Onsdag 26 Juni 2013 - Mexican Hat
Resealbum: Västra USA
Hej, denna gang sitter jag vid hotellets dator och de anvander ju inte varat alfabets 3 sista bokstaver sa texten kommer se lite rolig ut.
Uppe med tuppen idag kl 5 for att resa vidare och hinna fram till en guidad tur jag hittade pa internet. Resan tog 3 timmar och jag passerade bland annat painted dessert som var en udda syn nar bergen skiftar i olika farger. Jag hann fram i tid som tur var till nationalparken Navajo National Monument dar det finns kvarlamningar efter klippbyggnader fran 1300-talet da indianer bodde i djupa dalar eller kanjoner som det aven kallas. Parken drivs nu utav navajoindianerna som ar USAs storsta indianstam. Vi blev en grupp pa 8 personer plus guiden Paul som sjalv tillhor navajoslaktet. Vandringen var pa 7 km totalt och gick ca 400 m ner i en kanjon tills vi var framme vid klippbyggnaderna langt nere i dalen. Byggnaderna utgjordes av sma hus byggda av sten och var mkt valbehallna. Markligt stalle att bygga sin hus pa kan man tycka men det hade sina anledningar enligt guiden. Sedan var det bara att vandra samma vag tillbaka uppfor hundratals slingriga trappsteg och stigar i dalen.
Sedan bar det vidare mot en hojdpunkt jag sett fram mot namligen Monument Valley. Nar man kom langs med vagen och plotsligt sag dessa enorma stemonument ar det omojligt att inte bli hanford. Denna park drivs av samma indianstam Navajoindianerna och de gor ett mkt bra jobb for det kryllade av turister pa plats. Jag nojde mig med att ta nagra kort och sta och gapa ett tag pa avstand for jag skulle senare aka runt i ett annat omrade dar man kom narmre stenstoderna. Sa jag sa hejda till Arizona och gav mig vidare in i Utah.
Det fanns lite tid over sa jag hittade Gooseneck State Park i min underbara kartbok. Det ar jag glad over for detta var ett litet omrade som kan liknas vid ett mini grand canyon men med mkt slingrigare vattenstigar. Fran kanten sag man ca 300 m rakt ner i den lilla an San Juan.
Till sist akte jag till ett omrade och en vag som vackert kallas Valley Of The Gods. Detta var en 30 km lang grusvag dar man kom lite narmre stenstoderna an i Monument Valley. Farden gick mkt langsamt da vagen var smal och smahalig mest hela tiden. Men vyerna var fina mkt tack vare en analkande solnedgang som gjorde stenstoderna an mer vackra och rodbruna.
Ikvall bor jag i en liten by kallad Mexican Hat som ar dopt efter ett stenmonument som liknar, ni gissar det nog, en mexikansk hatt eller sombrero om man sa vill. Omradets natur ar verkligen jattevacker har runt omkring.
Uppe med tuppen idag kl 5 for att resa vidare och hinna fram till en guidad tur jag hittade pa internet. Resan tog 3 timmar och jag passerade bland annat painted dessert som var en udda syn nar bergen skiftar i olika farger. Jag hann fram i tid som tur var till nationalparken Navajo National Monument dar det finns kvarlamningar efter klippbyggnader fran 1300-talet da indianer bodde i djupa dalar eller kanjoner som det aven kallas. Parken drivs nu utav navajoindianerna som ar USAs storsta indianstam. Vi blev en grupp pa 8 personer plus guiden Paul som sjalv tillhor navajoslaktet. Vandringen var pa 7 km totalt och gick ca 400 m ner i en kanjon tills vi var framme vid klippbyggnaderna langt nere i dalen. Byggnaderna utgjordes av sma hus byggda av sten och var mkt valbehallna. Markligt stalle att bygga sin hus pa kan man tycka men det hade sina anledningar enligt guiden. Sedan var det bara att vandra samma vag tillbaka uppfor hundratals slingriga trappsteg och stigar i dalen.
Sedan bar det vidare mot en hojdpunkt jag sett fram mot namligen Monument Valley. Nar man kom langs med vagen och plotsligt sag dessa enorma stemonument ar det omojligt att inte bli hanford. Denna park drivs av samma indianstam Navajoindianerna och de gor ett mkt bra jobb for det kryllade av turister pa plats. Jag nojde mig med att ta nagra kort och sta och gapa ett tag pa avstand for jag skulle senare aka runt i ett annat omrade dar man kom narmre stenstoderna. Sa jag sa hejda till Arizona och gav mig vidare in i Utah.
