Trixies blogg

The Wolseley på 160 Piccadilly har på bara några få år blivit en av Londons mest eftertraktade frukostrestauranger. Från början var den här byggnaden av arkitekten William Curtis Green ritad för att vara en bilsalong och inte alls en restaurang. Nu krävs det skicklig planering för att få ett bord - för det här är ett populärt ställe.

Det är måndag morgon och jag har tagit tunnelbanan till Green Park och promenerar genom ett vårligt London fram till 160 Piccadilly och the Wolseley. Jag behöver inte vänta en minut förrän jag får ett bord - vid tidigare försök har jag hamnat på väntelista. Matsalen är en salig blandning av olika stilar med strikt geometriska marmorgolv, doriska kolonner, romanska valv och smidesarbeten i barockstil och sammantaget blir det en överdådig matsal. Det känns som en resa i tid och rum när de alerta servitörerna svischar förbi bärandes på brickor överlastade med porslin och silvertekannor och jag funderar på om jag möjligtvis är i Prag eller Wien. En lätt kosmopolitisk atmosfär råder. Vid bordet bredvid mig diskuterar två män affärer över en laptop och på andra sidan vrider och vänder ett amerikanskt par på frukostmenyn. Alla bord är upptagna. Jag har haft tur.

Menyn har allt en frukostälskare kan önska sig såsom Eggs Benedict, kippers eller rökt böckling, omelett med rysk kaviar, pannkakor och mycket, mycket annat. Jag sneglar på faten med croissanter men beställer en Full English Breakfast. Bort med alla tankar på nyttiga frukostar med fullkornsbröd, müsli och yoghurt – är man i London ska man äta en engelsk sådan trots att det blir lite av en fläskchock. Jag ser att man kan beställa pocherat, stekt eller kokt ägg samt äggröra, omelett eller french toast. Undra hur många ägg som knäcks varje dag? Mitt stekta ägg är helt perfekt och när jag kommenterar detta så får jag reda på att det finns ”en ägg man” i köket – en kock som bara tillagar ägg.

Baconet har en fin mild rökig smak men till min förvåning är det från Holland, men korven är dock en traditionell Cumberland. Blodkorven blir ingen favorit – det brukar den aldrig bli – om jag ska äta blodkorv föredrar jag den irländska varianten med mycket korngryn i. Tillbehören är halva tomater, stora champinjoner, baked beans och naturligtvis rostat bröd.

The Wolseleys gör frukost till en skön konst – men dyr sådan. Jag betalar 20 pund för en Full English Breakfast och en cappuccino. Men jag trivs i salen med frukostätare från hela världen och känner att det är lite trevligt att oavsett om man har gympaskor och ryggsäck eller högklackat och Chaneldräkt så känner man sig välkommen.

The Wolseley
160 Piccadilly, London W1J 9EB
http://www.thewolseley.com

Brick Lane förför. Har man en gång hittat hit så längtar man tillbaka - för gatan har en charm som är svår att motstå. Precis som namnet antyder, är gatan kantad av tegelhus och har under århundraden varit hem för olika invandrade grupper, först franska hugenotter, sedan irländare och judar från Rhenlandet och nu senaste Bangladeshare som för övrigt gett gatan smeknamnet Banglatown. Denna kulturella smältdegel har resulterat i en gata som är öppet för nytänkande. Det är alltså inte så konstigt att det är här man hittar spännande design, omsorgsfullt utvald vintage, häftig street art och en oemotståndlig atmosfär. Att det här en gång var fattiga och farliga East End - med Jack the Ripper som härjade här 1888 - känns oerhört avlägset.

Det är onsdag förmiddag. Jag börjar min promenad från tunnelbanestationen Aldegate East i den södra delen av gatan. Brick Lane ligger öde och jag tror först att jag har gått fel. Den annars så pulserande gatan är tom och öde. En kvinna i en blå sari passerar mig och slinker in tygaffären HC Bhopal och jag kan inte låta bli att tänka på huvudpersonen Nazneen i Monica Alis bok Brick Lane och hennes liv här som invandrare från Bangladesh.

