Att det ska vara nyttigt med levande föda, har man ju hört, men i vilken grad av liv gäller... Hungrig, till gränsen till utsvulten, törstig och svettig fick vi syn på skylten Seafood restaurang i Kota Kinabalu, Borneo.
I den stora hallen var ena sidan klädd med bubblande akvarium och likaledes bassänger. Fyllda med smattrande musslor, en jättelik languster, skaldjur av alla de slag, fiskar i alla möjliga färger och former. BRA tänkte vi, här är födan pinfärsk.
In i en stor matsal, i det närmaste folktom och menyn kom snabbt in på bordet, dessvärre rätt krånglig att utröna vad som fanns just den dagen om man inte var hemma på kinesiska. Nåväl, vi bestämde oss för en STEAMBOAT, vad det nu kunde vara. Vår flinke bordsupp passare sprang som en jojjo mellan köket och vårt bord och dukade upp gasolplatta, olika bestick och skålar. Och vi fattade absolut ingenting förräns en gryta kom in, aha, en fondue, det begriper vi oss på.. Trodde vi, till nästa stora tallrik kom in, vackert upplagda råvaror, fisk, skaldjur, kyckling och kött. Och hela anrättning var toppad av fyra jätteräkor som satt och vinkade med tentaklerna åt oss.
Hjälp tänkte vi och började gapskratta, men den humana sidan av oss insåg att vi skulle göra pinan kort för räkorna så de åkte i baljan först.... Och sen åkte de skumma vita fiskbullarna i, som svällde upp till tredubbelstorlek, och något oidentifierbart rätt slemmigt som kanske kunde vara sjögurka. Nåväl, vi hade bordsupp passeran med kamrat vid vårt bord och de tittade med stora ögon och glada munnar på oss västerlänningarna när vi fiskade upp både det ena och det andra. Så pjåkigt var det inte ska jag säga, och det var ju garanterat pinfärskt....