Tips om Nungwi

Igår kändes det som det var dags att bli lite kulturell för en dag. Tog en daladala in till Zanzibar Town och hittade med lätthet in till Stone Town som är Zanzibarernas svar på gamla stan. Eller om det nu är tvärtom. ;-)) Ganska snart sedan jag fladdrat in i den gamla stadsdelen så kom jag till den katedral som är byggd för att hedra de över 600000 slavar som tros ha sålts på den slavmarknad som fanns på platsen 1830-1863. 1864 så revolterade den svarta delen av befolkningen på ön och det sultanat som funnits tidigare försvann. Med den även slavhandeln på ön, även om den inte formellt förbjöds förrän 1897. Det kostar inträde att gå in och jag hoppade det då jag hade andra saker att se. Jag traskade runt bland de smala gränderna där inga motorfordon får plats förutom tvåhjulsdrivna. Google maps har jag lärt mig att använda offline sedan länge och den appen är särskilt användbar i sådana här tillfällen. Letade mig fram det hus där en viss Farrouk Bulsara sägs vara född. Ni som kan er rockhistoria vet att det var födelsenamnet på den legendariske sångare Freddie Mercury i gruppen Queen. Där finns numera ett litet museum med lite bilder från hans uppväxt och liv som ung i staden. Vad jag inte visste var att hans föräldrar var från Indien och flyttat till Zanzibar då hans far fått arbete som tjänsteman. Det är ett litet museum och kanske inte riktigt värt den knappa hundring som inträdet kostar, men jag tyckte ändå att det var intressant. Så fick man dessutom höra en hel del bra musik. När man kommer ned till beachen här och vandrar söderut, så kan man när det är lågvatten knalla ända bort till Kendwa beach. Jag testade den promenaden idag och det tog ungefär en timme att i sakta mak ta sig fram. Sluttningen på stranden här är mycket brantare än på de flesta ställen i Nungwi, så man behöver inte ta sig särskilt långt ut förrän man inte längre bottnar. Perfekt ställe att bada för mig. Förutom den asfalterade landsvägen så finns ytterligare en väg som förbinder de två orterna och den går ungefär mellan stranden och landsvägen. Traskade den hela vägen hem i hettan så det var skönt att komma hem och få svalka sig i poolen. /Conny

Det var några dagar sedan jag senast orkade pallra mig ned till beachen, men idag har all energi som jag saknat ett tag hittat tillbaka. En skapligt tidig frukost intogs, varefter jag tog mig en promenad bort till den ATM som fungerar och plockade ut så mycket som jag tror jag behöver under min återstående vistelse i Tanzania. Därefter bar det raka vägen ned till stranden där jag letade reda på en trevlig plats i halvskugga. Det är fortfarande ebb på förmiddagen så när man går ned och i oceanen då handlar det mest om att flyta omkring i det grunda vattnet. Jag låg där i godan ro och navigerade mig runt på rygg ett tag innan jag bestämde mig för att gå upp. Naturligtvis så var jag lite oaktsam var jag satte mina fötter och en av dem råkade självklart hamna på en av dessa svarta sjöborrar som ligger lite här och var på botten. Trampade lyckligtvis inte särskilt hårt på det lilla djuret, men jag kände direkt att det stack till i foten av några taggar. När jag kom upp på stranden så tittade jag till och såg ett par taggar sitta inbäddade i den främre delen av fotsulan. De här borrarna är inte giftiga, men har man otur så kan de orsaka stor smärta om de tränger djupt in. Så var dock inte fallet och jag kunde linka hem utan större besvär. Väl hemma så tog jag en dusch vid polen och inspekterade klöven lite närmare. Kunde då räkna till fem små svarta prickar där det trängt in en tagg. Under tiden kommer min värdinna förbi och får se vad som hänt. Vänta sa hon, så kommer jag med något. En ung omogen papaya hade hon med sig och den stack hon hål på några gånger, varvid en mjölkaktig vätska började sippra ut. Sedan så gned man bara in vätskan över de små svarta punkterna och den bildar ett skyddande hölje som förhoppningsvis förhindrar infektioner som man annars kan få. Så nu är man fit for fight inför kvällens eskapadrar/Conny