57 Brick Lane
Jag fångas av Rajmahal Sweets som är ett paradis för alla som älskar konfekt från Sydasien. De små kvadratiska och runda konfektbitarna i grälla färger är en fröjd för ögat. Jag som aldrig tidigare köpt bengaliskt godis får god hjälp av butiksbiträdet som berättar om Barfi som är gjord av kondenserad mjölk och dekorerad med små spröda bitar av pistagenötter, Sandesh består av kokosmjölk och socker medan Malai är gjord av mjölk och kan ha smaksättas med rosenvatten eller saffran. Dofter av kardemumma, mango och kokosnöt kidnappar mig och jag går ut med ett kilo bengaliskt godis i ryggsäcken. En bollywoodfilm och kvällen är räddad. Här finns flera butiker med konfekt från Mellanöstern och Sydasien - alla lika svåra att motstå.

91 Brick Lane
The Old Truman Brewery är ett hektiskt inferno varje söndag när det är Sunday Up Market mellan klockan tio och sjutton men är nu i det närmaste öde. Butikerna i gränden säljer mest second hand, vintage och omsydda kläder - med mycket fantasi har man lyckas förvandla gammal textil till ny fräck design. I gränden ligger några butikerna bland annat Folk, Traffic people, Son of a Stag och Number Six.

132,134,136 med flera Brick Lane
Det här är Storbritanniens curryrestaurang-tätaste-område. Restaurangerna ligger vägg i vägg och frågan är vilken ska man välja. Här finns årets mästarkock, världens bästa curry, gatans bästa curry eller gatans äldsta restaurang. Oavsett vilken man väljer så får smaklökarna en resa till Sydasien och det kan vara klokt att diskutera vad ordet spicy innebär. Jag brukar fråga vad de rekommenderar och diskutera fram vilka rätter som jag ska välja. Oftast resulterar detta i en massa smårätter med omsorgsfullt kryddade grönsaker och gott nybakat nan-bröd. Vid ett tidigare besök åt jag en lunch på Eastern Eye Balti House och trodde att servitören glömt att ta med några rätter på notan - men det hade han inte; priserna är alltså överkomliga!

159 Brick Lane
Beigel Bake finns nog med i varenda guidebok över London och här kan man köpa beigels dygnet runt. Jag köper en med hot salt beef och en kopp néskafe bara för att ha gjort det. Och den är god utan att vara sensationell och smakar nog gudomligt klockan fyra-fem på morgonen. Tänker på musikvideon Glory Days med Just Jack som är inspelad här.

161A Brick Lane
Restaurangen Fika är inte öppet när jag kommer – ett stort tyvärr – jag är nämligen ganska nyfiken på denna bar eller restaurang som sjunger Sveriges lov tillsammans med våfflor, blåbärssoppa, gravlax, köttbullar och sill. Dock ej samtidigt. Förstår av deras hemsida att här är det kulturentreprenörer som vill lära världen att fika. Nästa gång ska jag titta in.

123 Bethnal Green Road
Lite längre fram på gatan (efter gatukorsningen på höger sida) i ett vackert gammalt hus finns 123 Bethnal Green Road - tre våningar med second hand, vintage och massor av roliga accessoarer. Den här butiken tilltalar dubbelt eftersom den förenar mode med etiskt tänkande. Lokala konstnärer och designers skapar mode av återvunna material såsom tygstumpar och här finns också anteckningsböcker med omslag av gamla kartor och tidningspapper. Resultatet blir minimal miljöpåverkan och tilltalar mig väldigt mycket.

230 Brick Lane
På 230 Brick Lane ligger Unto this last och jag möts av doften av nysågat trä. Jag blir nyfiken och måste titta in och där finns vackra lampor, spännande stolar och hyllor och små djur i trä. Alla möbler tillverkas här och designen känns fräsch och spännande. Tänk en möbeltillverkare mitt i London!

Street art
Brick Lane är världsberömd för sin Street Art och jag kan se verk av bland annat Banksy, Ben Eine, Jimmy C eller Roa. Vill man veta mer om konstnärerna bakom denna konst form ska man boka en guidad tur med http://streetartlondon.co.uk och då får man en fin introduktion.

Brick Lane är svår att fånga i ord och bild eftersom den är i en process av ständig förändring och när jag promenerar vidare på Bethnal Green Road till Shoreditch Street Rail Station så funderar jag vilken folkgrupp som står i tur till att förändra Brick Lane. Mina tankar nuddar vid Fika och tanken att Brick Lanes nästa folkgrupp kan vara svenskar.

