Idag sov jag riktigt länge, till halv sex! Vaknade bara till två gånger, men somnade om direkt igen. S har sovit gott varenda natt sen vi kom underligt nog.

Halv åtta tog vi en taxi in till Tulum Pueblo där vår rundresa skulle starta. När vi kollat läget med arrangörerna (iTour) och betalat resterande av resan gick vi för att äta frukost. Vi gick inte längre än till stället vägg i vägg med iTours, vilket är Pacha Tulum. Vår servitör Eric var lätt den trevligaste servitören vi haft sen vi landade. Han hade glimten i ögat och skämtade mest hela tiden. När vi satt och åt stannade ett fordon på andra sidan vägen, fullsatt med militärer i full mundering. Inget man är van vid hemifrån direkt, så lite obekvämt kändes det att se alla dessa vapen. Vi är rätt nöjda med att vi inte hyrde bil här, då det står poliser med vägspärrar i stort sett överallt. Har tappat räkningen på hur många poliser och vägspärrar vi sett sen vi kom.

Efter frukosten gick vi tillbaka och väntade på att klockan skulle bli nio. Då fick vi se dessa roliga skyltar.
Det var lite stämningen för resten av dagen kan man säga.

När klockan blev nio kom vår chaufför för dagen, Carlos, och hämtade upp oss. Han började med att köra ut oss till ett par cenotes. När vi kom fram fick vi se ett fridfullt ställe, en liten plattform med ett hus (mer ett tak än ett hus) på ute i en cenote omgiven av växter och hängmattor. Där väntade vår guide Gabo, en glad italienare. Han började direkt med att fråga om någon i gruppen hade bränt sig, följt av att han skar av Aloe Vera-blad, delade dem mitt itu och sa att vi skulle smörja in skadorna. Det var riktigt skönt!

Efter det fick vi välja gåstavar varpå vi började vår vandring in i djungeln. Trots att jag och S dränkt in både oss och våra kläder med myggspray var vi stundvis täckta av mygg. Vår guide stannade titt som tätt och visade oss växtligheten och pratade om dess betydelse för mayaindianerna, det var riktigt intressant att höra. Det fanns ett träd som symboliserade livets kretslopp. Det kan inte börja skjuta nya skott förrän det tappat alla sina gamla blad. Därmed måste det nästan vara dött innan det pånyttföds. Dess grenar växer även med jämna mellanrum, vilket gör att det sägs vara stegen till himlen. Rötterna är underjorden, stammen livet och grenarna som sagt stegen till himlen. Han hade mängder med liknande intressanta berättelser om mayas mytologi.

Efter att gått en stund kom vi fram till den första cenoten. Hela gruppen passade på att ta sig ett dopp. Det var rätt så uppfriskande, men just den cenoten var väl ingen större upplevelse i övrigt. Från att ha gått på rätt breda gångstråk vek vi nu av in på en smal stig rätt in i växtligheten. Vi stannade till vid en cenote kallad Djävulshålet, där han beskrev en rit som mayaindianerna genomförde där. Där var myggen nästan outhärdliga. (Kul att varken jag eller S har ätit malariatbletter. Vi får hoppas att kvinnan på vårdcentralen hade rätt när hon sa att vi inte behövde det, då malaria inte finns just i detta området utan bara i landet.) Efter ytteligare en bit kom vi till den fjärde cenoten som såg rätt så liten ut vid första ögonkastet. Vi fick reda på att vi skulle simma in i den genom en liten öppning och komma ut genom en annan. Vilken upplevelse! Friskt vatten, massa småfisk runt oss och stalaktiter hängande bara centimeter ovanför huvudet. Det enda vi kunde se när vi simmade in var det vi såg i skenet från Gabos pannlampa. Så fort han vände bort huvudet eller simmade iväg för att hjälpa någon annan i gruppen att ta sig fram såg man inte ens handen framför sig. Han visade oss sk. braincoralls och en liten fladdermus-familj som bodde där. När vi skulle simma ut igen släckte han sin pannlampa och vi fick simma med det lilla solljus som sken in som riktmärke.

Den femte och sista cenoten kunde vi inte simma i, men han visade oss ett hål i taket där ett träds rötter trängt igenom. I den grottan fanns det vad det såg ut dom små vattenpölar längst in, men det var tydligen rätt djupa då han berättade om hur han utforskat dem och funnit lämningar av indianerna. Dessa hade regeringen lagt beslag på då de är av kulturellt värde för dem. När vi kom tillbaka till utgångspunkten för vandringen stod en man där och serverade oss färska kokosnötter med sugrör, gott!

Efter detta åkte vi tillbaka till Tulum och åt buffé på Sale e Pepe. När alla var nöjda åkte vi vidare till en liten mayaby, ett stopp på ca tio min, och fick kortfattat höra om deras bakgrund. Efter lunchen fick vi en annan guide än vad vi haft på förmiddagen. Vi hade en guide medan de italiensk- och spansktalande hade en annan. Tyvärr var vår guide inte lika engagerad om den andre, så denna delen av utflykten gav inte så mycket. Slutligen åkte vi till Coba, där guiden från byn fortsatte sitt smått oengagerade prat. När han pratat klart fick vi på egen hand ta oss till huvudbyggnaden, den enda ruin som man fortfarande får bestiga. Efter ca en tredjedel fick jag erkänna mig besegrad av min höjdskräck medan S fortsatte hela vägen till toppen. Lite besviken på mig själv, men jag får vara nöjd med att jag kom såpass ändå.

Väl tillbaka i Tulum Pueblo passade vi på att införskaffa bussbiljetter till morgondagens förflyttning till Valladolid. Sen hade vi tänkt äta på El Camello som vi blivit tipsade om. Efter att ha gått i åtta kvarter som kändes alltmer tveksamma kom vi fram bara för att få höra att det var stängt! Vi fick ta en taxi tillbaka till vårt hotell där vi åt på den argentinska restaurangen som ligger i anslutning till hotellet.

Imorgon blir det som sagt hotellbyte, får se hur det blir med internetuppkopplingen där.