Annans blogg

Torsdag 22 Oktober 2009 - Geel

Hal som en ål..

Här vid husknuten så rinner en av Belgiens många kanaler, vilken lockar glada amatörer och slipade proffs för karpfiske. De kommer och slår upp sitt lilla tält eller ställer upp sitt mobila hem.
De som tror att de ska få större lycka med lyxigare hjälpmedel använder t.ex en liten radiostyrd båt, denna båt kör ut och matar fisken eller lägger i kroken. Glada amatörer metar.
Här fiskar man först och främst guldkarp, upp till 25 kilos, men efter förrättat varv åker de tillbaks i spat igen.
Jag hade precis kommit tillbaks efter en kort Sverigetripp, vår granne, en av de mera stadiga amatörfiskarna kom och ringde på dörrn och frågade om jag ville ha en ÅL, självklart ville jag det, men grejen var den att den var inte ett dugg död, och ingen av fiskarherrarna verkade direkt hugade av att slå i hjäl den. Så det var bara att själv skrida till verket, jag tog den slingrande ålen i stjärten, klämde till och beväpnad med en macheteliknande kniv klippte jag till, två gånger för att vara på säkra sidan.
Mina åskådare var nog lite impade, men å andra sidan har jag tagit rätt på fisk förr, dock inte ål.
Till saken hör att ålen har nerverna sitter under huden, detta gör att trots att den är både dö och huvudlös så fortsätter den att slingra sig, upp till en halvtimme efter. Detta gör att när man flår den så får man hålla fast den, försöka få skinnet av på samma gång. Nåja nu är den både urtagen och flådd och det verkar tyst i frysen...
Livet går sin gilla gång här i Belgien, jag har bott här drygt sex månader, och jag har lärt mig att nöden är uppfinningarnas moder. Plötsligt blir man lite mer svensk och får en längtan efter svenska specialiteter såsom sill, filmjölk och annat som man knappt åt när man levde i moderslandet. Kanske är det för att man inte får tag på sånt så lätt längre. På min favorit radiokanal i morgon är det SVENSKA DAGEN, ha ha, det blir nog mycket Abba och Roxette, de är oerhört poppis här.
Jag säger tack och lov för internet, där man kan läsa lokaltidningen och hålla kontakt med nära och kära.
Och tack och lov för dessa nära och kära som håller mej med korsordstidningar och SNUS.
Hösten är här med, ett par frostnätter och skrakar och lommar ser lite frusna ut.
Jag har bärgat mina skördar av björnbär, hallon och valnötter. Kastanjer har jag fått, så nu ska det bli goda efterrätter. Jag fortsätter i mina försök att lära mig nederländska, i min nya klass är tempot högt och vi har mycket läxor, allt går till på ett mycket pedagogiskt sätt med en mycket entusiastisk lärarinna, hon verkar inte ha allt för gråa hår.
Jag har fått ett fast jobb, ett gardencenter i en grannstad sökte någon för sin krukväxtavdelning, precis samma jobb som jag hade tidigare. Efter två månaders provanställning har jag tjänst...
Å det är det absolut bästa sättet att lära sig språket på, och kniper det tar jag till engelska, belgarna i denna del pratar övervägande bra engelska, upp till +60, sen är det kört.
Så ter sig livet som exilsvensk... man blir mer svensk utomlands, ränderna går nog aldrig ut.
Nu ska jag fundera på var jag ska hitta kardemumma...
Dela med andra:    

Skriv kommentar
Arkivet
Visa alla

Senaste inläggen

Citypeople
6 år sedan
Hal som en ål..
9 år sedan
Ingenting är heligt...
9 år sedan
Pest eller kolera
9 år sedan
Den blomstertid nu kommer...
10 år sedan