Emelierssels blogg

Tror att regnet jagade mig för jag hade regn nästan konstant i 5 h när jag körde.

Tänk att man kan köra i fem timmar utan en korsning...
Störtskurar var det utan dess like, man blev halvt blind och här behöver man inte ha lyset på på dagarna så vissa bilar bara försvann..
Körde förbi två trafikolyckor där de bärgade fordonen. Här är det ett lastbilsflak som slungats upp i träden.
Molnen var lägre än bergen :)
Tog en matpaus vid en mack och hittade den här!
Kunde bara inte låta bli att köpa den.
53 mil senare kom jag till hotellet och var jag glad att man kunde parkera under tak och bära in väskorna för det vräkte ned.
Stort rum var det och ett stort fönster ut på buskarna där jag såg eldflugorna. Ska googla någon dag hur de kan lysa så...

Åt frukost på hotellet innan jag checkade ut och fastnade åter igen av receptionisten. Han ville bara inte sluta prata. Så undrade han om jag var i Nashville för att titta på Brenda Lee och sa hon såg bra ut när hon var yngre och jag var lik henne. Blev räddad av att telefonen ringde så jag kunde köra iväg.
Mycket att göra idag.
Vägen gick under byggnaden och där inne fanns ett parkeringshus som jag parkerade i.
Gick in i The Country Music Hall of Fame
Det började med denna klassiska gitarren.
De flesta kändisar kände man inte alls igen.
Kände dock igen Elvis, Jerry Lee Lewis och Dolly Parton.
Denna bil köpte Webb Pierce (känt för låten Honky-Tonk) för $20.000... Revolvrar som handtag och en på huven.
Elvis Solid Gold Cadillac
Lee Greenwoods jacka och annat.
Man förstår att det producerades en del bra låtar härifrån.
Nu börjar det likna något, Keith Urbans och än till låtskrivares lapp till Days Go By


De hade en hel långsida av Carrie Underwood denna sommaren men bara en gitarr av Keith!! Hallå!! Jag slår vad om att Carrie inte ens skriver sina låtar själv eller kan spela gitarr *morr*.
Men jag hittade hans stjärna i alla fall :D
Musiccenter som jag parkerade under.
Eftersom Keith brukar spela här på Grand Ole Opry körde jag inom.
Körde sen ned till Murfreesboro.
I vistiorcenter fick jag en broschyr av park ranger som berättade lite om slaget. Köpte en massa saker i shopen och när jag svarade Sweden när han i kassan frågade vart jag kom i från så hörde jag bara ett Oh! från damen bredvid. Kassören frågade om alla från Sverige kunde så bra engelska och så var det en äldre man som sa han hade varit i Stockholm och alla skandinaver kunde engelska.
När jag skulle gå ut träffade jag på park ranger igen som också undrade vart jag kom ifrån. Slutade med att jag fick karta och han visade mig bästa vägen till Gettysburg.
Tänk om alla i Sverige hade varit lika hjälpsamma.
För 150 år sedan luktade det krut och död precis på denna platsen..
Nästan 80 000 man drabbades samman i Murfreesboro i december 1862. Sydstatarna lämnade 2000 sårade och backade. Nordstatarna hade lätt kunnat följa efter och döda ännu fler men general Rosecrans valde att inte avancera längre.
Vackert landskap var det.
Titta vilken fin jordhög, behövde ju inte ens gräva för att få jord från Tennessee :)
Så här ser det ut när man tillbringar många timmar i bilen.

Idag lämnade jag mina vänner och begav mig åter igen iväg ensam över slätterna. Allting här är så grönt.


