På hemresan från Cypern blev maken av med sin Stetsonhatt. Det gick till så här:

Vi hade betalat för platserna längst fram i flyget, för hans dåliga knä. När vi kom ombord, fanns det ingen plats i hyllorna för vårt handbagage, för där var det fullt av barnvagnar och spritflaskor. Vi behöll då bagaget framför våra fötter. Men när planet skulle lyfta, kom det en flygvärdinna och sa, att vi inte fick ha dem där. Hon tog bagaget med sig och satte det på toan under det flygmaskinen gick upp. Sen fick vi det tillbaka och satte det där vi hade det från början.

Det tog ett par timmar med obekväm ställning för fötterna, så kom det en annan flygvärdinna och sa: "Där får ni inte ha bagaget." "Det vet jag", sa maken. "Då får du väl öppna munnen", sa hon och han svarade med att han minsann hade flugit i över 50 år, så han visste visst hur det gick till. Då tog hon bagaget och satte det nånstans där vi inte kunde se det. Hans hatt följde med, för den fick han inte ens ha på sej. Hon var nästan oförskämd.

När det sen var dags att gå av planet, så fanns bara hans väska, men inte min. När vi frågade, var det nån som plockade fram den också. Men hatten glömdes av i trängseln och den syntes ju inte till heller. Efter mycket om och men, med telefonsamtal hit och dit, så fick han ett presentkort från Ving på 500 kronor. De skulle gå till delbetalning på en ny resa med dem och skulle ersätta förlusten. Ving har ingen butik längre varken i Helsingborg eller i Väla köpcentrum, så man kunde lämna in den som delbetalning där. Till saken hör alltså, att vi har bokat en resa till Mallorca med Ving, så betalningen skulle gå till den.

Vi hade ingen lust att skicka det med rekommenderat brev heller, för vi har inte varit i Malmö på flera år faktiskt. Då bestämde vi oss för att köra dit.

Vi träffade på en trevlig tjej i deras butik vid Gustav Adolfs torg. Hon ordnade betalningen och när vi var klara frågade maken henne vad hon kunde rekommendera oss i restaurangväg till lunchen. Hon till och med följde oss ut och visade vart vi skulle gå. Till vänster vid Swedbank och ner i en gränd där. Vi tackade och gick dit hon visade oss.
Här ser du deras trevliga skylt. P.S. Krogen heter Gränden om du inte kan läsa det på tunnan. D.S
Vi gick in genom den här gången till en jättefin trädgårdsservering och satte oss vid bord nummer 40. Det var fullsmockat med folk över hela serveringen och den var inte liten, det kan jag lova.
Det var jättemysigt med kullersten på "golvet" och krogen hade till och med "balkong" runt hela gården på andra våningen. Man skulle beställa och betala vid en disk och sen kom maten serverad till bordet. Det var därför viktigt att säga vilket bordsnummer man hade. Maken ordnade den biten, medan jag satt vid bordet och vaktade det. Sen var det min tur att plocka vid salladsbordet. Allt var slut för tillfället, så jag fick vänta ett tag. Men det fylldes på till max och det var många olika saker att välja.
Jag plockade varsin sån här tallrik och varsitt rostat vitlöksbröd. Det smakade mycket fräscht och gott. Så kom varmrätten fram.
Den bestod av grillat, limemarinerat laxspett, med räkor och tre olika goda såser. Vi tycker ju om bakad potatis, men man kunde fått pommesfrites eller potatisgratäng i stället allt efter önskemål. Jag lovar: Det här var bland det godaste vi har ätit ute på väldigt länge. Maken berättade det också för personalen.

Proppmätta efter den här ljuvliga maten gick vi ut på stan. Vi hade parkerat i Hansas parkeringshus. Hansa är före detta NK i Malmö. Det är ett jättestort köpcentrum eller galleria. Klart att vi skulle se oss om där! Mycket att se på i tre våningar. Sen gick vi ut på Gustav Adolfs Torg och där hittade vi den här lilla vovven.
Den, liksom Anita Ekberg och vår älskling Noack gillar att bada i fontäner. Så fanns det torghandel också där.
Sen gick vi vidare genom Södergatan en liten bit, för maken blev så trött i benen och ville vända tillbaka.
Men vi kom så långt att jag hann fotografera det här gamla huset. Det kallas för Flensburgska huset och är uppfört år 1595, enligt en skylt som sitter på fasaden.
Så gick vi tillbaka till Hansahuset och tittade på några avdelningar som vi inte hade sett förut. Då var klockan kaffedags, så vi satte oss vid en servering och drack kaffe med mjölk och varsin tårtbit.
Jag fick en Cheesecake och maken en Morotskaka.
Jag vågar knappast visa bilderna, för nu var det alldeles för mycket för våra magar. Vi ska sluta nu med godsakerna har maken sagt. Det är nog dags att lyda.

Det här kan man väl säga var en fin början på nästa semesterresa?