Det fanns lite tid over sa jag hittade Gooseneck State Park i min underbara kartbok. Det ar jag glad over for detta var ett litet omrade som kan liknas vid ett mini grand canyon men med mkt slingrigare vattenstigar. Fran kanten sag man ca 300 m rakt ner i den lilla an San Juan.
Till sist akte jag till ett omrade och en vag som vackert kallas Valley Of The Gods. Detta var en 30 km lang grusvag dar man kom lite narmre stenstoderna an i Monument Valley. Farden gick mkt langsamt da vagen var smal och smahalig mest hela tiden. Men vyerna var fina mkt tack vare en analkande solnedgang som gjorde stenstoderna an mer vackra och rodbruna.
Ikvall bor jag i en liten by kallad Mexican Hat som ar dopt efter ett stenmonument som liknar, ni gissar det nog, en mexikansk hatt eller sombrero om man sa vill. Omradets natur ar verkligen jattevacker har runt omkring.
Tisdag 25 Juni 2013 - Flagstaff
Resealbum: Västra USA
Tidig morgon lämnades Tucson för att bege mig norrut i Arizona. Staden Sedona var målet och efter 4 timmars bilfärd plus ett första depåstopp för att tanka var jag framme. Vägen dit gick via USAs största vägar så kallade interstates som ibland var 6-filiga! Skönt då att trafiken inte var så tät och rutten särskilt svårnavigerad. Efter några minuters resa sa GPSen sväng höger om 200 km! Då kunde man slappna av lite och lyssna in sig på de amerikanska radiokanalerna, det fick bli deras motsvarighet till NRJ.
Området runt sedona är känt för att vara vackert med sina röda berg. Några km innan sedona körde jag över ett krön och bergen som omringade vägarna och som tidigare varit gråa blev helt plötsligt röda och otroligt vackra. Tydligen beror det på högre järnhalt i stenen berättade någon till mig.
Första stoppet i sedona blev Red Rock state park där bergen som förståeligt på namnet är röda. Här hade jag letat upp en känd vandring till berget Cathedral Rock. Hit vallfärdar folk från hela världen för den magnifika utsikten. Vandringen gick uppför branta bergväggar och inte sällan fick man krypa på alla fyra för att ta sig uppåt. Efter ca 30 minuter var jag uppe så högt det gick att vandra utan klätterutrustning och utsikten var magnifik och man förstår att sedonaborna är stolta över sin omgivning. Lustigt nog var det en familj från Borås uppe på toppen samtidigt, världen är liten ibland.
Efter ett välbehövligt restaurangstopp i centrum bar färden vidare till den andra och sista vandringen för dagen nämligen Devils Bridge. Denna vandring var lite svårare att hitta och efter att ha vandrat fel en stund stötte jag på en bror o syster från Indonesien och vi beslöt oss för att testa tillsammans istället och det visade sig gå bättre. Efter 3 km vandring på en röd stenväg och röd sand! kom vi fram till en markering för vandringens startpunkt. Även denna gång gick det brant uppför och det gick åt några flaskor vatten kan jag lova. Efter en kvarts vandring uppför var vi så framme vid djävulens brygga som är en ca 2 m bred och 10 m lång stenbro som skjuter ur från en bergvägg till en stenpåle ca 15 m upp i luften. Lite svårt att förklara i ord men vi var ju tvungna att turas om att gå ut på denna bro allihopa. Svindeln var inte långt borta kan jag säga. Även här var utsikten bra men inte lika fin som vid första vandringen utan här var mer upplevelsen på bron det mäktiga.
Tillbaks till bilarna hade det börjat mörkna och då hade jag en timmes bilresa kvar till övernattningen vid route 66 i flagstaff.
Sedona kan va den vackraste stad jag sett. Insprängd bland röda berg ligger välvårdade hus och byggnader med de mest välskötta vägar och trottoarer jag åkt o gått på. Det här en dag som överträffade alla mina förväntningar, som ändå var höga.
Men jag har ju lite tid kvar over here!;-)
Området runt sedona är känt för att vara vackert med sina röda berg. Några km innan sedona körde jag över ett krön och bergen som omringade vägarna och som tidigare varit gråa blev helt plötsligt röda och otroligt vackra. Tydligen beror det på högre järnhalt i stenen berättade någon till mig.
