Piraternas blogg

Nu har vi precis suttit på ett plan i 6 timmar mot Qatar där vi nu sitter och väntar på nästa flyg som ska ta oss till vårt efterlängtade resemål. Vi gick upp väldigt tidigt imorse och är ganska slut men det är inte alltid så enkelt att sova när man är på resande fot. När vi om cirka 4,5 timmar anländer till Cochin kommer det vara mitt i natten indisk tid, i våra kroppar är det däremot bara kväll. Det kommer nog ta ett tag att ställa om till en helt ny tid
/Saga 17

Resan har hela tiden känts som ett avlägset äventyr som jag gått och småplanerat till. Inte förrän idag när jag fick frågan när vi ska åka, slog det mig att det bara var några timmar kvar tills resan börjar! Resfebern slog in direkt!
Nu är allt kollat och dubbelkollat, så nu kan vi åka!!!!

/Johannes

Nu är det dan innan resan till Indien. Jag är jätte spänd om hur maten smakar och hur kulturen är i Indien. Jag längtar mest till safarin och jag undrar vilka djur vi kommer se. Något som jag gärna också skulle vilja är att jag skulle kunna fiska för jag vill se vilka fiskar det finns där.

Vilgot 10 år

I april köpte vi flygbiljetterna för den här backpackresan som vi ska göra i 3 veckor med start den 17 december 2015.
Sedan april har jag läst guideboken: Kerala, sydindiens pärla av Eva Norlander och Marianne af Segerstad och det är en bra guidebok med det mesta som man behöver veta inför resan till Kerala. Jag har också varit i kontakt med författarna eftersom de också driver en resebyrå för svenskar som reser till Kerala, då försökte vi lösa en transport till Thekkady (nationalparken) men tyvärr gick det inte eftersom vi var tvungna att köpa ett helt paket vilket vi inte ville. Marianne var mycket tillmötesgående och tipsade oss om lite annat som vi kunde ha nytta av på vår resa och vi har också fått hennes indiska telefonnummer för att kunna ringa om det är något under vår rutt som vi vill ha hjälp med.

För några veckor sedan skickade vi in ansökan om turistvisum och som vanligt så blir man (jag) lite nervös för att visumbesked skulle hinna komma i tid. Indien har precis ändrat så att man kan skicka in sin ansökan online och det var onödig oro för visumet kom via mail 12 timmar senare.

Nu håller vi på att fixa packningen inför den stora dagen då vi lämnar Sverige. Vi kommer att flyga från Köpenhamn och ska på morgonen den 17:e ta oss med tåg till flygplatsen och tyvärr är det lite rörigt på just den tågsträckan med poliskontroller pga flyktingströmmen till Sverige, vilket kan göra att det kan bli förseningar.

/E

Nu har vi varit hemma i Sverige i 2 veckor och resan och dess intryck har nu landat lite mer. När jag ser tillbaka på det vi upplevt så tycker jag så klart att vi har sett och upplevt mycket. Men det som värmer mest i hjärtat är att vi i familjen gjort det här tillsammans. Vi har ägnat så mycket tid tillsammans och njutit av det. Vi har tagit tillvara på var enda minut. Som Elsa (9 år) uttryckte det igår när vi stod och hängde tvätt tillsammans: -när jag tänker på resan så blir jag varm inne i kroppen.
Självklart har inte alla situationer varit konfliktfria utan vi har fått hjälpas åt att göra det så bra som möjligt. Men just det har sammansvetsat oss.
Av det vi har sett och gjort så är Vietnam det land som varit trevligast. Ett land med så många trevliga människor. Ankor Wat är så klart en höjdpunkt i Kambodja likaså flytande byn utanför Siem Reap.

Tveka inte att ta med era barn på en backpackingresa!

