Tips om Vientiane

Det tåget som tog mig ned från Luang Prabang till huvudstaden var inte lika snabbt som det norrgående härom dagen. Dessutom stannade det vid betydligt fler stationer. Men efter att ha hittat en buss som tog oss till samma gamla busstation som tidigare så knallade bort till det vandrahem jag sov på den senaste natten här i byn. Jodå, de hade ett rum åt mig även nu och jag var snart installerad. Gav mig sedan ut till den kvällsmarknad jag hittade senast jag var här och beställde lite krubb från ett av stånden. Brukar oftast vara bra käk på de här ställena, men det här fläskköttet jag beställde visade sig vara utblandat med stora mängder ris. Nästan som en finsk pirog. Efter några dagar grubblande och en god natts sömn så har jag landat i beslutet att skippa Kambodja på den här resan. Hade egentligen tänkt dra dit och sedan utnyttja det gratisvisum till Vietnam på tio dagar som vi europeer har. Det är 13 år sedan Rune, Prosten, Walle och jag var där men av olika anledningar så har det aldrig blivit av att återvända, men nu när jag är så nära så är det lika bra att bli där lite längre. Eftersom det är söndag och ambassaden är stängd så tänkte jag prova att att fixa ett elektroniskt visa. Med hjälp av några andra resenärer så hittade jag rätt portal för ändamålet och började fylla i mina uppgifter. Inte så lätt alltid, det första jag fick lära mig var att förminska storleken på det foto och passfotot jag använde mig av. Efter ett tag så visade det sig också att jag fick byta browser i telefonen till en som klarade av den Captcha som jag skulle ange. När jag slutligen skulle betala de 25US $ som visumet kostar så hände absolut ingenting. Nåväl tänkte jag, då får jag väl uppsöka ambassaden i morgon. Tog mig ut på staden och klämde ett par Beerlao i lugn och ro. När jag avslutat den andra så plockade jag fram telefonen igen och se nu gick det helt plötsligt att betala. Slutsatsen av allt detta är att när saker och ting inte fungerar som det ska, så gå och ta ett par pilsner så blir det bra till slut. Jag får väl ett svar på min ansökan om ett par tre dagar, men förhoppningsvis så spenderar jag nästa helg någonstans på den Vietnamesiska kusten. /Conny

Då det inte var så många år sedan jag var här senast så blev det nästan mycket med fyra dagar i den här lilla staden. Känns nästan som man går och trampar samma gator om och om igen. Idag har jag i alla fall bytt boende till ett bättre och billigare. Framför allt så slipper jag knata upp och ned i de många trapporna. Ägaren av mitt nya hotell har dessutom jobbat på resebyrå och har en del tips att delge när jag nu i morgon ska dra vidare norrut. Tåget avgår redan 7.30 och då stationen ligger en bit utanför staden så måste det bli tidigt upp. Klockan 06.10 så ska det tydligen gå en buss från busstationen där jag anlände häromdagen ut till järnvägsstationen så jag siktar på att vara med på den. Så kanske läge att gå ut och få sig lite kvällsmat snart. /Conny

Det var inga konstigheter att korsa floden in till Laos. Efter att ha stämplat ut från Thailand så blev vi fraktade över Mekong i en överfull buss. Men färden är inte så lång så det gick bra. Tog lite längre tid sedan att fylla i visumformulär för att få det efterlängtade tillståndet att inträda och vara kvar i en månad i folkrepubliken Laos. När alla papper var klara och jag fått mitt nystämlade pass så var det dags att äntra nästa buss. Den här kändes nästa öde då vi inte var så värst många passagerare som skulle med till huvudstaden Vientiane. Återigen hade jag tur med valet av hotell i det avseendet att jag inte hade mer än 400 meter eller så från busstationen till mitt kyffe. För har jag bott bra i Thailand tidigare så är jag inte så nöjd över det här hotellet. Sex våningar upp utan hiss och en airkonditionunit som är totalt felplacerad borta i hallen och delvis blockerad av en stor garderob. Nåja, så kan det bli ibland när man bokar på nätet. Det är fem år sedan jag var här senast och det mesta är sig likt. Laoternas egna triumfbåge står fortfarande kvar på Avenue Lang Xang och nere vid Chao Anouvong Park finns den mysiga kvällsmarknaden fortfarande kvar. Där finns ingen mat, men massvis av kläder, elektronikvaror och annat som man kan tänkas behöva. Min externa minihögtalare till telefonen har gett upp, men jag hittade en ny JBL med ett riktigt bra ljud där igår för ungefär 70 spänn. Ett nytt besök där ikväll inbringade en ny t-shirt till vrakpris och tidigare idag investerade jag i ett nytt bälte då mitt gamla börjar rosta. Kineserna har byggt ny järnväg här i landet och sålt riktiga höghastighetståg som tar en bråkdel av tiden mot hur man färdades förr. Hade tänkt mig att jag skulle ta mig norrut på söndag för att prova tåget, men då fanns inga biljetter. Bokade dock en till på måndag som jag kan hämta i morgon. Problemet var bara hur den skulle betalas. Rediga pengar eller kort går inte utan det ska vara någon swishvariant som vi västerlänningar definitivt inte har. En av Laotierna har dock insett att han har en affärside, han står där och betalar biljetterna och tar emot kontanta pengar av oss plus en liten provision på 20000 kip. I svenska pengar är inte det mer än 12,50 så ingen kostnad att tala om. /Conny

Andra hela dagen i Vientiane var det dags för ett besök i Buddhaparken. Vi hade läst att det var rätt långt till Buddahparken och att sista biten var rätt guppig väg och någon rekommenderade att åka riktig bil. Det var väl en himla tur att vi åkte riktig taxibil för Buddhaparken låg en bra bit utanför Vientiane och slutet av vägen var verkligen guppig. Man betalade ett inträde för att komma in i parken. Parken var inte alls särskilt stor men den var absolut sevärd. Det är svårt att förklara hur den såg ut men här fanns bara stora hinduistiska och buddistiska skulpturer. Konstnären som ligger bakom detta flydde, vid revolutionen 1975 till Thailand så numer finns även i Buddahpark i Nong Khai i norra Thailand. Har vi vägarna förbi där någon gång ska vi absolut besöka även den parken. Bilder från Buddahparken hittar du på www.collbergs.blogspot.se