Tips om Tanzania

Morgonrutinen är så att vi väcks klockan 06.00. Vi får en kopp te i tältet, en skål med varmt vatten att tvätta sig i ställs utanför tältöppningen. Vi packar ihop våra saker och ställer i ordning duffelbagen som min bärare ska ta. Jag packar min ryggsäck med det jag behöver under dagen och lämnar tältet åt de som ska riva och bära det till nästa camp. Vid 07.00 serveras en frukost som skulle göra vissa hotell avundsjuka. Vi serveras alltid en gröt, vi får ägg och korvar. Det kan vara pannkaka, varma smörgåsar och färsk frukt. Det serveras alltid te. Så vi behöver inte vara hungriga här berget. Vid 08.00 ska alla vara klra med morgonrutinen och redo för att ge sig av. Vandringen idag blir tuffare, vi ska göra 10 km. och runt 700 höjdmeter och vi kommer att vara ute i runt åtta timmar. Lunchen kommer vi att ha i vårt mässtält på vägen. Vi rör oss nu bort från regnskogen och in i låg alpinzon. Det går en klar gräns där man ser att träden försvinner och buskar och den lägre vegetation tar över. Hitills så har vi haft tur med vädret, solen skiner och det gör att vi vandrar i kortbyxor och kortärmat trots att vi nu når upp på 3500 möh. Vi har under dagen passerat Kebenekajses höjd. När vi kommer ut på Shira platån och närmar oss vår camp så får vi den första synen av Kilimanjaros topp, tänk att det är dit upp jag ska. Det känns så mäktigt. Eftersom solen skiner på dagarna så gör det också att nätterna blir kalla då det inte finns några moln som hindrar utstrålningen. Så när vi vandrar in mot Shira One camp går vi i den varma solen men campen ligger i skugga av berg och då känner man direkt att det kommer att bli kallt. Nu är det dags att ta fram de varmare kläderna. Idag presenteras hela vårt team med sång och dans vilket blir en härlig upplevelse. Det blir snabbt mörkt här, redan vid 18.00 blir det mörkt och det går som sagt snabbt, så det gäller att ha pannlampan med. Det blir en fantastisk stärnklar himmel och det är frost på tältduken när jag vaknar.

Igår kändes det som det var dags att bli lite kulturell för en dag. Tog en daladala in till Zanzibar Town och hittade med lätthet in till Stone Town som är Zanzibarernas svar på gamla stan. Eller om det nu är tvärtom. ;-)) Ganska snart sedan jag fladdrat in i den gamla stadsdelen så kom jag till den katedral som är byggd för att hedra de över 600000 slavar som tros ha sålts på den slavmarknad som fanns på platsen 1830-1863. 1864 så revolterade den svarta delen av befolkningen på ön och det sultanat som funnits tidigare försvann. Med den även slavhandeln på ön, även om den inte formellt förbjöds förrän 1897. Det kostar inträde att gå in och jag hoppade det då jag hade andra saker att se. Jag traskade runt bland de smala gränderna där inga motorfordon får plats förutom tvåhjulsdrivna. Google maps har jag lärt mig att använda offline sedan länge och den appen är särskilt användbar i sådana här tillfällen. Letade mig fram det hus där en viss Farrouk Bulsara sägs vara född. Ni som kan er rockhistoria vet att det var födelsenamnet på den legendariske sångare Freddie Mercury i gruppen Queen. Där finns numera ett litet museum med lite bilder från hans uppväxt och liv som ung i staden. Vad jag inte visste var att hans föräldrar var från Indien och flyttat till Zanzibar då hans far fått arbete som tjänsteman. Det är ett litet museum och kanske inte riktigt värt den knappa hundring som inträdet kostar, men jag tyckte ändå att det var intressant. Så fick man dessutom höra en hel del bra musik. När man kommer ned till beachen här och vandrar söderut, så kan man när det är lågvatten knalla ända bort till Kendwa beach. Jag testade den promenaden idag och det tog ungefär en timme att i sakta mak ta sig fram. Sluttningen på stranden här är mycket brantare än på de flesta ställen i Nungwi, så man behöver inte ta sig särskilt långt ut förrän man inte längre bottnar. Perfekt ställe att bada för mig. Förutom den asfalterade landsvägen så finns ytterligare en väg som förbinder de två orterna och den går ungefär mellan stranden och landsvägen. Traskade den hela vägen hem i hettan så det var skönt att komma hem och få svalka sig i poolen. /Conny