Första stoppet i sedona blev Red Rock state park där bergen som förståeligt på namnet är röda. Här hade jag letat upp en känd vandring till berget Cathedral Rock. Hit vallfärdar folk från hela världen för den magnifika utsikten. Vandringen gick uppför branta bergväggar och inte sällan fick man krypa på alla fyra för att ta sig uppåt. Efter ca 30 minuter var jag uppe så högt det gick att vandra utan klätterutrustning och utsikten var magnifik och man förstår att sedonaborna är stolta över sin omgivning. Lustigt nog var det en familj från Borås uppe på toppen samtidigt, världen är liten ibland.
Efter ett välbehövligt restaurangstopp i centrum bar färden vidare till den andra och sista vandringen för dagen nämligen Devils Bridge. Denna vandring var lite svårare att hitta och efter att ha vandrat fel en stund stötte jag på en bror o syster från Indonesien och vi beslöt oss för att testa tillsammans istället och det visade sig gå bättre. Efter 3 km vandring på en röd stenväg och röd sand! kom vi fram till en markering för vandringens startpunkt. Även denna gång gick det brant uppför och det gick åt några flaskor vatten kan jag lova. Efter en kvarts vandring uppför var vi så framme vid djävulens brygga som är en ca 2 m bred och 10 m lång stenbro som skjuter ur från en bergvägg till en stenpåle ca 15 m upp i luften. Lite svårt att förklara i ord men vi var ju tvungna att turas om att gå ut på denna bro allihopa. Svindeln var inte långt borta kan jag säga. Även här var utsikten bra men inte lika fin som vid första vandringen utan här var mer upplevelsen på bron det mäktiga.
Tillbaks till bilarna hade det börjat mörkna och då hade jag en timmes bilresa kvar till övernattningen vid route 66 i flagstaff.
Sedona kan va den vackraste stad jag sett. Insprängd bland röda berg ligger välvårdade hus och byggnader med de mest välskötta vägar och trottoarer jag åkt o gått på. Det här en dag som överträffade alla mina förväntningar, som ändå var höga.
Men jag har ju lite tid kvar over here!;-)
Måndag 24 Juni 2013 - Tucson
Resealbum: Västra USA
Första dagen i USA började med hotellets frukost som skilde sig från den svenska på många sätt. Här var det plättar, hamburgare och våfflor som gällde för att inte glömma bullar och muffins. Hittade iaf yoghurt, flingor och mjölk som jag satsade på. Sedan körde jag till dagens utflyktsmål som var Sonora öknen. Öknen startade i utkanten av Tucson och det var torrt landskap med berg och kaktusar så långt ögat kunde nå. Vackert!
Mitt första resmål var Arizona Sonora Desert Museum som inte alls är ett museum utan en djurpark med Sonora öknens alla växter och djur. Vädret var torrt och termometern visade på 40 grader! Vatten är ett måste här vill jag lova, tror jag drack minst 3 liter idag. Här fanns bergslejon, präriehundar, vargar, hjortar, kollibrier och massvis av ödlor. Jag träffade ett par från Finland och deras guide som var mycket trevliga och jag hängde på under besöket. Kaktusar fanns det så klart massvis av också.
För att se öknen mer på egen hand begav jag mig sedan av till närliggande Saguaro nationalpark. Här är kaktusen i fokus och ffa då saguarokaktusen som är världens största kaktus. Här fick man köra själv på små grusvägar och göra små korta vandringar rätt ut i öknen. Jag fick bra hjälp av de trevliga parkvakterna att välja resväg. Man kände sig långt från samhället när man gick för sig själv och endast små stressade ödlor som medkompanjoner. Jag var glad jag slapp se skallerormarna som också är vanligt förekommande här. Jag stannade kvar för att se solnedgången som var som tagen ur en västernfilm med alla gigantiska kaktusar framför sig (de flesta var minst 5 meter höga). Många kort blev det som jag hoppas kunna delge framöver.
Dagen slutade med ett dopp i hotellets pool vilket var skönt i den tryckande värmen.
Mitt första resmål var Arizona Sonora Desert Museum som inte alls är ett museum utan en djurpark med Sonora öknens alla växter och djur. Vädret var torrt och termometern visade på 40 grader! Vatten är ett måste här vill jag lova, tror jag drack minst 3 liter idag. Här fanns bergslejon, präriehundar, vargar, hjortar, kollibrier och massvis av ödlor. Jag träffade ett par från Finland och deras guide som var mycket trevliga och jag hängde på under besöket. Kaktusar fanns det så klart massvis av också.
