Greklands blogg

på motorvägen på vår väg österut på Kreta.
Ja, det stämmer. Fyra män syns i vänsterfilen. Tack och lov ska jag väl säga att de syns!
En har en röd flagga som han viftar med för att påkalla uppmärksamhet hos bilisterna.
Det vita snöret är deras verktyg till att måla upp linjer på den nyasfalterade motorvägen.

Det är så annorlunda i Grekland mot i Sverige.
Arbetskläder - ha! I Grekland får man använda sina egna. Ingen reflexväst eller dylikt som synliggör de fyra männen på vägbanan.

Varningsskyltar - icke! Den röda flaggan är allt. Finns heller inga koner uppställda.

Hastighetsbegränsning - jovisst, just där var det 40 som på så många andra ställen. Vilken hastighet tror ni de håller? Det dubbla ungefär.

Vi styr vidare på vår resa mot östra Kreta och ser mycket på vår väg. När motorvägen tar slut måste vi göra en och annan omkörning.
Jag skrikande - "Men tryck gasen i botten då så att du kommer om"!
Hasse lugnt bredvid mig - "Den har varit i botten länge"

Inte mycket händer i motorn på vår lilla Chevrolet Matiz men OM kommer vi och fram kommer vi till vår grek i Xerokambos. Vi kör till Villa Petrino där vi bokat rum enbart för att upptäcka att de slarvat bort vår bokning och inget ledigt rum finns.

Ersätts istället med en lägenhet vid Faros för billigare slant. Helt ok!

Vi anländer med bussen från långtidsparkeringen och kliver som vanligt av vid terminal 5, utrikes.
Letar på avgående flighter men kan inte på något vis hitta vår flight!

Vi blir mycket förvirrade och sliter upp våra papper med bokningen.
Har vi tagit fel på dag?

När vi läser på vår bokning förstår vi. Vi flyger med Norwegian till Chania på Kreta denna gång och de håller ju till i terminal 2.
Tack och lov!

Jag tycker att min engelska är hyfsat bra eftersom jag dagligen pratar engelska genom mitt arbete.
Hur som helst så skrev jag i ett mail och bad om "road description" till en grek som jag ska besöka nästa vecka på Kreta.
Svaret jag fick var:
- Road is ok. See you!
Jag var mest inne på att få en vägbeskrivning för att hitta dit. Om jag hittar vete tusan men jag vet att det inte är gropar i vägen för den är i gott skick!
Min engelska däremot behöver det kanske slipas lite mer på.

Äntligen har SVT köpt in avsnitt med härliga Bruce Parry. Denne underbara man som gjorde programmen "Den främmande jägaren" som SVT sände för tre år sedan. Han var då världen runt på sina enmansexpeditioner och levde tillsammans med olika folkslag världen över under en tid och gjorde spännande filmer om det.

Nu är han alltså tillbaka. Hur programmen kommer vara vet jag inte än. Det börjar om 10 min!
Sändningstid är fredagar 18.00 SVT2, alltså inte den bästa. Hinner ju ens ej hem från jobbet och jag har då inget SVT play eller vad det heter.

Läs mer om programmet här
http://svt.se/2.112537/bruce_parry_i_amazonas?lid=is_search527895&lpos=indexSite...

SVT kallar det brittisk dokumentärserie.
Ikväll sänds första av sex delar.

