Tips om Curitiba

På den här sidan pölen så är det här med trottoarer ett kapitel för sig. I både Nord och Sydamerika så verkar det vara fastighetsägarna som ska sörja för att det finns trottoarer och det leder oftast till olika slags underlag att gå på och nivåskillnader kan ibland bli väl stora. Ibland så stora att det behövts något trappsteg från en utfart vidare ned eller upp till nästa. Lutningen kan ibland också variera från nästan plant till en ordentlig lutning. Här I Brasilien verkar det dock vara mer kontinuerligt, med bara några få varianter på trottoarunderlag. Vilket nog indikerar att städerna själva står för gångbanorna. Inte för att det blir särskilt mycket bättre för det. Det vanligaste är att man lagt ut stora gamla gatstenar att gå på. Stenar som ligger lite i olika höjd och med en ganska kraftig lutning utåt vägbanan till gör det lite knivigt att manövrera sig fram, särskilt i sandaler som inte ger samma stadga som en vanlig sko. Lite bättre blir det när man kommer in på de avsnitt som är mosaikklädda och när man kommer gående på en gata med moderna små rektangulära gatstenar går man lika bra som hemma. Jag tog och trotsade trottoareländet idag och promenerade bort till Oscar Niemeyer-museet. Det ligger bara dryga tre kilometer bort, men på de här trottoarerna tog det nästan en timme att tillryggalägga den sträckan. Skönt sedan att komma in i svalkan som bjöds i den stora luftkonditionerade byggnaden. Det här är Latinamerikas största konstmuseum ritat av den kände brasilianske arkitekten med samma namn. Byggnaden i sig är väldigt vacker och där inne fanns det mycket att åse. Jag är verkligen inte konstexpert och de avdelningar där det fanns mest abstrakt konst lämnade mig tämligen oberörd, men det fanns mycket annat. Vissa avdelningar var uppdelade geografiskt, så Afrika hade en särskild sal. Mycket träskulpturer där. Borta vid den Asiatiska delen så hade Kinesisk, Indisk, Vietnamesisk och Burmesisk konst sina egna små delar. En känd brasiliansk konstnärinna som jobbar mycket i tyg och ljus har just nu en stor utställning, både längst ned och högst upp i ögat och hennes verk var imponerande. När jag sett mig mätt på konsten så tog jag bussen tillbaka till hemtrakterna och fick mig ett sista skrovmål i den här staden. I morgon så avgår bussen redan halv sju på morgonen, så det får bli en tidig kväll igen. När jag då och då reser med mina kamrater så brukar vi ofta inhandla någon flaska whiskey eller liknande och sätta oss på någon balkong och njuta av livet. Det blir sällan av när jag reser själv, men kanske kan det bli aktuellt om någon vecka eller så? /Conny

Vädret har slagit om och blivit varmare igen. Både igår och idag har vi haft behagliga 27 grader. Fick för mig att jag skulle ta en tur med en av dessa turistbussar som far omkring i byn och som man hoppar av och på vid en massa ställen. Kostade inte mer än 50 real vilket är det dubbla i våra pengar. Var av på ett antal ställen bl.a. Museo Oscar Niemeyer, men det visade sig vara stängt på måndagar. Tråkigt då det är Latinamerikas största museum, med massvis av konst. Vid nästa stopp, parken Tangua, blev det bättre då jag fick mig ett överraskande möte med ett par Kapibara. Sådana har jag bara sett på naturprogram på dumburken, men trodde att de bara fanns i träskmarker i Venezuela med omnejd. Efter att ha googlat så vet jag nu att det finns två arter. En som finns i norr och en längre söderut. Närmaste släkt till dessa är våra marsvin. Jag närmade mig dem med försiktighet då jag ej ville skrämma bort dem, men de var nog vana med människor och brydde sig inte mycket om mig trots bara ett par meters avstånd. Överlag en mycket trevlig tur som rekommenderas, men då kanske inte på en måndag om man vill in på museet. Idag blev det en lugn dag då jag bara strosat runt lite i de centrala delarna. Började dock dagen med att hyvla ned skägget ordentligt. Min trimmer låg naturligtvis i bagaget, som jag förmodligen aldrig ser igen. Då jag inte har lust att springa in till barberaren varje gång skäggväxten blir för yvig så ramlade jag över till ett köpcenter igår kväll och investerade i en ny apparat. Så nu ser jag förvånansvärt presentabel ut. /Conny

Så var då ytterligare en nattfärd avklarad. Inga som helst krångligheter med den och jag lyckades t.o.m. slumra till ett par gånger. Men vad jag observerade var att vid varje busstation vi stannade till vid så stod där en trafikpolisbil parkerad för att hålla uppsikt över vad som hände, eller i alla fall för att synas. Så nu har jag i alla fall sett två olika sorts poliser. Fortfarande dock en väldig skillnad mot förra gången. Framme här I Curitiba strax efter 8 på morgonen och knallade den korta biten bort till hotellet för en frukost. Bad om en tidig incheckning, men mitt rum blev inte klart förrän vid tolvtiden. Högt upp i skyn på 17:e våningen fick jag ett fint rum med balkong, en stor fin dubbelsäng, ett rymligt badrum, skrivbord och allt övrigt man kan önska sig. Lång resa och inte så värst mycket sömn gjorde att jag tog en tidig nattning, men jag hann med en middag på en kinesrestaurang i närheten. Idag har jag börjat flanera runt och upptäcka den här lite större staden. Cirka 1,9 miljoner bor i själva staden och lika många i förorterna. Strupplade bort till byns botaniska trädgård som inte fanns alltför långt bort och visade sig vara värt ett besök. Hittade även den fina parken Passeio Publico som också ligger nära mig. Där var skönt att sitta i skuggan ett tag och bara njuta. Annars är här inte så himla varmt. Märkte redan i Foz du Igauzu att temperaturen hade sjunkit en fem grader eller så från Asuncion och här är det ytterligare cirka fem grader svalare. 21 grader celcius säger termometrarna så då är det väl så. Märks också inne där jag inte behöver någon aircondition på. Söndag idag, vilket innebär att mycket är stängt. Hittade dock nyss en grillrestaurang och fick mig ett skrovmål. Här är det ofta buffé och betala efter vikt som gäller. Är väl inte så förtjust i sådant, men man får ta seden dit man kommer. /Conny