Det var några dagar sedan jag senast orkade pallra mig ned till beachen, men idag har all energi som jag saknat ett tag hittat tillbaka. En skapligt tidig frukost intogs, varefter jag tog mig en promenad bort till den ATM som fungerar och plockade ut så mycket som jag tror jag behöver under min återstående vistelse i Tanzania. Därefter bar det raka vägen ned till stranden där jag letade reda på en trevlig plats i halvskugga. Det är fortfarande ebb på förmiddagen så när man går ned och i oceanen då handlar det mest om att flyta omkring i det grunda vattnet. Jag låg där i godan ro och navigerade mig runt på rygg ett tag innan jag bestämde mig för att gå upp. Naturligtvis så var jag lite oaktsam var jag satte mina fötter och en av dem råkade självklart hamna på en av dessa svarta sjöborrar som ligger lite här och var på botten. Trampade lyckligtvis inte särskilt hårt på det lilla djuret, men jag kände direkt att det stack till i foten av några taggar. När jag kom upp på stranden så tittade jag till och såg ett par taggar sitta inbäddade i den främre delen av fotsulan. De här borrarna är inte giftiga, men har man otur så kan de orsaka stor smärta om de tränger djupt in. Så var dock inte fallet och jag kunde linka hem utan större besvär. Väl hemma så tog jag en dusch vid polen och inspekterade klöven lite närmare. Kunde då räkna till fem små svarta prickar där det trängt in en tagg. Under tiden kommer min värdinna förbi och får se vad som hänt. Vänta sa hon, så kommer jag med något. En ung omogen papaya hade hon med sig och den stack hon hål på några gånger, varvid en mjölkaktig vätska började sippra ut. Sedan så gned man bara in vätskan över de små svarta punkterna och den bildar ett skyddande hölje som förhoppningsvis förhindrar infektioner som man annars kan få. Så nu är man fit for fight inför kvällens eskapadrar/Conny

Vi är inne i en period då det kommer en hel del nederbörd. Oftast faller den på natten men en och annan skur kan dröja sig kvar en stund även på förmiddagen. Som vanligt är i sådana här tropiska klimat så är regnen sällan långvariga, men när det regnar så forsar det ordentligt från himmelen. Här är bara huvudvägen, som bär ned till staden, asfalterad. Så ni kan ana vad dessa skyfall gör med övriga vägar som bara består av det grus som blir kvar efter regnen. Här och var, ganska ofta faktiskt så tittar urberget fram och de trafikanter som försöker navigera sitt fordon fram mellan vattenpölarna får göra det med största försiktighet. Även vi fotgängare får se oss för och försöka hitta vår väg genom en del pölar med hjälp av stenar och annat som kan ligga i vattnet. Själv har jag åkt på en förkylning. Låter väl kanske lite konstigt i den här konstanta 30-gradersvärmen. Men det händer ändå. Jag har aircondition i min bungalow, men den är inte särskilt effektiv, så jag kör även med fläkten för att få mig lite svalka på nätterna. Har förmodligen haft lite för hög fart på den, så jag sänker ett steg numera på nätterna. Förkylningen började med att jag gick omkring och nös hela dagen i onsdags, fick även snyta mig stup i kvarten. Torsdagen förflöt nästan på samma sätt, även om mitt nysande inte var lika intensivt. Men illa nog ändå. Igår så släppte den delen och jag började istället hosta, vilket är ett gott tecken. En skrovlig hosta idag, men då är det hela snart över för den här gången. Så de senaste dagarna har jag inte varit ned på beachen utan har uppehållit mig ute vid vår pool på bygget jag bor på. Skönt det också. Jag bryr mig detta år inte så mycket om det fotbolls-VM som pågår, men i.o.m. att de visar matcherna på storbilds-TV här på Highland Bungalows, så blir det ändå att man blir sittande och tittar på dem. I dag är det träff för gubbgänget hemma i Hallsta och vi får väl hoppas att de lyckas sätta alla rätt på travet till en bra utdelning. Jag håller tummarna härnere i alla fall/Conny