Söndag 15 Augusti 2010 - Peking
Resealbum: Kina
Då var det äntligen dags att uppleva Beijing på riktigt. Detta var detta jag hade fantiserat och läst om länge innan. På dagens program stod bl.a. himmelska fridens torg och den förbjudna staden.
Vi samlades ganska tidigt på morgonen. Det var något svalare temperatur på förmiddagen vilket uppskattades av våran guide.
Vädret var fortfarande väldigt disigt, men det kändes inte som det spelade någon roll. Juli-Aug är de månaderna med mest nederbörd. Så att det var uppehållsväder var jag väldigt tacksam över.
Vi hoppade av bussen en bit från himmelska fridens torg. Dessa månader är det semester för i stort sett hela Kina, vilket märktes tydligt med tanke på allt folk som var samlat av samma anledning som oss.
Vi fick berättat för oss hur toaletterna (se bild) fungerade. Dessa hade använts vid demostrationer och stora folksamlingar vid himmelska fridens torg. Ibland har nöden ingen lag.
Det ringlade långa köer längs med Mao´s maosoleum och torget. De flesta var kinesiska turister.
Det var försäljare precis överallt som sålde allt möjligt, men främst solfjädrar och vatten. Det behövdes verkligen. Tycker aldrig det spelar någon roll hur mycket man dricker, för det är alltid för lite ändå.
Bakom försäljaren syns monumentet till minne av folkets hjältar som upprättades 1958. Ännu längre bak står folkets stora hall, där den nationella folkkongressen sammanträder.
Den typiska vyn mot den förbjudna staden tagen från himmelska fridens torg. Mao Zedongs tillkännagav folkrepubliken Kinas grundande från den här Mingporten 1949.
Bilden målas om varje år p.g.a. de påfrestningar som bilden utsätts av i form av väder och vind.
Tydligen ser han lite gladare ut för varje år som går.
Efter att ha spatserat runt på torget en stund gick vi sedan bort mot entrén till den förbjudna staden, den kanske kändaste symbolen för Beijing stad.
Det var men än vi som ville se spektaklet i sommarvärmen.
Det är helt klart en storslagen plats. Med mycket historia att berätta. Det har varit Kejserliga hovet exlusiva mark framtills öppnandet år 1949.
Efter en varm och händelserik förmiddag i den förbjudna staden åkte vi en bit bort med bussen för att se klock och trumtornet och sedan prova på att åka cykelrikshaw
Det var faktiskt mycket skönt att känna fläktandet i den öppna vagnen. Tyckte dock synd om föraren som tvingades cykla runt med min 100kg tunga kropp i värmen.
Vi åkte sedan hem till en lokal familj som bjöd oss på en härlig lunch. Det var fantastiskt gott, och många i sällskapet menade på att det var den godaste maten under hela resan.
Vi hade gott om tid på oss att lära oss äta med pinnar. Det gick faktiskt oväntat bra.
Kvällen avrundades med Pekingopera. Något jag absolut inte ångrar att jag gjorde, men som jag ändå villigt erkänner att det inte var min kopp av te. Atmosfären var trevligt och det slutade med att jag köpte en fin mask som souvenir från operan.
En av artisterna förbereder sig för kvällens show.
Vi samlades ganska tidigt på morgonen. Det var något svalare temperatur på förmiddagen vilket uppskattades av våran guide.
Vädret var fortfarande väldigt disigt, men det kändes inte som det spelade någon roll. Juli-Aug är de månaderna med mest nederbörd. Så att det var uppehållsväder var jag väldigt tacksam över.
Vi hoppade av bussen en bit från himmelska fridens torg. Dessa månader är det semester för i stort sett hela Kina, vilket märktes tydligt med tanke på allt folk som var samlat av samma anledning som oss.
Vi fick berättat för oss hur toaletterna (se bild) fungerade. Dessa hade använts vid demostrationer och stora folksamlingar vid himmelska fridens torg. Ibland har nöden ingen lag.
Det ringlade långa köer längs med Mao´s maosoleum och torget. De flesta var kinesiska turister.
Det var försäljare precis överallt som sålde allt möjligt, men främst solfjädrar och vatten. Det behövdes verkligen. Tycker aldrig det spelar någon roll hur mycket man dricker, för det är alltid för lite ändå.
Bilden målas om varje år p.g.a. de påfrestningar som bilden utsätts av i form av väder och vind.
Tydligen ser han lite gladare ut för varje år som går.
Efter att ha spatserat runt på torget en stund gick vi sedan bort mot entrén till den förbjudna staden, den kanske kändaste symbolen för Beijing stad.