För att se öknen mer på egen hand begav jag mig sedan av till närliggande Saguaro nationalpark. Här är kaktusen i fokus och ffa då saguarokaktusen som är världens största kaktus. Här fick man köra själv på små grusvägar och göra små korta vandringar rätt ut i öknen. Jag fick bra hjälp av de trevliga parkvakterna att välja resväg. Man kände sig långt från samhället när man gick för sig själv och endast små stressade ödlor som medkompanjoner. Jag var glad jag slapp se skallerormarna som också är vanligt förekommande här. Jag stannade kvar för att se solnedgången som var som tagen ur en västernfilm med alla gigantiska kaktusar framför sig (de flesta var minst 5 meter höga). Många kort blev det som jag hoppas kunna delge framöver.
Dagen slutade med ett dopp i hotellets pool vilket var skönt i den tryckande värmen.
Söndag 23 Juni 2013 - Tucson
Resealbum: Västra USA
Nu ligger jag på hotellrummet i en dubbelsäng och andas ut efter detta långa dygn som startade i ett regnigt Göteborg 32 timmar tidigare. Har lyckats sova några timmar på flygen så känner mig inte särskilt trött som jag befarade. Flyget till Paris gick snabbt och där var tiden ganska knapp till nästa flyg över till Atlanta men hann i alla fall köpa med en baguette när man ändå var i baguettens förlorade hemland.;-)
10 timmar tog flyget till Atlanta och alla hade var sin videoskärm man kunde se filmer och lyssna på musik på. 2 mini 3-rättersmenyer hann vi också bli serverade med bland annat ravioli och kycklingsallad. All personal var fransk och det var omöjligt att höra om de pratade på franska eller engelska men trevliga var dom i alla fall.
Vid migrationspassagen i Atlanta blev alla utlänningar utsorterade till en egen kö och vi blev noggrannt utfrågade över vårat syfte med resan och man fick delge allt man hade med sig i handbaggaget in i landet. Här fick min stackars franska baguette onda blickar från flera håll och jag blev intagen i ett särskilt rum där baguetten noga inspekterades men vi kom ut helskinnade båda 2.:-)
Sen följde en lång väntan på inrikesflyget till Tucson (de flesta uttalar staden Tusan) och jag passade på att ta ut dollar i en bankomat. Vi anlände 23.00 i Tucson och efter 10 minuter hade jag fått väskan och begav mig för att hämta ut hyrbilen i anslutning till flygplatsen. Första synintrycket utanför flygplatsen var stora alléer med meterhöga ståtliga kaktusar. Vackert!
Hyrbilen gick snabbt att hämta ut och man informerades om alla regler som att dom bl.a. ringer polisen om man inte hört av sig 3 dagar efter hyrtidens slutdatum. Bilen var en ekonomibil av märket Kia Rio och jag slog på GPSen och blev guidad de ca 200 m jag befann mig från hotellet. Denna dag avslutades med en skön dusch. imorgon börjar det riktiga äventyret!
10 timmar tog flyget till Atlanta och alla hade var sin videoskärm man kunde se filmer och lyssna på musik på. 2 mini 3-rättersmenyer hann vi också bli serverade med bland annat ravioli och kycklingsallad. All personal var fransk och det var omöjligt att höra om de pratade på franska eller engelska men trevliga var dom i alla fall.
Vid migrationspassagen i Atlanta blev alla utlänningar utsorterade till en egen kö och vi blev noggrannt utfrågade över vårat syfte med resan och man fick delge allt man hade med sig i handbaggaget in i landet. Här fick min stackars franska baguette onda blickar från flera håll och jag blev intagen i ett särskilt rum där baguetten noga inspekterades men vi kom ut helskinnade båda 2.:-)
Sen följde en lång väntan på inrikesflyget till Tucson (de flesta uttalar staden Tusan) och jag passade på att ta ut dollar i en bankomat. Vi anlände 23.00 i Tucson och efter 10 minuter hade jag fått väskan och begav mig för att hämta ut hyrbilen i anslutning till flygplatsen. Första synintrycket utanför flygplatsen var stora alléer med meterhöga ståtliga kaktusar. Vackert!
Hyrbilen gick snabbt att hämta ut och man informerades om alla regler som att dom bl.a. ringer polisen om man inte hört av sig 3 dagar efter hyrtidens slutdatum. Bilen var en ekonomibil av märket Kia Rio och jag slog på GPSen och blev guidad de ca 200 m jag befann mig från hotellet. Denna dag avslutades med en skön dusch. imorgon börjar det riktiga äventyret!