/E

15.30 svensk tid igår klev vi av planet, trötta och nöjda. Vilgot föreslog genast att vi skulle äta på Mc donalds på Arlanda. Det gjorde vi och vi insåg att våra smaklökar har förändrats. Allt smakade oerhört salt. Vilgot beställde mjölk: big milk, please. Han blev mycket förvånad när hon i kassan pratade svenska. Kommentaren till oss andra: hon kan svenska! Han fick sin första mjölk på en månad och det så bara slurp. När vi kom till morföräldrarna hade vi varit på resande fot i 23 timmar. Tidsomställning är inte helt enkel när dygnet plötsligt har 6 extra timmar.
När vi mentalt har landat planerar vi att göra en slutblogg med reflektionet med våra intryck. Det har varit oerhört roligt att det varit så många som har följt oss på bloggen. Vi har inte alltid svarat på alla kommentarer men har läst dem alla.

Vi återkommer inom kort med slutreflektioner.

/E & J

Vi bodde sista natten på ett hotell nära flygplatsen. Vi behövde gå upp klockan 3 på morgonen för att hinna med vårt plan hem. Barnen var spända på att komma hem och hade därför inga problem att komma upp så tidigt. Det känns att de är rutinerade på att resa nu. De höll koll på sina egna väskor och vet hur det funkar på en flygplats, allt bara flöt på. När vi landade i Ukraina var vi en timme försenade och hade inte mycket tid innan nästa plan skulle gå. Det kändes som om allt gick på rutin så det var inga problem. Vi sov och vilade hela vägen så hemresan gick bra trots den tidiga starten.

/E & J

När vi var i Siem Reap så besökte vi den flytande staden. Husen var byggda på pålar som såg ut att kunna braka ihop när som helst! Hela "staden"såg fattig ut men vår guide sa att människorna som bor där är stolta och trivs väldigt bra. Vi besökte en skolklass. 26st elever i ett litet klassrum. Det var dammigt och jättevarmt där inne. Tavlan var trasig. Efter besöket gick vi och tittade på "staden". Smutsiga små barn sprang runt och lekte. Jag och pappa såg en liten pojke som hade ett snöre med en grön plast bit på. Han var helt upp slukad av sin leksak. Det var annorlunda att se när barn i Sverige gnäller för att dem inte fått den senaste leksaken. När vi gick mot båten följde en liten pojke efter oss. Han sa något på sitt språk och pekade att han ville ha min hatt. Det kändes lite jobbigt men jag behöll hatten. Den skulle ändå inte göra någon skillnad för honom.

