Bibchens blogg

Alltid lika vemodigt att packa, städa ur sommaren ur den lilla gårdslängan, men allt har ju en ände.
Denna sista dag i Skanör tillbringar vi hela dagen längst ut på Skanörrevlarna med picnic. Dimman rullar in, och en stund är vi "borta" från världen. Snabbt kommer solstrålarna tillbaka, och värmen blir den högsta denna sommar. Vi dyker i det kristallklara, varma vattnet och försöker fånga in så mycket av det underbara, blåa att bevara till vintertid. Kroppen minns!
Tack SKANÖR för denna sommarvistelse!
Vi ses igen nästa sommar. .-)

Oj,oj. Strandremsan har blivit allt smalare för varje dag här på norra delen av Skanör. Varför? Jo, tången hopar sig, och det verkar som om Vellinge Kommuns entreprenad har missat just denna del! Då är det bra att man reagerar. Flera mail, flera bilder skickade vi in igår, och se i morse var stranden vit och hel igen, och på min dator hade det kommit detta mail.

God morgon!
Tack för ditt mejl.
Vi har precis fått rapport från entreprenören att de har kört bort tången under natten.
Med vänlig hälsning
Lotta Söderberg
Kundtjänsthandläggare
Vellinge Direkt

Skam den som ger sig! :-)
(Hörde tom hur de höll på och körde ett par timmar i natt en bit utanför mitt sovrumsfönster - som står på vid gavel i denna sommarvärme)

På anslagstavlan utanför ICA hänger en reklam för "Utebio" vid vattentornet i Falsterbo. Det låter spännande. Filmen som ska visas är "Cockpit" med Jonas Karlsson i huvudrollen.
Vinden har äntligen mojnat och vi lastar cyklarna med jackor, filtar, godis och fällstolar. Det tar oss inte mer än 20 min. att cykla dit, och där sitter redan förväntansfulla biobesökare utspridda på gräsmattan. En del med picnic. Antar dock att vi höjer medelåldern något, men bio är väl till för alla, även om det blir sent och månsken.
Får en ingivelse att ringa vår väninna, boende i Skanör, när det bara är en kvart kvar före filmstart. Jodå, hon kastar sig upp på sin cykel och kommer farande i täckjacka och långbyxor. Fast det är fortfarande 22 gr.
På filmduken meddelas att filmvisningen blir ca 30 min. försenad p.gr.av solen - motljuset! Lustigt men solklart! Så vi hinner avhandla dagens olika händelser.
Dags för "Filmtajm"! Rolig, trevlig och välspelad, men framför allt känslan av att sitta ute under bar himmel och dela en bioupplevelse med stjärnorna en sommarvarm, myggfri natt. Wow!

Sommarprogrammen i landskyrkorna innehåller diverse underhållande sammankomster. Jag har deltagit på 3.

1/ Skanör kyrka 12/7
Orgelkonsert i ljuvlig akustik och med solstrålarna som bryts genom de vackra kyrkfönstren.
En meditativ stund med få kyrkbesökare.

2/ Skanör kyrka 19/7
Dikt och Ton. Denna gång är det fler besökare och det blir ett mycket speciellt program. Damen som håller i aftonen är klädd i fotsid, mönstrad klänning, hatt och gröna kattglasögon. Hon börjar med att dela ut ett värmeljus till var och en av oss. Efter att hon uppmärksammat oss på att det är "Nelson Mandelas" 95-årsdag ber hon oss gå fram, tända ljuset vi fått och ställa det på en stor stenskiva vid altaret. Bara det känns högtidligt och skapar gemenskap.
Sedan blir det en underhållande och lättsam uppläsning av kända kärleksdikter blandat med mjuk, rolig och ibland barnslig musik.
Det är med lätt hjärta jag går de få stegen hem till gården igen.

3/ Falsterbo kyrka 21/7
"Earthheart Dance".
Efter högmässan är det workshop med dans i två timmar med den undebara danspedagogen Åsa Rockberg. Hitbjuden från Västra Norrland. Vi är inte många, och alla får plats i en cirkel på altarmattan. Först berättar och betraktar Åsa det som är hennes mål och uppgift, om hur vi alla har kroppens inre rörelser redan från början som barn. Viktigt att ta fram dem och underhålla och bevara dem. Spänningar av olika skäl på livets stig utgör hinder. Det gäller att bli medveten och jobba med dem.
Efter föreläsningen är det så dags för egen dans . Vi får hjälp av Åsa att hitta våra egna spänningar och var och en försöker frigöra dem under dans till underbar musik, afrikansk, indiansk m.m. Vi hittar oss själva, vi hittar varandra och det blir en totalupplevelse att bära med sig hem.