När jag körde förbi Corinth fick jag se att det varit ett slag här så jag gick körde in till visitorcenter.
Hit kom de skadade sydstatarna från slaget vid Shiloh och flera hem blev sjukhus. Staden som var byggt för ett par tusen människor hade fått ta hand om tusentals soldater vilken ledde till sjukdomar, dåligt vatten som inte ens hästarna ville dricka.
Staden var en viktig strategisk stad i kriget på grund av dess järnväg och floden till Atlanten. Den 3-4 oktober 1862 kom nordstatarna och körde bort sydstatarna. Det krigades på bland annat järnvägen i staden.
Måste ha lite sand från Alabama, fick gräva med en pinne då marken var hård. Satt där under ett träd i regnet och hoppades jag var så långt ned i backen att de som körde förbi inte såg mig :)
Är ungefär som Skåne.
Körde över Tennessee River.
Fanns snäckor här, blev ett par med mig hem.
Mellan skurarna tittade solen fram och gjorde allt det gröna så vackert.
Hade tänkt mig hinna med Murfreesbro men tiden bara rann iväg, var ju därför jag körde mot Nashville nerifrån. Ringde hotellet och frågade när jag senast kunde checka in och det var dygnet runt så jag parkerade direkt inne i Nashville. Stoppade lite mynt i en automat och började vandra.
Inte van vid skyskrapor.
Mysig stad var det. Blinkade blått i varje gathörn som visade att det fanns en kamera så man kände sig liiite tryggare att gå själv på kvällen.
Var riktigt härligt att gå förbi krogarna där det sjöngs countrymusik och blinkande neonljus överallt. Och det fanns massa män i cowboyhatt :)
Hoppas jag fått till bilderna så ni kan känna stämningen.
Skylten lever upp för sitt namn.
Var inne i en skivbutik, nostalgi :) Köpte lite magneter och en cowboyskylt där det står Don't fence me in!
En stor arena.
Den vackra bron med båten där man kan festa har jag för mig.
På väg mot bilen insåg jag att jag parkerad på det mörkaste parkeringen i staden. Mellan och under två broar där kameran inte riktigt kunde se. Dessa kameror har de ju fått sätta upp av en anledning. Låste dörrarna direkt jag kom in i bilen och satte gpsen till hotellet.
Här hade dom givetvis pool och solstolar men det var ju redan kvällen.

Tanken var att jag idag skulle lämna alla härliga människor och på egen hand köra till Shiloh men David erbjöd en natt till i deras hem så kunde vi allesammans åka till slagfältet.
Så blev det, alla sex fick plats i den stora vanen och David körde österut.
Den 6 april 1862 lyckades sydstatarna överraska nordstatarna med ett tidigt anfall. Anfallet var lyckat då nordsidan var yrvakna och satt i princip med kaffekoppen i handen när dom dog.
Under dagen hämtade sig nordstatarna något. En damm på området kallades Bloody Pond för att de sårade soldaterna och hästar gick dit för att dricka så vattnet blev rött av allt blod.
Nordstatarna organiserade om sig och fick förstärkningar på natten. Nästa morgon när sydstatarna skulle anfalla igen möttes de av artillerield som blev en av de värsta under kriget.
Nordstatarna lyckades till slut vinna efter flera motangrepp. I slaget deltog sammanlagt cirka 110 000 soldater varav 23 746 rapporterades som döda, sårade eller saknade efter slaget.
Här är vi i den gamla kyrkan som gav slaget sitt namn Shiloh. Jag försöker läsa lite ur bibeln eller vad det är men lyckas inte bli troende nu heller.
Tennessee River.
På dessa kullar levde indianerna för 800 år sedan.
Var en märklig känsla att gå runt på slagfältet där så många en gång hade dött. Kunde bara föreställa mig skriken och lukten av blod och krut...
Jag har fått lära mig mer historia av Amerika än vad flera amerikanare kan.

På väg hem blev det stopp på Pizza Hut. Blev lite sugen på kycklingpasta men David sa att är vi nu på en pizzarestaurang ska jag minsann ha pizza! Haha, bara till att lyda :) Var jättegott! Smög sen och betalade men det gick inte utan fick kontanter av de två familjerna istället. De skämmer bort mig alldeles :)
På väg hem var vi lite trötta och hjärnan hade ännu svårare att prata svenska kontra engelska hela tiden, roligt hade vi så tårarna rann.

Började med en lyxfrukost, är man inte bortskämd med.
David tyckte jag skulle kolla in hans gevär.
Och så tyckte han jag skulle ha en hatt och försökte simulera träd med vapenfodralet.
Sen begav vi oss i min Fååd till Graceland. Här har vi ätit glass.
Står i kön för att ta bussen till Elvis hem
Här bodde han.
Fint var det.
Ovanvåningen förbli privat så ingen fick gå upp där.