Vi är inne i en period då det kommer en hel del nederbörd. Oftast faller den på natten men en och annan skur kan dröja sig kvar en stund även på förmiddagen. Som vanligt är i sådana här tropiska klimat så är regnen sällan långvariga, men när det regnar så forsar det ordentligt från himmelen. Här är bara huvudvägen, som bär ned till staden, asfalterad. Så ni kan ana vad dessa skyfall gör med övriga vägar som bara består av det grus som blir kvar efter regnen. Här och var, ganska ofta faktiskt så tittar urberget fram och de trafikanter som försöker navigera sitt fordon fram mellan vattenpölarna får göra det med största försiktighet. Även vi fotgängare får se oss för och försöka hitta vår väg genom en del pölar med hjälp av stenar och annat som kan ligga i vattnet. Själv har jag åkt på en förkylning. Låter väl kanske lite konstigt i den här konstanta 30-gradersvärmen. Men det händer ändå. Jag har aircondition i min bungalow, men den är inte särskilt effektiv, så jag kör även med fläkten för att få mig lite svalka på nätterna. Har förmodligen haft lite för hög fart på den, så jag sänker ett steg numera på nätterna. Förkylningen började med att jag gick omkring och nös hela dagen i onsdags, fick även snyta mig stup i kvarten. Torsdagen förflöt nästan på samma sätt, även om mitt nysande inte var lika intensivt. Men illa nog ändå. Igår så släppte den delen och jag började istället hosta, vilket är ett gott tecken. En skrovlig hosta idag, men då är det hela snart över för den här gången. Så de senaste dagarna har jag inte varit ned på beachen utan har uppehållit mig ute vid vår pool på bygget jag bor på. Skönt det också. Jag bryr mig detta år inte så mycket om det fotbolls-VM som pågår, men i.o.m. att de visar matcherna på storbilds-TV här på Highland Bungalows, så blir det ändå att man blir sittande och tittar på dem. I dag är det träff för gubbgänget hemma i Hallsta och vi får väl hoppas att de lyckas sätta alla rätt på travet till en bra utdelning. Jag håller tummarna härnere i alla fall/Conny

Ulla, en av de två katter som bodde hemma hos mig i tre år, hade ovanan att gå och tugga på kablar hemma. Passade oftast på när jag inte var i närheten, då hon visste att hon inte fick. Olyckan var aldrig framme så hon fick ström i sig, men det var illa nog ändå. Laddkabeln till min surfplatta var aningen söndertuggad, men har i alla fall fungerat och gett laddning fram tills i fredags kväll. Då gav den slutligen upp. Letade runt här i Nungwi ett tag på lördag förmiddag, men det slutade med att jag hoppade på en daladala in till Zanzibar stad. Hade väl egentligen inget större hopp om att hitta någon kabel ens där men efter att ha rådfrågat några ortsbor så blev jag visad till till en liten butik som hade just den kabel som passade min platta. Tur det egentligen då den trots allt har dryga 8 år på nacken. Daladala, som jag nämnde inledningsvis är lokalbefolkningens vanligaste transportsätt. En liten mindre buss än vad vi är vana vid hemma, men där man ändå klämmer in dryga trettio sittplatser. Man får egentligen inte ha stående passagerare, men oftast så är bussarna knökfulla av sådana också. Daladala kan också vara en liten täckt lastbil med träbänkar utplacerade runt om på flaket. Ni som rest runt lite i sydostasien känner igen dem därifrån. Sedan finns det också dessa mindre flakbilar som åker runt och plockar upp folk lite här och var. Igår söndag tog jag mig en ny tur via daladala. Några mil söderut, så ligger en liten stad vid namn Kiniasini. Där hoppade jag av bussen och hittade snart lastbilsvarianten av det vanliga transportmedlet. Där är det inte högt i tak och man får huka sig ned ordentligt för att inte slå i huvudet i de järnrör som bär upp presenningstaket. Efter ungefär en mils resa så var jag framme vid mitt mål som var den lilla byn Kiwengwa på öns östkust. Fann en ganska fin beach som dock var dominerad av det flådiga Kiwengwa Beach Resort som upptog en stor portion av stranden. Jag gick in i den folktomma restaurangen för att höra om de hade WIFI och det hade de. Men de hänvisade mig till receptionen för att betala extra för att utnyttja den tjänsten. Räckte tydligen inte med att man åt eller drack. Nej tack, sa jag. Då kan ni ha folktomt här i fortsättningen också. Traskade iväg lite längre bort och hittade den betydligt mindre inrättningen Mambo Mazuri som kändes mer som den lilla familjära resort som jag sökte. Där var det inga som helst problem att få sig både mat, öl och tillgång till internet. Satt där några timmar och filosoferade över lågvattnet. Här på ön så kommer ebb och flod och går hela tiden. Två gånger om dygnet har vi lågvatten och lika ofta är det högt vattenstånd. Tiderna för dessa skiften förskjuts varje dag med cirka en halvtimme, så efter en tolvdagarsperiod ungefär så är vi tillbaka som vi började. Just nu är bästa tiden att bada på eftermiddagen. Det är också så att stränderna på östkusten är mer långgrunda än de på västkusten, så de påverkas mer av ebb och flod. Framåt fyratiden på eftermiddagen så var det dags för mig att påbörja återresan hem mot Nungwi. Letade reda på var daladalan stannade och tog mig tillbaka till Kinyasini för att byta till bussvarianten. Efter någon mil eller så så fick vi som stod upp i bussen helt sonika gå av, då chauffören visste att det var poliskontroll lite längre fram. Insåg att det inte var någon ide att stå där och vänta på en ny buss,då det var risk att även den skulle vara fullsatt. Så jag och ett par gubbar till började gå norrut och det tog inte lång tid innan vi passerat de poliser som stod och kontrollerat trafiken. Lite längre fram stannade vi för att vänta på en ny skjuts, men då kom en kompis till en av männen förbi och plockade upp oss. Väldigt lyckat! Så fick man en helg att gå.;-)) /Conny