Visionaires blogg

Det var onekligen vemodigt att lämna Nya Zeeland bakom oss, men samtidigt skönt att äntligen få lite sol och värme igen i Sydney efter att de sista dagarna i Christchurch verkligen verkligen var höstruggiga. Nu blev det inte så solsäkert och varmt som vi hoppades på (en dag strålande sol, en dag blandade moln och regnskurar och en dag med riktigt ösregn), men det spelar mindre roll när det är Sydney som är resmålet. Vilken fantastiskt fin och trevlig stad! Och australiensarna har visat sig från sin bästa sida med idel trevligt bemötande och en genuin vilja att hjälpa till. Världens trevligaste folk (tillsammans med nyzeeländarna)?

Vi har hunnit med det mesta man "ska" se här i Sydney under tre hektiska dagar; operahuset, gått över Sydney harbour bridge, besökt Toronga Zoo och kollat in Bondi beach, tyvärr i tveksamt väder. Blev inget dopp i havet, då vågorna var flera meter höga och strömmarna rejält strida. Jag fick för mig att vandra Coastal walk från Bondi beach till Coogee beach, vilket kanske inte var det smartaste draget då jag dagen till ära utsattes för regnskurar som hämtade från tropikerna. Vid fint väder måste promenaden vara magisk, men nu knappt uthärdlig och då främst på grund av de fantastiska och vilda vågorna vädret piskade upp. En favorit hos barnen var besöket på bion med världens största IMAX-duk, där vi såg underbara Zootopia. Imorgon packar vi väskorna än en gång och tar oss över till norra halvklotet igen för en andra sejour i Singapore.

Efter Milford sound styrde vi husbilen tillbaka till Queenstown där vi hade två finfina dagar med gondolåkning och majestätisk utsikt över hela Queenstown och Lake Wakatipu samt vandring bland trolska granskogar. Jag såg även till att utforska några av Queenstowns många äventyrligheter; provade bl.a. på så kallad Luge (en variant på sommarrodel) och Jetboat på sjön och floderna runt stan. Båda aktiviteterna barnsligt roliga!

Vi har sedan dess förflyttat oss norrut och blivit förförda av azurblått vatten i livliga Kawarau river (där vi även beskådade galna asiater hoppa bungy jump) samt ljuvliga Lake Pukaki och stillsamma Lake Tekapu. Efter en körning i heldagsregn över platta Canterbury plains är vi nu framme i Christchurch som är ändhållplatsen för oss på Nya Zeeland. Imorgon ska vi ha en heldag i Christchurch innan det är dags att packa väskorna, städa husbilen och lämna tillbaka den samma innan flyget mot Sydney lyfter på torsdag. Som parentes kan sägas att man lovar hiskeligt frostiga 13 grader imorgon, Brrr! Hur ska vi klara oss?

Idag fick vi uppleva en av resans absoluta höjdpunkter: Milford sound i helt perfekta väderförhållanden. Sol, strax under 20 grader och stilla bris, och detta på ett ställe som är känt för sina drygt 200 regndagar per år. Det är knappt man fattar att det är sant vilken tur vi hade! Vi åkte med researrangören Real Journeys, som anordnade en nästintill optimal upplevelse för oss (vädret hjälpte ju även en del). Först buss från Te Anau till Milford sound, en resa på c:a 2½ timmar, men som kändes kortare pga den bedårande utsikten, men brant stigande bergsväggar på våda sidorna, magnifika vyer och häftiga vattenfall. Båtturen vid Milford sound tog oss genom fjorden och ända ut till Tasmanska sjön och tillbaka igen. Så underbart, magiskt vackert! Vi hade även turen att få se sälar samt flasknosdelfiner som följde med båten en stund. Astrid sanslöst nöjd!

Dagarna innan har varit ganska intensiva med mycket körande i husbilen, både i strålande solsken och piskande spöregn. Arthur's pass, som är ett bergspass som förbinder östra sydön med västkusten på den samma, är det mest talande exemplet på dessa väderskiftningar. Totalt ösregn och lummig regnskog på västsidan och solsken, värme och närmast ökenlandskap på östra sidan. Mäktigt väderfenomen där fronterna möttes! Annars har vi sett fräcka klippformationer vid Pancake rocks, firat Astrids sexårsdag med Kiwi-spaning, vandrat till glaciärerna Franz Josef och Fox, njutit av panormautsikt över Mount Cook samt sett de allra klarast blåa sjörna jag sett i mitt liv vid Lake Hawea, Lake Wanaka och Lake Wakatipu. Nu åker vi vidare för lite äventyr i Queenstown innan vi avslutar vår odyssé i Christchurch, där planet mot Sydney väntar.

