Amandaeufrosynes blogg

Vi lämnade Fulidhoo vid elvatiden i morse, nöjda över vad ön och omgivningen hade erbjudit. Det är en så pass liten ö att tre dagar där är tillräckligt, trots att jag inte tackar nej till att stanna där lite längre men då vi är beroende av båttiderna för att resa blev det tre dagar.
Vi kom till Maafushi i väntan på att bli upphämtade från jettyn av de från hotellet. Väl där träffar vi på vår nyfunna vän Mattey, ägaren till Maafushi Inn som vi bodde på tidigare. Det var så roligt att se honom igen!
Vi blev upphämtade efter cirka 20 minuters väntan och var då på väg till Guraidhoo. Väl där blir vi bemötta med drinkar och det ser mysigt ut där vi sitter med utikt mot två öar och fina rev. Efter ett tag får vi reda på att hotellet inte har något rum till oss (trots att vi bokade i september) utan vi kommer få bo på ett annat hotell, hostel. Vi tänkte att vi vill se det innan vi betalar och rummet var okej, inte direkt det vi bokat på det första hotellet med havsutsikt, dubbelsäng eller så utan ett enkelt rum längst huvudgatan på ön. Det fungerar! Vi blir sedan guidade runt ön som är mellanstor av de tre öarna vi nu har besökt. Det finns en strand men där behöver man bada med täckta axlar och shorts eftersom sharialagar gäller i hela Maldiverna och man enbart får bada med bikini på utsatta bikinistränder. Det fanns en bikinistrand försäkrade hotellet sig om när vi varit i kontakt med dom, den fanns på samma ö som picknickön, vi kunde gå och kolla sen. Det kändes helt okej att vara här men när vi precis kommit från en paradisö till en ö som egentligen tyvärr inte var speciellt vacker blev jag lite besviken, jag hade hoppats på mer. Kanske jag blev besviken på grund av händelsen med boendet också och att det påverkade min syn på ön.
Vi vadade ut till bikini-/picknickön och fann egentligen ingen strand. Det var döda koraller och stenlängder överallt, var skulle vi ligga? Vi gick runt ön och hade vi inte haft på oss flipflops hade våra fötter varit inlindade och omlagda vid det här laget, väldigt vasst underlag. Till råga på allt såg vi en havsorm som ringlade sig längst botten, det blev inte mer inbjudande att ta ett dopp. Lätt besviken över denna ö gick vi tillbaka och funderade på hur vi skulle lösa denna vistelse, vi ska stanna här till den 26 december och sedan hem var tanken. På väg tillbaka till rummet mötte vi två finska bröder som också var på genomresa. De berättade att de blivit av med pengar och blivit erbjudna att köpa knark inte långt från där vi nu stod och pratade, jag tror det var det som var droppen för mig. De berättade att lokalbefolkningen hade sagt åt den ena broderna att han inte borde ha rytit ifrån till mannen som ville sälja knark eftersom de var väldigt farliga män och att gå omkring på en liten ö med farliga män, där man kan bil av med reskassan och knappt ligga och sola eller bada någonstans kändes som att "nej, här ska vi inte vara". Jag är ganska besviken på det eftersom jag hade lite höga förväntningar på ön, hade hoppats på att det skulle vara underbart och att dagarna här skulle vara minst lika fantastiska som föregånde dagar men jag hade fel.
Kim kontaktade vår vän Mattey från Maafushi och han ordnade så att vi skulle få komma och bo på hotellet på Maafushi så vi åker dit i morgon.
Det här var inte vad vi hade planerat men ibland blir det så också. Många människor har nog väldigt fina upplevelser av denna ö, tyvärr var den ingenting för oss.

