Mli83s blogg

Lördag 21 Februari 2009 - Langkawi
Resealbum: Asien

Dag 33 - Malaysia "Ut på moppetur"

En dag som jag så länge längtat efter. Äventyrsdagen. Jag vaknar utvilad och pigg medan Niklas inte fått mycket sömn alls. Kanske han nu förstår hur det har varit för mig och inser hur det känns att inte få den sömn man behöver för att orka.
Vi äter frukost på ett ställe ägt av bögar, vad som verkar vara den gemensamma nämnaren för hela Langkawi, bögar. Kort därefter springer vi över vägen och hyr dagens fortskaffningsmedel, en varsin vespa. Tro nu inte att Niklas ska köra, nej… Han ska bestämt klamra sig fast bakom Gerhard. Han säger att han inte vill köra själv men jag tror att han bara vill ha en anledning att hålla hårt om Gerhards muskulösa bringa. Vespan kostar oss 30 malaysiska Ringit per dag och det är värt pengarna. Jag har aldrig kört denna sorts vespa men det enda jag anser vara krångligt är att svänga då vespan väger en del och jag tycks få styra hela kroppen för att komma dit jag vill. Till det sköna hör att detta är en relativt lugn ö så trafiken är inte på något sätt störande och man kan med god förmåga röra sig ganska fritt på vägarna. Vi har hört oss för lite om sevärdheter på Langkawi och kommit fram till att som första stopp åka till Langkawi Cable Cars & Skybridge, en linbana som tar en 706 meter ovanför havet.
Gerhard med den krampaktiga Niklas därbak tar täten och med vinden i våra ansikten far vi fram på vägar som mest huseras av apor. Vi stannar till längs vägen och köper oss lite dricka och några bullar innehållande god kokoskräm och sedan kör vi vidare mot dagens första mål. Vi kommer pang på frånsett en kort felkörning och när vi väl ställt ifrån oss våra vespor så går vi mot linbanan. För 25 Ringit hoppar vi sedan på linbanan och börjar färden mot toppen. Liksom Langkawi betyder brun örn så känner jag mig som en örn som flyger mot toppen. Trots min höjdrädsla så vågar jag titta ut genom fönstret och utsikten är magnifik. Man blir hög på känslan att befinna sig så långt upp, helt oförmögen att rädda sig ur situationen om en olycka skulle vara framme, just därför är det extra skönt att stå på stadig mark när vi nått toppen, ändå med vetskapen om att vi måste ta oss ner samma håll som vi kom upp. Här uppe på Gunung Machincangs topp har vi en spektakulär utsikt över Langkawis övärld och man kan till och med se ända till Thailand. Här finns tre utsiktsplattformar med 360 graders vy samt en krökt gångbro, Langkawi Sky Bridge . Tittar vi söderut kan vi se stränderna Cenang och Tengah som befinner sig en mil bort. Tengah som för övrigt intogs av vinnarsugna Robinsondeltagare för x antal år sedan. Jag finner det ganska svårt att riktigt njuta av utsikten då det är oerhört högt och trots stabilitet så känner jag mig fruktansvärt ostadig. Det är därför en enorm känsla när vi återigen är nere på fast mark och i tryggt förvar från svängiga linbanor och trasiga broar.
Vid linbanans nedre station finns alltifrån souvenirbutiker till ett flertal restauranger samt ett hotell. Här finns också en liten djurinhängnad med lamadjur och andra små sötnosar. Själva området är rent och fräscht och definitivt värt det besök vi la på det.

Innan vi åker vidare mot vårt nästa stopp så stannar vi till på ett lokalt hak och äter lite lunch. Det blir för egen del vegetariskt med ris medan Niklas och Gerhard smakar på lite lokala färskheter som fisk och kyckling. Inte det godaste vi ätit men lagom energi för att orka ta oss vidare.
Vårt nästa mål är vattenfallet Telaga Tujuh som sägs vara fantastiskt. När vi kommer dit måste vi bestiga 638 svettiga trappsteg för att komma fram med besvikelsen att vattenfallet är uttorkat. Gerhard strippar ner sig till ingenting och hoppar ändå i den naturliga bassäng som vattnet karvat ur berget. Där flyter han omkring och njuter av lugnet. Vi är de enda personerna här, kanske just för att vi är turister och inte bär kunskapen att vattenfall inte fungerar utan regn. Vi stannar bara så pass länge att vi hinner andas ut och göra oss reda för att bestiga de 638 trappstegen tillbaka. Niklas tar som vanligt god tid på sig men vad är en semester om man måste stressa, vi väntar tålmodigt och är snart återigen tillbaka på våra vespor.

Tillbaka på vårt boende ställer vi ifrån oss vesporna, hämtar badkläder och går ner på stranden för att bada lite. Det har inte blivit mycket av det och Niklas njuter, ja till och med jag njuter. Solen har börjat gå ner och det är inte mycket folk på stranden. Kanske, bara kanske är det just detta som är paradiset.
Dela med andra:    

Skriv kommentar
Arkivet