London är fylld av små specialaffärer som kan ge en inblick i en svunnen tid och bjuda på en nostalgitripp. En riktig liten pärla är gatan Marylebone Lane norr om Oxford Street – med många fina butiker och känsla av slingrande bygata. Lättast är det om man hoppar av tunnelbanan på Bond Street Station och från Oxford Street viker av på Marylebone Lane och här hittar man i tur och ordning några av mina favoriter:

Vem behöver inte en engelsk varmvattenflaska? Hos David Penton & Son (64 Marylebone Lane) finns det underbara hot-water botttles med olika ”tröjor” som både kan värma kalla tår och lindra onda magar. Det här är den äldsta affären på gatan med sina 167 år – en riktigt klassisk gammaldags järnaffär med verktyg, prylar för rörmokeri och städning. Och naturligtvis manuell betjäning som vet vad de talar om.

Button Queen på nummer 76 är en affär med enbart knappar! Tanken bakom en sådan affärsidé är spännande. Och medan jag förlorar mig själv i askar och boxar med antika och nya knappar funderar jag på om ägaren till denna affär är en samlare som behöver sälja ut sin samling eller en omtänksam person som vill hjälpa till att ersätta förlorade knappar. Nästa gång jag kommer till London ska jag ta med en kofta där det saknas en svart-vit knapp av horn – kanske kan jag hitta ersättaren här.

En gammaldags delikatessaffär är Paul Rothe & Son på 35 Marylebone Lane. Affären öppnade 1900 och nu är det tredje generationen Rothe som iklädd vit rock expedierar bakom disken. Lokalen är vacker och burkar med sylt, marmelad, relish eller chutney står dekorativt uppradade längs väggarna. Jag slår mig ned med gott te och en utsökt god nybredd smörgås med skinka och cheddar.

Om man vill göra en avstickare kan man ta till vänster och följa Hinde Street fram till Manchester Square och sedan till höger finns konstmuseet Wallace Collection. Detta är en av världens finaste privata konstsamlingar med 25 gallerier. Inträdet är gratis och det är inga köer! Här är en riktig skattgömma för konstfantaster för här finns bland annat Titian, Rembrandt, Velázquez och Turner. Museet ligger inrymt i ett tidigare privat hus och är en donation av änkan efter konstsamlaren Sir Richard Wallace. I restaurangen kan man njuta deras Cornish Cream Tea med tunna sandwichar och scones.

Tillbaka till Marylebone Lane och nästa butik på min promenad är sybehörsaffären V.V Rouleaux på 102 Marylebone Lane. Här finns band, snoddar, snören och fransar i massor. Jag är helt förundrad över hur många meter band i sammet, grosgrain, skir organdi, prickig satäng och siden som finns i den här affären. En miljard meter sammanlagt? Lämnar affären med flera meter skottsrutigt sidenband – mina hundar kommer att vara fina till påsk.

En av de bästa i Fish and Chipsrestaurangerna London är the Golden Hind och denna trevliga restaurang finns på 73 Marylebone Lane. Här serveras traditionell Fish and Chips med mushy peas och tartarsås som tillbehör. Det är trångt men trevligt och ägaren går omkring bland borden och ser till att alla trivs.

Där Marlybone Lane tar slut kan man ta till höger och följa Marylebone High Street fram till Marylebone Road där tunnelbanestationen Baker Street Station med linjerna Bakerloo, Jubilee, Circle och Hammersmith City.

Tyvärr är Sherlock Holmes en fiktiv person – skapad av Sir Arthur Conan Doyle 1887 i romanen A Study In Scarlet. Jag säger tyvärr, eftersom jag skulle velat att denne excentriske och snillrike Holmes hade bott i huset i Marylebone. Jag skulle också kunna tänka mig att huset fungerade som en dörr till en Holmes verklighet och att det verkligen är Dr Watson och hushållerskan Mrs Hudson som jag träffar när jag stiger in i det lilla gathuset. Och jag skulle dessutom vilja ha tid att sätta mig och sträckläsa det vackert inbundna (och nyinköpta) exemplaret av The Hound of the Baskervilles.

Redan när jag kommer upp ur underjorden, och lyckas ta mig förbi alla turister som ska besöka Madame Tussauds, möts jag av en gigantisk Sherlock Holmes. Bister och med pipan i handen blickar han ut över Marylebone Road och undrar varför alla tar till vänster för Madame Tussauds och inte till höger där Baker Street 221 B finns. Gnolande Gerry Raffertys Baker Street tas jag emot av en bobby som välkomnar mig till museet i gathuset från 1815. I den hallen där man köper biljetter är det trångt - ett litet gäng med japanskor är helt exalterade inför besöket hos världens mest berömde detektiv.