Skiathos är känd för sina fina sandstränder. Den mest kända är Koukounaries som ligger längst bort på ön. Det är lätt att åka buss till stränderna. Från Skiathos stad är hållplatserna numrerade från 1 och upp till 26 där Koukounaries ligger.
Så här ser stranden ut från håll.
Vi som har motorcykel ger oss vidare runt ön och stannar till vid Mandraki.
På tillbakavägen mot Skiathos stad har jag fotat denna strand som heter Troulos.
Vi stannar till vid Mitikas.
Där är det lugnt och ingen trängsel. Den här bilden är tagen bort mot Megali Ammos där bla Apollos charterresenärer lätt hamnar.
Skiathos stad är mysig på kvällstid. Mediterraneo restaurant har dessa mysiga kuddar utslängda i trappan. Hög mysfaktor!
Ännu mera kuddar.
Vid hamnpromenaden bort mot flygplatsen ligger en restaurang som har stora glaskupor med ljusslingor i. Underbart vackra!
Vi fortsätter vårt sökande efter stränder och tar oss till Gournes.
Strax bredvid kan man gå ner till Agistros
Dessa stränder ligger bortanför busslinjen och är därför inte fullknökade med människor.
Vid Megalos Aselinos ser vi dessa fina carportar
Fin utsikt kan man få uppe vid Panorama pizza.
Ska man äta pizza där på kvällen bör man boka bord och taxi till hemresan. Vi åt lunch där och då var det inte alls välbesökt.

Ett vackert hus invid flygplatsen.
När hemresedagen infinner sig har det mulnat på och det åskar och blixtrar.
Tur att vi ska åka hem. Samtidigt lider jag med de resenärer som precis kommit ner och möts av ovädret.
Vad tyckte vi då om Skiathos?
Jo, stränderna må vara av fin sand men vattnet är klarare på Skopelos och Alonnisos.
Höjdpunkten med Skiathos är restaurang Bonaparte på Evangelistra street inne i Skiathos stad. Det är ett par från Varberg som drivit restaurangen i 12 år och de serverar den bästa maten på ön. Gå dit!

Det är dags att lämna Skopelos mot Skiathos.

Vi har förbokat boende på Skiathos där vi bestämt att tillbringa de sista fem nätterna på vår resa.
Nu uppstår det lite problem.
Båten, Speed Cat, som vi tänkt ta ligger inne för service och avgår inte kl 12.00 som planerat.
Vi blir hänvisade till Hellenic Seaways och deras stora färja Skiathos Express.
Jag åker gärna med större färjor än instängd på de små snabba båtarna men upptäcker att avgångstiderna inte var så lysande.
Vi har att välja på att åka tidig morgon 6.30 eller sen kväll 20.00.
Vi väljer den tidiga morgonbåten.
Jag ringer till Leni på Blue Horizon på Skiathos och meddelar vår tidiga ankomst. Tyvärr kan hon inte ge oss rummet tidigare då det är bokat och inte heller kan hon skicka någon att hämta oss.

Vi får skjuts ner till hamnen av vår Gianni på Thea Home. Vi tackar för oss och lovar att komma tillbaka. Ett löfte som inte alls kommer att vara svårt att hålla.

På färjan ser vi Skopelos stad i sin morgonskrud. Jag minns min morgon då jag vaknat och sett soluppgången. Fram med kameran och fota den vackra vyn.
Trots den tidiga timmen är det varmt och vi njuter ute på däck. Måsarna följer färjan.
Skiathos stad är också vacker i sin morgonskrud.
Vi tar våra rullväskor och börjar traska längs gatan Papadiamantis som i vanliga fall rymmer ett myller av människor. Denna tidiga timme är det alldeles lugnt.
Vi vandrar förbi utomhusbiografen som bla visar filmen Mamma Mia, såklart.
Det dröjer inte länge förrän vi når Blue Horison där vi lämnar våra väskor.
Nu vill vi ha frukost! Vi sitter länge och äter och går sedan till uthyraren för att ordna med motorcykel.
Killen vi hyr av är en riktig pratkvarn. Jag frågar honom om den nya hjälmlagen dvs jag har märkt att fler greker numer använder hjälm än tidigare.
Jo, jag har rätt, säger han. Den nya hjälmlagen innebär böter på hela 360€ om polisen kommer på dig med att inte använda hjälmen. Vidare förklarar han att om man betalar inom 10 dagar så rabatteras böterna till enbart hälften att betala.
Hjälmlagen efterföljs av fler och fler berättar han eftersom det svider hårt i plånboken.
Inne i staden och på den sk Ring road ser polisen helt mellan fingrarna och bötlägger ingen.