Livet på Fulidhoo är underbart! Vi kliver upp tidigt för att gå en sväng runt ön (600 meter lång och 200 meter bred) innan frukosten serveras. Åh, vad jag önskar att jag kunde laga roshi och mashuni! Mashuni består av tonfisk, kokosmjölk, lime, lök och något annat gott som bara gifter sig tillsammans med roshi, ett tunt bröd som man äter det tillsammans med. Mums! Dagarna spenderar vi på bikinistranden, den ligger skymd och en liten bit bort från den lokala stranden där lokalbefolkningen badar. Fantastiska palmer som man bara ser på vykort eller när man söker på internet efter "paradisresemål". Som den klätterapa Kim är, var han självklart snabbt uppe i den ena palmen som sträcker sig ut över vattnet. Vi mår väldigt bra här! Egentligen skulle vi ut på en tur för att simma med valhajar i går men på grund av en miss i kommunikationen mellan de som jobbar på vårt hotell blev det inte av, istället åkte vi på en snorklingtur i dag där såg sköldpaddor, delfiner som simmade och hoppade vid båten och så simmade vi med hajar, nurse sharks, som nådde en storlek på cirka tre meter (!). Häftigt värre.

I går överraskade hotellet med en typisk maldivisk middagsbuffé som serverades på stranden. Det var otroligt uppskattat och väldigt gott! Innan detta hade fiskarna kommit in till hamnen med dagens fångst där de rensade den och matade stingrockor med det. Både Kim och jag provade på att mata rockorna från handen. Det var spännande och jag personligen har lite respekt för dom så jag var ganska nervös men lyckades än dock. Stingrockor är fantastiskt härliga att känna på. Ovansidan är ganska hård men slät medan magen känns lätt slimig och len.
I morgon bär det av till nya äventyr, Guraidhoo, den sista av de tre öar vi planerat att besöka. Blir spännande!

I går kom vi hit, till paradiset på jorden. Om man bortser från alla bilder från resort med vattenbungalows som ploppar upp på näthinnorna när man tänker på Maldiverna utan iställer ser palmer, stränder, fantastiska färger i vattnet och andra ställen, då är det Fulidhoo man ser. Vi lämnade Maafushi nöjda över vårt stopp där och åkte med den lokala båten till Fulidhoo, en tur som tog cirka två timmar. Som den blivande sjuksköterska jag är har jag med mig ett halvt apotek och lite till, bland annat Postafen som kan användas som antiåksjuketabletter. Dessa tog jag med eftersom jag visste att vi kommer spendera några timmar till havs och man vet aldrig hur havet beter sig just då. Maldiverna består av cirka 90 % vatten och jag hade förväntat mig att det skulle vara hård sjö vissa gånger men icket, jag hade så fel. Havet är så lugnt! Vi åkte så långt ut att det enda vi såg var hav och himmel, inte en enda ö i sikte men havet var ändå lugnt, vilket uppskattas! Under vår resa på Malta i augusti blev jag sjösjuk för första gången i mitt liv och ville helst inte uppleva det igen efter det. Jag trodde att risken för att den upplevelsen skulle infinna sig igen under denna resa men tur som jag har var det fel.
Jag vet inte hur jag ska beskriva Fulidhoo bättre äv vad jag gjort ovan, att det är paradiset. Det är helt underbart. Vi är så nöjda!