Jag blir helt fascinerad av Dr Watson som tar emot i vardagsrummet där brasan sprakar i bakgrunden. Han hälsar mig välkommen och visar fåtöljerna där han och Holmes brukar sitta och diskutera. Rummen lär vara möblerade exakt enligt böckerna. Där ligger även Holmes deerstalkerhatt och jag tar tillfället i akt och frågar varför den heter så och Dr Watson förklarar att det är en hatt man använder vid jakt och speciellt vid rådjursjakt. Tydligen väldigt praktisk vid regn (vattnet lär tack vare hattens utformning ledas från kragen) och dessutom kamouflerande.

Holmes museum är litet och även om det är många turister som besöker det så känns det välkomnande och genuint. Jag träffar även hushållerskan Mrs Hudson som med dammvippan i högsta hugg försöker hålla rent. Hon pustar och suckar och berättar att det inte är lätt att hålla efter de där två herrarna.
Jag är ingen Sherlockian som kan alla årtal och detaljer men trots det så trivs jag väldigt bra på Baker Street och köper på mig flera böcker för vem vill inte veta mer om världens bäste detektiv.

Priset är sex pund för vuxna och fyra för barn.
Öppet varje dag (förutom juldagen) mellan 9.30-18.00.

The Sherlock Holmes Museum
221b Baker Street
London
NW1 6XE
England
0207 935 1127
http://www.sherlock-holmes.co.uk

Det finns inget bättre än att slå sig ned med ett glas mulled wine eller glögg efter en intensiv dag i London. Eller en winter warmer dvs en mörk ale som bryggs under vintermånaderna. Platsen ska vara helst vara en gammal traditionell pub med en sprakande brasa som tinar stela fingrar och en pubvärd som känns som en gammal vän. Pubarna är oändligt många i London men här är mina favoritpubar för vinterhalvåret. De här pubarna är vackra, mysiga, vänliga och mycket speciella. Dessutom ligger de inte mitt i smeten men är väl värda att leta efter. Ta med en karta!

COVENT GARDEN
The Harp
Utsedd till Årets pub av CAMRA (Campaign for Real Ale) och ligger nära Trafalgar Square och Covent Garden. Bra sortiment av ale, cider och perries. Mycket kunnig och trevlig personal.
47 Chandos Place, Covent Garden WC2N 4HS
Tunnelbana: Leicester Square, Charing Cross eller Covent Garden.

HOLBORN
Ye Olde Mitre
I denna flerfaldigt prisade pub har tiden stått still. Traditionell pub med mycket charm och en värmande brasa och goda snacks. Svår att hitta eftersom den ligger inklämd i en gränd - men väl värd att leta efter.
1 Ely Court off Ely Place,The City, London EC1N 6SJ
Tunnelbana: Chancery Lane

CITY
Ye Olde Chesire Cheese
Brann ner under den stora branden 1666 men renoverades och är en läcker pub med många smårum och stora eldstäder. Sågspån på golvet!!
145 Fleet Street, London EC4A 2BU
Tunnelbana: Blackfriars eller Temple

MAYFAIR
The Guinea
En ganska elegant och lugn pub som är svår att hitta men ligger perfekt om man vill ta det lugnt efter att ha besökt på Piccadilly, Regent Street eller New Bond Street. De serverar även prisbelönade Steak-and-kidney pie.
30 Bruton Place, London W1J 6NL
Tunnelbana: Green Park, Oxford Circus eller Bond Street

ST JAMES
Red Lion
En helt otrolig interiör med etsat glas och speglar som reflekterar ljuset i den lilla puben. Puben klarade dessutom Blitzen under andra världskriget.
2 Duke of York Street , St James's, London SW1Y 6JP
Tunnelbana: Piccadilly Circus

BELGRAVIA
Star Tavern
En härlig brasa och vänlig personal tar emot när man väl hittat den lilla puben i kullerstensgränden mitt i bland alla ambassader. Inte många turister hittar hit.
6 Belgrave Mews West, Belgravia, London SW1X 8HT
Tunnelbana: Knightsbridge

