Copyright © Bejjan888™

Försökte få lite sömn på planet men det var ganska stökigt och livat. Och efter någon timme i luften började de servera mat också. I och för sig så var det nog ganska välbehövligt med lite mat. Kyckling, ris och grönsaker med sallad och en liten efterrätt. Dessutom fick man riktiga bestick i metall, inte några fjuttiga plastbestick här inte… tummen upp LAN! Sedan när personalen hämtat in alla matbrickor igen så släckte de äntligen ner ljuset i planet så man kunde försöka sova. Men det är alltid svårt att sova bra när man flyger. Kändes som om tiden masade sig fram, men när personalen började servera frukost så visste man ju att nu var det inte långt kvar. Omelett, skinka, frukt, juice, yoghurt och bröd. Skaplig frukost måste jag säga. Med en ganska rejäl huvudvärk – hade inte lyckats sova många timmar under flygningen över Atlanten – kunde jag ändå skåda en vacker soluppgång under inflygningen till Santiago Arturo Merino Benítez International Airport.

Planet landade vid 7-tiden på morgonen lokal tid i Chile, 30 minuter tidigare än beräknat (07.30), och trött som satan klev jag av planet och kom på att jag inte fyllt i turistkortet som vi fick under flygningen. Så jag stannade till och fyllde i alla uppgifter såsom passnummer och adresser jag skulle vistas på under min semester. Sen gick jag och hämtade väskan på bagagebandet och ställde mig sedan i den långa kö som hunnit bildats vid gränspolisen. SUCK! Men egentligen gjorde det ju ingenting att det var kö eftersom planet landat tidigare än beräknat och min vän Michelangelo (som skulle hämta mig) hade troligtvis inte dykt upp än heller. Det tog säkert en kvart innan jag fick komma till båset och få pass och turistkort stämplat… sedan var jag ÄNTLIGEN på chilensk mark :)

Jag och Michelangelo hade bestämt en mötesplats där vi skulle träffas men eftersom jag landat tidigare så hade han troligtvis inte kommit än. Jag kikade runt och kunde inte se honom. Jag gick ut utanför ankomstterminalen för att se om han stod utanför, men inte där heller. Så jag gick in igen och fick då höra en välbekant röst som ropade mitt namn. När jag lyckats lokalisera varifrån rösten kom såg jag att det var min kompis. Äntligen! Det var 9 månader sedan sist, så det var liksom lite dags att ses igen. Han var lite orolig att jag fått stå och vänta på honom men jag hade ju varit fast i kön till gränspolisen… så max 1 minut hade jag väntat vid vår bestämda mötesplats. Så det var en bra timing tycker jag ;)

Vi lastade in min bagageväska och ryggsäck i bilen och det var skönt att få sätta sig i en bil för en gångs skull. Jag minns inte hur lång bilresan tog från flygplatsen och hem till min kompis. Jag var ju så himla trött samtidigt som jag hade fullt upp med att orientera mig i den - för mig - nya staden och hantera alla nya intryck. Det var varmt. En bra bit över +20°C. Säkert upp över +25°C, vilket är ovanligt då Chile har omvänd årstid jämfört med Sverige. D.v.s. att de har vinter när vi har sommar och tvärtom. Santiago har milt Medelhavsklimat med relativt varma och heta somrar (november – mars) med temperaturer på ibland över +30°C medan vintrarna (juni – augusti) har ökad luftfuktighet och milda temperaturer på kring +12°C (som lägst strax över +0°C). I mer höglänta områden, såsom uppe i Anderna, förekommer snöfall under vintermånaderna. Det är väldigt ovanligt men det kan falla snö även i storstadsregionen Santiago, men då endast under någon timme och snön smälter bort lika snabbt igen.

Det som i folkmun kommit att kallas för "staden" Santiago omfattar ett mycket vidare område än den centrala kommunen Santiago, som namnet egentligen hänvisar till. Kommunen Santiago är en del av Provinsen Santiago, som omfattar totalt 32 kommuner. Provinsen Santiago är i sin tur en subenhet till Santiago Metropolitan Region som täcker helt eller delvis 37 kommuner. Så det är alltså detta urbaniserade storstadsområde, även kallat Greater Santiago (Gran Santiago), med 6 miljoner invånare som de flesta refererar till idag när de talar om Santiago.

Väl hemma hos min vän (där jag även skulle bo de första 8 dagarna) blev det äntligen en välförtjänt dusch och byte av kläder till följt av ett litet desperat försök att se någorlunda okej ut, efter så pass lång resa. Jag kände mig något halvdöd och huvudvärken hade jag motat bort med huvudvärkstabletter. Så, sen bar det iväg för att få tag i något att äta, typ brunch. Om jag minns rätt så var på Parque Arauco och åt brunch. Det är ett stort shoppingcenter med lite finare märken som Dolce Gabbana, Armani, Adidas, Banana Republic m.fl. Nu stannade vi inte för någon shopping utan fortsatte hem igen för en power nap. Jag hade verkligen behov av att sova eftersom jag var hur trött som helst, men det gick ändå inte. Många nya intryck och ljud gjorde att det var svårt att bara ligga still och blunda. Lägenheten låg nästan högst upp i huset så det var en skaplig vy över kommunen Providencia med Anderna som tornar upp en bit bort. I Providencia bor mestadels människor tillhörande övre medelklass samt överklass och området har många höghus med lägenheter och all handel i kommunen står för en viktig del av den totala handeln i Santiago.

Efter att vi vilat klart och vi väntade på att få tillgång till bilen så fick jag träffa Michelangelos föräldrar. Deras lägenhet ligger ännu högre upp i ett annat hus och utsikten från deras balkong var enastående. Fantastisk panoramavy! När bilen blev tillgänglig åkte vi till Costanera Center och matbutiken Jumbo. Eller ja, det fanns ju inte bara mat där utan andra grejer också. Man skulle kunna jämföra Jumbo med vår svenska kedja ICA Maxi. Där mötte vi upp en chilensk vän till Michelangelo och numera även min vän. Väl inne på Jumbo köpte jag bröd, smör och pålägg mm till frukost att ha för några dagar framöver. Vi åkte tillbaka till lägenheten och lämnade av matkassarna hemma och sedan åkte vi tre tillsammans till Bellavista för middag. För som jag har förstått går man allt som oftast ut och äter på någon restaurant i Santiago än lagar mat och äter hemma. Detta eftersom det helt enkelt är så billigt att äta mat ute på restauranger (jämfört med Sverige).

Bellavista är känt som Santiagos bohemiska kvarter med nya populära restauranger, butiker och avantgarde gallerier. Närheten till tunnelbanan gör Bellavista populärt och på kvällarna strömmar människor hit för att känna pulsen på kvarterets många diskotek och barer. På helgerna har man hantverksmarknad i området och här kan man hitta hantverk gjort från Lapis Lazuli, en mineralsten som hittas mestadels i Chile och Afghanistan. Jag beställde Cazuela de Vacuno, en typ av köttsoppa med en massa grönsaker och potatis i. Och det var ju ingen liten portion jag fick. Så det blev en doggy-bag att ta med hem. På hemvägen körde Michelangelo en vända med bilen Downtown och guidade lite. Tyvärr hade blivit mörkt och det var svårt att se, men det var ändå snällt gjort. Kom hem till lägenheten ganska sent och jag kom nog inte i säng förrän efter midnatt.