Vi har snart spenderat tiden som är planerad för Maafushi och det är dags att bege sig till ö nummer två - Fulidhoo, men det är först i morgon.
Maafushi är en av de största öarna av Maldiverna och är den första lokala ön som turister tilläts besöka och bo på. Detta skred till verket så sent som 2009, då öppnade det första guest houset på Maafushi. Vi har bott på Maafushi Inn och det var hur mysigt som helst. På andra sidan ön från jettyn, hamnen, men ett väldigt fint läge på öns baksida direkt mot havet. Ägaren till Maafushi Inn är hur trevlig och söt som helst och har hjälp oss massor under tiden vi har bott här. Vi är väldigt tacksamma över det! Det är nog något som är typiskt för "maldivianer", de är hur snälla som helst, är alltid glada och hälsar. Äldre damer som sitter i de typiskt maldiviska "parkbänkarna"/gungorna säger "hello" när vi går förbi och frågar hur vi mår med ett leende på läpparna. Man känner sig glad här. Många av de som bor här är dock inte från Maafushi utan från Malé eller Bangladesh. Självklart finns de folk som är från Maafushi också, men de är få till antalet. Något det finns mer av är turister och sopor. Det finns cirka 50 guest houses på Maafushi och det är alltid turister på ön. På grund av detta har ön tappat lite av den charm som vi ser. Tyvärr känns det som att allt på ön, restauranger till evenemang har förändrats och försöker vara turisterna till lags. Självklart förstår jag att de vill vara det, absolut, men mysiga lokala restauranger har menyer som på svenska hamburgarrestauranger ovanför disken med västerländsk mat för att locka till sig turister. Tittar man på de lokala menyerna som de också har är det helt annan mat. Att behålla det lokala som finns istället för att anpassa allting till turisterna är ofta ett vinnande koncept i mina ögon.
Sopor är det andra det finns myket av. Av någon anledning är Maldiverna inte speciellt bra på att ta hand om sopor och på öns baksida ligger det uppspolade kläder, konservburkar, plats och nät på stranden. Under tiden vi varit på ön har vi inte sett någon städa upp för att hålla ön ren utan personer tar de egna soporna och går och bränner soporna på en del av öns baksida. Det är självklart bättre än att slänga det i vattnet och låta det vara, men det är tyvärr mycket sopor, vilket också förstör den här paradiskänslan lite.
Maafushi har trots ovanstående varit helt fantastiskt och jag är väldigt nöjd över att vi åkte hit. Vi har träffat otroliga människor och sett havsliv som inte går att beskriva med ord, inte ens med bilder men de ger en liten smakbit av hela tårtan i alla fall.
I morgon checkar vi ut härifrån och åker på nya äventyr, mullenutt vad kul!

Våra timmar av resande är nu äntligen över och vi är framme på Maldiverna! Rättare sagt är vi på Maafushi, den första av tre öar (exklusive huvudön Malé) som vi ska besöka. Just nu är klockan 20:47 och vi ligger i sängen och funderar på att göra kväll. Det har varit ett långt dygn. Flyget från Stockholm till Istambul åkte ungefär 17:45 och vi landade 22:35. Flygningen gick väldigt bra trots att jag var nervös inför de flygningar vi hade framför oss. Väl framme i Turkiet fick vi vänta några timmar innan flyget som skulle ta oss till Maldiverna skulle avgå 04:40. Under denna tid hann vi gå omkring i på en enorm flygplats, vila en liten stund och få frågan (som jag tolkade det) "Är du gravid?"av två nunnor som inte kunde ett ord engelska när de pekade på min mage och visade tecknet "två" med fingrarna och sedan log glatt och pekade på mig och min "gravidmage" omvartannat. Klockan 14:20 lokal tid (ca 10:20 svensk tid) slog planens däck ner på landningsbanan på Maldivernas flygplats och äntligen var vi framme! Jag har aldrig gjort någon långflygning förut så det var lite spännande. Någon turbulens då och då men det gick bra. Flygningen hade dock kunnat bli ännu längre. Vi tänkte att folket som stod upp i mittgången skulle ut så vi stod fint och väntade på vår tur att kliva av planet och entra paradiset. Det visar sig att planet skulle fortsätta till Sri Lanka och vi var snabbt tvugna att gå av planet för att inte missa vår "hållplats".
Förutom att ha fått självförtroendet "ökat" av två nunnor och nästan hamnat i Sri Lanka har vi tagit oss till vår första ö och strosat runt lite. En härlig resdag egentligen! I morgon blir det mest troligt en dag ute på havet.

Nu är det inte mer än fyra dagar kvar tills vi beger oss, som att resfebern har slagit till! Resväskan är packad och oj vad jag ser fram emot denna resa. Det kommer bli oerhört kul med ett litet uppehåll i stunderna för att samla kraft inför sista terminen på sjuksköterskeutbildningen. För er som inte känner till vårt närmaste äventyr åker min sambo och jag till Maldiverna och kommer att båtluffa där mellan 14-26 december och jag kommer försöka att skriva med jämna mellanrum för att hålla familj och vänner uppdaterade om vår resa. Är du bara intresserad av att läsa om vår resa till Maldiverna är du självklart också välkommen att läsa!