Det var ett litet tag sedan vi uppdaterade resdagboken nu och det beror sannolikt på att vi har varit för upptagna med att upptäcka och uppleva Nya Zeeland (utan tvekan dagens ilandsproblem). Måste säga att ju längre söderut man kommer desto mer spektakulära blir naturupplevelser. Bådar gott med tanke på att vi mestadels reser i nord-sydlig riktning.  Sedan senast har vi upplevt två trevliga men blåsiga dagar i Wellington, en stad som utan tvekan kan koras till Nya Zeelands trevligaste med sin sköna stämning och sina fina trähus som klättrar upp längs sluttningarna. Barnen tyckte besöket på muséet Te Papa var en höjdare och deras pappa var i sjunde filmhimlen efter besöket i Weta Cave (ansvariga för specialeffekter, miniatyrer, kostymer etc. för Sagan om Ringen- och Hobbit-filmerna). Dagen efter tog vi färjan över till sydön, där sista tredjedelen av resan får sägas vara en timme av ren magi då båten smög sig igenom delar av natursköna Marlborough Sound. Detta märkliga sund bildades när stora isar smälte och dränkte delar omkringliggande land och där bara bergstopparna blev kvar ovanför vattenytan. Vi kom i land i trevliga Picton där vi sov en sista natt på motell innan vi fick monstret till husbil levererad till oss dagen efter. Efter lite trevande start med svårigheter att växla och bedöma fordonets längd och bredd, tycker jag att vi nu tämjt odjuret en aning och kan glida runt relativt problemfritt på vägarna. Campinglivet är inte så dumt; vi försöker hitta bra campingplatser med lekplatser och pool för barnen samt rena och fräscha toaletter. På sydön har vi hunnit prova vin i Marlborough-distriktet utanför Blenheim, kört genom trevliga staden Nelson, upplevt en helt fantastisk vandrings- och stranddag i nationalparken Abel Tasman och idag kört genom de gröna och lummiga norra delarna av Sydalperna innan vi tog in på en campingplats alldeles intill stranden på västkusten, där vågorna piskar stränderna och vädret är lika ombytligt som Peter Siepens klädutstyrsel. Att se en RIKTIGT stjärnklar himmel samtidigt som man hör havets brus omkring sig och inte ser en själ i sin närhet är finemang kan jag lova. Imorgon ska vi se Pancake rocks innan turen bär vidare söderut mot Arthur’s pass och glaciärerna.

Vi gjorde idag en liten paus i aktiviteterna och tog in ganska tidigt på ett motell i den ganska oansenliga staden Palmerston North. Fick då lite tid att smälta alla intryck från ganska intensiva dagar här på nordön: biltur på serpentinvägar genom natursköna Coromandel, vandring till underbara stranden vid Cathedral Cove, trollbindas av sagostämningen vid Hobbiton movieset i Matamata, grottutforskning och span på lysmaskar i Waitomo caves (Astrids favorit!), beskådning av majestätiska Huka Falls i Taupo, vandring i Redwood-skogar samt hänföras av fantastiska vulkanformationer i och omkring Rotorua (bottennapp enligt Astrid på grund av äcklig äggdoft). Måste jag välja någon höjdpunkt segrar nog Tolkien-nörden i mig (Hobbiton), men en lite oväntad och extra stark ljusglimt var nog ändå badstunden i Lake Taupo, utan barnstoj runt omkring, med den nedåtgående solen som svepte in vulkanerna i horisonten i blodröd färg, ungefär samtidigt som en stjärnklar himmel uppenbarade sig ovanför mig. Top notch!

