för att betala ett 14-dagars kort. Jag som inte hade fått tillbaka talförmågan helt och hållet flämtade, blev förstås glad åt frågan, skrattade och sa att jag ville betala för vuxen.

- Ja, det är inte lätt att se om du är över 26.
- Jag är 32, svarade jag.
- Oj då! Ja, det är inte lätt att se när du hållt dig i sån trim, fortsatte den ännu vänligare busschauffören.

Bra morgon helt enkelt. Ett sånt mottagande får man inte varje morgon.

Hade regnat, regnat och regnat i Seefeld. Inge kul och gå ut men nu hade solen tittat fram. "Die Sonne shint" eller nåt liknande sa jag till den gamle gubben som liksom jag väntade på att få tala med värdinnan där vi bodde. Den gamle mannen visade sig inte alls vara tysk utan italiensk, och faktiskt bo nära min goda italienska vän Sergio.

Dante bodde i Rissone som enligt gubben ligger väldigt nära Rimini i östra Italien. Men de senaste fem åren hade han som god pensionär varit fri som fågeln och i stort sätt varje månad bott 10 dagar i en lägenhet i Seefeld. Ibland tog han med sin gamla hund samt fru, men bara ibland som det verkade.

Det kan nog ha varit det bästa tidsfördriv som jag kunnat få. Där stod vi på förstubron och berömde vädret, berättade vad vi gjorde för tillfället. Dante kunde väldigt lite engelsak men han försökte. Jag kunde (och kan) väldigt lite tyska och väldigt, väldigt lite italienska. Så det gick kanske inte felfritt i konversationen kan man säga. Dante hade efter 35 år samlat på sig en gigantisk frimärksamling berättade han.

Jaha, ja tänkte, jag. Inte alls intresserad av frimärken egentligen. Får man på dem på breven är jag nöjd.

Var orolig ett tag. Vad hände? Turkarna tjoffa in mål och det såg lätt ut!
Allra först trodde jag på Frankrike. Sen efter fransosernas första trodde jag på Holland. Och Portugal har ju allt. Säkra backar, rutinerad målvakt, Ronaldo, Deco. Fler snabba kantspringare och framför allt en underbar teknik. Trodde på Portugal också. Men Portugal åkte på stryk och Tyskland tuffar på.
Hoppas och tror ändå på Spanien. Kan liksom vara deras tur nu.

Såg matchen på Harrys här i stan, Mest klassiska kommentar under kvällen kom när det vart tillfälligt avbrott för andra eller tredje gången. "Ska inte han strippa nu då", sa min bordsgranne och syftade på Ola Wenström som nödtorftigt fick underhålla oss tv-tittare när strömmen i Basel var kaputt.