Vi tar motorcykeln och åker till Xanemo. Stranden ligger alldeles vid flygplatsen och planen startar och landar alldeles ovanför oss. Häftigt!
Vi åker till Vronolimnos för att äta lunch. Stranden är knökfull med folk och solsängar står på rad och det är jättetrångt. Hög musik strömmar ut ur högtalare. Skiathos är en helt annan typ av ö än Skopelos. Lockar lite yngre folk med party i blicken.

Salladen Porto paradiso som vi äter är så dyr att vi väljer att dela på en portion.
Salladen är mycket god, inte tal om annat.
Den består av gravad lax och kapris förutom sallad, gurka och tomat. På toppen en jättegod senapsdressing.

Tillbaka till hotellet för att installera oss på rummet.
Vårt rum är ett eget på toppen av husen med utsikt åt alla håll. Högt upp med utsikt över hela Skiathos stad.
Jag får för mig att göra en Henna-kur. Värmer vatten och kletar in hela håret. På med en plasthätta och sen sitter jag så på altanen i två timmar med en bok och njuter. När det är dags att skölja ur det så finns inget varmvatten. Hasse för springa ner och fråga.
Jodå, vi ska vatten strax.
Inget varmvatten efter ytterligare en halvtimme.
Det kommer till slut och jag är glad att jag använder min Henna med naturliga örter och inga kemikalier som svider och är farligt. När det nu tog sådan tid.

Vi har nu bara två dagar kvar innan vi ska lämna Skopelos. Vi är inne på vår tredje och sista vecka.
Vår vistelse här har bara varit positiv. Vi gillar ön med dess stränder och människorna som bebor den.

En sista vända bort till Agios Gioannis och den underbara stranden igen får det bli innan vi lämnar ön.

Vi tar en tur upp till Glossa och Loutraki igen. Vi har bestämt att stanna till nere i byn och äta lunch. Vi finner en restaurang som ligger alldeles invid vattnet, så nära att vågorna faktiskt sköljer in. Den heter restaurang Flisvos.

Jag hinner inte mer än sätta mig ner vid bordet då jag ser en katt komma strosande. Först då blir jag medveten om att jag knappt sett en tiggande katt på ön. Jag gillar inte katter och särskilt inte tiggande sådana som jamar och nästan hoppar upp i knäet på en.
Döm om min förvåning när jag ser att den här katten enbart lägger sig ner och somnar gott. Den tittar bara upp på mig när jag börjar låta med kameran så jag tar en bild.
Lite grann tycker jag nog kanske om katter nu…..

Vi strosar runt nere i Loutraki en god stund. Här en gränd ner mot vattnet.

På vägen tillbaka stannar vi för att tanka. Jag vill sträcka på benen och ser att precis vid macken finns ett mysigt fik med underbar utsikt.

Vid vår favoritstrand vid Panormos kommer den här söta fiskebåten förbi. Jag gillar den med sina skarpa färger. Konstigt att jag tittade upp och såg den….jag är nämligen mitt inne i den spännande upplösningen i Robert Ludlums bok Sigma-gruppen. Läsvärd bok.

När vi på vår sista kväll ska gå ner genom Skopelos stad för att äta middag ser vi detta i nästan varje gränd. Man ska laga hålorna i marken och har lyft fram plastsäckar med sten och murbruk. Arbetet utförs förstås på den svalare delen av dygnet.