Elvis var väldigt generös och gav bort pengar till de som verkligen behövde det.
Finns fortfarande hästar på gården.
Vidare tillbaka till olika museum om Elvis.
Här är hans flygplan
Sen körde vi till Mississippi River.
Passade på att ta fotosession på varandra med våra kameror. Här står Sara till vänster och jag till höger och flyger lite.
Ovanligt att inte behöva sätta kameran på 10 sekunder utan har någon som kan ta bra bilder på en.
Så klart passades på att ta hoppbild.
De hade stängt av en gata inne i Memphis och det blev en mysig atmosfär.
Skulle ta kort på något där borta och så råkade bara polisen stå i vägen. Memphis ska visst vara ett otrevligt ställe i fel kvarter men ikväll var det massa poliser att titta på.
Hästar överallt. Vissa var i fin form medan andra var lite magra och på en så var flankerna uppdragna :/
En basebollarena sköt fyrverkerier.
Hoppas de har bomull i öronen på hästarna.
Gick inom ett hotell som var riktigt lyxigt...
Avslutade den trevliga dagen på Ihop och jag fick fortfarande inte betala för maten för familjen Kinning, tack!

Idag lämnade jag hettan i Little Rock och körde mot Memphis. Skulle hälsa på några vänner som var på semester hos ett par amerikanare.
Körde förbi Remingtons ammunitionstillverkning.

Vägarbeten i vanlig ordning, här står jag still mellan fyra lastbilar, kände mig liten så till och med Fååden drog in backspeglarna för att göra sig mindre...
Trodde jag skulle till Tennessee men de bodde precis under gränsen så jag kom in i Mississippi!
Kom till den mycket trevliga familjen Loyd och träffade bästaste familjen Kinning igen :) Tänk att kunna träffas i USA!
David var intresserad av Civil War och hade mycket att berätta, försökte hänga med så gott jag kunde i southerndialekten.
Här åt vi på ett riktigt amerikanskt ställe.
Traditionen är att slänga skalen från nötterna på golvet, det bar mig emot då jag tänkte på den stackaren som måste städa upp men David fick servitrisen att bevisa att man gör visst så här. Hällde ut lite fint på samma ställe i alla fall.
Blev en god köttbit och magen fick en chock av så mycket god mat.
Trevligt hade vi och bra musik i högtalarna.
Belinda och David tyckte att vi skulle fira min födelsedag just idag. Bara 5 veckor försent men det var något särskilt med födelsedagar på denna restaurangen. En upplysningen till servitrisen och så blev det liv i lådan. Servitriserna kom på rad och tjoade och med sig hade de en bock med sadel på som jag vant svingade över benet. Mycket roligare än i Sverige. Sa att nästa gång fick de ta in en riktigt häst :)
David och Belinda var så snälla och erbjöd mig soffan så jag slapp betala hotell. Blev att Sara och jag delade säng, tack :)

Bokade två nätter på detta hotellet så jag skulle hinna ta en paus och bada för första gången i en utomhuspool. Men det sprack direkt för poolen var tom. Solade ändå från halv fyra till fem i 35 graders värme.
Ringde till net10 för att aktivera pinkoden så jag kan få internet, tog en evighet. I slutet av samtalet tyckte jag mig se något svart krypa över golvet under acn. Great! Lyste under acn men såg inte bakom, får hoppas den stannar där.
Körde för att handla mat och bilens temperatur var på 47 grader på parkeringen, puh!
Detta kostade 70 kr sammanlagt.
Tjejen i receptionen älskade tydligen också min accent, får höra det ofta. Jaja, huvudsaken är att de förstår mig.
Det är varmt och fuktigt och klockan nio på kvällen var det fortfarande 33 grader.
Säger som Walter: Take a shower in mondag, friday still not dry!


De varnade även för thunderstorms på kvällen men det kom inget :)