Så är det dags igen. Det årliga öppnandet av revlarna. Den strandremsan som varit stängd för fåglarnas häckande. Öppnas alltid 15 juli. Bärnstensletare går tidigt ut med pinnar och påtar lystet i tångruskorna. Så fort det ljusnar är några på bettet. Fast då kan man redan se hjulspåren av "bärnstensgubbens" bil. Han kommer alltid först. Vi andra får ju gå till fots.
Jag avvaktar, tar min nattsömn i lugn och ro och beger mig senare på förmiddagen, väl klädbeväpnad, ut på dagens långpromenad längs strandkanten. Det susar i trädtopparna och brusar från havet. Doften av tång smeker mitt luktsinne. Sanden är varm och vit där jag går precis innanför vattenbrynet. Fortfarande hör man fågelungspip i vassen. Gäller att gå försiktigt. Fast går man nära strandkanten är det lugnt.
Tar nästa 1 ½ tim att gå hela vägen längst ut på revlarna.
Motvind ut!
Medvind hem!

16.00 varje dag går "Nils Holgersson och Åsa Gåsapiga" (två små barn i skånska dräkter) genom Skanör vallandes gässen. Gässen som tillhör Skanörs Gästgivaregård. Idyllisk turistattraktion!
En idyll som i år grumlats av att gässen har rymt!! De lär vara mer aggressiva i år, och har vid ett flertal tillfällen rymt och gömt sig i olika trädgårdar. Dock blivit återförda till den ursprungliga boplatsen. Nu verkar de dock ha rymt för gott - kanske för gott för någon som frestats att ta dem.
Vem vet?
Synd på en så rar tradition i alla fall.

Det är vindsurfarna och drakflygarna som har "vind i seglen" idag!
Själv ägnar jag mig åt stillsam "mediyoga" i mitt lilla rum på gården framför öppna fönster. Fåren bräker utanför.

En del av dagen sitter jag uppe på vinden, där vi har bäst uppkoppling och skriver på min framtida roman...... :-)

När havsbaden och solandet blivit mättat tar jag min "gula vän" och cyklar runt på olika gallerier i Skanör. Jag beser såväl oljemålningar som keramik, silver och hemstickade tröjor. Mycket är lika som tidigare år, samma konstutövare. Jag hälsar på några och växlar ord om tekniker, utställningar under året m.m.
Så är det ju klart att jag avslutar rundan med ett cappucinobesök hos "Da Aldo".
Somriga dagar får lätta innehåll!

22 gr. i havet, en sällsynthet här på Näset. Måste provas. Sticker i en fot, känner sandrevlarnas ränder, som fördjupar sig under foten. Nästa fot, och sakta gungar jag mig ut i det friska havet. Det är alldeles lugnt, previs som jag minns min barndoms hav. Genom det kristallklara vattnet ser jag små, bittesmå rödspättor kila omkring. Inga maneter än. Bara att fortsätta vada ut i det långgrunda vattnet. Snart passerar jag första reveln, och vattnet blir genast svalare. Fast nu är jag ju van. Lite längre ut, precis när vattenytan nått naveln doppar jag mig. Mmmmm....Det smakar lätt salt och gott. Dyker med huvudet först, och hela jag känns uppfriskad, lugn, glad och harmonisk. Detta är nog det bästa i livet, tänker jag, medan jag tar några simtag ut på djupare vatten. Inte en krusning så långt ögat kan se. Jag är i en lång stund. Vattnet känns varmare efter ett tag. Solen strålar, och vattenytan bryts av glittret.
Ser min solstol i sanddynan en bit bort. Har visst drivit iväg en smula med strömmarna. Upp, skaka huvudet - öronen fulla av vatten, Soltorkar en stund i våt baddräkt (trots att mamma alltid förmanade mig som barn att snabbt byta baddräkt!). Byter smidigt under sarrongen, och sätter mig tillrätta i solstolen med en gammal Maria Langdeckare.

Vi lever gott här - alldeles för gott! Som tur är har jag mina stavgångar längs ängarna på förmiddagarna. Räcker med shorts och linne, solkeps och hög skyddsfaktor samt stavar förstås. Jag rundar gården och är strax ute på grusvägen som går tvärs över hästängarna. Humlor surrar, svalorna tränar sina nyss flygfärdiga ungar, en doft av havet sveper in med sydbrisen. Det lugn i min själ. Stavarna stöter mot gruset och det knastrar under gympaskorna. Jag känner mig ett med naturen.
Det är sådana här dagar jag samlar på inför den kommande hösten långt därframme.