Innan dess har vi från vår balkong upplevt ytterligare bilåkande försäljare med både krukor och möbler på taket. Det är ju värre än Hemglassbilen.
http://www.reseguiden.se/forum/filmer/kruk-och-stolmannen-2295

Dag 14 på Skopelos

Vi har nu varit ute i två veckor och funnit oss riktigt tillrätta på Skopelos.
Vi åker till våra favoritstränder bortanför Panormos. På bilden nedan ses en av de mysiga strandremsorna med ett typiskt Skopeloshus i bakgrunden.
Husen på Skopelos har tegeltak även på utskjutande balkonger som dessutom har en utsmyckande tegelhörnsten i var hörn.
Vi njuter av diskussioner om hur vårt bröllop ska bli. Var, när och hur?
Är det möjligt att genomföra i Grekland?
Det är trivsamma frågor och vi lägger böckerna åt sidan alltmer för dessa diskussioner.

Tillbaka på Thea Home har vi fått nybäddat med matchande lakan.
Åh, vad vi trivs i det här rummet. Skön säng med tjock bäddmadrass. Man tror man drömmer!
Från vår balkong ser vi (och hör) melonmannen. Dvs en man åker i bil, ropar ut i megafon att han har varor till salu. I det här fallet meloner. Det här är vanligt i Grekland.
Meloner är ju tungt att bära så affärerna verkar gå bra.

http://www.reseguiden.se/forum/filmer/melonmannen-2255

Dag 8 Skopelos

Vi vaknar utsövda mycket tidigt. Utsikten från vårt rum är bedårande och jag tar ett foto i motljus över Skopelos stad. Bilden blir inte speciellt bra men jag gillar den.

Vi ordnade med motorcykel kvällen innan och beger oss ut ön lika ivriga som alltid när vi nått en ny ö. Jag har ju varit här förut men jag är ivrig att återse och att få visa Hans allt det fina med Skopelos. Det är en av mina favoritöar och ni kommer att förstå när ni ser bilder härifrån.

Vid stranden Kastani spelades strandscenerna in till filmen Mamma Mia.

Vattnet är så blått! I förgrunden syns stranden Kastani igen och sedan fortsätter stranden Milia som är jättefin. Här är vattnet mycket klart och blått.

Vi åker vidare över ön ända upp till byn Glossa. Jag är nyfiken på det lilla klostret på toppen som heter Agios Gioannis som även det finns med i filmen Mamma Mia. Där flickan gifte sig ni vet.
Här ser ni byn Glossa.

Framme vid Agios Gioannis finns en strand. Det är egentligen två strandremsor och där är jättefint. Vi stannar länge och hör hur planen lyfter och landar vid Skiathos som inte alls ligger långt bort.

Jag gillar blänket i vattnet.

Klostret ligger så vackert på toppen!

Jag är lite knäpp men jag räknar alltid trappsteg. Det visade sig vara precis 200 trappsteg upp till klostret. Väl uppe ser man att inga filmscener vid klostret är inspelade här. Det ser inte alls ut som i filmen. Alla filmscener från Villa Donna (hotellet i filmen) är inspelade i studio. En hel grekisk by byggdes upp till filmen och det är mycket bra gjort, tycker jag.

Nedanför Glossa ligger Loutraki. En liten by där båtarna lägger till. Här har precis en Vodafone båt kommit in. Där är riktigt fint med en strand och småbåtshamn och mysiga restauranger.

Dagens tur blev lång. Det känns i rumpan när man sitter på hojen för mycket.
Vi vänder åter mot Skopelos stad och stannar till vid Hovolo. En strand som är mycket fin.

Vi har, förutom de mumsiga lunchmackor som vår värdinna från Thea Home gett oss, stannat för lunch uppe i Glossa. Vi har stannat till på så många ställen nu och tiden dragit iväg.
Efter inköp av nya jordgubbar (mums) så är vi så hungriga när vi kommer ner till byn att vi tar sikte mot ett ställe som serverar gyros så att vi får mat fort, fort.
Så skrattar vi åt varann lite. Åt att vi är så ivriga trots att vi ska stanna här 10 nätter!
Somnar gott och känner att vi är på rätt ö!
Skopelos är underbar!