Körde söderut och här var det åter igen tull.
Var inom ett krigsmuseum.
Tydligen så överlevde denna personen skottet i huvet!
Här fanns det en ubåt som jag givetvis ville kolla i.
Här åkte missilerna ut.
Jag är rätt liten men dörrarna var mindre :)
Gäller att inte ha klaustrofobi när man ska sova längst ned.
Kom upp några ungar från golvet så kan dom så kan minsann jag också komma ned där.
Trångt var det, kan inte vara stora bjässar som jobbade här nere..
Var bara till att fortsätta mot Fort Smith.
Bara jag som tänker på filmen Signs med Mel Gibson? Har dock inte sett några ufon än som kommit ifrån majsfälten, å andra sidan har jag inte velat stanna och vänta heller!
Var inte så svårt att fickparkera denna lilla krabaten, satt som en smäck på första försöket.
Gick först in i Fort Smith Museum Of History. Här är en skoputsarbänk.
Gick sen ut till fortet.
År 1872 reste svenske Henry Feigel i Cherokee Nation och blev mördad av två natives för hans kläder och 25 cent. Det tog 13 år innan de fångades och fick en rättegång. De hängdes år 1885.
1861 övergav US. Army Fort Smith till sydstatarna men två år senare tog nordstatarna över det resten av inbördeskriget. 1872-1896 var fortet domstol och fängelse.
Detta magasin byggdes redan 1838.
Här förvarades mat och tillbehör till 200 soldater i sex månader!
1846 byggde soldaterna denna 30 meter höga flaggstång som en fartygsmast så den kunde synas på långt håll.
Sen var det bara till att fortsätta österut, denna gången stod gps:en på 234 km till nästa sväng!
Nu har jag kommit till fel land.
Körde inom donken för att få i mig lite mat och fick se två poliser också tog sig en rast. Så när dom åt tog jag kort på deras fina bilar :)
Ännu en liten stad nästan som mitt efternamn.
Little Rock är inte så litet som det heter.
Gäller pricka rätt väg!

Lämnade Dodge City och körde norrut d.v.s lite ur kurs.
Skulle till Fort Larned
Fortet byggdes 1860 för försvar mot indianerna och skyddade Santa Fe Trail.
Här är sjukstugan. Stod vid en säng och tittade ut när jag såg kyrkogården, verkligen uppmuntrande när man låg skadad här.
Dessa byggnader byggdes 1868.
Fortet skyddade även de som byggde järnvägen. 1878, sex år efter järnvägen var klar genom Kansas övergavs fortet förutom ett par som skyddade själva byggnaderna.
1884 såldes fortet till privata ägo och blev en ranch. Var privat i 80 år tills det blev National Historic Site år 1964.
Kul när man kände igen alla saker i från reenactment man gör hemma.
Bara älskar dessa verandor.
Här bodde löjtnant.
Ville inte lämna dessa vackra byggnader trots det var 35 grader varmt.
En fin målning.
En stad som liknade mitt efternamn :)
Åter igen byggnadsarbete. Här får man lydigt följa the pilot car.
Kör igenom ännu en mysig stad.
Blåste väldigt mycket så jag var lite imponerad när jag fick se detta ekipaget. Kör en bit av ett vindkraftverk i sidvind :)
Tullavgift igen! Hur många som helst. Kostade 1-2 dollar varje gång.
Vackert landskap, påminde om Skåne.
Här är min nya lilla bil, inte van att köra bilar som man kan lägga armen på taket :) Var tvungen att stanna för att hitta lite jord för delstaten Kansas.
I Tåjååtan hade jag föresten kört 465 svenska mil, inte lika mycket som i Mustangen med andra ord. Men det kommer bli mycket mer i den här om jag nu ska ta mig till Pennsylvania :)

Började bli lite knäckt av allt körande. I Larned stod det 104 km till nästa sväng. När jag svängt stod det 130 km tills jag skulle svänga österut. Och när jag äntligen svängt österut mot Tulsa stod det 134 km tills jag skulle svänga av den motorvägen. Puh!
Tur de har bra countrykanaler!


Massa vägarbeten inne i Tulsa också.

Lämnade Colorado och körde in i Kansas.
I de små byarna är vartannat hus övergivet.
Så här kan man ju också bygga staket..
Började bli liiite tråkigt när det var rätt fram och platt väldigt länge.
Och så var det vägarbeten i vanlig ordning..
Lång lastbil.
En industri som byggde en massa vindkraftverk, var hundratals vingar eller vad det heter..
Stackars kossor, ingen skugga i den stekheta solen och väldigt lite utrymme :(
Kom till den mysiga staden Dodge City i Kansas (den 12:e delstaten). Oväder på ingång.
I Dodge City kom soldater för att skydda Santa Fe Trail, järnvägsarbetare och män som jagade bufflar. Det var en laglös stad i början av 1870-talet och alkohol, spel och kvinnor var många anledningar till vapenstrider. Det var här Wyatt Earp försökte skapa lag och ordning.


Började packa in väskorna i motellrummet när regnet kom. Sen kom åskan som jag aldrig varit med om! Det var inget muller utan öronbedövande knallar!
Såg när blixten slog ned 100 meter ifrån mig så det började ryka från elstolpen. Puh!
Varnade även för hagel stora som basebollar men tack och lov kom det aldrig.
Ni kan ju gissa vart jag befinner mig på kartan, hur lyckas jag? :)