Efter en varm och händelserik förmiddag i den förbjudna staden åkte vi en bit bort med bussen för att se klock och trumtornet och sedan prova på att åka cykelrikshaw
Vi åkte sedan hem till en lokal familj som bjöd oss på en härlig lunch. Det var fantastiskt gott, och många i sällskapet menade på att det var den godaste maten under hela resan.
Vi hade gott om tid på oss att lära oss äta med pinnar. Det gick faktiskt oväntat bra.
Kvällen avrundades med Pekingopera. Något jag absolut inte ångrar att jag gjorde, men som jag ändå villigt erkänner att det inte var min kopp av te. Atmosfären var trevligt och det slutade med att jag köpte en fin mask som souvenir från operan.
Tisdag 27 Juli 2010 - Peking
Resealbum: Kina
Ni Hao Kina!
Efter en "bra" flygresa så landar vi då i Beijing. Historier om att man kunde se kinesiska muren från flygplanet kunde jag snabbt glömma då all dis, dimma och luftföroreningar hade samlats från hela världen för att täcka den kinesiska huvudstaden.
Det var en mycket snygg och stor flygplats.vi möttes av. Fina anslutningståg avgick för att till slut hämta vårat bagage som lyckligtvis hade flygit till samma stad som oss.
Väl ute träffade vi vår lokala guide "Maria".
Allting fungerade smärtfritt och vi gick för första gången ut från flygplatsen.
Det var varmt, mycket varmt och fuktigt. Det är svårt att förstå värmen genom att bara läsa på en termometer. Det var 38°C och 90% fuktighet.
Den överväldigande känslan av nya intryck infann sig när vi åkte buss till vårt hotell, Beijing oriental culture ett i mitt tycke trevligt **** hotell beläget hyfsat centralt till de flesta bekvämligheter.
Lagom mörbultade och trötta ägnade vi sedan dagen till att utforska området runt vårat hotell.
Det är helt otroligt egentligen att man kan tycka att det är spännande att texten på reklamskyltarna står skrivet i kinesiska tecken istället för våra vanliga västerländska bokstäver. Vi hittade snabbt ett McDonalds att använda i värsta nödfall. Det fanns nya intressanta saker att titta på överallt och nya dofter, tyvärr måste jag säga att de flesta av dessa var av det mer kloakliknande hållet. Det var dock väldigt spännande att bara titta på folk och inandas atmosfären. Folk tittade storögt tillbaka. Kanske var det mitt stora skägg eller Yvettes tatuering, eller bara faktumet att vi var västerlänningar.
Vi avslutade kvällen med att äta på hotellets restaurang. Jag trodde jag beställde in några heta tigerräkor i limesås. Till min besvikelse kom en vit puddingliknande maträtt in, garnerad med broccoli. Skräckslaget försökte jag fråga servitrisen vad som gått fel. Det projektet kunde jag snabbt lägga ner, då hon inte förstod ett ord engelska. En kort sekund fruktade jag att skillnaden mellan svensk "kinamat" och autentisk var betydligt större än vad jag kunnat ana. Det visade sig senare under resan att den mesta mat var väldigt god och att jag bara hade haft otur dag 1 i Kina.
Efter en lång resa och en ansträngd middag gick vi och la oss ganska tidigt.
Efter en "bra" flygresa så landar vi då i Beijing. Historier om att man kunde se kinesiska muren från flygplanet kunde jag snabbt glömma då all dis, dimma och luftföroreningar hade samlats från hela världen för att täcka den kinesiska huvudstaden.
Det var en mycket snygg och stor flygplats.vi möttes av. Fina anslutningståg avgick för att till slut hämta vårat bagage som lyckligtvis hade flygit till samma stad som oss.
Väl ute träffade vi vår lokala guide "Maria".
Allting fungerade smärtfritt och vi gick för första gången ut från flygplatsen.
Det var varmt, mycket varmt och fuktigt. Det är svårt att förstå värmen genom att bara läsa på en termometer. Det var 38°C och 90% fuktighet.
Den överväldigande känslan av nya intryck infann sig när vi åkte buss till vårt hotell, Beijing oriental culture ett i mitt tycke trevligt **** hotell beläget hyfsat centralt till de flesta bekvämligheter.
Lagom mörbultade och trötta ägnade vi sedan dagen till att utforska området runt vårat hotell.