Dag 13 på Skopelos

Dagen efter Hans frieri till mig vaknar jag upp strax före soluppgången. Så tidigt brukar jag aldrig vakna. Känner mig dessutom utvilad och kliver upp.
När jag öppnar vår balkongdörr upptäcker jag solen som precis håller på att gå upp.
Fram med kameran.

Vi går ner till vår husfru som ordnat frukosten.
Hon frågar hur vi mår och vi replikerar direkt att IDAG är vi mycket lyckliga.
-”Åh”, säger hon. ”För att jag kommit ihåg att köpa yoghurt till er idag”, säger hon stolt. ”Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag glömde det igår”,säger hon vidare.
Jag ler mot henne och berättar om Hans frieri föregående kväll och tillägger sedan att ”man kan bli mycket lycklig av yoghurt också”.
Så skrattar vi allihop och hon kramas och lyckönskar. Hon säger att hon skäms över sin yoghurt-fråga men jag bedyrar att ”hon kunde ju inte veta”.

Så beger vi oss iväg på Skopelos vägar igen. Lite krokigt är det på sina ställen. Skyltar finns och jag undrar åt vilket håll det svänger egentligen???

Vi har bestämt oss för att ta oss till stranden Ekatopenintari. Den stranden ligger bortanför Hovolo och innebär en hel del klättring. Vad vi inte förstått är att det också innebär lite vadande med packning i strandkanten. Djupt dessutom!

Vi parkerar vid Elios och vandrar över Hovolo. Framme vid berget tvekar vi lite men litar på våra Teva-sandalers bra grepp och börjar vår klättring. Med parosoll och våra väskor!
Väl upp är utsikten bedårande och vi börjar vår vandring nu på högre höjd och med vattnet nedanför och en mycket smal stig. Läskigt!

Sen ska vi ta oss ner på nästa strand. Vi blickar framåt och ser flera strandremsor och flera uddar som ska passeras och vi blir lite tveksamma vilken strand som heter Ekatopenintari.
Jag måste stanna och ta en bild innan jag klättrar ner för blänket i vattnet är så vackert så där 7 meter från ovan.
Ner kommer man ju alltid. På ett eller annat sätt, eller hur?
Det går bra för oss att ta oss ner. Inga skrapsår.
Vi måste nu vada i flera etapper och vi lyfter våra väskor högt och är lite rädda för att plurra med tanke på kameran och våra plånböcker.
Även vadandet går bra.
Nu stannar vi upp och vänder oss om. Till vänster kan ni se var vi klättrade ner och sen har vi vadat runt området som på bilden ligger i skugga.
Vackert är det!
Vi är dessutom ensamma.
Nu väntar en ny udde att ta sig runt.
Vi märker att det inte går att klättra upp och ner via udden. Där är alldeles för brant.
Vi måste välja en väg mot skogen och ta hjälp av trädens rötter att hålla oss i.
Nu börjar jag bli nervös och säger till Hans. ”Vi ska ju ta oss tillbaka också” och han medger att han känner samma oro. Det är lös sand där vi klättrar och vi ramlar båda två, flera gånger om.
Inne i skogen är det lite snårigt men när vi kikar fram ser vi stranden.
Titta!
Det är en riktig paradisstrand och där är vi alldeles ensamma!
Vi vänder oss återigen om och tar ett foto.
Nu ser ni vilken skog vi klättrat upp och igenom i för att nå hit.
Det blir verkligen min strandfavorit.
Enbart mina fotavtryck finns i strandkanten när jag vandrat upp lite för att ta bilden.