BELGRAVIA/CHELSEA
The Antelope
En liten oförstörd pub som tidigare besöktes av tjänstefolk som arbetade i det fashionabla Belgravia. Rustika träbänkar och en stor bar där det är lätt att hänga. Många stammkunder men med mycket vänlig atmosfär.
22-24 Eaton Terrace, Chelsea, London SW1W 8EZ
Tunnelbana: Sloane Square

KENSINGTON
Windsor Castle
Liten rustik pub där man förr kunde se Windsor Castle från ovanvåningen. Vackra paneler, smårum, och små halvdörrar. Gillar den här mycket.
114 Campden Hill Road, Kensington, London W8 7AR
Tunnelbana: Notting Hill Gate eller Holland Park

LITTLE VENICE
The Prince Alfred
En viktoriansk pärla som ligger perfekt till om man vandrat längs kanalerna i Little Venice. Labyrintliknande med små mysiga rum, eldstad och vackra stuckaturer i taket.
5A Formosa Street, London W9 1EE
Tunnelbana: Warwick Avenue eller Maida Vale

HAMPSTEAD
Holly Bush
Hampstead är trevligt att besöka och då måste man bara leta upp Holly Bush som ligger gömd vid en kullerstensgata med många små vrår och eldstad.
22 Holly Mount, Hampstead, London NW3 6SG
Tunnelbana: Hampstead

Det är en dimmig novemberkväll i East End. Det känns lite otäckt trots det var länge sedan Jack the Ripper härjade här och jag har sett mig över axeln flera gånger under vägen till Dennis Severs' House. Det stora kontorskomplexet i glas på Bishopsgate är nästan helt dold i dimma medan gasljuset flämtar utanför det gamla huset på 18 Folgate Street. Jag knackar på och minuten efter stiger jag rakt in i 1700-talet. Det är mörkt och den enda upplysningen är levande ljus. Det flammar i den öppna spisen, ett halvdrucket sherryglas och doft av citrus. Är det klapprande hovar som slår mot gatstenen eller inbillar jag mig?

Foto av Roelof Bakker

Huset är från 1724 och har återskapats av designern och konstnären Dennis Severs. Det känns som om man stigit in i en tavla och upplevelsen är lite utöver det vanliga om man har fantasi - ”either you see it or not”. Här bor den fiktiva familjen Jervis - en hugenott familj som försörjer sig som sidenvävare och deras tjänstefolk. Familjen är inte närvarande men rummen lever, överallt ser man spår av familjen och deras tjänstefolk. En cigarr, ett broderi, en omkullvält stol - någon har lämnat rummet i all hast. Det är en resa i tid och fantasi och allt är så in i minsta detalj välplanerat av Severs som levde här tills 1999.

Foto av Roelof Bakker

En stor svart katt skrämmer nästan livet ur mig – den låg ihopkurad på en stol bredvid kolbrasan i köket och jag tror att den tillhör rekvisitan men plötsligt hoppar den ner framför mina fötter. Efter nästan en timme beger jag mig ut i dimman igen och skyndar mig – väldigt snabbt - till Liverpool Street Station.

Mer information:
Biljetterna kostar mellan 7 och 14 pund beroende av dag och tid. Kvällsturerna måste man boka i förväg.
Dennis Severs' House
18 Folgate Street
London
http://www.dennissevershouse.co.uk/
Tunnelbana: Liverpool Street
p.s. Eftersom man inte får fotografera inomhus så fick jag låna bilder av Dennis Severs' House.

Om man vill få fin julstämning så så kan man besöka mitt favoritvaruhus Fortnum and Mason på 181 Piccadilly. Gatuplanet är en oas med massor av te, kaffe, choklad, godis och kakor. Glöm inte köpa en Christmas Pudding! På nedre plan finns en osannolik delikatessavdelning som är väl värd att besöka. Kanske är inte detta platsen där man inköper alla sina julklappar, men att njuta av alla dekorationer och den vackra skyltningen är gratis. Ett annat varuhus är legendariska Liberty 210-220 Regent Street där kan man köpa roliga julgransdekorationer eller varför inte köpa en Christmas Cracker. Harrods (87-135 Brompton Road) är alltid Harrods och en fröjd att besöka. En annan av mina julfavoriter är Ralph Laurens butik på New Bond street - en makalös affär med brasa och en härlig soft julstämning. När man ändå är på New Bond Street så kan man fortsätt mot Oxford Street - där ligger lyxbutikerna vägg i vägg och ljusen och dekorationerna är överväldigande. Andra gator med Christmas Lights är Regent Street, Covent Garden, St. Christophers Street, South Molton Street och Carnaby Street.