// saga

Igår startade vi vår färd mot Bangkok. Vi hade beslutat att åka raka vägen till Bangkok med en resdag på 8-9 timmar istället för att dela upp resan i två delar. Detta för att få en dag i Bangkok. Det visade sig att det var en klar miss att ändra vår ursprungliga plan. Resan tog inte 8 timmar utan 11 timmar. Vi hade köpt en färdig resa med en resebyrå som ordnade hela transporten fram till Bangkok. Jag råder alla som åker från Siem Reap till Bangkok att ta en egen taxi till thailändska gränsen och sedan ta en ny taxi från gränsen till Bangkok. Då kan man välja om man vill ta en natt vid thailändska gränsen innan man fortsätter. Gränsövergången är en riktigt ansträngning. Det var ca 33 grader och byråkratin gör att man ska köa i tre olika omgångar och då stå tätt ihop med alla som ska passera samtidigt. Kommer man med egen taxi kommer man inte samtidigt som 100 andra. Passkontrollanterna öppnar inte fler luckor för att flödet av folk ökar. Saga höll på att svimma i värmen men klarade sig nätt och jämnt. Känslan när vi har bokat bussresor över gränsövergångarna har varit att vi turister behandlas som boskap. Arrangören har fått sina pengar och vill bli av med oss så fort som möjligt. Fram till gränsen hade de bland annat såld 5 biljetter för mycket så fem japaner fick sitta på en varsin plaststol i mittgången. Hade det varit vi så hade det blivit ett väldigt liv kan jag säga. Japanerna log och slog sig ner. Resan från gränsen till Bangkok är bland det värsta jag har upplevt. Vi åkte minibuss som körde i 150 kilometer i timmen och mesta tiden låg han i fel körbana och pressade ut mötande trafik. Som tur var det inte bara vår förare som körde på det här sättet utan trafiken fungerar så här. De kör aggressivt och mycket fort. Jag och Elsa satt längst fram bredvid föraren och det fanns inget bilbälte till Elsa. Det var en skräckfärd och jag önskade bara att vi skulle överleva. Jag fick sitta att blunda större delen av tiden för att inte börja kräkas. Det är en fruktansvärd känsla att lika i motsatta körfältet i 150 kilometer i timmen och ha en mötande lastbil mittemot. Elsa grät av rädsla. Jag kunde inte släppa tanken på vad som skulle hända om vi råkat ut för en olycka. Tänkte på att det kunde hända mig och Johannes något och att barnen i så fall skulle få en mycket traumatisk upplevelse eller om någon av oss inte överlevde. Sm tur var kom vi till slut fram och jag uppmanar alla som ska resa den här sträckan att arrangera egen taxi som man kan bestämma lite över själv. Vi träffade andra backpackers framme i Bangkok som upplevt samma sorts resa som oss. Vi hade förbokat ett hotell kvällen innan och tyvärr visade det sig att det inte var det bästa hotellet och helt fel läge i stan. Det var till och med svårt för taxichauffören att hitta hotellet. Det var dessutom flera taxichaufförer som vägrade köra oss. De ville ha en körning som de kunde köra någon på tillbakavägen och eftersom hotellet låg så avsides så ville de inte. Hela mentaliteten i Thailand är en helt annan än i Kambodja och Vietnam. Allt är stressigare. Vi ångrar att vi inte struntade i Bangkok och bara åkte till ett hotell nära flygplatsen. I alla fall var det bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Vi sov på skrutthotellet och sedan checkade vi snabbt ut på morgonen och tog en taxi in till stan. Vi fick lämna våra väskor på en indisk restaurang/guesthouse där vi åt vår frukost. Sedan tog vi en tur på stan och avslutade med en sen lunch på indiska restaurangen. Den indiska personalen var fantastiskt trevliga och hjälpte oss med att ordna med transporten till vårt sista hotell vid flygplatsen. Nu är vi på plats på hotellet och softar inför en tidig flygresa i morgon.

/E

På barnens önskan startade dagen vid poolen. Klockan 13.00 kom vår tuk tuk förare (guide) Lim och hämtade oss för en sista utflykt. Vi åkte ut till den stora sjön Tonle Sap för att titta på The floating village. Det var dammig tur men fantastiskt att se landsorten längs de små vägarna också. Vi tog en båt ut till flytande byn. Det var rätt dyrt men värt pengarna. 45 dollar för 3 vuxna. Vi hade en egen båt till familjen och vår guide Lim följde med på turen så vi kunde bestämma vad vi ville se. Den flytande byn bestod av ca 300 hushåll, skolor, polisstation, tempel och stadshus. Allt detta stod upplåta ca 5-6 meter över marken nu när det var torrperiod. Det var maffigt att gå längs nugaten och tänka på att allt detta ligger under vatten 6 månader per år. Vilgot blev imponerad av de flytande svinstiorna. Sedan hade vi önskat att få besöka en skola så det fick vi göra inne i byn. Det gjorde ett stort intryck och är svårt att beskriva. Skillnaderna är enorma mot hemma så klart och att barnen måste ta båten till skolan större delen av året. På hemvägen stannade Lim för att visa oss risfälten och dess plantor.
Dagens 6 timmarna tur betalade vi Lim 15 dollar för. Eftersom det var sista dag så fick han en del dricks eftersom han guidat och tagit hand om oss i 3 dagar. Vill någon kontakta honom för att få hans service så kan ni maila: limyiv@yahoo.com. Vi rekommenderar honom varmt!!

/E & J