Vi har det gott på stranden länge. Vi njuter av matsäcken och lugn och ro tills det kommer dagseglare som lägger sig på redden utanför vår strand och badar. Nu förstår vi att detta är fantastiska ställen att ta sig till vattenvägen!. Snart nog är det ganska många båtar utanför stranden och en del simmar in till stranden och tillbaka till båten.
I mitt huvud börjar tankar komma upp att be någon om lift tillbaka till Elios så att vi slipper klättringen men jag slår det ur hågen. Vad är det för mesande!
Har vi tagit oss hit ska vi väl ta oss tillbaka.
Oron över det vill inte riktigt försvinna så vi tar oss tillbaka tidigare än beräknat enbart för att stilla oron.
Tur är väl det för nu har vattnet stigit. Vi vadar och nu når vattnet till midjan på sina ställen!

På sista berget strax före Hovolo ser det ut så här!
Då kämpar jag inte längre. Jag noterar att inga strandgäster finns nedanför berget och kastar sedan väska och parasoll! Jag tänker inte bära på en enda grej när jag ska hasa mig ner här!

Sen kan vi pusta ut! Även om vi blev lite oroliga så blev det en bra dag.

Vi bestämmer oss för att ta en annan väg tillbaka till Skopelos stad.
Vi åker över ön på en lite mindre trafikerad väg. Den är asfalterad och bra.
Vi åker genom lummiga passager och jag njuter.
Så händer nåt som får mig att skrika för full hals!
Jag fäster blicken neråt höger sida i precis samma ögonblick som vi kör förbi en stor orm som ligger i vägkanten. Jag skriker okontrollerat för full hals samtidigt som jag drar upp min högerfot så att vi nästan välter med motorcykeln.
”Vad är det?”, säger Hasse.
”En orm”, skriker jag tillbaka. ”Stanna!”
Varför jag säger ”Stanna” är för mig oförklarligt då jag ju i min rädsla borde vilja komma bort från stället fortast möjligt. Jag förstår att jag skrikit ”Stanna” just för att Hasse INTE sett ormen och han kommer inte att tro mig om han inte SER den!
Jag måste visa honom.
Sakta drar vi oss lite tillbaka och jag måste zooma fullt för att få en bild av ormen som just bestämt sig för att ta sig över vägen.
Som ni ser tar den upp halva vägbana så den VAR STOR!
Dessutom blev den lite skrämd när vi kom förbi den eftersom den låg trängd mot cementkanten vid vägen just där.

Fy tusan!! Jag som inbillat mig att det inte fanns ormar i Grekland!

Nu är jag så rädd så att jag inte vill sätta ner fötterna någonstans!
Vi åker vidare raka vägen till Skopelos stad. Vi stannar bara till lite vid Agios Konstantinos beach

På kvällen sitter vi länge med vårt värdpar + sonen i familjen och pratar.
Vi diskuterar giftiga ormar och jag får veta att den stora svarta inte är den giftigaste utan att de mindre arterna kan vara mer giftiga. Man bör ta sig till läkare fortast kvickt om man blir biten!
Jag får veta att det inte är någon fara vid stränderna. Där brukar inte finnas någon orm.
Jag berättar om dagens klättring i skogen och att jag absolut inte kommer vandra i skogen något mer.
Fast, det är ju som hemma och överallt annars. Oftast är ju ormarna mer rädda för oss människor än tvärtom.
Tyvärr råkar jag (som är så himla rädd) ofta på dem. Konstigt!

Husfrun berättar för maken om morgonens roliga händelse med yoghurtfrågan. Hon skäms återigen och ber mig att inte berätta det för mina vänner. Händelsen är ju rolig, tycker jag.
Vi skrattar gott åt den!
Vårt värdpar berättar att deras hotel är lite av ett ”lucky hotel”. Många av gästerna har berättat och frierier eller graviditeter efter att besökt deras hotel. Jag skrattar och säger att det senare dvs graviditeter får vi verkligen hoppas på att den inte gäller oss.

Vidare pratar vi om Sverige och vår husvärd är mycket intresserad när vi berättar om vår bergvärme och hur det fungerar. Efter många trevliga diskussioner och flera Ouzu senare går vi och lägger oss. Aldrig förr har vi bott på något så trevligt ställe som på Thea Home på Skopelos.