Mer om London finns i min blogg:
http://enturistilondon.blogspot.com/

Det är något speciellt med Londons gamla arkader och de små lyxiga butikerna där. Man kan hitta saker som man bara sett i gamla filmer. Använder man verkligen näsdukar i bomull? Ja, för här kan man köpa ett dussin för fem pund. Manschettknappar, fingerborgar, gördlar och rökrockar är några av de prylar jag fastnar för. Det är fascinerande och känns som en svunnen tid. Gemensamt för alla butikerna är lyx och god kvalitet. Här finns också skor, skjortor, lammullströjor, cashmeresjalar och mycket, mycket annat. Det finns fyra 1800-tals arkader: Burlington, Princes och Piccadilly Arcade på Piccadilly och Royal Opera Arcade vid Pall Mall.

Klockan 10.30
Vandrar vidare längs Bulevar Oslobodenja till Trg Slavija men först inhandlar jag några skosnören av en skoputsare. Han hjälper mig att hitta rätt färg och längd. Jag pratar svenska och han serbiska.

En stund längre fram träffar jag på en honungsförsäljare och efter att ha botaniserat en stund köper jag en liten burk honungsvalnötter; den kommer att bli perfekt till en efterrätt med yoghurt. Älskar dessa möten med människor som trots språksvårigheter försöker kommunicerar. Tror att damen både har bikupor och plockat valnötterna själv. Vet inte säkert men vill gärna tro det. En snabb kopp cappuccino för 13 kronor på Le Petit Café vid Cvetni torget.

Klockan 8.00 Frukosten på Vila Marija är god. Väldigt god. Eller vad sägs om en alldeles nygjord omelett, god fetaost och olika sorters rökt kött. Det lilla frukostrummet är lugnt, en radio är på i bakgrunden och jag avslutar min frukost med en kopp kaffe på balkongen.

Promenerar sedan till marknaden Kalenic Pijaca som ligger i Vracar och jag förbannar mig själv för att jag inte tagit med mig en translitteration av den serbiska varianten av det kyrilliska alfabetet. Min karta anger gatunamnen med latinska bokstäver medan gatuskyltarna är på kyrilliska. Står länge och funderar och ser så vilsen ut att det fram en vänlig man och hjälper mig.

Hotellvärden Igor har varnat mig för att torsdagar är lugna marknadsdagar, men jag njuter i fulla drag av att gå runt bland de olika stånden och titta på grönsakerna och frukten som tävlar om att lysa i de vackraste färger. Här finns allt man kan önska; paprikor i alla kulörer, valnötter, mandel, svamp, torkade aprikoser, fikon, bönor, tomater och jag skulle helst av allt bara vilja fylla en kasse och gå hem och laga mat. Tittar runt bland gamla böcker och souvenirer; under mer hektiska marknadsdagar lär man kunna köpa antikviteter, kommunistsouvenirer och annat, men idag är det mest frukt och grönsaker. Köper några tomater av en liten tant i huckle från någon krona och jag tänker på alla dessa små tanter från landet som reser in till stan för att sälja sina hemodlade grönsaker på marknaden.

Beger mig så småningom till Sankt Savas Tempel och nu behöver jag ingen karta för den väldiga kupolen sticker upp bakom husen och visar vägen. Sankt Sava är världens största ortodoxa kyrka
och påbörjades 1895 till minnet av helgonet Sankt Sava.

Templet är inte färdigt och man kan lugnt påstå att Balkankrigen, första världskriget, andra världskriget och den kommunistiska diktaturen har fördröjt processen. Trots byggnadsställningarna så vilar det en fin stämning: den lågmälda musiken i bakgrunden, fladdrande ljus och denna otroliga rymd. Jag ser en ung kvinna som kysser en av ikonerna och som sedan går vidare och tänder några ljus. Tar upp några sedlar och köper ljus och tänder ett för varje när och kär jag mist under åren, konstaterar att de bara blir fler och fler.

Vandrar vidare längs Bulevar Oslobodenja till Trg Slavija men först inhandlar jag några skosnören av skoputsare. Han hjälper mig att hitta rätt färg och längd. Jag pratar svenska och han serbiska.

Mer information: http://enturistibelgrad.blogspot.com