Idag hände det något underligt. Efter flera långa dagar i bil där vi passerat Arizona, New Mexico, Texas, Oklahoma, Kansas och nu Missouri, endast Illinois kvar, slängde vi oss i poolen här på hotellet. Plötsligt dyker det upp två tjejer med tre barn. Den minsta bar de på i ett babyskydd. De satt sig vid ett bord och tog av minstingen blöjan och satte sedan på honom kläderna igen. Alla hoppade i poolen med kläderna på sig. En av tjejerna hade till och med en bolero på sig. De badade ett bra tag och sedan gick de upp. De hade inga handdukar med sig och bodde tydligen inte heller på hotellet. De gick ut till en bucklig bil och hoppade in i samma kläder och drog iväg. Här är dock så varmt att de är säkert torra innan de kommit fram till var de nu skulle.

Och värmen kan man inte klaga på, den är underbar. Kanske lite för mycket på sina ställen som i Las Vegas, när det fortfarande var 40 grader C klockan åtta på kvällen när det var mörkt och Grand Canyon med närmare 40 grader och stekande sol när man skulle ut och gå. Vid Hooverdammen hade vi nog vårt rekord på ca 47 grader. Vi stannade i bilen och fotograferade genom rutan. Fast det berodde ju också på att det kostade pengar att parkera 😀.

Trots temperaturen i luften i Las Vegas kunde Elvira och Thilda ändå inte motstå att sätta sig i en varm bubbelpool ute. Man blir förundrad.

Las Vegas är något speciellt. De lockar dit en med billiga priser på lyxiga hotell, japp vi bodde på två olika, The Palms och MGM (ett av världens största hotell med över 5500 rum), för att man ska spela så klart. Vi hoppade över det fast både Thilda och Elvira var sugna. Det roliga var att de kunde rör sig ganska fritt inne i kasinona, medan två tonåringar (från en familj från Bergen vi träffade senare i Grand Canyon) blev tillsagda så fort de stannade till och tittade vid något spelbord. Det var dock ganska dyrt att äta med, i alla fall på resorten. Thommy hade lyckats deala till sig 50 dollar att använda på resorten. Det räckte knappt till en frukost för oss alla fyra. Thommy och jag delade på en latte till maten och tjejerna fick dela på två pannkakor. Mamma, vad får jag och dricka? Du får vänta tills vi är på rummet igen.

Vi kompenserade den dyra frukosten med att gå på McDonald’s tre dagar på rad. Egentligen inte vi utan bara barnen. Vi passade på att äta bland annat hummer i stället, alla nöjda. För tillfället är det egentligen bara en anledning till att de vill äta på McD och det är att barnen sparar på alla figurerna i Pets (film som släpps i Sverige när vi kommer hem) som vi sett här. Efter tre dagar bröt vi av med KFC (friterad kyckling) där barnen föll för Macaroni and cheese. Några sådana har det nu blivit och de har även klämt några peanut butter and jelly smörgåsar. Vi tar upp mattraditionen dit vi kommer. Vi får kanske lämna kvar den när vi reser hem igen.

I Las Vegas var vi ute och såg på hotellen Bellagio och Mirages fontänsshower. På vägen dit tyckte Thommy att vi skulle snedda igenom ett casino. Detta casino var dock kryddat med ett par stripteaseshower vid olika spelbord. Elviras ögon blev väldigt stora och första frågan som kom var: ”Är de kända mamma?”. Sedan konstaterade hon att det var ingen som tittade på dem. Alla kollade bara ner i spelborden. Thommy var nöjd och funderade på att ta upp kameran. Han tyckte att det var bara mer än rättvist eftersom jag hade dragit fram kameran på Muscle Beach i Los Angeles. Det hela var så absurt att det inte gick att motstå.