Vi avslutade kvällen med att äta på hotellets restaurang. Jag trodde jag beställde in några heta tigerräkor i limesås. Till min besvikelse kom en vit puddingliknande maträtt in, garnerad med broccoli. Skräckslaget försökte jag fråga servitrisen vad som gått fel. Det projektet kunde jag snabbt lägga ner, då hon inte förstod ett ord engelska. En kort sekund fruktade jag att skillnaden mellan svensk "kinamat" och autentisk var betydligt större än vad jag kunnat ana. Det visade sig senare under resan att den mesta mat var väldigt god och att jag bara hade haft otur dag 1 i Kina.
Efter en lång resa och en ansträngd middag gick vi och la oss ganska tidigt.
Måndag 26 Juli 2010 - Köpenhamn
Resealbum: Kina
SK995 Köpenhamn - Peking/Beijing
Avgångstid: 21:00
Ankomsttid: 11:55 (lokal tid)
Förberedelserna hade varit långa, framförallt mentalt. Jag köpte kursen Flygtrygg från Fritisresors butik, skummade genom häftet och såg filmen, ägnade jag den tiden som jag borde? Troligtvis inte.
Min flygrädsla tar över alla logiska tankar. Min retrohjärna har inte köpt statistiken om att plåteländet flyger säkert 35000 fot upp i luften.
Att komma in i flygplanet och se den lilla sterila platsen där du ska spendera nästkommande 9 timmar.
Det trånga sätet med nästintill inget benutrymme, de små fönsterna som alltid tycks blicka ut mot en utav vingarna (Som jag alltid lyckas syna i sömmarna). För visst är jag expert på flygplan...
Tittar nervöst på underhållningssystemet som faktiskt överraskar mig positivt. Där finns både den ena och andra filmen som jag inte sett. Men kan jag fokusera tillräckligt för att förstå vad som händer på skärmen? Det återstod att se.
Nu sitter jag i stolen och börjar acceptera mitt öde. Nu vill man bara iväg. Säkerhetsfilmen börjar spela. Ännu en gång undrar jag över flytvästens egentliga funktion. Jag skulle vilja ha en fallskärm istället. Jag vet att den inte hade hjälpt mig fysiskt vid ett nödläge. Ändå saknar jag den.
Jag tycker inte om när folk springer upp och ner ur sätet, det stressar mig. Inte heller när någon trycker på serviceknappen. Ljudet isar genom kroppen. För mig kommer det ljudet alltid vara förknippat med turbulens. Flygvärdinnornas stela tillgjorda leenden som försöker vagga en i trygghet. Åtminstone är det så det känns.
Trots allt detta så gick resan till Beijing bra. Det var mycket punktligt, knappt ingen turbulens och jag kände att jag tog igen lite mark mot flygrädslan.
Jag var ju trots allt påväg mot en av mina drömmars städer.
Avgångstid: 21:00
Ankomsttid: 11:55 (lokal tid)
Förberedelserna hade varit långa, framförallt mentalt. Jag köpte kursen Flygtrygg från Fritisresors butik, skummade genom häftet och såg filmen, ägnade jag den tiden som jag borde? Troligtvis inte.
Min flygrädsla tar över alla logiska tankar. Min retrohjärna har inte köpt statistiken om att plåteländet flyger säkert 35000 fot upp i luften.
Att komma in i flygplanet och se den lilla sterila platsen där du ska spendera nästkommande 9 timmar.
Det trånga sätet med nästintill inget benutrymme, de små fönsterna som alltid tycks blicka ut mot en utav vingarna (Som jag alltid lyckas syna i sömmarna). För visst är jag expert på flygplan...
Tittar nervöst på underhållningssystemet som faktiskt överraskar mig positivt. Där finns både den ena och andra filmen som jag inte sett. Men kan jag fokusera tillräckligt för att förstå vad som händer på skärmen? Det återstod att se.
Nu sitter jag i stolen och börjar acceptera mitt öde. Nu vill man bara iväg. Säkerhetsfilmen börjar spela. Ännu en gång undrar jag över flytvästens egentliga funktion. Jag skulle vilja ha en fallskärm istället. Jag vet att den inte hade hjälpt mig fysiskt vid ett nödläge. Ändå saknar jag den.
Jag tycker inte om när folk springer upp och ner ur sätet, det stressar mig. Inte heller när någon trycker på serviceknappen. Ljudet isar genom kroppen. För mig kommer det ljudet alltid vara förknippat med turbulens. Flygvärdinnornas stela tillgjorda leenden som försöker vagga en i trygghet. Åtminstone är det så det känns.
Trots allt detta så gick resan till Beijing bra. Det var mycket punktligt, knappt ingen turbulens och jag kände att jag tog igen lite mark mot flygrädslan.
Jag var ju trots allt påväg mot en av mina drömmars städer.