Annars flyter det mesta på ganska bra; barnen är duktiga och tåliga med sina föräldrars märkliga påfund, bilen bra (bortsett från usla bilbarnstolar!) och vänstertrafiken inte alls lika svårhanterad som jag befarade. Men att sätta på vindrutetorkare istället för blinkers är mer en regel än ett undantag. :)

Imorgon kommer vi till Wellington där vi stannar i två dagar innan vi tar färjan över till sydön. Där väntar nästa riktigt stora utmaning: att för första gången någonsin köra ett monster till husbil, därtill på vänster sida på vägen. Kommer att bli...intressant!

Har spolat resdagboken.se som endast var roten till ondska, svordomar, felmeddelanden och en ändlös rad med mejl till alla som stod med på mejllistan. Sorry för mejlbombningen!

Vi har nu lämnat Singapore bakom oss och landat på Nya Zeeland efter en skapligt lugn niotimmarsflight. Barnen var allmänt nöjda (flera Disney-filmer i filmutbudet!) och således även deras föräldrar. Efter en snabbövernattning på ett flygplatshotell i Auckland tog vi flygbussen in till stan. Vi pratade med en trevlig tysk man på bussen och c:a 45 minuter senare stod vi i centrala Auckland. Det går inte nog att beskriva hur underbart det är med 25 grader, sol och en lätt, torr bris efter att ha genomlidit vintermånaderna hemma på norra halvklotet. Tre av oss var förvånansvärt fräscha (bara Ingrid verkar känna av jetlagen lite mer) och vi gjorde redan samma dag Skytower samt tog en promenad genom stan, bl.a. i den vackra marinan. Lägenhetshotellet var kanon för barnfamiljen och en aning stökig natt senare (Ingrid höll oss, men mest Viktoria, vaken) tog vi båten över till Davenport som är en vacker liten förstad till Auckland med gamla, fina trähus, höga kullar man kan vandra på och fina stränder. Jag och Astrid tog oss ett dopp i havet, därefter glasskalas till allas belåtenhet. På kvällen gick vi till en restaurang i marinan ("Euro", kan verkligen rekommendera denna!) och åt en utsökt fiskrätt och drack ett fantastiskt Sauvignon blanc-vin till det. Barnen, som vanligtvis är sanslöst svårflörtade med mat åt sina fish and chips med god aptit (nåja). Servicen var bedårande!

Så kom sedan dagen iallafall jag både längtat till och fasat för. Dags att hämta ut hyrbilen! Vi fick en bra Toyota med gott om utrymme för oss alla och packningen. Dessvärre värdelösa bilbarnstolar, vilket känns sådär för att uttrycka det milt. Efter ett par skräckfyllda första minuter bakom ratten i en bil som ska köras på vänster sida (helt vansinnigt med vänstertrafik om ni frågar mig) kändes det ändå rätt hanterbart. Vi körde upp på Tamaki drive och njöt av östra Aucklands fina vyer över Stilla havet innan vi kryssade oss ut ur Auckland utan större krångligheter (ganska snäll trafik får man ändå säga). Vi satte kursen mot Coromandel-halvön med bergstoppar som var betydligt högre än jag trodde. Vi gjorde en kort avstickare upp i bergen och gick i lite ursprungsregnskog innan vi följde kustvägen norrut mot Coromandel town. Med havet och kvällssolen i väster var detta en helt magisk tur längs med slingriga och smala vägar som ibland lutade brant uppåt eller nedåt. Stoppen och fototillfällena blev många, vilket gjorde att vi kom fram aningen sent till vårt motell i Coromandel town. Imorgon ska vi åka en tågtur i bergen och skogarna samt besöka sannolikt fantastiska Cathedral cove!

Så har äventyret äntligen börjat! Vi inledde resan med sanslös jetlag efter nästintill sömnlös natt (alltid!) på tolvtimmarsflyget mellan Köpenhamn och Singapore. Barnen, särskilt Astrid, får man ju säga klarade resan med bravur! Lite strul med incheckningen på hotellet med låååång, varm och tråkig väntan att få tillträde till de hett eftertraktade sängarna på hotellrum. En sjukt effektiv powernap därefter var vi redo att ta oss an gatorna. Första intrycket av Singapore är en spännande smältdegel av artiga och vänliga människor med olika ursprung, en fräck skyline och möjligen en lite för polerad och generisk yta. Vi får se om morgondagen med besök i bl.a. Chinatown kan ändra den bilden. På fredag drar vi vidare till Nya Zeeland! :)