På tal om konstiga mattraditioner har även Thommy plockat upp en. Han strödde choklad på sin frukostgröt. Han påstod att han trott det var russin, men det är inte det enda konstiga han gjort. För två dagar sedan lämnade (inte glömde som man skulle kunna tro) han tre oöppnade öl på ett hotell. Han sa i och för sig att han kände sig förkyld, men man blir ju orolig.

Vi var på en Italiensk restaurang på Thildas 5-årsdag. Vi firade henne hela dagen med presenter, tårta, ballonger och sång. Även på restaurangen sjöng kyparna för henne. Hon hade sett fram emot det hela dagen. Barnen åt en pastarätt och fick välja ett tillbehör. Det kunde välja på broccoli, vindruvor och (det kan bara hända i USA) pommes frites. Det kan inte vara ofta men blir sugen på spagetti med pommes. De valde broccoli, för de visste inte att det fanns något annat att välja på.

Det blir ju som sagt många timmar i bil så vi försöker lära framför allt Elvira lite om musik som inte är melodifestivalen eller Katy Perry (har nog fått frågan om varför inte Katy Perry är med i melodifestivalen 18 gånger, dock inte bara under denna resa) eller Markus och Martinus. Men vi har även spelat lite av deras musik, vi har badat nakna på Sergels torg genom nästan hela Kalifornien (Thildas favorit). Vi gled genom Grand Canyon till Elvis. Det var inte Thildas favorit. När hon senare satt och skrek i bilen för hon var så arg för något, hotade jag med att börja spela Elvis ingen. Hon blev knäpptyst.

Ny dag nya upplevelser. På vägen till St Louis besökte vi ”The Worlds Largest Gift Shop”. Det var så extremt amerikanskt bland annat var en gång full med saker med bibelcitat osv och sedan en gång bakom med saker från NRA (National Rifle Association), men jag hittade ett par presenter, bland annat till min svägerska som fyller år i oktober.

Som framgår gillar man att vara störst här. Stora lastbilar, enorma husbilar och husvagnar eller borde man kalla det hus på hjul? När vi har kört våra långa sträckor har vi sett tåg med fem lok och över 100 vagnar. En annan kul sak är deras ”kylväskor”. De är så stora att de ofta fästs utanpå bilen. Då vet man att det inte är en hyrbil.

Barnen har funnit favorithotellet. När vi reser hem har vi bott på 16 olika hotell i olika klasser. När jag checkade in på dagens hotell, vårt näst sista, var det första jag såg en popcornautomat. På hotellet är det fri tillgång till läsk och popcorn. Och 3 drinkar per kväll till oss vuxna. Det kommer troligen inte det sista hotellet kunna överklassa.

Barnen är försiktiga med engelskan men de förstår en del vilket märks. Framför allt har de plockat upp de viktigaste. När vi hade ätit på en underbar indisk restaurang frågade servitören om barnen ville ha candy. Och givetvis förstod de det.

Det har varit många små upplevelser längs route 66. En av de bättre var Cadillac ranch som till och med the Boss har hyllat med en låt. Det är ett gäng gamla Cadillacs som är planterade i en åker. Man får sedan spraymåla dem hur man vill, vilket gör det väldigt färggrant. Ett linne gick åt pipan, men det var det värt.

Vi upplever så mycket saker hela tiden så det är inte lätt att minnas allt. En sak jag kom på i efterhand var en annorlunda upplevelse som Elvira och jag hade på Disneyland. Vi åkte Pinocchios resa, som gick inne i ett hus i små vagnar där Elvira och jag satt i en egen, när hela attraktionen stannade upp. Allt tändes upp och vi blev sittande ett tag. Efter några minuter såg vi en anställd som kom gående och sa att hon snart skulle komma tillbaka till oss. När hon var åter hade hon med sig ett annat par, från en vagn längre bort. Sedan släpptes vi loss och vi gick allesammans i trupp utåt och släppte loss fler och fler från olika vagnar. Den attraktionen gick inte mer, men Elvira valde att se den färdigt på Youtube.

Dags att sova för att upptäcka nya saker i St Louis imorgon.