Detta är vandringen som jag har sett fram emot! Vi skall vandra upp till toppen av Piton des Neiges för att se soluppgången. Tidigt på morgonen ger vi oss iväg för att ta bussen. Vi åker upp till en bergsby och börjar med att handla lite fika i ett härligt bageri. Vaniljbullar och annat mumsigt slinker ner i ett naffs. Vi traskar genom den lilla staden och kikar lite på stadens marknad. En väninna har precis fått barn så vi passar på att köpa några söta, handsydda klänningar. Sedan traskar vi vidare.

Det tar ett tag innan vi kommer in på vandringsleden. Vi börjar stigningen nästan med en gång. Det är uppför hela vägen och det är varmt. Det är dock vacker natur och vi håller ett gott tempo.

När vi kommer fram till raststugan är det redan kvällning. Folk undrar vad vi pysslar med när vi ger oss av mot toppen. "Ska ni fortsätta i mörkret"? Men jag och Amelie skrattar. Vi är vana äventyrare och förberedda på det mesta. Med pannlampor i beredskap fortsätter vi uppåt för att korta av vandringen innan gryningen. Vi inser ju att vi sparar tid på detta sätt. Dessutom fanns inga platser kvar på den vandringsstuga som fanns så vi tänker tälta. Vi vet att det finns ställen att ta skydd under Indiska Oceanens vindar en bit längre upp.

Vi hittar mkt riktigt en bra plats att tälta. Det är inte jättebekvämt i tältet men det fungerar. Vi sover tätt ihop för det är småkyligt.